Senaste kommentarerna i forumet

Shit vad bra skrivet.

Du är ju jätteduktig! Jag håller verkligen med Malin79 om att hundar och hundpromenader är bland det bästa som finns när det gäller att mota ångest. Bara att borra ner nosen i pälsen och känna lukten av hund. . .

Om jag var du skulle jag inte vara rädd att ta en Sobril när det är som värst. Det är ju en av de medicinerna som verkligen hjälper, var glad att du har dem! Dessutom får du ytterligare en anledning att inte dricka när du tagit dem, för den kombon är inte rolig.

I min kalender på länge! Känner mig lite småstolt såhär på morgonkvisten. Skakar mindre, men ångesten är dubbel jämfört med igår. En timme i taget, och håller i tankarna att för varje timme som går blir jag friskare.

Du har kommit långt, den första tiden är viktig för att man brutit vana. Jag tycker att det sen blir lättare undan för undan, naturligtvis med vissa perioder av sug. Men är man inställd på att förbli nykter och fokuserar på fördelarna så går suget om och man går starkare ur det.
Så bra att du tyckte om mitt inlägg. Lite rädd att nån ska ta det som "se vad bra jag är" när min avsikt är att berätta att det finns ett bra liv utan alkohol. Att man inte behöver gå och sakna det resten av livet utan att de blir nåt som är skönt att inte behöva.
Jag läste i din tråd att du blev arg på din man då han drack för mycket, sånt man inte brydde sej om då man själv drack. Jag har kämpat mycket med det, varit både arg och uppgiven. Men här har det nu blivit riktigt bra och jag berömmer min man, t.ex på semestern sa jag att jjag upskattar att han skött sej så bra. Han säger själv att det är ju inte lika roligt att dricka ensam.
Självklart blir jag glad om du hittar nåt i mina inlägg som du kan och vill ta till dej.
Bra jobbat, fortsätt så!

Tack så jättemycket för att du delar med dig av dina framgångar och hur du har det i ditt nyktra liv. Jag har läst lite i din tråd och tog mig friheten att kopiera dina ord i en gammal tråd till min egen tråd. Om du vill se så heter min tråd "ett nyktert liv." Hoppas det var ok?

Det var stärkande att läsa om hur du och din man har det idag. Jag är i en liknande situation. Nästan samma ålder, man och bra jobb. Barn och barnbarn. Trots allt gott så har alkoholen funnits och fördärvat så mycket. MEN nu har jag tagit tag i mina problem med alkoholen och det går bra. Nykter sedan snart 3 månader. Jag kämpar på, vissa dagar går det lätt andra svårare.
Vi nynykterister behöver läsa om hur det är efter ett tag som nykter, tror inte jag är ensam om det, man blir glad och väldigt stärkt i sin tro på att alkoholen inte är för mig :)
Ha det fortsatt bra och snälla skriv gärna igen :)
många hälsningar mod60

Dessa ord hittade jag i din tråd och de påverkade mig väldigt starkt.
" När du fattat det du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet.".

"Då vi fattat beslutet att aldrig mer dricka alkohol är det ett korrekt beslut baserat på åratal av dåliga erfarenheter av alkoholen och dess verkningar. Vi vet att beslutet är korrekt, alltså finns det ingen anledning att ifrågasätta det. Svårare än så ska det inte behöva vara."

Jag fortsätter min kamp :) För det är fortfarande en kamp. Ska jag ? Ska jag inte?

Har precis som du haft min första kväll på väldigt länge nykter. Det blev godis och tonicvatten genom kvällen. Otroligt bra och starkt att avbryta tanken om att ta dig till Systembolaget, kan annars vara svårt.
Det jag har tänkt att göra är att lägga alla pengar jag "sparar" i en burk, och sedan göra något vettigt för pengarna. Blir en liten tankeställare när man ser hur snabbt den burken växer! Var stolt över dig själv!!

Visst är det så, hur har helt rätt. Om man ser i backspegeln så är det ju så man skulle ha gjort. Att supa bort känslor eller tunga händelser har blivit en vana. Så tokigt det känns - och så mycket ångestpålägg det har skapat. Jag gjorde ju som sagt en vända på beroendeakuten i helgen - och där undrade de om de skulle boka in en första träff på en alkoholmottagning. Jag tackade ja - men har ringt och bokat om datum. Jag känner att jag behöver lite respit - men jag är där och nosar. Börjar ju inse att detta inte kan fortgå.

Jag är dock lite nojig över hela journalföringen - vet att man kan spärra journaler, har gjort det från beroendeakuten. Det borde väl gå här också? Kan hända att jag gör ett första besök, som ett första steg, mot - total nykterhet, eller vad sjutton mitt mål skall vara.......

De tre första dagarna var jobbiga. Dag ett fick jag ta lugnande för att alls orka med. Dag fyra var ju dagen då jag var super-uppåt istället och idag känns allt lugnt. Det är lite upp och ner med andra ord, men det har varit möjligt att uthärda.

Hej Anders!

Vi som dricker lite för mkt än en vanlig Svensson är nog ganska duktiga på att hitta på ursäkter till varför vi drack, har du tänkt på det? Oavsett om det är positivt eller negativt så vill vi gärna belöna/trösta oss på något vis, antagligen för att vi inte har kontakt med våra riktiga känslor.

Fundera gärna på om alkohol som helhet verkligen ger dig det liv du vill leva..? Hur hade du känt idag om du hade hjälpt din nära anhöriga UTAN att dricka i efterhand? Du kanske hade gråtit en skvätt av påfrestningen men det skulle säkerligen också ha stärkt dig.

Som du säger, nya tag men våga förändra dig annars går du på samma mina om och om igen.

Hejja hejja hejja!

Tack! Ja det får bli läsning eller nåt maratonkollande på nån serie på datorn.
Hur många dagar tog det för dig innan du kände att du började bli av med värsta ångesten och abstinensen?

Wow! Heja dig. För mig var det svårt att somna nykter de första dagarna, men nu går det som en dans. Kan man inte sova kan man ju ligga och läsa.

Wow! Heja dig. För mig var det svårt att somna nykter de första dagarna, men nu går det som en dans. Kan man inte sova kan man ju ligga och läsa.

Jag har dag 1 idag, och kommer gå och lägga mig spik nykter , för första gången på flera månader :)

Tack!! Idag är det fem dagar och allt känns bättre. Det var nog bara något ryck hjärnan fick. :-)

Jag känner att jag vill göra ett inlägg efter lång tid och trots att jag sällan läser här numera. Men en semestervecka på Kanarieöarna fick mej att reflektera lite. Att med glädje konstatera att alkohol har blivit nåt som inte längre intresserar mej. Att inte dricka är ett naturligt sätt att leva numera. Förra året den här tiden var jag också till manarieöarna. Då fick jag ännu lite sug ibland då jag såg par som självklart delade en flaska vin. Lite avundsjuka kände jag då, lite bitterhet för att jag inte kan vara "normal. Men nu med snart tre års nykterhet i bagaget så hade jag inte alls den känslan. Det man tänker så mycket på då man slutat dricka är vad man ska säga, vad folk ska tro och tycka osv. Det struntar jag fullständigt i nu. Och min man drickar så mycket mindre på våra resor. Då jag också drack så var vi ofta berusade innan kvällen. Skämmigt, det jag tänkte på nu var att man såg inga berusade människor på kvällen i matsalen. Och då är jag så tacksam för att jag är nykter, att jag inte sticker ut, inte behöver skämmas och må dåligt. Jag besläller min aqua con gas till maten.
Jag hyllar verkligen det nyktra livet och hoppas att jag inte behöver brottas med tanken nån gång att jag kan dricka normalt igen. För om jag inte saknar ruset så finns inte den risken.
För en hållbar nykterhet måste man sluta tycka synd om sej för vad man inte kan och får göra och istället fokusera på allt man får istället. Dessutom går det betydligt bättre att gå ner i vikt och hålla vikten utan kalorierna från alkoholen.
Lycka till alla!

Grattis till 4 dagar! :)

Långa hundpromenader har hjälpt min ångest / abstinens också många gånger.
Hundar är underbara!

ett glas vin eller två till frukost - skulle det stå.

Tack för välkomnandet! Ja det har verkligen blivit som en ond cirkel för mig. När flera dagar i veckan börjar med att jag tar ett glas vin för att lindra ångesten så är det definitivt inte bra...
Ångest, skuld och skam går i varandra.
Så vet jag ju att alkoholen bara ge ännu mer ångest, men klokhet funkar inte så långt när själen skriker efter lite lugn.

Sakta men säkert börjar man känna mark under fötterna igen. Knyter sig lite i magen då och då av ångest. Hur kunde det hända igen? Jag hade lovat mig själv att ALDRIG mer behöva ta mig till akut för tillnyktring - men jag klarade det inte själv. Den här gången insåg jag det dock själv - förra gången, för 3 år sedan så var det 2 vänner som kom och hämtade mig...... är det ett framsteg?

Det finns både skam och skuld - men det brukar klinga av efter ett tag. Man är rätt stygg mot sig själv de första dagarna efter ett sådan "nederlag". Man skall vara snäll mot sig själv, inte stygg - men det är svårt ibland. Jag vet ju t.o.m. vad som triggade det hela - just därför borde jag ha lärt mig att hålla mig borta från alkoholen i just dessa situationer av stress. Kanske har jag lärt mig den här gången. En nära anhörig har blivit rätt så sjuk, och jag har de senaste veckorna "funnits" där och hjälpt till med en del praktiskt - en del riktigt stressande och känslomässigt tuffa ting. VARFÖR väljer jag då att "lätta på trycket" genom att supa mig dyngfull 4 dygn i sträck? Beats me?!

Men nu skall jag vara snäll mot mig själv - lägga den här episoden bakom mig - och analysera vad jag lärde mig den här gången - om något???

Vad bra att du skriver här! Det har faktiskt hjälpt mig ganska mycket. Att både läsa andras berättelser, men också skriva sin egen berättelse. Det är en bra början!!! Sen kan man gå tillbaks och läsa sin/sina trådar och kanske har man fått någon bra feedback, eller så bara för att se vad man faktiskt skrev eller hur man kände sig vid ett visst tillfälle. Jag håller på dig!! Men f-n det är svårt med den där alkoholen - den har en makt av stora proportioner......

För hjälpen. Att trappa ner tror jag tyvärr inte går så bra för mig, har försökt innan och drar alltid ut på det, så vipps så är jag på ruta 1 igen. Sjukade mig från jobbet idag, skakar till och från o svettas, men ej lika illa nu när jag tagit sobril.
Tack för "akut stöd" hade inte sett den sidan innan. Nu ska jag ta en lång promenad med hunden, såg att det hade hjälpt många andra här på forumet.

Hej Påväg. Du beskriver en situation som många kan känna igen sig i. Tack för att du delar med dig, det är många som läst ditt inlägg. Ibland tar det lite tid för en ny tråd att "ta fart". Det kan hjälpa om man är aktiv i andras trådar. Du har bestämt dig för att göra annorlunda trots att det finns situationer du kanske kommer sakna i en period för att bli den person du vill vara. Modigt! Fortsätt gärna och berätta hur det går för dig.
Välkommen igen,
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Rufus
Vi har lite info om abstinens på startsidan under rubriken "akut stöd". Läs om du vill! Vill passa på att välkomna dig till forumet också, det är tack vare er användare vi är ett forum som för många gör skillnad. Tack.
Li-Lo
Alkoholhjälpen