Senaste kommentarerna i forumet

Det hade kunnat vara jag som skrev din text. Jag känner igen mig så väl! Första gången jag sökte hjälp för mina alkoholproblem var just under studietiden på universitetet. Drack ungefär 2-3 kvällar i veckan och det slutade alltid i total praktfylla. Jag kunde aldrig stå emot. Sket sig varje gång. Sökte då mi första hjälp inom öppenvården och var sedan nykter i över ett år innan jag tyvärr trilla tillbaka i gamla vanor. Jag sköt bort allvaret i mina problem och gick tillbaka till festlighet. Jag ville festa mer än att inse och arbeta med problemet..

Men under den studietiden som jag va nykter var jag med på många aktiviteter ändå. Det handlar bara om att våga ta klivet och välja hur man vill leva sitt liv och sedan vilja det tillräckligt mycket. Det finns hjälp att få! Ett steg kan ju vara att få gå och prata med någon om din oro för dina vanor? Det var så jag gjorde. Det är skönt att lätta hjärtat för någon. Lycka till! Kram

Grattis till 100 dagar! Hejja dig! Tänk vad långt du kommit! Tänk vad långt VI kommit!? :-D Minns i början när vi skrev, när vi samlat på oss några dagar och peppade varandra. Nu har du 100 dagar! Otroligt härligt!

Känner igen mig jättemycket. Det där med att ha varit blockerad och sedan "spelat" en roll för att hålla fasaden uppe. Livet känns mer jämt nu än förut. Även fast känslorna går upp och ner så är man ändå mer närvarande på något sätt! Jag känner hur man kan få kontakt med känslorna på ett annat sätt, typ: "Ja det där va nog ilska!" eller "Nu blev jag ledsen! " Istället för att allt bara är en soppa av ångest.

Jättekram till dig och grattis igen! :)

Så är det nog Stingo.

Jag ser ju mer idag när jag är nykter. Jag tror att han tål så mycket för att han druckit en hel del genom åren. Jag har bara inte sett det riktigt klart eftersom jag varit så upptagen med att hälla i mig själv. Men min ilska hade i alla fall det goda med sig att han inte drack något på lördagen när jag var hos en väninna. Tror att han egentligen höll med om att det blev för mycket men är lite stolt och vill inte alltid ge mig rätt. Inte när jag är ilsken i alla fall :)

I kväll var jag på middag med ett gäng väninnor och de vet ännu inte om att jag är nykter. Körde bil så det var min ursäkt. Ska berätta nästa gång vi ses. En härlig kväll och jag har inte tänkt på alkohol på hela dagen :)

Ja du vad ska jag skriva? Du är inte ensam. Jag tänkte precis som du, kanske dricka. Slutat två gånger i fyllecell. Ja jag tycker att du ska försöka hålla dig ifrån ett tag. Känn om suget minskar, ditt välmående kommer öka.

Känns sjukt att det redan har gått 100 dagar, så snabbt men ändå så långsamt...

Jag mår bra, åker upp och ner känslomässigt fortfarande men jag tror verkligen att det är bra för mig. Har nog varit ganska blockerad tidigare och tvingad att visa en glad och positiv sida fast det kanske inte alltid varit så. Nu vet jag att det jag känner är mer äkta, inte något som kommer under eller efter en fylla. Det känns bra.

Har läst att vissa har fylledrömmar, det har börjat dyka upp för mig med. Käkar inga anti-depp men de kommer ändå.. Har inte varit direkt mardrömmar men har nog spelat mkt på moralen och jag har alltid blivit glad och lättad när jag vaknat upp och insett att jag inte druckit, puh.. :)

Allt gott till er här på forumet, tillsammans är vi starka!

Rättstavningen ändrade "familjelycka" till "familjekyrka" - och någon sådan kan jag inte stoltsera med....

Tänk att det är alkoholen som har gjort det mesta av det här, det är hemskt. Jag tror att det är viktigt att inse och se skillnaden på vad som har hänt i fyllan eller inte just för att förstå och inte klanka ner på sig själv för mycket.

Bra att du reflekterar över det som hänt för att ta sats mot bättre tider, jag tror att du kommer att vinna tillbaka ett nytt liv och bättre liv och när du står på en trygg platå så kan du titta tillbaka på dina erfarenheter och konstatera att dem har format dig till den du är men att den tiden är passé.

Grattis till dina 73 nyktra dagar, fortsätt kämpa!

Styrka till dig!

Åh som jag minns min studenttid. På många sätt några av de bästa åren av mitt liv. Sen minns jag festerna, alla dessa fester. Jag vet under en period när jag skulle dra ner på festandet då gav jag mig ett maxtak på tre utekvällar i veckan. Det var att hålla igen i min värld. Det var många inklusive jag själv som fick ett riktigt osunt förhållande till alkohol. Vilket resulterade i ogjorda tentor, missade föreläsningar och annat som man gjorde avkall på pga bakfylla och ångest.

Jag tycker att det är riktigt bra att du reflekterar över drickandet. Jag skulle rekommendera dig att gå till studenthälsan. Alkoholproblematik är så mycket vanligare än man tror i studentvärlden. Under någon period när jag inte drack alkohol så gick jag till baren och bad om att få en vatten eller vad jag nu valde att dricka men så att de såg till att den såg ut som en GT. Orkade inte ta diskussionen med mina fulla kompisar.

LYCKA TILL
/Steglitsan

PS. Blir nostalgisk och vill genast återuppleva studentlivets glada dagar. Fast ändå inte ;)

Vet precis hur det känns att känna sig värdelös. Känner så med dig. Jag har inte skrivit här förut men när jag läste ditt första inlägg så kände jag så väl igen mig. Jag ger oxå en bild utåt som inte riktigt är sann: har chefsjobb och bra karriär, familjekyrka m barn, man och hund. Så långt ser det bra ut. Sen är det den där detaljen att jag dricker 1-2 flaskor vin VARJE kväll.har på senaste tiden kännt att nu kommer allt att falla sönder, jag orkar inte längre. Väntar på att jag ska göra bort mig på jobbet för att jag är bakis och missat någo eller att jobbet ska ringa sent på kvällen och jag ska vara sluddrig....

Jag har inte varit utan alkohol helt och hållet många dagar på fler år, en,max två dagar. Under perioder har jag druckit mindre, kanske bara ngt glas på kvällen - men senaste halvåret/året har har kvantiteten ökat markant. För tio dagar sedan vaknade jag och kände att nu räcker det, nu kan jag inte gå runt och förtäras av självförakt och vänta på att en katastrof ska inträffa. Idag är min tionde nyktra dag.

Det är klart att du kan ta dig ur det här - och du är inte värdelös!!! Res dig bara upp och ta en dag i taget. Vi är många här i samma situation och jag tror att både du och jag kan fixa det här.

Styrkekramar!

Det är klart att du ska ta itu med dina problem på det sättet som du känner är bäst för dig. Men jag hoppas inte du väljer att lämna för att du upplever andra som starkare än du. För kanske är du starkast som trots att du inte har någon att luta dig mot hemma ändå väljer att skriva trots att du fallit. För de allra flesta försvinner från forumet när det inte blir tillräckligt många vita dagar. Så tvivla inte på att du är stark, det är du! Jag hoppas du stannar kvar, för även om sambon inte finns på det sätt som du önskat så kommer du alltid kunna bolla tankar, uppgång som nergång här med flera som faktiskt vet hur det är.

Jag vill bara ha sagt att jag hade tyckt det var så oerhört sorgligt om du inte kände att du hörde hemma här. För var ska vi annars ta vägen? Det här är ingen förskönad instagramvärld där alla lyckats, även om det ibland kan verka så.

Stor kram till dig!

Jag känner igen mig så himla mkt i det du skriver, skitjobbigt är det. Man brukar ju säga att alkohol är världens farligaste drog, just för att den är så socialt accepterad.

Har du funderat något på AA? Vet att det inte är någon rolig tanke osv men det är verkligen inte så farligt som det låter, hitta en bra grupp bara.

Det finns två saker som jag tror AA skulle ge dig:

1. Du visar för dig själv att du menar allvar, du vill ta tag i ditt problem.
2. Du får hjälp med att bli påmind, det är så himla lätt att glömma..

Tror att din sambo skulle bli glad också. Sedan är det ganska nyttigt att ta del av andras erfarenheter, det kan bli både skratt och gråt.

Oavsett vad så ligger ditt öde i dina egna händer, så... Vad vill du med ditt liv? Du bestämmer! :)

Allt gott och sköt om dig!

Förlåt AnnaMia77 mitt inlägg var inte menat som en kommentar till ditt inlägg. Förstår tyvärr inte din ångest då jag själv inte gått i genom detsamma. Däremot vet jag att där finns alltid någon som bryr sig om dig och vill dig väl även om livet känns skit.

Har precis lämnat ett mycket långt äktenskap som slutade pga kraftigt alkoholmissbruk hos min make. Har nu varit singel i ett år drygt. Trodde jag var fri mitt medberoende efter många år i terapi både själv och i par. Träffat en ny man som nu tyvärr visat ett alkoholistbeteende som jag mycket väl känner igen. Uppenbarligen har jag inte tillfrisknat.....är tyvärr förälskad i min nya man. Hur dum får man va?

Tack! Jag ska verkligen ta till mig av dina råd och även ta hjälp av AA. Det är fantastiskt vilket stöd man kan hitta här :)!

Tack blomman. Jag är så fast i den här skiten. Inget att leva för det går bara utför.

Hej mimzy och välkommen hit! Du är verkligen inte ensam och ett bra tips är att läsa och skriva så mkt du vill och orkar, det fungerar!

Personligen så tycker jag att du ska börja med dig själv, vad vill du? Fundera igenom det ordentligt så att du känner dig trygg i det, blir så himla mkt enklare mot din omgivning.

Om du bestämmer dig för att du inte vill dricka mera, på ett tag eller vilket beslut du än tar. Undvik att utsätta dig för risker att "falla dit". Vilka risksituationer du har vet bara du men klurar du en stund så blir det säkert ganska klart. Skriv ner dem om du vill.

Har du alkohol hemma, gör dig av med den. Vill du verkligen ha mer i framtiden så finns det gott om det på glasbanken..

Vad gör dig glad? Skriv ner tex 5 saker/intressen för dig själv som gör dig glad (utan alkohol) åsså fokuserar du på detta ett tag framöver.

Får du sug efter A? Håll ut, suget går över. Gå ut på en promenad, träna, se film eller vad du nu vill göra. Försök skjuta upp beslutet att ta ett glas, suget går över.

Tänk också på att det du säger till andra säger du också till dig själv. Tex Jag vill inte dricka just nu för jag mår inte bra av det. Ett ärligt besked som folk brukar acceptera och som kommer få din självkänsla en gnutta åt rätt håll.

Känner du att du behöver mer hjälp än din egna viljekraft så tveka inte, ta hjälp. AA är ett jättebra stöd och det är ingen där som tvingar någon till nått, bara personer som lever med liknande problem och som har förståelse.

Allt gott till dig!

/MåBättre

Nej morgonen efter är inte rolig, det är den verkligen inte...... vi vet. Morgonen/dagen efter är förfärlig eller hur?
Vinets bakrus spär på ångesten man har och man tappar kollen på vad man verkligen känner. Mår jag dåligt p.g.a. spriten eller annat???
Jag har mycket mindre ångest nu sedan jag slutade dricka men det betyder ju inte att livet är lätt och behagligt. Men jag möter det hellre nykter och utan all skitångest det för med sig.
Hoppas du kan stå emot ditt sug efter flykt och hitta andra sätt att må riktigt bra på. Önskar dig lite kraft och jäklar anamma :)

Hej

Ville bara ge dig en kram. Vet precis hur det är när allt känns värdelöst.

Kram

Helt jävla värdelös. Helt värdelös. Så ledsen nu.

Nä du Blomman.
Alla här är inte starka och duktiga.
Jag är det inte!.Trillar dit gång efter annan. Men jag antar att det här forumet inte bara är till för de duktiga så jag tycker verkligen du skall bli kvar här!
Så är vi i alla fall två utan gloria.
Vi får väl stötta varandra!
Jag tror på dej.
Kram

Suck. 1 grön dag i kalendern sedan blev det 6 dagar med A.

Jag läser runt på forumet. Hur starka och beslutsamma ni er. Ni är starka och jag beundrar det. Jag är svag och jag känner inte att jag hör hemma här. Jag behöver lösa mina alkoholproblem själv. På nått sätt. Någon stöttning har jag inte. Bad sambon om hjälp och han sa att han ville hjälpa med han började bete sig som att jag hade honom i koppel och gjorde inget utan att fråga mig. Och kom med en del jobbiga kommentarer. Han bryr sig inte om hur mycket jag dricker så länge jag håller mig glad och inte skäller på honom.

Stöd från familjen finns inte heller. De är långt borta förutom min mamma och hon har sina egna problem.

Jag måste ta itu med mina problem. Jag måste klara det själv.

Kämpa på alla.

Jag började dricka efter en djup depression som nästan tog slut på mej.
Var nykter i ett.år efter men sen. ,upptäckte jag att vinet bäddadein mej i fluffig bomull och dämpade.ångesttankar.
Det var mycket annat jobbigt den perioden också. Separation, sälja hus och flytta till ny ort.
Det enda som fick mej lugn var vin.
Sen har man ju alltid en morgon efter natten.i dimman.
Den år inte rolig som alla vet.

hej Marianne
Hur går det för dig??
mod60

Kvaddad - om du tror att alkoholen ska lösa hur du mår så tänker du kortsiktigt.
Orsaken till att du mår så här uselt är just alkoholen.

Av med offerkoftan och fram med lite jävlar anamma! Du skriver i den här tråden för att du har ett hopp och önskan om att bli nykter!
Du kan göra det här! Men du MÅSTE plågas lite.. Vägen till nykterhet är ingen dans på rosor. Hade den varit det så hade varenda alkis här i världen varit torrlagd vid det här laget.

Kämpa på! Hejar på dig.
Kram,
Alkoholist Javisst

Jag har läst igenom gamla dagboksinlägg... Så sjukt hur en person som älskade att gå ut och festa, vara social, träffa nya människor, ha kul och verkligen leva livet "in the fast lane" blev till en person som till slut bara satt hemma själv och drack.
Från it-girl som vimlade med kungligheter och kändisar till ett vrak, fullmatat med ångest från topp till tå.
Ensam hemma med flaskorna och ens sjuka tankar kokandes i hjärnan. Där satt man ensam i en dimma och filosoferade om livet.
Livet som man slutat att leva och som man för varje klunk kom allt längre och längre bort ifrån. Jag har förlorat flera år till alkoholen!!! Det är verkligen vidrigt att tänka på.. Men jag har inte enbart förlorat år till alkoholen... Jag har förlorat vänner. Fina människor som aldrig kommer att komma på mitt bröllop (om jag nu någon gång blir friad till).. Människor som sedan länge har raderat mitt nummer på sina mobiler. Usch. Och alla andra förhållanden jag har förstört - familj och kärleksrelationer. Tanken på hur vidrig jag varit mot folk och hur jag har uppfört mig. Tanken på hur dessa människor uppfattar mig idag. Hur de sett på mig som en tragisk, instabil, galen alkis som bara är full av lögner, skit och idioti. Usch.. det är så tragiskt.

Det är när jag läser igenom sånt här som jag minns och är extra tacksam över nykterheten.

73 dagar nykter.