Senaste kommentarerna i forumet

Min än så länge ringa erfarenhet säger mig att det enda som kan åstadkomma en förändring är insikt.
Het och fullt landad insikt. Det gäller inte bara relationen till alkohol utan hela livet.
Varför insikt når olika människor i så olika i tid och omfattning eller varför många av oss aldrig når insikt om vissa saker vet jag inte.
"Varför lärde jag mig inte simma under en hel sommars simskola när jag nästa sommar kunde simma redan första lektionen"?...

Jag har kommit till insikt om att jag KAN INTE kontrollera om och när alkoholen lyckas eller tillåts våldföra sig på hela mitt väsen.
De konsekvenser som medförts av att alkoholen HAR våldfört sig på mig är fruktansvärt plågsamma, men de har också gett mig andra
insikter som jag till varje pris inte skulle vilja dö utan.

Jag har varit på två öppna AA-möten. Jag har mött människor som jag för bara någon vecka sedan nästan skulle sett ner på,
eller i alla fall misstänksamt betraktat deras "brist", sett mig själv som mindre belastad än.
Människor som i flera fall under lång tid haft insikter som jag inte har varit i närheten av förrän nu,
även i vidare perspektiv än alkoholproblematik. Det är jag tacksam för.

Med insikt blir valet oerhört enkelt för mig. Jag nyttjar inte alkohol för jag klarar tyvärr inte av det.
Jag skulle aldrig drömma om att gång på gång försöka flyga passagerarplan trots ideliga katastrofer, eller hur?...

Tack för rådet. Tar med den ut i soporna när jag går till jobbet. Tänkte nog fel. Jämförde med när jag slutade röka för 13 år sedan, ciggen fanns i skåpet så jag inte skulle känna att jag inte får röka, utan känslan skulle vara jag väljer att inte röka. Det funkade

Sitter i skrivande stund med en kopp kaffe efter en sömnlös natt. Måste snart traska iväg till jobbet, funderar på att hälla ut det vin jag har hemma innan jag går. Har ingen plan för hur jag ska förändra mitt drickande vet bara att jag måste och vill göra en förändring. Så med det sagt, idag tar jag inte första glaset!!!!

Härligt att läsa!
M

...suger på min alkoholfria Beck...

Tittar på folk runtomkring mig, vissa klarar av att dra ett par Stout en vanlig tisdagskväll, andra inte.
En färgad medelålders snubbe står vid bardiske, han pratar högljutt och påminner om grevinnan och betjänten när han talar, nä skriker...
Inte hotfull men ändå väldigt jobbig att lyssna på, eller tvingas lyssna på, för han hörs...everywhere...

Är här med en kollega på tjänsteresa som har tagit en pint med engelsk cider, och absolut den starkaste av dem, bara därför att....?
Ja bara därför att vadå, att han är nyfiken på hur en 7,5% smakar, eller rättare sagt känns?
Jag lägger inga kommentarer över hans drickande, det får han sköta själv, men han nöjer sig med en faktist, ingen typisk svensk överkonsumtion här inte...

Trötta i benen efter att ha lommat runt i byn i ett par timmar och kollat stadslivet, en eftergift efter att ha suttit och gnuggat röven i ett konferensrum hela dagen.
Så nu är vi trötta i både benen och huvudet, en hård dags dividerande och förhandlande på utrikiska...
Älskar att insupa atmosfären och känslan över att vara utomlands, men det tär på upplevelsecentrat...

Ligger i sängen och laddar inför morgondagen, den kommer att bli minst lika jobbig...
Men inte lika jobbig som killen som pratade högljutt vid bardisken lär få det...

Det får mig att småle lite, jag har "turen" på min sida, eller motivationen att hålla mig ifrån alkoholen...
Det hade inte blivit så mycket trevligare, man hade bara lurats att tro att det blev det, och med efterräkningar dagen efter.

Mår fortsatt bra därför att jag bryr mig om mig själv, någon måste ju hålla ögonen på vad jag hittar på för något.
Om ingen annan gör det, så får jag göra det själv...
Men smaken av öl fick jag ju i vilket fall...

Får allt förutom baksmällan, vinst varje gång?

Berra on the move...

You go AJ!
Alltså jag känner igen mig i det där med att överreagera. En har ju mycket mer energi när man inte dricker. På gott och ont. Speciellt på jobbet. Lika mycket som mina kollegor får se mig vara pigg, glad och energisk så får dom sig en känga då och då. Är verkligen på hugget. Klar och alert i skallen. Väldigt skönt(enligt mig) haha.
Förut var jag oftast för seg på jobbet. Ville bara hem och vila, lägga mig i soffan. Trött i resterna av nån bakfylla.

Tanken slog mig idag att jag inte vet. Kanske tänkte jag att nu krävs det mod att stå emot?? Kunde lika gärna ha skrivit styrka,envishet mfl. Tror att jag innerst inne var livrädd när jag startade min tråd. Vet inte för vad. Behövde då kanske "mod" att skriva här och faktisk erkänna mitt missbruk och kapitulera inför det. Mod att våga se vart jag hamnat.
Ja så kan det vara inser jag nu när jag skriver. Det var kanske såå det var. Jag behövde verkligen se hur illa det var och för det krävdes MOD! Jag har varit strålande bra på att stoppa huvudet i sanden, eller i flaskan mer korrekt, och inte inse vart det har barkat!!!

Jag får se om det ska vara kvar eller jag byter. Behöver nog mitt mod väldigt mycket fortfarande!!!

30 dagar. Känns lite stort.
Vad lustigt det är med hur man känner annorlunda när man varit utan alkohol ett tag. Och då menar jag känslor i allmänhet. Jag är mer närvarande. Lyssnar på mitt inre. Gud så klyschigt? Känner mig stabil psykiskt som jag inte känt på ÅR. Idag kom jag tex i konflikt med en kollega på jobbet. Om jag hade varit i mitt gamla jag hade jag varit en smula splittrad, inte känt in, inte varit närvarande, säkert haft ångest över situationen. Nu är jag istället lugn. Känner ett sånt lugn. Vet inte om jag känt såhär förut...
Om jag ska berätta lite av min historia så har jag druckit varje helg från 12 års ålder. Tills nu i "äldre" dar, då jag började portionera ut fyllorna lite mer sällan, men än värre blev dom istället.

Iaf. Jag lär känna nya sidor och känslor hos mig själv. Gillar det.

tack för din lyckönskning till mig i pruppens tråd, var det väl?

Jag vet inte men tror att vi ska vara snälla mot oss själva nu när vi är nyktra för första gången på länge. Det gör inget att man gråter eller blir arg för den delen heller tycker jag. Din sambo klarar det ...lovar. Jag har varit upp och ner jag med. Mest irriterad och lite arg. På sikt hoppas jag bli mer harmonisk i takt med att jag är nykter.

Du har mycket att bearbeta och det är kanske så här det kan vara. Var snäll mot dig själv och stolt över att du, trots att du mår sådär, inte dricker. Om du kan så försök se på dig själv med uppskattande ögon :)

För mig funkar det, jag peppar mig själv så gott jag kan. Bra mod ( varför valde jag det) du klarade en dag till osv. Hela tiden varje dag och varje kväll. Jag tackar de högre makterna för att det går bra.Vi fixar detta! mod60

Återigen tack för svar. Jag tror ibland att jag fungerar som en guldfisk och glömmer snabbt men det är ju givetvis ingen vettig förklaring. Min egen analys av mitt drickande är att det fungerar som en ventil att få en break från alla krav och allt ansvar. Jag är i högsta grad en kontrollerad person med drag åt perfektionism. Inte mycket duger av det jag själv gör, och allt nagelfars och granskas i detalj (av mig själv). Att dricka släpper känslan att behöva vara så duktig och kontrollerande. Kan väl tillägga att jag aldrig varit ensam med barnen då jag varit riktigt berusad. Så långt har jag iaf tänkt men jag ser ändå en skrämmande bild av att det kan ske vid något tillfälle. Hemska, vidriga tanke. Och det är väl en anledning att jag är här också. Mina barn är värda bättre. Jag är värd bättre.

För 10 minuter sedan tog jag en Antabus. Det känns som livet kommer börja om.
Förvisso är jag fortsatt sargad efter några dagars drickande. Lovar mig själv att fortsätta med min tabletter när riskerna är som störst.
Dom är ganska många då jag har ett resande jobb med många tillfällen till fest o dricka.
Fy fan.
Har den mest fantastiska familj och har nyligen börjat dricka hemma igen också.
Har senaste året för det mesta passat på då jag är utomlands och lever i den största av lögner, men ingen förnekelse.
Jag vet precis hur illa det är.
Har funderat lite på detta med sjukskrivning tills jag kan känna mig tryggare. För mig då jag är hemma i hemmet är det inga problem att vara utan.
Det stressar mig otroligt mycket varje gång jag ska iväg utomlands igen.
Blir man sjukskriven för alkoholberoende?

Erik

Jag tror personligen inte på att man måste nå "en botten", men jag tror att man måste göra en ärlig inventering över sitt liv och sitt drickande. Jag ser att du verkar fungera alldeles ypperligt fortfarande och därför tycker du kanske att fördelarna (roligare, lugnare, gladare, mer mottaglig) fortfarande överväger nackdelarna (ångest, dålig sömn, självförakt), eller kanske inte ditt jag just nu, men ditt jag i lördags.
Vad är det som har gått snett de andra gångerna du har försökt sluta? Vad har fått dig att tycka att det var okej att börja igen?
Din grej med att bara dricka på helgen får mig att tänka på en kvinna som skrev mycket för några år sedan, jag tror hon kallade sig Sommar12. Du kanske vill leta upp hennes tråd?

Du måste ha något som hibdrar dig att dricka. Nu ska jag vara elakt brutalt ärlig. Du fixsr inte detta själv och måste få hjälp. Jag pratar av egen erfarenhet.

Hej på er och tack för svar! Jag har gjort massor av försök att dra ned, sluta helt eller begränsa mig. Inget funkade och jag har haft helt vita perioder när jag varit gravid och de varit riktigt små. Sen har vinet kommit tillbaka. Först lite men snabbt mycket. Barnen har aldrig sagt något. De är väl vana att jag står där och lagar mat och dricker. Dricker sällan på vardagar men är rädd att det kommer sprida sig dit. Alkoholen är lite för angelägen att vara min vän och jag räcker alltid ut handen.

Grattis mod 60 till 50 dagar! STORT!!!!

PS. Glömde förklara - vi har haft totalförbud på alkohol hemma hos oss sedan jag blev nykter. Stackaren skulle "avnjuta" 2 små öl i smyg medans jag var på AA. Han är väldigt stöttande i övrigt och skulle aldrig köpa hem öl och dricka här om det inte var för att han trodde att jag inte skulle vara hemma.

Jag tycker att du ska sökavupp en läkare. Få ut antabus den första tidem, besöka aa kanske och bara lyssna. Ta en dag i taget. Vad säget dina barn?

Igår efter jobbet var det AA möte. Sa till sambon att jag skulle vara hemma 20.30. Missade dock lite på tiden och var hemma redan 19.30.
När jag kommer hem så står min sambo och städar i högsta hugg. Glatt går jag in i vardagsrummet för att ge honom en puss och ser då till min stora förtvivlan att han dricker öl. Han har köpt öl!!! Jag börjar störttjuta! Jag som alltid är stone face och aldrig gråter (förutom då jag är dyngrak och patetisk).
Det hela slutade med att sambon fick shotta i sig den öppnade ölen och slänga den andra. Jag klarade inte ha skiten i lägenheten.

Snacka om att överreagera!! Snacka om att vara ett nervvrak. Att en liten ful, töntig öl fick mig att bryta ihop... Herregud... Någon annan som fått någon sån här överdriven, märklig "reaktion" efter att ni nyktrat till?

I dag så har jag varit arg hela dagen. Trött och arg. Skällt på kollegor och varit otrevlig. Charmig ragata man är. Grinar hemma och skäller som en finnspets med rabies på jobbet.

Jag tycker du är fantastisk som tar itu med detta nu.
Men du? Det är verkligen att göra allting så oerhört mycket svårare för sig själv om man har en öppnad BiB i köket, det är en onödig prövning och en hemsk frestelse. Snälla, släng den i soporna.

och välkommen.
Jag förstår precis hur det känns att vara så trött på sig själv.
Vad har du gjort för försök innan i dag? Har du försökt dra ner, kontrollera, bara varannan vecka, bara veckodagar, bara rött vin? Hur ser det ut för dig när du dricker?
Jag är fullkomligt övertygad om att du klarar av att sluta dricka vin om du verkligen vill det.
Kram!

Dag 2, Ramlösa o pop corn. Känner mig stolt över att ha klarat detta trots att dunken finns på köksbänken. Glad att ni finns där ute o får läsa hur ni alla kämpar så himla bra.

Antabus borde ju vara en bra start för dig. Aa kanske vore brs att söka upp

Så har det varit för mig. Illamående, irriterad, huvudvärk och framförallt trötthet. Men det börjar kännas bättre efter ca 50 dagar nykter nu. Så ge inte upp. Det blir bättre :)
mod 60

Heja Erik och Veronica! Grattis till ert nya liv!

Ni kommer må pyton ett tag men ni kommer aldrig må sämre än vad ni har mått då ni har varit slavar under alkoholen.

Inga abstinenser är värre än den ångest och det helvetet man drar på sig genom att vara aktiv alkoholist.

Åh nej... Stackare. Låter inte alls kul.

Den där rastlösheten och oron i kroppen hänger dessvärre kvar ett bra tag. Har du gått på något AA möte??
Jag rekommenderar dig verkligen att gå om du inte har gjort det redan.
Jag håller seriöst på att TILTA vissa stunder.. Men så går jag på möte och lyssnar på andra som sitter i samma båt och kan äntligen slappna av en liten stund. Har köpt den stora AA-boken också.. I den är det tragiska, sjuka (ibland lite roliga) historier om alkisar som nyktrat till... Jag känner igen mig i så många av historierna i boken och då jag läser dessa så mår jag bättre och kan stänga av all oro i kropp och själ ett par minuter.

Jag är på dag 45 och är sur, arg, glad, ledsen, lycklig, pigg, trött, mätt, hungrig om vartannat. Jag är helt schizofren men det är bara pga att jag blivit nykter. Blir snart galen av mig själv men jag vägrar ge upp och förlora mot alkoholen!

Hoppas att du kan finna ngt som får dig att ventilera/må bättre. Kanske AA inte är för dig, kanske detta forum är nog? Alternativt kan du också kolla "A&E Intervention" på youtube (eller ladda ner).. Se på andra alkisar som blir nyktra och vänder sina liv till det bättre :)