Senaste kommentarerna i forumet

Jag tömde min i natt kl 02. Vet inte hur många gånger jag kommit hem med en (eller två) fast jag bara tänkt köpa en liten flaska på 37,5.

När jag inte har vin hemma och systembolaget är stängt mår jag förvånansvärt bra. I somras var jag nykter i tre månader. Men sen åkte jag till Mallorca en vecka med en kompis som också dricker mycket om än bara då och då. Jag var snabbt tillbaka i att dricka mängder och varje dag.

Jag är så ambivalent. När jag umgås med andra är det middag med vin, äta ute med vin eller ett glas efter jobbet.

Jag tycker det är pinsamt att säga att jag har utvecklat ett missbruk eller blivit beroende.

Har sagt till de andra att jag gör det för vikten. De blir förvånade när jag tagit bilen med men ingen trugar.

Min dryckeskamrat har en bror som är alkoholist (periodare). Hon tycker inte att jag är det för att jag inte dricker mig medvetslös.

Nu börjar jag undra om vi egentligen har nåt gemensamt. Sist jag följde med henne ut och åt sen lunch en fredag drack jag loka till. Det var trist och samtalet trögt. Men sen gick vi vidare och satt och drack vin på lokal till halv åtta.

Om jag blir nykterist tror jag inte vi kommer att kunna fortsätta umgås. Vi sparar båda till en resa när jag fyller sextio och har tom pratat om att dela på en lägenhet när vi går i pension.

Känns som att jag dels får skämmas inför mina normaldrickande vänner och mister min närmaste suparvän. ..

Den här veckan köpte jag min dunk på tisdag och drack också två gånger på lokal. Två stora stark och tre glas rött dessa två kvällarna. Så ni förstår att jag utvecklat tolerans med tanke på att jag har ett krävande jobb som jag trots allt sköter bra (än så länge)...

Men nu har jag i alla fall bestämt mig för att vara nykter i tre veckor till att börja med!

Hej alla!
Klockan är nu 04.12 och jag sitter med min vän "bag in box".:..
Jag kommer nog att tömma hela boxen i helgen och må skit efter det..
Just nu så dricker jag och allt känns inte bra..
Jag måste sluta med mitt beteende....

Är helt ny här, men tror att jag kan bidra med något. När jag var 30 separerade jag från en för mig destruktiv relation. Den naturliga reaktionen efter år av psykisk och fysisk misshandel blev just alkoholen. Jag tror att jag drack i genomsnitt en halv flaska sprit om dagen i två år, och jag gjorde mig själv inga illusioner om att jag är djupt nere i träsket. Särskilt som jag under den tiden både arbetade och levde ett normalt liv och uppfostrade en son. Det var någon gång för ett halvår sedan som skammen, den fysiska pluffsigheten, det slentrianmässiga smygsupandet och en allmän känsla av trötthet och meningslöshet fick igång motivationen. Att det måste få ett slut eller så förlorar jag allt inklusive hälsan. Och plötsligt infann sig en känsla av att det är dags, det är svårt att beskriva den. Jag tog den sista flaskan och hällde ut den i vasken och har inte druckit en droppe sen dess. Det var drygt tre månader sedan nu. Har aldrig mått bättre! Jag har dubbelt så mycket energi, har rasat ner i vikt och ser bra ut igen. Men framför allt är självkänslan tillbaka. Det går! Men man måste vilja det. Den första tiden är värst, men ärligt talat så går det värsta över efter en månad. Tänk på det, det blir bara bättre med precis allt. Och det värsta är att idag tänker jag att jag inte ens hade behövt den så kallade självmedicineringen i första hand.

Tack Anders,

Skönt att höra att andra har hamnat där. Kände mig så jäkla utanför.
Du har så rätt. Miljön och den upplevelse man fick på St Göran gör att man tänker till både morgon och kväll.
En pjäs av Lars Noren skulle uppfattas som glad där inne. Mår fortfarande lite dåligt över mitt besök där.

Denna vecka sammanfattar jag med både plus och minus. Sex dagar utan en droppe alkohol. Kommer börja ett nytt program som jag tror kommer passa mig bättre. Kommer försöka berätta lite om det när jag varit där ett par gånger. Tror det passar många som jobbar för mycket i kombination med att dricka för mycket.

Har slarvat ikväll och tagit två glas på en middag. Får alltid lite ångest när jag "bryter" min målbild. Samtidigt är jag så mycket bättre än jag var tidigare.
Lever i en miljö där det dricks mycket på ett socialt sätt. Frågan är då om jag skall tycka att jag är sämst för att jag tog två glas eller att jag skall tycka jag är bra för att jag inte tog två flaskor?

Nu lägger jag denna jobbiga vecka till handlingarna och hoppas att jag vaknar med friska tankar imorgon.

Vill bara avsluta med att detta forum verkligen får en att tänka till. Ni alla som delar era erfarenheter och kommenterar andras bidrar som tusan. Jag bockar och bugar för era inlägg.

Trevlig helg

//C

Åter hemma efter diverse resande. Fortfarande nykter men oj vad man stundtals får kämpa. Många dagar går riktigt bra men som gammal alkis får man inte riktigt koppla av och intala sig att nu rullar det på och det värsta är över. Det är lite som att stå i mål i ishockey; man vet aldrig när pucken skjuts på mål och man får alltid se till att vara beredd.

Jag sov dåligt i natt. Jag håller på att dra ner på mina insomningstabletter från 1-1,5 till 0,5 till att börja med. Mycket sitter nog i psyket. Tänker att en halv tablett kan jag inte "sova på" men det blev i alla fall ett par, tre timmar. Jag inbillar mig att jag blir deppig av tabletterna. Dessutom blir jag seg på morgonen och det tar ett par timmar innan jag känner mig fit for fight. Nåväl, jag steg upp tidigt och var förvånansvärt effektiv idag. En hel del nödvändigt pappersarbete på morgonen (tråkigt), därefter en hel arbetsdag med fysiska aktiviteter. Fullkomligt slut när klockan slog 5 på eftermiddagen. Hungrig och trött (varningssignal!!!). Mycket riktigt kom suget. Jag brukar säga till mig själv att jag aldrig unnar mig något för egen räkning. Jag är bättre på att ge än att ta emot. Det slog mig dock att jag under hela mitt liv belönat mig själv efter diverse projekt. Belöningen har dock alltid bestått av alkohol. Jag måste försöka att hitta på något annat jag kan unna mig. Jag har i och för sig alltid "rört på mig" fysiskt i hela mitt liv, vilket förmodligen har varit min räddning. Men jag tror dock att jag måste hitta ett komplement till motionen när suget sätter in.

Det jag fruktar mest just nu är en framtid där jag blir deppig och bitter. Det finns så mycket att glädja sig åt men jag kommer inte riktigt ihåg hur jag ska ta åt mig dessa glädjeämnen nykter.

Ännu en fredagskväll nykter och jag fortsätter kämpa på.
Allt gott till er kämpar/Tjalle

Se det som en seger att du inte åkte hem och drack efter att du varit där. Du kom i alla fall så långt att du åkte dit och på måndag går du säkert in.Tänk på att alla de som sitter där inne också har varit i samma situation innan de vågade göra sitt första besök. Vad skönt att du mår lite bättre och känner dig mer beslutsam. Du fixar helgen!

Ja till livet o Anders 43 för gratulationerna.

200 dagar ligger för långt väck för mig. Mina mål delas upp i små portioner. Först timme för timme, därefter dag för dag, vecka för vecka och nu 100 dagar. Nästa mål 1/3 dels år, inte långt bort, men nåbart utan att kännas oöverstigligt. Först därefter sätts nästa mål.

Det blev inget AA möte igår. Satt i bilen utanför men fick inte mod att gå in. Har svårt att se mig som "en av dom" fast jag vet att det är så. På Måndag gör jag ett nytt försök. Nu ska jag ta mig igenom helgen. Har lovat att köra tidigt imorgon så den här kvällen bör jag klara. Börjar må lite bättre och börjar sjunka in i mitt beslut, därför är jag lite orolig. En dag till.

Bra jobbat!!! Klappa dig själv på axeln - och belöna dig med att sikta på 200-dagarsmålet. Typ?! Håller med dig fullständigt i att vi måste försöka "glömma" det som har hänt tidigare, och inte bära skuld- och skambördan i famnen hela tiden. Lärdom kanske man kan dra - men att försöka sluta älta det gamla. Jag håller tummarna för dig, och önskar dig styrka att tuffa vidare på den nyktra stigen.

Med äkta påskmust för att fira de 100 dagarna.

Fick som det står lite längre upp i tråden ett litet snedsteg runt månadsskiftet Januari/Februari. Men om jag hade grävt ned mig av den orsaken hade jag aldrig nått fram till de 100 dagarna, utan fått ett antal återfall. Glad för att jag såg det som ett litet snedsteg som inte skulle få förstöra min nyktra framtid.

Grattis till ett synnerligen smart val av användarnamn, Säja!

:)

Så det var bra att du rätade ut frågetecknen, SL. :)

Men det är märkligt. Med jämna mellanrum sköljer en sån enorm misströstan och meningslöshet över mig att jag, precis som jag skriver i det första inlägget, avgrundsvrålar rakt ut. Jag rasar och går an och ber om ett hastigt avslut. Jag börjar misstänka att det är kraftig pms. Man ska ju vara försiktig med vad man önskar, sägs det, så när jag återgått till normaltillståndet ber jag gudarna om ursäkt. Ja, faktiskt på fullaste allvar. Du förstår, kära steglitsan, att det går ju inte an att checka ut för egen maskin. Då återföds man med samma jäkla uppsättning problem och måste börja om från början igen. Eftersom det scenariot låter outhärdligt återstår ett alternativ: Keep on going.

Mmm, jag har aldrig gjort anspråk på att vara en människa med helt normala tankegångar.

Jag önskar dig en fetnajs fredag och helg, SL!

Tack själv fina säja :)
Vilka kloka tankar vi för med oss själva och varandra. Jag känner mig väldigt glad och tacksam ikväll!!! Kram
Mod60

Ett inlägg för oss alla att komma tillbaka till när vi behöver kraft och påminnelse om varför vi är där vi är. Stämmer in i Nymans skål.

Tack för att vi fick ta del av din historia.

Inte sällan när jag ser ditt trådnamn som hastigast så tänker jag alltid samma mening i huvudet, den kommer helt spontant VARJE gång; "Nä, serru det kan man inte!!!" Ibland lägger mitt sjuka lilla huvud också till: "Här ska inte dös på länge".

Så då vet du, om du undrade alltså.

Sitter här med gåshud på armarna och värme i maggropen. Jag höjer en skål för detta ditt inlägg - det är prima kolsyrat vatten med mangosmak i glaset.

Men TACK, sköna du! :)

BRA JOBBAT! Påskhelgen är en tuff tid. Hade själv endel sug under påsk. Jag hejar på dig emptyoak!

Välkommen till forumet och lycka till på mötet ikväll. Jag har ingen egen erfarenhet men har hört många som fått det stöd de behöver av AA-medlemmar. Önskar jag själv vore lika modig. Berätta gärna hur du upplevde mötet :-)
/Säja

Hur firar man 100 dagar? Kanske det räcker med att bara ge sig en himla massa beröm för att man varit så fantastiskt duktig! Eller kanske köpa något för alla pengar du sparat genom att inte dricka på 100 dagar. Stort Grattis hur du än väljer att fira! :-)

Jag kan inte ändra mitt "namn" Säg Ja till livet" utan att öppna nytt konto vad jag kan se. Så ni kan kalla mig Säja! :-)

100 dagar. Första gången sedan tidiga tonåren som jag varit nykter så länge. Många problem har försvunnit utefter resans väg, vissa finns fortfarande kvar, Men på det stora hela är jag otroligt glad och nöjd med min nykterhet. Var resan slutar, det får jag se, för min del har den precis bara börjat.

Frågan är bara - hur ska man fira fredagens 100 dagar?

Sovit 15 timmar i sträck, det har nog inte hänt på 20 år. En känsla av meningslöshet i hela kroppen. Masade mig ut på en promenad iallafall, vågade inte se en enda människa i ögonen.

Tack ni som kommenterar, det är skönt att synas utan att dömas.

Ikväll kanske jag går på mitt första AA möte, får se om jag vågar.

Har en tid hos beroendeenheten imorgon men den avbokar jag, klara inte det nu.

Vi hörs imorgon.

Det låter ungefär så som jag själv tänker. Du nådde din botten i vintras och det känner jag att jag också har gjort denna gång. På något vis har jag gjort det tidigare också men vet ändå att det är annorlunda den här gången. En hel del pga detta forum tror jag, även när jag känner mig stark och inte tycker att jag behöver läsa i det, gör jag det en liten stund för jag tror det är viktigt. En annan sak jag själv tänker kring att jag kommer lyckas denna gång är just det faktum att jag misslyckats så många gånger. Man får erfarenhet i att misslyckas helt enkelt!!! Det stärker minnena av ångest, förtvivlan, rädslan och självförakt. Kanske det stämmer det jag hörde en gång, och som jag skrev i min presentation: att en missbrukare misslyckas i snitt 7 gånger innan det till slut fungerar (minns inte om det var någon särskild typ av missbruk det handlade om). Jag har alltid förstått att det krävs en äkta, genuin vilja för att lyckas, och kanske jag tidigare trott att jag hade den. Ärligare är nog att jag egentligen någonstans trott att jag så småningom ska kunna fortsätta dricka men på ett normalt, civiliserat sätt, kunna dela en flaska vin med någon och sedan vara nöjd. Tjoflöjt!!! Jag har aldrig aldrig någonsin, inte ens långt innan jag var fast i missbruk, varit nöjd med 1/2 flaska vin!!! Jag har alltid velat ha mer och alltid tyckt att flaskorna är på tok för små (5 glas i en flaska pfffts), varför i hela friden skulle det förändras? Så, liksom du är jag äntligen tillräckligt mogen nu för att vilja, verkligen vilja, säga STOPP!!!

Det låter ungefär så som jag själv tänker. Du nådde din botten i vintras och det känner jag att jag också har gjort denna gång. På något vis har jag gjort det tidigare också men vet ändå att det är annorlunda den här gången. En hel del pga detta forum tror jag, även när jag känner mig stark och inte tycker att jag behöver läsa i det, gör jag det en liten stund för jag tror det är viktigt. En annan sak jag själv tänker kring att jag kommer lyckas denna gång är just det faktum att jag misslyckats så många gånger. Man får erfarenhet i att misslyckas helt enkelt!!! Det stärker minnena av ångest, förtvivlan, rädslan och självförakt. Kanske det stämmer det jag hörde en gång, och som jag skrev i min presentation: att en missbrukare misslyckas i snitt 7 gånger innan det till slut fungerar (minns inte om det var någon särskild typ av missbruk det handlade om). Jag har alltid förstått att det krävs en äkta, genuin vilja för att lyckas, och kanske jag tidigare trott att jag hade den. Ärligare är nog att jag egentligen någonstans trott att jag så småningom ska kunna fortsätta dricka men på ett normalt, civiliserat sätt, kunna dela en flaska vin med någon och sedan vara nöjd. Tjoflöjt!!! Jag har aldrig aldrig någonsin, inte ens långt innan jag var fast i missbruk, varit nöjd med 1/2 flaska vin!!! Jag har alltid velat ha mer och alltid tyckt att flaskorna är på tok för små (5 glas i en flaska pfffts), varför i hela friden skulle det förändras? Så, liksom för dig är jag äntligen tillräckligt mogen nu för att vilja, verkligen vilja, säga STOPP!!!