Senaste kommentarerna i forumet

Jag vill be om ursäkt för att jag lagt ut det här på er alla.
Jag skrev i min mörkaste stund. Och det är illa, det är svårt, men jag kommer klara det.

Tack för alla svar, det gör mycket för mig att någon faktiskt bryr sig.
Jag började faktiskt gråta när jag läste era svar. Och det har jag inte gjort på många år. Tack

men oroa er inte för mig. Och låt mig inte ta er ner, ni är bäst som jobbar er igenom detta helvete (alkoholen)

Vill tillägga att ovanstående är akuthjälp, när man mår som sämst och behöver prata. När det gäller rätten till vård så är det din kommun som har ansvaret om ingen annan (sjukvården) hjälper dig. "Ryck upp dig" är inte ett acceptabelt besked till någon som dricker 2 flaskor vin och inte klarar av att komma ur det själv. Skulle du kunna prata med dem igen? Jag tycker det låter starkt att du har varit nykter i två år tidigare. Vad tror du att det var som du gjorde och som terapeuten stöttade med, som gjorde att det fungerade då? Vad tror du kommer att vara till hjälp den här gången?

Det bästa man kan göra är att inte ha hemma då blir man inte taggad att ta det där första glaset. Jag dövade med cola zero och choklad. Funkade för mig. Kämpa på

För mig är det samma som för Mic99, dvs löpträningen som får mig att hålla mig från öl och vin. Har också anmält mig till ett lopp för att tvingas att träna, den moroten fungerar bra för mig. Utan moroten skulle jag med enkelhet vända tillbaka till soffan med fjärrkontroll och pilsner.

Löptränar 4 - 5 dagar i veckan. Om man är otränad från start bör man nog ta det lite lugnare till att börja med, annars är skaderisken alltför hög. Men träning, oavsett form (löpning, simning, gym, dans m.m.) är kalas för att må bättre.

Planerar och schemalägger all min träning på söndagen för nästa vecka. Stegrar volymen från vecka 1 till 3 och går sedan kraftigt tillbaka vecka 4 för att inte träna sönder kroppen. Även den fjärde veckan är jag nöjd trots att volym och intensitet är låg, det är ju enligt plan och Good Enough.

Det låter som du haft det riktigt tufft. Att skriva här på forumet öppet som du gör kräver en hel del mod. Det är otroligt viktiga steg att ta, du gör helt rätt! Det ger oss chansen att ge dig stöd.
Du har funderingar på vart du kan vända dig för hjälp och har redan tagit flera steg, ibland kan man behöva på flera sätt på olika ställen innan man hittar rätt. Vill du prata med någon direkt kan du ringa Nationella hjälplinjen kl.13-22, 020-22 00 60. www.hjalplinjen.se. mellan kl 21-06 kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst.
/Rosette Alkoholhjälpen

Så klart man bryr sig! Helst när man känner igen sig själv så väl. Detta forumet har hjälpt mig på många sätt, både genom att läsa och skriva här. Så det var ett bra beslut du tog när du började skriva här!

Förstår att det inte alltid är lätt att träna osv. och bara tänka på sig själv när man har barn. Men om man försöker planera så brukar det gå att lösa om man bara planerar och verkligen prioriterar sig själv ibland. Inte lätt men om dina barn får välja på en full och jobbig Mamma eller en som kommer hem nytränad och glad så tror jag att jag vet vad dom väljer..

Du kanske skulle fundera på att anmäla dig till ett löpar-lopp eller liknande? Så att du tvingas ut även de dagar du känner dig som en soff-potatis? För mig har det fungerat bra. Finns dagar jag också känner mig som en soffpotatis, men eftersom jag har mitt mål (i år Göteborgsvarvet) så ger jag mig iväg och tränar. Alldeles oavsett! Tror du jag någon gång har ångrat mig när jag står i duschen efteråt? Nej...det har aldrig hänt. Bara ren stolthet och glädje!

Så försök att tänka om. Och om du redan tränar så har du ju lättare att komma igång på riktigt!

Allt eller inget? Jag stämmer in på den beskrivningen också tyvärr..för ibland blir det väldigt fel..men man får försöka vända på det. IBLAND är det en bra egenskap. Och när det gäller träning så är "ALL IN" min paroll :)

Good Enough? Inte helt enkelt att bryta gamla invanda tankemönster. Jag är väldigt lik dig där..men man får försöka ta små steg. Och lyssna på vad andra tycker och släppa sina egna ibland orimliga krav på sig själv. Om jag tapetserat om ett rum så kan 10 peroner säga: Åhh va fint! Medan jag oftast bara sett den där lilla lilla skavanken som blev..för perfekt? det blir det aldrig någonsin! Men om jag inte tapetserat själv så skulle jag med sagt: Åhh va fint!

Så frågan är varför man dömer sig själv så hårt?

Hursomhelst..man får som sagt ta små små steg och börja gilla sig själv. Och kanske bara gå en runda ibland, när man inte är riktigt nöjd med något. Få lite perspektiv på livet.

För meningen med livet måste ju va att MÅ bra! Inte att allt alltid måste gå på räls och va perfekt. Det gäller bara att såna som vi lär oss tänka så. Men det går. Jag har kommit en bit på väg, och kämpar varje dag med mig själv.

Ibland funkar inget och jag häller i mig.. men jag försöker för varje gång lära mig något av fallen. Och om jag någon gång mått bra i bakfyllan i duschen? Ja,Gissa..

Kram och lycka till!

och tro på att du klarar denna dag utan alkohol.
Må precis hur pissigt du vill,Ullabulla tror på dig idag.
I morgon blir det några millimeter bättre och du har en nykter dag i ryggsäcken som inte väger nått.
Kram på dig

Det är en riktigt dålig dag idag.

tack.

Jag har pratat med min tidigare terapeut, hon kan inte hjälpa mig. Jag är egenföretagare så kan inte få hjälp från arbetsgivare.

Det kommer från min mormor och morfar, värdelösa gener som är inställda på att självdö. Sen blev det inte bättre av att jag utsattes för incest och blev bipolär.
Jag har självmedicinerat med alkohol nästan hela mitt liv.
Och jag märker att jag är självömkande när jag skriver om mig själv. Jag är full av självförakt och självömkan och har inte kraften att ta mig igenom det här, som det ser ut.
Jag googlar om alkoholism och hittar hela tiden tipset att prata med min läkare.
när jag riskerar att dö av dillen ska jag göra det. Eller borde jag kanske inte göra det? så det kan ta slut.

Blir så glad över att ni kommenterar och bryr er! Tack! Det känns skönt on än tråkigt att vi är flera som bär på samma tunga ok. För mig har det varit ett stort steg att skriva här. Har läst länge men att registrera mig och bli delaktig var ett statement känner jag. Det där med löpning är ett bra tips! Jag motionerar regelbundet och känner mig frisk och stark efteråt. Suget att dricka blir inte lika starkt. Det är inte alltid utrymme finns att motionera tyvärr (barn, jobb etc). Är i högsta grad en allt eller inget person vilket innebär att har jag inte tränat på några dagar så är jag en soffpotatis (i mitt huvud) och då kan jag lika gärna dricka vin. Så dumt! Good enough är verkligen något jag borde lära mig. Men hur??? Kram på er

Då är jag redo för att ta mig till jobbet, visakortet är utplockat från plånboken, broddarna på ( ja jag vet, tantvarning men det är fortfarande halt i min lilla stad ) så på lite skakiga ben beger jag mig, starkt förvissad om att jag inte kommer ta det första glaset idag heller.

Kunde faktiskt sova inatt, men det berodde nog på att jag igår kväll hade fruktansvärt ont i huvudet och tog då starka "smärtis" som man blir väldigt trött av. Sitter på min kammare och funderar på hur jag ska göra det lite svårare för att inte ta det första glaset när jag kommer hem från jobbet ikväll, igår gjorde jag mig av med det vin jag hade hemma men passerar systemet på väg till jobbet. Jag får nog lägga visakortet hemma, litar inte på mig själv, jag SKA inte ta det första glaset idag!

Hur går det för dig? Det skulle nog vara bra för dig tänker jag med en sjukskrivning så här i början eftersom du har det lättare att avstå från alkoholen i hemmet. Vet inte om man kan få det pga av alkoholproblem men det borde inte vara några problem. Hursomhelst tror jag att det är bra att hitta redskap på olika sätt för att helt enkelt inte ta det första glaset. För mig är det svårt hemma eftersom jag dricker mitt vin i ensamhet på kvällen, nåväl gjorde mig i alla fall av med det vin jag hade hemma igår. I dag tar vi inte det första glaset Erik, kämpa på! Jag är också med dig!

Fina SL,

Härligt bra jobbat! Blir glad i hjärtat att det går så bra för dig!

Tja, varför inte sätta ett år som nytt mål? Fem månader är en fantastiskt bravad och prestation, men heller inte så lång tid i det stora hela, om du förstår vad jag menar. Det kanske skulle kännas skönt att kunna tänka att man har gjort ett helt vitt år i sitt vuxna liv? Hur du än gör, så är dina fem månader jäkligt BRA jobbat!!

Kram vännen

I att du är varken gnällig eller osjälvständig. Du har ju tagit tag i ditt problem och bett om hjälp. Blir helt beklämd över att du behöver vänta på hjälp när du bett om den. Känns verkligen urdåligt att det inte händer något. Hoppas att du har kraft att kämpa på och inte ge upp. Håller också tummarna för dig! HannaH

Du skrev så här:

"Min egen analys av mitt drickande är att det fungerar som en ventil att få en break från alla krav och allt ansvar. Jag är i högsta grad en kontrollerad person med drag åt perfektionism. Inte mycket duger av det jag själv gör, och allt nagelfars och granskas i detalj (av mig själv). Att dricka släpper känslan att behöva vara så duktig och kontrollerande."

Det kunde varit jag som skrivit det...

Den Perfekta Världen..

Hur gärna vi än vill det så finns den inte. Men såna som du och jag jagar ofta efter den. För vi vill ju så gärna att den ska finnas. Allt ska vara perfekt. Vi ska ha kontroll. Och när vi inte längre orkar och kraven från oss själva blir för stora.. då vill vi bara fly. Och den enklaste vägen att komma undan tror vi varje gång är att ta till flaskan. Igen. Och Igen..

Fast vi innerst inne vet att det istället för att hjälpa mest stjälper oss så gör vi det. Allt för att komma undan tankarna en stund. Bara Fly iväg..

Jag vet att detta är mitt största problem. Och jag har på många sätt försökt komma ur beteendet. Försökt ändra på mina tankar..känna att "Good Enough" räcker. Jag behöver inte alltid vara perfekt och bäst. Men..det är ingen lätt resa. Jag har ju liksom alltid varit sån här...

Men jag kämpar med det. När den bekanta känslan kommer..när jag inte orkar längre och vill fly så har jag försökt med olika knep. Det lyckosammaste är att jag ger mig ut och springer. När jag kommer hem igen är det som om allt runnit av mig..för denna gången. Nu kan man ju inte springa hela tiden, men det kan ju finnas andra sätt att ha en utväg när det blir för svårt. Försöka ha ett par nödplaner..

Ibland funkar tyvärr ingenting. Jag ramlar ibland fortfarande. Men det har blivit bättre, och att tro att allt kan ändras på en dag är väl inte realistiskt. Det gäller att vi fortsätter kämpa och aldrig ger upp. Vi är kanske inte perfekta, men vi gör så gott vi kan. Jag tror det är så vi måste tänka.

Lycka till med ditt krig mot skiten. Kämpa på och ge aldrig upp! Vi kan fixa det. Bara vi inser att vi är bra nog. Varje dag. Precis som vi är. I vår (nästan) perfekta värld.

/Mic

Du är varken gnällig el osjälvständig. Du behöver hjälp. Om du jobbar kanske din arbetsgivare kan stötta o skicka dig på behandlingshem. Du kanske kan ta kontakt med din gamla terapeut för att få en rekommendation om en bra terapeut på nya orten. Ligg på psykiatrin så du får en samtalsterapeut, trist att det ska ta sån tid. Hjälpen behöver vi ju direkt. Håller tummar o tår för dig

Det gick bra igår också, inte en droppe. Jag blev dock sjuk igår med feber o en fruktansvärd huvudvärk. Tänkte inte ett ögonblick på att dricka A. Tack för att du bryr dig om

Grattis Steglitsan! Grymt jobbat!

Insåg precis att jag firade fem månader igår. Snart ett halvår med andra ord. Helt otroligt. En del av mig tycker att fem månader gått jättefort samtidigt som en annan del blir chockad över hur mycket som har hunnit ske på den här "korta" tiden. Mot halvåret och sen då? Det verkar vara den ständiga frågan; vad händer sen? Varför kan jag inte bara komma till sans med att så här kommer det vara. punkt. Leker med tanken att jag ska genomföra ett år blankt och funderar på vilka typer av utmaningar som ett sådant löfte skulle innebära. Redan nu har jag klarat av utekvällar, nyårsfest, resor, jobbfester och regelrätta aw's. Så vad har jag inte ännu genomlevt som nykter? Min födelsedag, sommaren, kräftskivor, uteserveringarna, bröllop - går det? Ja det är klart. Kommer jag känna att jag gör avkall på något? Ingen aning, Än så länge har jag inte gjort det men vette fasen om man är så kaxig i sommar. Aja, mot ett halvår så tar jag resten sen.

Ytterligare en fin sak bland många andra med att jag har reggat mig här och skrivit regelbundet är att jag har en helt ny möjlighet att minnas saker och ting. Genom små reflektioner här på forumet så ger man minnet en liten skjuts i att komma ihåg vad som har skett. Det är ju fantastiskt bara det.

Ja det var en tuff natt men det gick förvånansvärt bra att jobba ändå. Jag kämpar på och inget första glas har jag tagit. Hoppas Du får en god natts sömn :)

Sömnen är inte på topp efter att man lagt ner alkoholen. Det tar väl ett tag att få tillbaka sömnen på riktigt.
Jag har inte heller någon riktig plan, bara att jag inte vill dricka. Försöker peppa mig inför helgen då jag inte dricker på vardagar. Varför är det inget svårt att inte dricka på vardagar? Hur sjukt tänker jag, allt sitter ju i skallen. Att avstå innebär någon timmes oro och debatt med de inre demonerna. När man kommer fram till rätt beslut är det inte jobbigt längre.
Kämpa på Veronica, jag är med dig.
Erik

Samma problem här. Idag bestämde jag mig för att sluta helt. Hoppas jag klarat det. Känns som jag balanserade på en skör tråd då att tappa kontrollen kändes väldigt nära. Jag har blivit expert smyga med det. Orkar inte längre att oroa mig och nu tar jag tag i det innan det blir problem på allvar och andra drabbas av det. Jag har en fin familj också och det är dem jag tänker på idag.

gått i dag, Missme?

Jag har funderat över samma sak. Varför insikter låter vänta på sej, ibland ett helt liv.
Mycket fint skrivet!