Senaste kommentarerna i forumet

Du behöver inte fatta några beslut bara för att du går dit. Du kan välja att bara hå dit och lyssna. Se hur det känns. Det brukar vara en mycket accepterande miljö.
Måste tillägga att jag pratar som anhörig.
Styrkekramar

Jag bor granne med en aalokal.
Önskar jag var tillräckligt modig att gå in.
Är det nån som kan berätta om hur det går till.när man kommer som ny.
Jag fixar inte att sluta dricka på egen hand.
Förstör mitt liv och min mans liv.
Ljuger och smusslar .
Får utbrott som gjort att alla vänner försvunnit.
Har ramlat och slagit mej. Hamnat både.på akuten.och.i fyllecell.
Somnat.på krogen.
Jag äcklar mej själv.

Hej alla! Mitt ex går till den lokala krogen och drycker nästan varje dag. Han är mycket ensam och har på något sett hittat en gemenskap där. Han brukar köpa alkohol hem och drycker när han inte går ut. Han har alltid druckit mycket men efter våran separation ha det spårat ur. Det ruinerar honom även ekonomisk. Nu är det så att: 1. Han säger att han vet att han har problem med alkohol och att han vill sluta.
2. Han mår mycket dålig över sin situation och har ljugit för mig ang hur ofta/mycket han dricker.
3. Han vill försöka sluta själv och gillar inte 'terapi'. Jag håller inte med där.
Han har försökt sluta flera gånger och inte lyckats. Om han vill nu sluta (han säger det), vad är han rädd för ska hända om han söker hjälp? Kan man sluta själv? Hur stor är sannolikheten tror ni?
Det kommer att finnas ett stort tomrum av ensamhet och tristess om han slutar utan att ha ett alternativ. Han är en fantastisk person som nu mår dåligt och är fattig pga alkoholen.
Jag känner mig så ledsen och maktlös. Han är så snäll och känslig och fin på alla sätt. Han förtjänar ett gott liv!
Vad kan JAG göra som bästa vän?

Å vad jag önskar att jag också varit ren i två veckor.
Drack en box igår och ångesten är för jävligt.

Man ser saker mer klart som nykter. Som du säger. Synen på "vänner" förändras. Jag har en drös av folk jag tycker är roliga, att just, supa med. Att ses och göra annat med dom händer aldrig eller ytterst sällan. Det är dom jag tror tycker jag är tråkig nu. Så egentligen borde jag inte lägga så mycket tid att tänka på det. Då jag faktiskt har några vänner som jag kan umgås med nykter och kan uppskatta det. Men som jag sa innan, har jag någon sorts drivkraft att vara folk till lags. Suck. Jag måste bli mer ego. Hur sjukt det än låter. Har tänkt på det rätt länge nu faktiskt, även innan jag började köra nyktert. Ska försöka ta mig mod att gå på ett AA-möte också. Men det känns väldigt långt borta i nuläget...

exakt samma sak.
Jag är lite bitter och butter.. Känner mig tråkig. Som att livet har upphört. Jag är avis på alla jag ser på stan med systemetpåsar och som kommer gåendes på gatorna, uppklädda med klirrande påsar. Jag kom till och på mig själv med att kasta trånande blickar mot fönstret på grannpuben där jag bor tidigare idag.. Psycho varning asså!
Jag är besatt av alkohol!

Men - det jag slipper är evig bakfylleångest, hjärtklappningar, kallsvettningar, vara instabil och svag, ofokuserad och oklar i knoppen, black outs och att alltid känna mig ful och ofräsch! Är så otroligt tacksam för det (varit nykter i 35 dagar nu).

Märker förresten att jag inte orkar umgås med vissa som jag ville umgås med förut.. Människor som jag då ansåg var väldigt goda och bra vänner. Men nu när jag är nykter så inser jag att jag egentligen tycker de är ointressanta och tråkiga... Tror att enda orsaken till att jag hängde med de här personerna var att jag kunde dricka mycket med de. Nu som nykter så är jag totalt likgiltig inför att träffa de..

Verkar nästan som att jag har blivit en iskall, likgiltig bitch nu när jag nyktrat till :(

Tack Meredith12!
Denna dag är också rätt tung. Har varit nykter i 20 dagar. Folk börjar slita i mig. Häng med på den festen, ska vi göra det, osv. ALLT inkluderar alkohol. Har ju innan varit mycket för alko på helgerna. Phu. Jag står emot. Säger att jag kör vitt ett tag. Men inom mig har jag samtidigt en röst som säger att jag ska vara andra till lags. Gillar när folk uppskattar mig. Och ett sätt att göra folk glada är att alltid säga Ja. Det har något med hur min uppväxt format mig, men det är en helt annan historia.
Ikväll ska jag iaf på bio. Skönt. Svårt att supa där. Imorgon ska jag fika med en kompis. Men ältar samtidigt tankar att folk nu tycker att jag är tråkig och osocial. Det är ju inte så många som faktiskt vet hur det egentligen ligger till. Att jag faktiskt känner att jag har problem med alko. Ingen vet faktiskt hela sanningen. Har en vän som jag öppnat mig till tidigare men denne har jag inte riktigt velat anförtro mig denna gång.
Är i stort behov att skriva av mig i nuläget. Som ni kanske märker.

För min egen del har ärlighet blivit en viktig del i mina relationer med mina närmaste. Bekände för mina barn som är i 20-års åldern att jag anser mig själv vara alkoholist. De blev förvånade för de har i och för sig sett mig onykter vid flertalet tillfällen men inte tyckt att det varit no big deal. Jag har mörkat, ljugit, smugit och smusslat med mitt drickande i hela mitt liv och känner att jag inte orkar det längre. Antar att jag trott att jag ska förlora respekt om jag säger sanningen till min omgivning. Nu vill jag bara umgås med dem som vet och ändå älskar mig och orkar stå kvar vid min sida. Det är nog första gången i mitt liv som jag struntar i vad andra ska tycka om mig. Huvudsaken är att jag kan börja gilla mig själv så ärlighet är en bra början...

Ja, alla korten är på bordet.
I somras brakade jag ihop och lyckades inte längre dölja min konsumtion. Så ja, hon vet allt.
Men våra kära och närmaste kanske inte vill veta allt.
Under alla år då jag druckit för mycket och smugit med det har jag ibland varit förvånad att hon inte förstått.
Jo, hon förstod ibland men inte så att hon konfronterade mig någon gång.
Det kanske är så att anhöriga skaffar sig skygglappar, det blir liksom för jobbigt att tänka hela tanken att ens livskamrat är alkoholist.

Jag kunde ha mörkat mitt återfall i onsdags, uppenbarligen har jag fortfarande hög toleransnivå, och gått vidare.
Bara jag själv hade vetat och det räcker egentligen.
Måste man alltid vara 100% ärlig och berätta allt om allting?
Ens för sina närmaste?

För min del hade det varit lättare om jag inte hade bekänt.
Iaf nu men kanske inte på sikt.
Svårt!

Uffe

Det är härligt att vara nykter! Var ärlig mot dig själv och stå emot suget! Håll dig upptagen så att du inte sitter och tänker på alkohol non-stop.. Logga in massor på forumet!
Det är bara vi alkisar som är besatta av alkohol och tänker på det hela tiden.. Vanliga människor kommer tyvärr aldrig förstå vilken kamp det är att bli nykter.

Nu har det gått 36h sen sista ölen. Skakningarna är kvar men inte den konstiga ryckningen. Jag fick några timmars obruten sömn efter min trådstart och just nu känns det rätt okej. Jag vill verkligen inte kontakta vården, min alkoholism har varit under radarn för de flesta och jag vill försöka själv först. Jag har läst på mer om abstinensproblemet och maten är inga problem, jag har inte kräkts på många år.

Jag fortsätter läsa här och skriver när jag ville dela något.

Återigen, tack för er medkänsla.

runt lite på forumet och ser att det är en "Never ending story" och så kommer det att förbli så länge vi har alkohol att tillgå.
Jag blir imponerad av en del som resolut tar sitt beslut, både beroende och medberoende, jag känner för en del, som liksom jag en gång i tiden, trodde att jag skulle kunna lära mig dricka socialt. Det fungerade aldrig för mig och än idag har jag inte träffat nån som klarat det. Förr eller senare vinner alkoholen.
När jag gick ut i nykterheten så drack min ex fru, ytterst små, enl mig fjantiga mängder :-) , men jag hade inte problem med det då eller nu. Jag är helt på det klara med att det är jag som har sjukdomen alkoholism och att jag inte har med andras drickande att göra. Inte förrän de ber om hjälp, då, först då, finns jag där för dem och kan berätta hur jag gjort för att få ett bra, nyktert, liv. Men beslutet om en förändring måste komma från dem själva.
Idag kan jag ha lite roligt åt de som inte kan hantera att jag inte dricker alkohol ! Inte sällan har de själva grava problem och hatar att ha en nykter person i sällskapet. Själv så drar jag gränsen när promillen stigit till den nivån när de ska komma med förtroenden, förklara lösningen på världsproblemen, sluddra.....det där djävla sluddrandet !!! och inte minst förklara för mig hur gott det är att dricka sprit. Då går jag helt sonika hem.

Numera gillar jag att läsa om olika vetenskapliga rapporter/undersökningar om alkohol och dess följder. Förr skydde jag det som pesten, det var ju direkta anklagelser mot mig själv. Jag försöker så gott jag kan sprida budskapet vidare och följer gärna vissa aktiviteter typ http://www.tänkom.nu/

Ett nyktert liv är inte enbart att låta bli alkoholen utan även att jag lär mig att njuta av det som erbjuds ute i livet. Att träffa nya människor är underbart numera mot förr då min personliga gräns var 5m hög och 10m vid och fan ta den som försökte komma innanför den gränsen. Jag träffade en kvinna igår som bara sådär gav mig en underbar kram, en sån där kram som ger en vingar !!. Vi pratade ett tag och jag gick därifrån med studsande hejsanhoppsan-steg och kände att hon gjort min dag. Jag tänkte efteråt på hur många såna kramar jag missat genom fylleåren :-((

Att leva ett nyktert liv är inte en fråga om vilja för mig, eller karaktär. Det är att jag en gång för alla böjt på nacken och accepterat att jag inte kan dricka alkohol. Från den dagen jag släppte mitt försvar och kapitulerade inför faktumet att jag är alkoholist så förändrades hela mitt liv. Allt blev helt plötsligt så enkelt.....jag behövde inte längre försvara mitt beteende eller planera längre än för dagen i dag. Jag inser i dag att jag har en dödlig, kronisk och progressiv sjukdom MEN den är fullt ut behandlingsbar om jag inte tar det första glaset.

Alla mina försök med att bara dricka fint vin, dyr konjak/whiskey, bara dricka lördagar, ta vita veckor, inte dricka ensam, inte dricka före kl 18, ta Antabus/Campral.....mm...mm var ju bara tricks för att få mig att tro att jag kunde handskas med min sjukdom. Då, när jag var inne i det, trodde jag självklart på att det skulle fungera. Riktigt så var det inte.

Idag har jag förändrat hela mitt liv, inte till det bättre alla gånger kanske (typ surgubbe ibland!!), MEN jag är en egen person som idag har det fria valet om jag ska dricka eller inte. Just idag väljer jag att inte dricka oavsett vad som än händer. Och det hjälper mig så mycket om jag inte tar det första glaset.

Hej Janne
Du beskriver en del symtom som är vanliga vid abstinens. Abstinens innebär en stress för kroppen och hjärnan vilken kan lindras med rätt vård.
Jag är osäker på om den här informationen är relevant för dig samtidigt vill jag gärna informera om att det kan finnas risk för att obehandlad abstinens riskerar att försvåra en eventuell framtida abstinens. Vårt generella råd när det gäller olika abstinensbesvär är att kontakta sjukvården. De kan ge rätt typ av hjälp så att man slipper lida i onödan och de kan också hjälpa till att utesluta att problemen beror på andra medicinska orsaker. Om du upplever allvarliga abstinenssymtom, bör du genast ta kontakt med beroendemottagning, avgiftningsavdelning eller läkare.
Dessa symptom inkluderar:
- Starka skakningar – du kan inte hålla ett fullt glas utan att spilla
- Överdrivna svettningar och värmekänslor
- Mycket hög puls
- Kräkningskänslor efter varje gång du ätit
- Brist på aptit eller rädsla för att äta
- Förvirring – t ex förlorar tidsuppfattningen eller att inte vet var du är
- Hallucinationer – du hör, ser eller känner saker som inte finns där

välkommen hit och hoppas detta forum kan vara ett stöd för dig i ditt beslut
vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Din motivation är stark och du är laddad för utmaningen! Var helt ärlig både mot dej själv och andra, du är på rätt väg!

Jag kopierar den här, den borde göras sticky, den är så bra.

"Har blivit så förbaskat irriterad de senaste gångerna jag varit här inne och läst. Jag har funderat på vad det kommer sig och igår ramlade poletten ner. Och nu är det inte meningen att någon ska känna sig specifikt utpekad, utan det är något som jag reagerat på sen jag började läsa här. Men det är de enerverande partners/sambos/makar som insisterar att dricka sin alkohol hemma trots att deras partners bönar, ber och KÄMPAR för att hålla sig nyktra och överleva, de får mig att se rött. De ska minsann dricka sitt vin för DE kan ju faktiskt hantera ett glas eller är inte redo att ge upp sin alkohol. MEN VAD FAN. Är det inte meningen att man ska hjälpa den man älskar på alla sätt och vis?Är det så mycket begärt att någon inte dricker sprit framför den personen vågat att säga rätt ut att man inte kan hantera eller behöver hjälp. Jag förstår inte."

Du behöver ett alkoholfritt hem. Åtminstone en tid framöver. Det handlar om hela ditt liv. Om din man inte har egna problem kan han erbjuda dig det. Han kan dricka annanstans, då andan faller på.

Janne, du har ett stort stöd i din partner som nu litar på din ärlighet. Viktigast av allt är att du inte går bakom hennes rygg, i allt vad du gör eller drabbas av. Du har insikt när du säger att hjärnan försöker lura dej, ta vara på din klarsynthet och låt dej inte luras. Har du klarat ett dygn kommer duklara nästa. Är du orolig för kroppens kraftiga reaktion ring 1177 för rådgivning. Du kan vara ananonym. Ge inte upp!

Att du resonerar kring vad du behöver just nu (vara vit) och ser till att du får det, trots nackdelarna som du nämner.
Hoppas du kan vakna nöjd idag, stärkt av ditt goda val och må gott.

...än oss här på forumet. Men likadana symptom du talar om har många här gått igenom utan några bestående men. Om du får delirium, dvs ser syner, börjar tala osammanhängande osv är det dags att pallra dig till akuten. Den värsta ångesten, darrningarna och krampkänslorna borde gå över på några dagar, svettningarna och framförallt sömnlösheten kan fortsätta något längre, men blir lättare hela tiden. Du har helt rätt i att din hjärna försöker lura dig. Om du köper den där flaskan, så slutar det knappast där, så gör inte det.

Grattis till ditt stora beslut och välkommen hit. Fortsätt läsa och skriva så kan du få stöd och råd av andra, hjälpen man kan få via det här forumet är ett stort stöd för många. Du har druckit mycket, så du kan nog behöva stöd också annanstans. Har du funderat på att kontakta hälsovården AA, eller söka någon annan stödform?

En grej till. Om du har vitamin och spårämnestabletter, så ta av dem nu och regelbundet en tid framöver. Speciellt magnesium, zink och B-vitamin har man ofta brist på om man druckit länge. Magnesium hjälper dessutom ofta mot mindre kramper.

Hej och välkommen hit. Bra att du hittat hit. Ger ett otroligt stöd att vara här. Både läsa vad andra skriver men också få skriva av sig. Jag tror inte på att trappa ned. Det stannar nog inte bara där liksom. Några goda folköl skriver du men jag tror att dom bara triggar igång suget och du bara vill ha mer. Så är det för oss flesta. Du har ju druckit en rätt ansenlig mängd alkohol om dagen så jag är kanske inte rätt person att råda eftersom jag inte druckit lika mycket och fått samma abstinens. Hoppas någon mer kan ge dig råd.
Jag tror att det bara är att rida ut stormen. Det är tufft i början när skiten ska ur kroppen och hjärnan spelar en ett spratt. Lättare att somna dyngrak ja, men helt vidrigt att vakna dan därpå. Har varit nykter i snart en månad och det är den härliga känslan att vakna på morgonen utan ångest och bakfylla som är min starka motivation. Stort lycka till! Kram H

Bra gjort med festen!

Du har kommit långt. Ha en trevlig kväll.

Du har absolut ingen anledning att skämmas över din situation. Vi är många här som har i, princip, exakt samma problem. Bra att du är här. Här får man mycket bra stöd och handfasta tips.

Jag har varit nykter 41 dagar och det går riktigt bra. Skammen och skuldkänslorna försvinner sakta men säkert i takt med att man är nykter. Man kan börjar respektera sig själv mer. Det är underbart. Tänk på allt du har att vinna. Läs och skriv här ofta det tror jag är bra och ökar motivationen. Var stark. Viljan är allt.

Ja vad ska man säga till folk?? . Det beror ju på vem det är. Folk du känner väl kan du väl vara ärlig mot och säga att just nu vill du inte dricka för du vill vara nykter en period.( det räcker oftast.) Till andra kan du väl bara säga att du ska upp tidigt och måste köra. Kanske ett möte eller match ja vad som helst egentligen. håller tummarna för att din helg går bra :)
//mod60

En seg kväll. Men så får det väl vara. Ingen alkohol på 41 dagar och det är skönt.
Imorgon fest och jag hoppas att det blir en rolig kväll. Första nyktra kvällen med vännerna på år och dagar. :)

Nej dom är inte alls bra för mig och mitt drickande. Men känner mig så fruktansvärt kontrollerad av mina döttrar, lite som fånge i sitt eget hem:(

Var lite snabb på svara, såg nu att du har sökt hjälp. Vad bra! :) Och du är ärlig med den här personen och mot dig själv vad gäller ditt drickande? 100%?

Om så är fallet så tycker jag att du bör prata med dem som försöker kontrollera dig så ni kan sätta fingret på mer exakt vart problemet ligger. Kanske kan du även få tips från din kontaktperson vad gäller medberoende och hur du skulle kunna prata med din omgivning om det?

Vidare så verkar de inte ha så höga tankar om din (ex) pojkvän och hans vänner, varför? Är han/de bra för dig och ditt drickande?