Senaste kommentarerna i forumet

Har suttit nu - jag vet inte hur länge - och läst igenom tråden från början till slut. Jag måste börja med att säga att jag är väldigt imponerad över ditt mod redan i början MåBättre! Att du gav behandlingen en chans trots att du verkade skeptisk. Jag blir nyfiken, vad är det för behandling och hur kom du i kontakt med den? Vad är kriterierna? Och hur känner du inför hela den erfarenheter såhär i efterhand?

Jag blev glad när du, halvvägs genom tråden någonstans, tog upp skillnaden mellan självförtroende och självkänsla. Är själv övertygad om att detta är något alla människor borde sätta sig in i, med eller utan alkoholproblem. Tack för att du delar med dig så ärligt och öppen om din resa!

Kram
EGFM

Spanien om en vecka och jag funderar fram och tillbaka om det ska vara helt utan A eller inte. Denna helgen kommer att bli min första vita helg på flera år och det känns bra, nästan pirrigt. Kanske borde man fortsätta på det spåret och inte dricka något på semestern? Jag åker med en nära vän som jag gjorde införstådd med situationen idag. Hon var mycket stöttande och föreslog att vi inte drack alls, inget henne emot. Hon föreslog även att vi - om vi avsåg dricka lite vin en kväll - bestämde detta redan i förväg och planerade kring det.

Funderar....

Jag känner igen mig hårt..var nykter 1år för två år sedan...idag önska jag att jag var kvar på det spåret.....börja gå på aa tänkte fan gör jag här,,,sedan gick en vecka och jag börja inse ,,vad de säger är precis det jag har i huvudet...sen gick halv år mindre grubblerier troligen för att jag inte drack och hade ingen ångest... depretion fick jag efter jag drack....tunga tankar,.i början gjorde det mig lugn,,sen blev suget värre,,,rastlösheten större.. fick adhd diagnos för 2år sedan...aha försöker dämpa rastlöshet med dricka. jobb liknar dig,,,sjukskrivit mig,,och det har lett till att bollen rullat åt fel håll.....tjejen och jag bröt,,gissa jag drack... [epost borttagen] om du vill mail,,jag ska börja gå på aa igen så jag får det inprentad,,att jag ska inte dricka...... min polare festa för 2år sedan,,skulle hoppa från en mindre avsatts under en festkväll vid grillen,,han bröt benet,,,men ack gick ej fixa det amputera under knät...när jag träffar honom inser jag att desstå fler dagar jag är nykter dässtå bättre kommer jag känna mig och må....ryggen fri liksom....som sagt mail hacka på aa ...men drick ej mvh Alex ska träffa läkare på fredag om att pröva en adhd medicin,,fin njutnig i barnet var närvarande,,bärräta för tjejen,,då kanske hon fattar varför du inte vart helt närvarande och du kommer bli starkare lovar dig

Har själv varit med om liknande,tror att många kan bli obekväma av att man är nykter och oftast är det ju som sagt de med egna alkoholproblem. Samtidigt är det nog fortfarande ett obekvämt ämne för oss också då man känner sig lite trängd.. Vet inte om du förstår men hoppar vi fram några år i tiden så kanske vi inte ens skulle ha tänkt på att frågan ställdes..!? Men jag håller med, vissa idioter bryr man sig inte så mkt om då man känner att det bara är alkoholen som de vill åt..

Gällande sina riktiga kompisar så känner jag nog ganska lika som du men försöker tänka att "helheten" blir så himla mkt bättre. Jag orkar höra av mig och bry mig, oavsett vilken dag det är. Det blir inga onödiga bråk eller missförstånd. Jag är bara jag och det räcker fasen jäkligt långt har jag märkt..

Jag tror faktiskt helt ärligt att vi ligger lite före vår tid. Folk kommer inte dricka så mkt som det görs idag. Jag kan nästan tänka att jag är lite privilegierad som slipper dricka och bara kan fokusera på min hälsa och saker som får mig att må bra.

Kramar och extra styrka till en redan stark tjej!

Tack kära Meredith och MåBättre! Jag firar mina framgångar genom att inte ta ett glas alkohol.

Nu är jag precis hemkommen efter jobbmiddag där vi var tillräckligt få för att hela bordet skulle kunna vara med i en konversation och samtidigt tillräckligt många för att ha flera diskussioner igång samtidigt. Självklart fick jag frågan om alkoholen när hela bordet uppmärksammat lyssnade på varför jag inte vill dricka vin. Men jag sa helt sonika att jag insett att jag inte tycker om vin. Inga följdfrågor på det. Det som slog mig är ju hur otaktiska människor är. De som frågar, har de inte en tanke på att det kan ligga något känsligt bakom anledningen till att någon väljer a-fritt?! Whatever, den typen av sammanslutningar har jag oftast lättast att hantera eftersom det är människor som jag egentligen inte bryr mig om vad de tycker och det finns inget i världen som de skulle säga som skulle få mig att tvivla på mitt beslut. Däremot så är det en annan femma med de nära vännerna som jag känner ett större ansvar mot att vara en social och glad skit. Men jag lär mig handskas med dem med vad det lider. :)

För det första så måste du sluta att skuldbelägga dig så mycket. Visst , vet att det är svårt och vi människor är självkritiska. Blir inte bättre av att du nedvärderar dig. Jag har en lapp på kylskåpet som jag läser på varje dag. Det är 10 positiva saker om mig själv. Det gäller att bygga självkänslan. Jag har ingen erfarenhet av tabletter men det är ju ett missbruk som vilket som. Alkoholen ger ångest och jag tycker att du ska börja där. Har du svårt att sluta dricka kanske antabus är en lösning tills du mår bättre. Försök att ha din dotter som en drivkraft och ett mål. Du vet ju själv att du inte vill att din dotter ska ha en mamma som missbrukar. Ha kortsiktiga mål.

Åh välkommen hit! Du har tagit ett första steg mot att ta dig ur skiten genom att skriva här. Modigt! Vi är många som lider på samma sätt som du men här får man stöd utan moralpekpinnar. Vi VET att vi gör fel som berusar oss men har svårt att stå emot och det påverkar vårt liv väldigt negativt. Läs här på forumet ofta ofta! Det är mitt tips just nu. Ska skriva mer sen (ska träna nu) men läs här och känn gemenskapen. Grattis till bebisen också! Ha det bra så länge vi hörs! :)

Hej MarianneM
Jo det går fint för mig med. Har liksom bestämt mig och det finns inga val längre. Jag närmar mig tre månader utan alkohol och det är först nu som jag börjar känna mig lite piggare. Jag var otroligt trött ganska länge och frustrerad över det jag med. Men kanske våren och min ålder spelar roll och jag har även ett otroligt krävande kontaktyrke( har förstått att det kallas så när man jobbar med människor) och det suger musten ur mig. Men jag är mycket piggare än i höstas då jag trodde att jag höll på att köra rätt in i väggen. Höll nästan inte ihop. Mycket ångest, minnesluckor och vimsighet vilket gjorde vardagen så jäkla jobbig. Nu är allt lättare. Men jag tänker på A ibland, oftare en dag och mer sällan en annan. Är inne på forumet nästan dagligen. Jag tycker det är viktigare för mig att skriva och läsa här än på Facebook!!!!!!
Visst är det skönt att inte dricka oavsett vilken anledning man än har haft. Jag drack mycket för att koppla av och för att fly tror jag. Även lite uppskattning.
" idag har du gjort det och det bra nu kan du unna dig ett glas vin och koppla av".... så sa jag ofta till mig själv.
hoppas det går bra för dig och alla som kämpar mot alkoholen :)

Förstår dig, har själv försökt sluta många gånger, men den här gången är det på riktigt. Tror man måste gå "all in". AA, berätta för familj o vänner och kanske antabus. Jag har bara kommit till Antabus än så länge, skäms för mkt för det andra. Men jag kommer att berätta denna vecka, och besöka AA. Annars kommer jag falla dit igen, som så många andra gånger.

Tänk på att STOPPA dig själv när du är på väg till Systemet! Ingen alkohol hemma=inget drickande.

Om det var lätt att sluta skulle väl ingen ha bekymmer med alkoholen. Jag gjorde flera försök till egna uppehåll i höstas med varierande resultat. Till sist kände jag att jag behöver söka hjälp på en beroendemottagning. Väntar också på terapi, tar tid att få, men har god hjälp av läkemedlet naltrexon.
Kämpa vidare , du är värd att må bra, det är vi alla.
M

gammal är äldst skulle det såklart vara ;)

Gamma är äldst heter det visst, tack för dina kloka ord...har vimsat runt på forumet denna natt då jag inte kunde sova så ..återigen tack

Läser och läser här på forumet, även på anhörigsidan...skrämmande läsning. Har från början varit där själv, medberoende, och nu, antar jag, alkoholberoende. Hur gick detta till, och hur ska jag ta mig ur det. Jaja..ny dag i morgon med nya möjligheter...så återigen...i morgon tar jag inte första glaset

Ett citat jag hörde på teven under veckan..
"Enda anledningen till att han överhuvudtaget kastade benen över sängkanten var....att han inte hade dött under natten i sömnen..."
Allt livs meningslöshet sammanfattat i en enda mening...
När livet inte ger en mening med livet längre, när det känns bortkastat på något sätt..

Där har jag varit många gånger, och passerat med råge till och med, när vägen tillbaka till livet känns oändligt....lång.
Tiden med deppigheten var ingenting att leka med, svårhanterlig och svårbegriplig, själen var sjuk, glädjen hade brutit ett ben och konvalescensen var lång.
Livets skola innebar för mig att backa tillbaka bandet och inse' vad jag hade begått för sorts misstag, en syntetisk glädjehöjare blev min mentala krycka.
Men....den hette inte alkoholen, tvärsom så var det den som hade satt krokben för mig under lång tid och bara trasslat till det, men i tron om att det var det naturligs att falla och bara borsta av sig om knäna och fortsätta, tills den dagen då den hade slagit av mig båda benen så hårt att jag inte kunde resa mig igen, jag var nedbruten helt och hållet.
Och man fattade inte vad det var som var felet, det var "någons" fel, men absolut inte mitt, jag hade ju gjort allt enligt mönstret, trodde jag...
Men glömde en sak, vi är alla lika, men ändå så helt olika, vissa klarar av trycket och kan kompensera detta med att lugna sig med alkoholen, inte jag...

Felet jag gjorde var att jag inte lyssnade på min kropp och alla dess varningssignaler, stress är dåligt under lång tid och på en alldeles för hög nivå.
Så länge jag fixar det att relaxa med alkoholen så är det ju lugnt, ...eller hur?
Slätar över problemen och låter de växa sig starkare i bakgrunden, tills en dag då allt kollapsar och kroppen går ner i en kaotiskt överlevnadsinstinkt.
Kroppen säger att du lyssnade inte, nu har jag gått ner i ett nödläge där du behöver hjälp utifrån för att klara av resten av resan, om du nu tänker fortsätta resan.
Och det blev en skärseld, vad är värt att leva för?, utan alkoholen finns inget som är roligt längre, eller har jag missuppfattat det?
Det hade jag, å det grövsta, livet hade tagit ett stickspår som inte ledde någonstans, jag var felinlärd...
Alkoholen är inte allt här i livet, men om den tar för stor plats, så blir den det.

Och då tänkte jag på det gamla indianordspråket som går på ett ungefär så här...
Det finns två vargar inom dig, en som skänker dig glädje, kärlek och harmoni, och en annan som skapar osämja, misstänksamhet och bara vill slita dig i stycken.
Och vilken är det som vinner?
Den som du ger näring.

Så att genom att ignorera den som skapar mörker och elände så svälter man ut den, den får inte ta plats, inte skänkas en tanke längre.
Det är lite samma sak med alkoholen, den skapar också ett sorts elände, göd inte dess biverkningar genom att inte skapa den.

Sen finns det fortfarande kvar annat elände i mitt liv, men det gäller att känna igen signalerna när kroppen tycker att det känns obehagligt, och att lyssna på dem.
Du mår piss och börjar bli grinig, du kan göra två saker, fortsätta som om ingenting har hänt, eller skapa en förändring.
Om det beror på stress så heter medicinen att skapa utrymme för att kunna stressa av, på vilket sätt är olika för olika personer, alla måste vi finna vårat eget sätt.
Mitt sätt är alla sätt förutom de med alkohol förknippat.

Just nu är jag mest fysiskt slutkörd efter dryga två veckors byggande med köket, 12-15 timmars pass på lediga dagar och 4-6 timmar på vardagskvällar, det tär på krafterna.
Så just ikväll blev det bara två timmars hårt arbete, och sedan en soft kväll i soffan, men vad hände?, hela familjen somnade utmattade efter en liten stund bara.
Vi tog en liten timeout nu när 90% är klart, två hårda veckor och börja sakta ner på mållinjen?
Ja, ibland är det värt det, och istället för att slita ut sig så gäller det att veta när det är dags att skruva ner tempot och ta en kväll fri.
Slarvfelen minskar, irritationen likaså, och det gäller att se dessa indikationer i tid.

Vi är bara människor, och vi får lära oss att leva med våra brister och svagheter.
Vissa av dem kan vi styra, och inte mata den vargen inom oss som vill slita oss i stycken.
Det är skillnaden mellan att vilja orka leva och att inte orka dö.
Det är en sak som glädjer mig varje morgon när jag kastar benen över sängkanten, jag dog inte av bakfylleångesten i alla fall.

Berra

Sitter här i min ensamhet och läser runt i trådarna på forumet. Är så imponerad och måste jag erkänna en smula avundsjuk på er som lyckas avstå från alkohol.Själv klarar jag av några dagar, kvällar, och så sitter jag återigen med mitt vinglas på kvällen. Men väntar på att få terapi (låååång väntetid) och hoppas att jag då ska få hjälp till självhjälp. Så under tiden läser jag runt här på forumet och gör mina patetiska försök på egen hand att avstå från att självmedicinera med vin.

Tack Mod! Det går bra, på riktigt. Så bra att jag inte behövt hänga här så mycket :) Funkar allt för dig?
Tycker ändå det är konstigt att jag är så trött. Det är underbart att vakna "obakis" på helgen. Men var är all den där energin jag hoppades på....
Nåt märkligt är att jag kan känna en lättnad över att jag inte "behöver" dricka när jobbet varit extra påfrestande. Det är som att det var nån sorts tvång tidigare, att unna sig ett glas vin eller två efter jobbet, bara för att visa sig själv uppskattning. Eller vad det nu handlar om.

Man identifierar känslorna, känns lite konstigt men är nog bra att man funderar på varför man får de känslor man får. Sedan har jag väl insett att jag är uppfostrad att inte visa så mkt känslor, det känns tex väldigt fel för mig att vara arg. Och det är väl bra att inte vara arg men ibland måste nog vissa saker ventileras ut.. Det blev lite rörigt det här, precis som mina känslor just nu! ;)

Men jag håller med, fan vad bra vi är!! Är så himla glad att jag står där jag står idag och jag hoppas att livet ska ta den väg jag vill och att man en dag ska få känna lycka på riktigt! :)

Kramar till dig med annapanna!

Minuter blir till timmar, timmar blir till dagar, dagar blir till månader och månader blir till år.. Jag tror att ju längre vi håller oss nyktra desto lättare blir det. Eller ja det vet jag ju men ändå! ;)

Du ska ha ett stort grattis till ditt halvår som nykter, tänk vad långt du kommit och tänk vad många därute som fortfarande lever destruktivt och fortfarande inte förstår att det är alkoholen som ställer till det. Gillar också att du sätter ord på vad du upplever som positivt med din nykterhet, viktigt att uppmärksamma vad som händer så att man orkar fortsätta kämpa på åt rätt håll! :)

Kramar!

Blommor o serpentiner!
Härligt jobbat!
M

Heja Sally! Hoppas det gick bra! För mig är det exakt samma, vid matlagning är jag grymt sugen på vin. Sen avtar det oftast. Ibland undrar jag om det har med snabba kolhydrater att göra på något konstigt sätt? Är oftast väldigt hungrig när jag lagar mat då jag i regel missköter mig på dagen (stressad).. Hm...

Håller tummarna för dig iaf!' (Och er andra såklart!) kram

Idag är jag inte så tuff. Känner som att suget vrider runt hela mig idag. Har tänkt på alkohol, ett glas vin ( som skulle bli fler...) mer eller mindre hela dagen. Nu hemma från jobbet och lagar middag. Den här stunden brukar jag ha sällskap av mitt vin och just nu är det så SVÅRT att inte välja den vägen.

Hoppas ni andra får en nykter dag!

Tack strumpan det är lugnt! Jag låter gärna andra låna tråden litegrann :) Sally, grymt tacksam för din pepp! Jag är så liten så liten när det kommer till detta. Stödet här är så viktigt. Kram!

Tack för era stöttande inlägg, ni kan tro att det behövs. Jag har själv alltid varit den som pushat och motiverat mina nära och kära att gå och prata med någon när det gäller te.x depression, eftersom jag själv aldrig har upplevt det finns det ingen skam i det i mina ögon. Men när det kommer till drickandet blir det så pinsamt för mig. Varför ska jag behöva söka hjälp när de i min omgivning verkar kunna nöja sig med tre öl? Varför kan jag bara inte sätta en kork i halsen eller dricka vatten resten av kvällen? Jag antar att de flesta som läser är familjära med den ständiga jakten på alkohol som uppstår framåt kvällen där umgänget nätt och jämt blir sekundärt.

Jag tror att ni har rätt gällande studenthälsan och jag börjar samla mod...I mitt huvud fasar jag för en äldre hen som ska rynka på pannan och säga "Jaha, varför dricker du inte mindre då?". Får jobba närmre det målet, konstigt att det ska ta emot så mycket att inse att man behöver prata med någon ibland.

Tack för alla tips om studentföreningar mm! Är på tillfället på uppehåll från sång p.g.a röstproblem, tråkigt nog. Men jag ser fram emot att öka träningen! Det finns säkert massor med skoj man kan göra utan sprit, och tids nog kanske man kan hänga med ut utan att dricka, tack för tipset Steglitsan! Tänk ändå att folk kritiserar de som inte dricker och sen nästa dag inte är sena med att kritisera deras snedsteg.

Kram!

Det har gått ett halvår idag sen jag slutade dricka alkohol. Ett halvt år. 6 månader. 181 dagar. Vilken resa. Nej långt ifrån alla problem löste sig när A försvann ur mitt liv. Några tillkom till och med. Andra beroenden och missbruk seglade upp som goda ersättare men också nya intressen och sätt att umgås med mina fina vänner. Jag har inte en enda minneslucka under dessa 6 månader. Jag kan stå för allt som har skett. Jag har varit mig själv fullt ut.

Sen har jag hittat hit. Vilken ynnest, bara det <3

Annat tips: hitta alternativa miljöer för kontakter och umgänge utanför kårernas och klubbarnas liv. Finns ju många studentföreningar att gå med i. Något intresse du brinner för utanför festlivet? Någon föreningen där alkohol inte ligger i fokus? Jag har sedan jag slutade dricka tagit upp mitt intresse för sång och träning. Hade glömt bort hur lycklig sången gjorde mig eftersom festlivet tog över. Otroligt befriande och roligt och jag får träffa nya människor utanför alkoholmiljön :)