Senaste kommentarerna i forumet

Det var jag som skrev det med anamma och offerkofta.
Sorry om du tog det så hårt. Menade verkligen inget illa.
Tycker bara att det är så mycket som lindas in i bomull och fluff...
Vi har alla samma sjukdom och vi vet alla att alkohol är motsatsen till lösningen! I tillägg så är vi alkoholister (läs VI - jag inkluderar mig själv i den här benämningen) experter på att tycka synd om oss själva och hitta på ursäkter om varför det är synd om oss och varför vi borde ty oss till alkoholen.
Det var dumt av mig att skriva så om du tog illa vid dig och om det är på det viset så vill jag verkligen be om ursäkt.
Jag glömmer bort att raka och ärliga kommentarer inte alltid uppskattas av alla.
Hoppas du mår bra idag!

Blomman - vad duktig du är! Hur länge har du varit nykter?
Har du haft problem länge?
Kommentarer från nära släkt? Åh fan.. Det är inte okej. Har du mycket alkoholism/osunt drickande i släkten? Är dom så för att de har problem själva eller för att de inte förstår vad alkoholism faktiskt är??

Jag var aktiv (drack varje dag) alkis i cirka 3 år.. Men har druckit osunt halva mitt liv.. Med andra ord så har jag alltid varit den som varit först på flaskan i alla sociala settings. Det är därför som mina kollegor/ytliga vänner är som frågetecken nu. De begriper inte vad som har hänt.

Tänker ju att då man har sett någon däcka överallt i flera års tid så borde man som kollega/bekant snappa upp vissa varningssignaler och inte ifrågasätta varför jag helt plötsligt har slutat dricka helt.. Men men...

Kanske du kan vara "bokat" på annat?

Vad du ska svara vet jag inte. De förslag lämnar jag till de klokare som kommit längre än mig.

Jag är också skiträdd för vad jag ska säga i framtiden. Jag får gliringar från alla håll.....även mycket nära släkt. Och jag är bara i fasen att försöka börja vara nykter.

Men hen jag pratade med igår hade ett bra svar på varför hen inte drack alkohol. Svaret var helt enkelt.....Jag är mycket glader utan.

Kram och heja.....jag är så imponerad av dig

Tack igen allihopa! Åh vad fina ni är!
Finns inget band som det bandet som är mellan oss nyktra alkisar :) Vi förstår varandra och kan stötta varandra på ett helt annat sätt än de "utifrån" som är friska kan. Det är liksom inga konstigheter. Skriver en utav er "fan, jag trillade dit, nu har jag druckit i 2 månader men nu är jag tillbaka" - då är det liksom inget konstigt med det utan vi förstår och ger istället en klapp på skuldran och säger "välkommen tillbaka, kompis". Så enkelt, så rent - så rätt! :)

De som "mobbade" mig i torsdags för att jag inte drack tror jag inte är alkoholister på något sätt. De är rätt och slätt för dumma för att kunna vara det... Under mina snart 3 månader som nykter så har jag mött oerhört många torrlagda alkisar via AA och jag måste säga att varenda en verkar vara över genomsnittet intelligent, djup, filosofisk och känslosam.
Jag menar inte att vi alla är djupa filosofer med galet professorhår och bruna manchesterbyxor och ett skört inre.. Men jag tror att vi grubblar och reflektererar mer än genomsnittet. Vi är djupa på något sätt och tänker kanske 5 extra sekunder på saker och ting jämfört med "vanliga" personer.
Fattar ni vad jag menar?

Anyway - mina kollegor som satt och dissade mig hela middagen för att jag var nykter.. Dessa amöbor.. Vi ska ut på en jobbgrej igen om 2 veckors tid. Vad konkret ska jag säga????
Saken är den att för bara 3 månader sedan så var jag den som hetsade och tjatade hål i huvudet på alla för att vi skulle ta en AW och gå ut och fira/deppa/spontan-dricka. För 3 månader sedan så var jag THE party queen som alltid drack mest, fick störst och flest black outs, spårade mest och gjorde sjukast saker på fyllan (dock alltid med glimten i ögat - så jag kom undan med det).
Nu har jag helt plötsligt blivit "tråkig". Jag kommer få samma hagelskur på middagen om 2 veckor.. "Varför dricker du inte, är du gravid yada yada..."
Jag behöver råd - hur och vad svarar jag?

Att berätta att jag är nykter alkoholist är uteslutet då jag är i en bransch där det enbart kommer användas mot mig.

Hatar det här samhället där man måste ljuga för att man har valt att sluta förgifta sig själv.

Det är alltid mycket svårt att läsa ut känslor i skriven text. Saker kan lätt misstolkas och uppfattas på olika sätt av olika läsare. Därför måste vi försöka tänka efter när vi skriver till andra.

Kram

Tack mod60 :-)
Jag önskar att jag kunde skriva att helgen startade bra men så är det inte :-(
Hamnade på en utekväll som jag hade planerat att INTE GÅ PÅ. Jag blev inte fullast eller gjorde bort mig men fy fan vag jag mår dåligt nu. Ligger i sängen med huvudvärk och illamående. Mår för dåligt för att ens sova.

För att göra ett försök att inte sänka mig allt för långt ner så vill jag reflektera över två saker jag noterade igårkväll. Det ena var att på puben fanns en kvinna som var så berusad att hon kunde varken sitta på stol eller gå själv. När människorna försökte få upp henne så var det inte vaker syn. Fy fan tänkte jag. Jag sa till mig själv att sånn vill jag aldrig vara. Att jag blivit så berusat har hänt men mycket sällan. Igår så insåg jag hur trådfin linan är om man försöker dricka "normalt".

Det andra var att jag pratade med en som var nykter och blev så klart nyfiken på varför hen inte drack. Det kom ingen ursäkt som att jag kör bil eller liknade. Hen sa att hon helt enkelt är gladare utan. Hen sa att hen inte hade haft några problem utan bara en dag slutade vilja dricka och tyckte hen var gladare utan.
Fan vad imponerad jag blev över hen. Satt med min äckliga jävla dricka och tänkte...jag VET att jag också skulle vara gladare utan.

Jag hoppas jag nått min botten nu så att jag kan resa mig starkare. Jag inser också att om jag ska vara snäll mot mig så måste jag stanna här och skriva om mina upps and downs. För att lyckas sluta helt för det är ju det jag behöver. Jag måste sluta intala mig om att jag kan dricka "normalt"

Kram

att höra av dig. Och härligt att få dela dina erfarenheter! Glad vår! / mt

Tjaba! :)

Jag tycker det är bra av dig att faktiskt iakta dig själv och inse att du sänkt garden ett snäpp sedan kan man ju fundera på vad det beror på. Jag tror att det har att göra med att vi är människor, precis som alla andra. Inga konstigheter och det vore nog mer onaturligt att springa omkring superfokuserad på sin nykterhet dag ut och dag in. Sedan tror jag att det är superviktigt att man påminner sig själv om hur det var och vill man tillbaka dit eller vill man gå en annan väg den här gången? Om väldigt många dricker var och varannan helg så kan jag tycka/tänka att det är lite skoj att inte gå i alla andras fotspår och vara nykter, bygga istället för att riva.

AA är så himla bra just för att bli påmind och vill man inte gå den vägen så måste man nog hitta andra sätt att påminna sig själv på.

Jag känner en viss oro inför sommaren då jag vet att jag blir extremt partysugen då solen, värmen, uteserveringarna osv dyker fram, hur känner du? Kan du boosta dig själv att njuta av sommaren nykter och ta beslut om din framtida nykterhet i höst eller hur tänker du?

Styrkekram till dig!

Toppen Hanna!! Jag har bäddat ner mig och kollar på Skavlan, dricker isvatten och käkar chips. Ska sova om en stund jag med. Fan vad vi är bra!!

Fasen vad bra du är. Så trist att bli ledsen och sårad. När liknande situation har hänt mig funderade jag och kom fram till att om de personer inte kan stå ut med mig på annat sätt än när jag är full, promiskuös och "bjuder på mig själv" då är det ju något som är skevt i relationen. I slutändan var det som att jag tyckte att jag är värd att umgås med människor som vill umgås med mig när jag är hur jag vill vara. Inte hur de vill att jag ska vara. Fast det är så mycket enklare än sagt.

Håll huvudet högt, du är en vinnare!

Jag har klarat det! Nu går jag och lägger mig med en bok. Den som sover syndar inte!!

Tack för stöttning, det var guld värt.

Det har ju som sagt gått ett halvår och det är ju toppen. Men nu börjar jag märka att människor runt omkring börjar tycka att det kanske ändå är dags för mig att börja dricka. "Har du inte börjat dricka än"? Det är nu som det känns som att jag måste börja försvara mig om varför jag fortfarande ska hålla igen nu när jag inte druckit på länge. Det är som att de börjar tröttna. För ett par dagar sedan var jag på en middag där det varken var läge för mig att påpeka att jag inte äter rött kött eller att jag inte vill ha alkohol. Så jag åt tartar och smuttade på lite vin.Totalt så fick jag nog inte mer i mig än en stor klunk och jag kände inget. Jag har inte funderat över alkohol nämnvärt efteråt men det stör mig att jag inte är lika säker i mitt beslut just nu.

Hej Anders!

Intressanta reflektioner, jag har också varit inne på att jag aldrig var arg i min uppväxt och att jag nog borde bli arg oftare för att ventilera på något vis. Jag har dock förändrat mitt tänk lite.. Jag inser att när jag inte har fylla och ångest hängandes över mig så klarar jag av saker bättre och förstår bättre varför jag känner som jag gör samt har lättare att se om någon annan har en dålig dag, alltså att allt kanske inte beror på mig. Allt är inte mitt fel, ganska skönt att få lyfta viss tyngd från sina axlar.

Jag tycker att dina "alkoholryck" låter oroväckande. Min känsla är att du står på en skör grund, om nån eller några negativa händelser inträffar, hur långa kommer dina ryck att bli då? Mitt tips till dig är att ta tag i det ordentligt medans du fortfarande har styrka och kraft men du måste givetvis känna själv. Sätt ett rimligt mål med din nykterhet men försök samtidigt sätta något annat mål såsom träning, promenader, fikakvällar eller vad du nu kan komma på. Alltså två mål, ett för nykterheten och ett som du tror kommer tillföra ditt liv något. Testa en månad och sedan utvärderar du bägge målen. Bryt gamla mönster..

Fan va bra den här tråden blev på något vis!! Ditt första inlägg beskrev så mycket av de känslor man själv får till och från, man blir bitter och avundsjuk på andra för att de kan ha "roligt". Sedan följdes det upp med vad jag tänkte skriva, hur ser de ut idag? Trasiga. Och det är lätt för dem att vräka ur sig saker när de inte ser hela bilden. Tror dock att det är väldigt viktigt att man hela tiden lyssnar på sig själv om man ska klara det här. Vad vill jag? Vad mår jag bra av osv!?

Starkt jobbat av dig och grymt härligt att du fick "payback" så snabbt också! :)

hejar på dig!! Du fixar den här kvällen!!

Och ja Mod 60! Dom är snorvalpar! Trots att dom är i 35-40 årsåldern..
Det är såna som dom som aldrig har sett ett missbruk på nära håll. Dom vet inte hur det är att vara/leva med en alkoholist.
Hade dom vetat sanningen så hade dom nog inte hackat på mig som dom gjorde.
Hade dom till exempel vetat att jag drack vin i min kaffekopp om morgonen, att jag alltid gick upp först dagen efter fester för att kunna dricka slattar och recovery-öl ostört och utan att bli avslöjad. Att jag häromdagen blev glad då jag tog på mig ett par gummistövlar som inte använts på ett halvår och blev glad då jag upptäckte att det inte låg några gömda vinflaskor i stövelskaften.
Att jag både kissat och bajsat på mig för att jag har varit för full för att kunna "hålla tätt"... Att jag suttit gråtandes och hulkandes vid toaletten 1 miljon gånger samtidigt som jag stålsatt mig och peppat mig själv "Kom igen nu! Sluta spy! Upp och hoppa! Nu måste jag skärpa mig för systemet stänger snart och jag måste ju hinna dit före stängning".

Aldrig mer vill jag behöva ha det så... Aldrig mer vill jag behöva skämmas för att jag e på bolaget så ofta att jag måste börja rotera mellan systemen och kassörskorna. Aldrig mer vill jag få spattig dagen-efter-gångstil och skaka som ett asplöv på händerna.
ALDRIG MER!

heja dig :)

Jag har läst din tråd och tänker nu väldigt mycket på något av det du skriver om. Om de starka och duktiga och känslan du har av att inte passa in. Någon skrev att vi istället är svaga och ynkliga och det är ju snarare så det är. Jag är kanske en sådan som låter väldigt hurtig och stark i min tråd. Duktig. På ett sätt är jag det, stark eftersom jag inte druckit på tre månader snart, men samtidigt är jag mycket orolig. Orolig och rädd för att visa min svaghet och döljer den bakom en karskhet och duktighet som inte är sann. Vi är alla svaga då och då och starka ibland. Vi måste bara vara snälla mot oss själva. Du fick mig att tänka till, tack. Hoppas du stannar kvar och skriver och att du får en bra nykter helg:)
:) mod60

Oj... Vet inte varför sista meningen kom in.. Råkade trycka lite för snabbt på tangentbordet tror jag :D
Sorry för det!

Tack alla för ert stöd och fina kommentarer! Det värmer verkligen, tack alla ni fina gamla f.d alkisar! :) :) :)

Kom till kontoret idag i vanlig tid runt 0800. Utvilad, fräsch, klar i huvudet och pigg.
Runt 0845 stapplar de två värsta suputerna bland kollegorna in.
Rödsprängda ögon, stinker alkohol och tycker att de är coolast i världen! Den största idioten av de två berättar att han supit bort sin nya iphone 6 kvällen innan, men att han "inte bryr sig för han är ingen brud som grinar över sånt, och vadå?! Försäkringen täcker ju allt".
Tyst för mig själv tänker jag att det där är nog promillen som talar. Om ett par timmar när alkoholen gått ur kroppen så kommer han börja gnälla och sura över att den 2 veckor gamla mobilen är borta.
Mycket riktigt, runt 14-tiden i eftermiddag då var hans självförtroende och kaxiga ton borta och han började gnälla och gny över telefonen.
När han sedan ringde IF för att anmäla det hela och fick veta att hans försäkring gick ut i oktober 2014 - DÅ (!) kände jag att "YES!! KARMA FUNKAR VERKLIGEN".
Så där satt jag, den tråkiga A4-kärringen som måste vara gravid medans han den coola, festliga människan satt och luktade spritfabrik och såg ut som en dålig dag i Tjernobyl.

Alkoholist Javisst vs. Idiot-kollega: 1-0!
Den största idioten utav de två har supit bort sin nya iphone 6 som han köpte för två veckor sen, men eftersom han fortfarande har promille (de la sig tydligen 0430)

Så länge båda dricker är det en balans även om det är dåligt. Eftersom jag drack för mycket så kunde jag inte kritisera honom och han lät också mej vara ifred fast han borde sagt ifrån. När jag varit nykter ett tag och kände mej säkrare på mej själv så kunde jag börja säga ifrån om hans drickande. Man kan inte ändra nån annans vanor men jag gjorde klart för honom att jag inte tål honom då han blir berusad. Han blir inte elak men personlighetsförändrad förstås, lite dum och fånig. Jag sa att han får väl dricka som han vill men jag vill inte ha med honom att göra då och det får han acceptera. Jag bäddade åt mej i gästrummet. Det var ju inte så roligt. Jag kan säga att det har tagit sin tid och varit upp och ner men det har gått framåt hela tiden. Han har minskat sin konsumtion sakta men säkert till väldigt måttlig och acceptabel. Väldigt sällan blir det för mycket numera. Ett tag tvivlade jag på hur det skulle gå.

Vilka tråkiga omogna typer....minst sagt. De ska väl bara skita i om du dricker eller ej. Är gravid eller ej. Om de tycker om dig på riktigt så är den kärleken/vänskapen där, oavsett om du är nykter eller ej. Detta handlar om deras dåliga samvete för att de häller i sig något som de inners inne vet är skit och de mår dåligt av. Vad är de så rädda för? Fördomsfulla!

Låt dig inte trampas på Alkolist Javisst. Jag blir riktigt arg å dina vägnar som du märker. Skulle vilja läxa upp dem och visa en riktig A4:a käring. Då skulle de få se!!!!
Snorvalpar..... ( usch så får man kanske inte säga men det tycker jag de verkar vara :))
......kramar till dig
hoppas du mår bättre idag...mod60

Instämmer med Stingo. Jävla skitstövlar!

Jag tror att vi alla som slutar dricka möts av detta - mer eller mindre. Ofta har vi omgett oss med personer som dricker mycket och sådana kommenterar handlar nästan alltid om deras eget drickande. Att en person plötsligt är nykter blir ett hot och ett obehag. Man måste reflektera över sitt eget intag.

Men handen på hjärtat. Jag var den som tjatade värst förut, om det fanns någon, som mot förmodan inte drack i min närhet. Absolut värst. Men det har man ju bittert fått inse hur fel det var...

Själv undviker jag numera att frotteras med alltför packade personer. För det första är det en risk. Men framför allt - så är det outhärdligt jobbigt. Jag står bara inte ut med lallande puckon. Jag blir irriterad redan vid första dragen av att en person börjar bli påverkad. STÅR INTE UT! Då handlar det inte om att jag är avundsjuk och också vill bli likadan. Nä nä! Då handlar det om att jag verkligen inte orkar med personer som inte vet vad de säger, gör, tänker och dessutom glömmer bort hälften till nästa dag. Min toleransnivå mot onyktra människor ligger på minus tio alltså.

Jag tror helt enkelt att antingen så vänjer sig omgivningen att du är nykter och ni kan fortsätta umgås. Eller så kommer du att vilja söka nya bekantskaper. Det är en lite ledsam insikt, jag vet. Men om ett tag så kommer du inte fatta vad du saknade! Jag skrev igår om just det här - läs om du vill. I och för sig kräktes jag på alla som glatt så åt mig i början att "man får skaffa nya intressen"... men så är det nog ändå.

Kram till dig

Ta inte ut din negativitet från din omgivning på oss här i forumet!!!

...det är allt jag har att säga om det där just nu.