Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår att jag är ute på hal is. Men min motivation är inte tillräcklig för att helt avstå. Jag är en människa som även för övrigt sätter upp tydliga regler för mig själv, känslan av kontroll är viktig. Men jag jobbar även med det. Försöker bryta rutiner, även de som varit för hälsans skull ( träningen)
Jag är också en person som säger elaka saker till mej själv. Iaktar kroppens förfall och föraktar mej själv. Det finns inte någon som sagt elaka kommentarer till mej, bara jag själv.
Jag blir helt fokuserad på den regel jag satt upp och tanken lämnar inte mitt huvud. Typ att "ingen frukost utan träning först" . Samma känsla infann sej vid totalt vinförbud. Jag tänkte inte på annat...nu vid måttlighetstanken som jag ska uppnå tillsammans med maken, känner jag ro och tanken på vin har lagt sej. Jag har varit på systemet och köpt några alkoholfria viner att testa.
Jag jobbar även med aktiv avslappning att använda när oron sätter igång. Det är komplext att vara människa men även intressant att det hela tiden finns nya sidor hos sej själv att upptäcka.
Därför finns det inte heller ett koncept som passar alla. Vi måste alla var och en vara klarsynta och ärliga mot oss själva och prova den väg som motiverar och ger styrka att nå det egna målet.
Det finns ju trots allt forskning som pratarcom måttlighetsdrickande ( se länk tidigareci min tråd) Just nu är det en linjen som motiverar mej. Men jag kan inte veta om det kommer att fungera. Som människa har man ju många sidor och det gäller att dra i rätt trådar och fiska fram det som behöver bearbetas i ljuset. Det jag vet och kan säga med säkerhet det är att mitt fiske har börjat och jag ska syna allt som kommer fram. Kanske bearbeta, omvärdera eller säga ok till vissa egenheter. Tydlig vändning på gång här på många plan.

Helgen spenderades hos mina föräldrar. Andra helgen i rad jag åkte dit.
Första helgen berättade jag om mitt missbruk och fick mycket stöd. Men det framkom då att mina föräldrar inte heller mådde bra. I vilken utsträckning förstod jag inte förrän nu i helgen.
Jag hade bestämt mig för en nykter helg. Mest för min egen skull, men även för att försöka inspirera mina föräldrar. Det gick åt helvete!!
Redan på fredagen började mamma och pappa smygsupa i boxen. Till maten drack alla vatten, men hela tiden mellan måltiderna tömdes vinet sakta men säkert.
Lördag morgon började likadant. När jag satt och åt frukost var både mamma och pappa inne med huvudena i kylen flera gånger.
På dagen skulle jag och mamma göra lite utflykter. Hon bad mig att köra med undanflykten "att du som kör bil så sällan kan behöva öva". Sagt och gjort.
På söndagen skulle min pappa jobba hela dagen. Han frågade om jag kunde skjutsa honom, då han har skadat foten och har svårt att gå. Självklart fattade jag att han inte vågade köra själv pga alkoholen.
Det värsta kom vid lunch när pappa ringde och sa att han ville äta hemma och inte på jobbet. När jag hämtade honom skakade han som ett asplöv och var så uppenbart abstinent!
Så fort vi kom hem slukade han ett stort glas vin och tog flera till innan jag skjutsade tillbaka honom till jobbet.
I bilen på väg hem grät jag. Hur kunde jag ha varit så blind!? Förmodligen har mitt eget missbruk överskuggat deras.
Söndagen förflöt på samma vis. Mamma och pappa var fulla redan vid lunch.
På kvällen räknade jag ihop att dom två tillsammans hade druckit fyra boxar på tre dagar.
Efter att dom hade gått och lagt sig på söndagkvällen tog min reptilhjärna över. Jag var så ledsen och uppgiven. Hela helgen hade jag genom att inte säga ifrån bidragit till deras missbruk. Jag hade till och med underlättat det genom att skjutsa dom i bilen hit och dit.
Tre glas vin drack jag. Jag fick äntligen lugna ner min stressade kropp och bli av med lite av ångesten.
Men effekten är kortvarig och redan när jag la mig för att sova kom ångesten.
Håller jag på att bli som mina föräldrar?
På måndag morgon fick jag ta en taxi till flyget för att både mamma och pappa redan hade druckit..
Där och då bestämde jag mig (igen) att även om jag hade tagit ett återfall så ska jag kämpa vidare och ALDRIG ALDRIG bli som dom!!
Jag är både beroende och medberoende. Men mina problem måste lösas först innan jag kan hjälpa mina föräldrar.
Kram på er alla! Nu är det dax för terapi.

Hej Träningstanten och ni andra!
Ett litet inlägg i frågan om matlagning och vin... Jag var i samma situation för ett och ett halvt år sedan. Om jag inte kunde dricka ett gott vin till maten var det meningslöst att laga ngt gott. Vi åt betydligt enklare middagar under en period på helgerna, jag överlät matlagningen på mannen och var själv iväg och tränade ett pass på gymmet på fredagskvällen, för att komma hem till middagsbordet. Ja, det kändes fattigt just då, och ja, jag tyckte rejält synd om mig, och tyckte att det kändes meningslöst att anstränga mig. Nu kan jag inte förstå den känslan alls. Maten smakar fantastiskt bra utan vin till och speciellt när jag inte druckit något innan jag sätter mig till bords. Jag vet alltid dagen efter hur den smakade och det är inte heller så dumt.
Nu kanske jag helt klampar in (oombedd) och lägger mig i ditt liv, men om du har svårt att låta bli matlagningsvinet och smygdricker av det, så tror jag att det är svårt att gå över till måttlighetsdrickande så som du beskriver. Jag tror att det är möjligt att kunna åtegå till att göra det (för vissa, själv vågar jag inte eftersom jag känner att jag satsat för mycket på att bli alkoholfri för att vilja chansa på att trilla dit igen), men jag tror att man behöver en tids nykterhet för att ha brutit mönstren först.

Det låter som en bra idé att prata med din samtalskontakt om ditt beroende och se vad hen kan hjälpa dig med. Lycka till, det är tufft i början men så väldigt mycket värt det!
/m

är det smått fascinerande att se hur och när ni väljer att dricka igen.
Ingen hjärna i världen som inte är beroende kan ta in denna tankevurpa som ni ägnar er åt.
Vad i alkoholen gör att du Lena och alla andra gör så uppenbara felval och tror er om att kunna fixa det bättre nästa gång.
Är det därför såna som Stingo som faktiskt kanske klarar det blir som ett hån.Jag vill också vara en sån.
Jag har läst om dopaminduschar och frånvaron av dessa och viss tids avhållsamhet ska trigga av hjärnan att söka alkoholdopaminduscharna osv.
Men kan det vara så enkelt att för de allra flesta som en gång börjat dricka för mycket så finns det ingen återvändo.
0 alkohol är vad som gäller om det ska bli någon sorts kvalitet och ro i livet.

Och vad är det då som gör att en viss tid utan alkohol sätter detta begär i rörelse igen?
Det fascinerar mig lite också.då ju krafterna måste vara oerhört starka och trotsar allt sunt förnuft.
Det är ju inte jag som anhörig som spyr,har ångest gör bort mig osv.Det är ju faktiskt ni.Och ändå väljer ni detta?

Och vi som anhöriga väljer att se på,lida med er skälla på er och stå ut i väntan på bot och bättring.
Ni som är artisten och vi är publiken på något sätt.
Lycka till Lena och nu när du har 6 veckor kanske samtalshjälp kan vara något?
Säger hon som jobbade själv i 2.5 år med medberoende och insikt men utan någon vidare framgång.
Tills jag fick tips om just medberoendeterapeut.

Men någonstans verkar det finnas en spärr till just att släppa den sista biten av kontroll och säga,jag fixar inte detta själv.
Trots att ni bevisar för er själva gång på gång att det gör ni faktiskt inte så fortsätter ni just på den inslagna vägen att klara det själv.
Det är också en paradox,andra sjukdomar söker man vård för,men inte just denna.
Alkoholen ska skyddas in i det allra sista och just en alkoholterapeut eller någon annan form av hjälp utifrån verkar trigga denna beskyddarinstinkt mot vännen alkohol.

Nu har jag lånat din tråd färdigt Lena :) Jag tror på dig, du verkar vara en riktigt fin människa med stort känsloregister.
Dessutom begåvad med en fin man som verkar älska dig mycket.

Och lycka till :-)

Jag kommer inte att fixa alkoholen bättre oavsett om jag håller upp aldrig så länge. Det här med uppehåll har jag testat med ett antal gånger nu, och dom har utan undantag avlösts av ett likadant drickande som innan. Metoden fungerar inte.

Gick tillbaka i min tråd och såg att jag höll ut nio veckor i höstas. Det var precis så det kändes; jag höll ut. Och sen gick det åt helvete igen. Av nån anledning kändes det inte helt bra efter jag kollat upp hur många veckors uppehåll det rörde sig om. Kanske för att jag såg att jag misslyckades efter den tiden. Kanske för att jag är rädd för att misslyckas igen. Nåt är det i allafall som skaver.

Just nu är jag uppe i dryga sex veckor. Och denna gång har det sjunkit in på riktigt, insikten om att det inte funkar med bara uppehåll. Vetskapen har måhända alltid funnits där men den har transformerats till insikt. Jag VET nu att det är så här det ligger till.

Svarade dig angående rastlöshet i min tråd. / FM

Skulle det vara :)

Precis, Mod. Att hitta tillbaka till dom små grejerna i tillvaron som faktiskt är det viktiga. Det man inte orkat med för att man varit för seg. Föreställer mig vad hemskt det skulle vara att i slutet av livet inse att man slösat bort all sin tid för att man inte orkat p g a att vinet var det viktigaste. Nej fyyy!

Ja, att alkoholen skulle bli en källa till sånt bekymmer tänkte och trodde nog ingen av oss när vi tog vår första fylla. Fint att du också hittat detta forum, varmt välkommen hit!

Ska baske mig göra lite sånt te redan ikväll. Bra tips, Stingo.

Ja de var synd att dom tog bort den..Man borde kunna skicka privata meddelanden till varandra här på sidan med sån information om man vill. Får hoppas de kommer en sån funktion i framtiden.
Tänkt på dig under helgen och undrat hur du mått. Tråkigt att du mår dåligt nu. Känner igen mig i känslan du har. Och att man stänger in sig med sin ångest. Har nog nött igenom dom flesta serierna på viaplay! Du låter väldigt mycket som mig och jag har en depression som aldrig riktigt släppt greppet. Du kanske också har de? Är väl inte helt normalt att stänga in sig och inte orka duscha tex. Men är exakt likadan i perioder. Låter hemmet halvt förfalla för att man bara inte har energi till att ta tag i de.
Själv har jag också haft tunga dagar. Mått dåligt och varit deppig, inte pga alkoholen dock utan för att livet ger mig käftsmäll efter käftsmäll vilket iofs leder till att jag vill dricka men..
Hade du trevligt hos dina föräldrar eller var de bara jobbigt med din mors alkoholproblem samt samtal om ditt beroende?
Kram!

Man behöver såklart inte starta en egen tråd men många verkar göra de:)
Hemskt att läsa att dina föräldrar kanske inte var dom bästa, samt att du också åkt bulimikarusellen.
Jag hade länge SRRI men slutade med dom för några år sedan. När jag slutade insåg jag vilken dimma jag gått i under alla år på den drogen. Hade varken toppar eller dalar utan var bara en zombie så nu vägrar jag ta skiten igen även om jag blivit erbjuden. Såklart fungerar de olika på alla och det är ju möjligt att du mått bra på dom. Väldigt konstigt du aldrig blev erbjuden de då jag har erfarenhet att dom nästan slänger SRRI på alla istället för att erbjuda hjälp med grundproblemet. Gick på KBT några gånger men trivdes inte med terapeuten så jag slutade gå. Kanske var ett dåligt val men tålde henne inte så kände inte att man tog sig någonstans ändå..

Hur går allt för dig? Var Valborg bra? Tackar för stödet och skickar en kram tillbaka!

Gott, nu är vi på gång!

och välkommen hit. Forumet är kanon om du har bestämt dig. För det måste man :) En annan sak som man behöver är en jäkla positiv inställning till att vara nykter och de fördelar det livet för med sig. Annars tror jag det är jättesvårt om man velar eller är osäker. Som jag har varit tidigare. Har ju slutat tidigare men denna gången tror jag verkligen att jag insett att jag är ALLERGISK mot alkohol!!!! Ja varför inte??? Gillar det Santorini!

Denna gången hoppas jag bara att jag inte tappar fokus utan fortsätter en dag i taget. Jag mår så fantastiskt mycket bättre. Förra helgen gjorde jag fler saker än jag gjort på kanske 20 år på en och samma helg. För att jag ORKADE och inte bara var trött och bakfull. Jag trivs med människor och därför blev ju helgen fullkomligt superkul. Inga märkvärdiga saker utan en fika med någon, en promenad med en annan och lite första majfirande med några andra :) Sådant som faktiskt gör livet lite roligare än att bara ligga på soffan och glo på tv. Även om jag gör det oxå och gillar det men, ja jag hoppas att det inte låter så hurtigt men social samvaro går inte att ersättas med TV:n....

Såg att admin hade raderat din mailadress, då man tydligen inte får lägga ut den här. Och tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg den :(
Jag ser att du kämpar och har det riktigt tufft.
Samma här. Drack några glas vin i söndags och har haft en fruktansvärd ångest efter det. Har legat i soffan i två dagar och kollat på serier. Har inte lyckats ta mig ut ur lägenheten, har inte ätit eller orkat duschat.
Vill bara sova, men kan ju inte lägga mig redan kl 17!
Hur mår du idag och hur går det för dig??
Kramar

Hej Anits, välkommen till forumet. Du berättar att du tagit steg att söka hjälp men inte blivit bemött på det sätt du önskar, jättetråkigt att höra. Ibland kan man behöva söka på flera ställen tills man hittar det man söker. Det låter ju som du var inne på något som skulle kunna vara hjälpsamt, medicinsk hjälp inom vården eller stöd på något sätt.

Du har flera saker du ser som tydliga vinster med att ändra dina alkoholvanor och du fortsätter kämpa trots att du nu precis upplevt att du inte blev bra bemött, starkt. Hoppas forumet kan vara hjälpsamt på något sätt, hur andra gjort eller att skriva av dig. För att hitta annan hjälp kan du också söka under fliken "annan hjälp" eller ta kontakt med sjukvårdsrådgivningen 1177.

Rosette/Alkoholhjälpen

Hej Strulpelle, välkommen till forumet igen. Du beskriver att du i omgångar gjort förändringar och att du nu hamnat tillbaka lite där du inte vill vara med alkoholen. Samtidigt har du alla goda erfarenheter av dina tidigare förändringar kvar och du är en person som kämpar på, nu är du på banan igen. Det gick bra för dig en tid beskriver du, då det såg annorlunda ut med umgänge och hur du mådde. Just nu känner du inte så men klokt att du då tar steget att prata om det och söka stöd. Hoppas vi på forumet här kan vara någon hjälp för dig och att du kan se i övrigt vad som skulle kunna bli hjälpsamt för dig den här gången. Läs gärna mer under annan hjälp eller fakta, kanske finns något där som kan vara hjälpsamt för dig.
Rosette/Alkoholhjälpen

Hej Lillgrodan. Vilken fin idé du har kring att kunna peppa varandra ytterligare, även utanför forumet, det har vi absolut inget emot. Tyvärr så har jag redigerat ditt inlägg och tagit bort mailadressen då det på grund av säkerhetsskäl inte får läggas ut kontaktuppgifter här. Ser att du gjort en tillfällig adress vilken var en klok idé men tills vidare innan vi kommit på en smidigare lösning för kontakt är det kanske säkrast att ta det "bakvägen", kontakta gärna Admin här på alkoholhjälpen då så hjälper vi er med det. Kul att ni hittar varandra här på forumet och har nytta av det.
Rosette /Alkoholhjälpen

att höra, grattis! Ett år minsann, dit vill jag också - om ett år!
Ha de
Fenix

Jag brukar läsa dina inlägg när jag tittar in här, alltid intressanta och bra.Jag föll för denna mening idag: "Risken för mig att betydligt större om jag chansar och testar att dricka vid ett enda tillfälle, blir det lyckat kommer jag att fortsätta testa tills det fallerar. När jag fallerar alltså inte OM utan när, kommer jag ångra att jag överhuvudtaget testade första gången."

Just det! Första gångerna går det säkert bra och då fortsätter man. Men det kommer inte att gå i längden, det är jag övertygad om. Jag har också testat det. Man är snabbt inne i ännu värre missbruk. Så nej, nolltolerans är det som gäller.
Ha det så bra!

Första dagen i veckan avklarad. Nu tar vi tisdag.
Styrkekramar

Jag tror en del i hemligheten i att komma över rastlöshet och alla jobbiga känslor och tankar som kommer med den, är att helt (o) enkelt stanna kvar i känslan. Det är då jag söker snabba lösningar (vin) för att jag inte orkar med att det gör själsligt ont. Jag vill inte vara en grinig jävel och bete mig "omoget". Jag vill bort, bort, bort. Och kan jag inte fly så tar jag till vad som helst för att slippa känna det jag faktiskt känner. Sist stannade jag kvar i det jobbiga och grät i stället och känslan i rastlösheten planade ut. Precis som ångest gör om man vågar stanna i den. Det är sååå svårt för den omedelbara reaktionen är att "Så här ska det inte vara... Ta mig bort härifrån". Hoppas det var nån till hjälp :). Kram / FM

Gokväll M_K,

Jag hör hur tufft det är. Försök se om det gör skillnad om du låter det vara skit, och säger till dig själv - Detta är här för att lära mig något värdefullt som jag kommer att använda mig av senare i livet. Denna dagen är precis som den ska.

Det kan lindra ångesten, och det är inte självbedrägeri. Det är 100% sanning också!!

Det blir ett kort inlägg från mig i kväll. Ville bara gå in och se hur det var med dig.

Skickar en digital klapp på kinden och lite ny kraft.

Vi hörs!

Oj vad bra att jobba och tränga undan alla ångestskapande tankar... Som sedan blommade ut ordentligt igen när jag närmade mej hemmet... Usch vad ljusskygg jag kände mej!!
En oväntad bekant dök upp bakom dörren utan förvarning och jisses vilken rolig stund vi hade, skrattade riktigt hjärtligt - gjorde så gott åt själen ! Ingen ångest alls! Och för första gången erkände jag öppet att jag konstaterat att jag druckit för mycket och bestämt mej för att avstå. Det gick underligt lätt att säja.