Senaste kommentarerna i forumet

4 nyktra dagar, sen 4 alkodagar, inte kul. Men det är bara att ta nya tag

"Adde" och jag är alkoholist och jag är nykter för min egen skull :-))
Så lyder min presentation innan min delning på AA-mötena !
För mig var det viktigt att ändra på mitt sätt att presentera mig som jag gjorde från början : " Jag är en alkoholist som heter..." Jag ÄR en egen person med en egen identitet och egen självkänsla. Min PERSON är inte en alkis utan jag har en sjukdom som heter så.

Men det var en insikt som var tvunget att mogna fram i samma takt som min självkänsla fylldes på.

Och min andlighet är de dagar då jag har den där underbara sinnesron då allt liksom bara är och jag flyter med :-) Så ser inte livet alltid ut men när dessa dagar kommer njuter jag ohejdat och helt skamlöst av det :-)) Och det är ljusår från ångesten i bakfyllan !!

Ta hand om dig, du är värd det MåBättre !!

Hej Mic99!

Vart är du? Hoppas du kämpar!!

Kram

Dagarna flyger iväg!

Under dessa dagar har det varit många redovisningar av andra i gruppen, är bra för det finns alltid något man själv kan snappa upp från dessa. Under denna tid såg vi även en film som hade lite tänkvärt att ta med sig, bland annat:

"Om tio fåglar sitter på en telefonledning och 8 beslutar att flyga därifrån, hur många sitter då kvar? Jo, tio... "

Förknippar detta så starkt med hur många gånger man bestämt sig för att aldrig mer dricka men när nästa helg kommer så är man på det igen. Man måste liksom våga ta steget från tanke till verkställande. Hur man sedan gör det är ju upp till var och en.

I fredags pratade vi mycket om andlighet, vad är andlighet? Jag är ju väldigt långt från kristen så ordet blir lite knepigt för mig men det visade sig inte vara så mkt hokus pokus. Andlighet ser olika ut för oss alla och det är vi själva som sätter definitionen, saker vi mår bra av. Vet ni vad er andlighet är? :)

Imorron har jag redovisning om mitt nya jag, blir nog intressant att bita i! :S

För övrigt har jag haft några pissdagar nu där ångest och ilska har bultat inifrån, usch vad jobbigt och jag vet inte riktigt varför heller.. Känns bättre idag iaf! :)

Allt gott!

Du gör det jättebra, du kan klara att bli fri från alkoholen. En dag åt gången. Man kan ha det lika trevligt utan alkohol som med, och man har det desto bättre nästa dag. Var bara försiktig med at dricka alkoholfria varianter av øl, vin och cider, det var så min man började dricka efter att han hadde varit nykter i 1,5 år. Han gick på AA möten och berättade att han bara drack öl utan alkohol. Där var det en äldre mann som sade att han hadde inte vågat dricka dom alkoholfria varianterna av öl för han var rädd för att trigga alkoholismen. Jag vet inte om det är något som stämmer, det kan kanske någon med alkoholproblem svara på. Oavsett så tycker jag du är duktig, ge dig inte, du har allt att vinna på att hålla dig nykter, det förtjänar du och din familj. Kram:-)

Ville bara tacka alla som peppar här på forumet så himla skönt att höra. är ny här och har idag tagit min första antabus dos. Jag är 34 år, har man och tre barn som jag ska leva nykter med resten av livet. Trevlig lördag kväll på alla er där ute.

Nu är jag tillbaka här igen. Det har blivit för mycket vin i januari och nu har jag bestämt mig för att det får vara nog. Jag har gått upp i vikt och känner mig sliten och trött. Det räcker nu! Jag vill hitta tillbaka till mig själv igen. Det blev inget vin till lördag middagen i dag och på den vägen ska jag fortsätta. Hur har jag hamnat i det här pimplandet? Den största faran för mig är maken. Han köper hem och häller upp åt mig. Jag har pratat med honom om att jag inte vill dricka så mycket och helst inte alls. Det hjälper inte så mycket, för han vill ha sällskap att dricka. Då kan man tycka att det är väl bara att säga nej tack. Men så enkelt är det inte. Jag måste bli stark och ta hand om mig själv. Det är faktiskt min skyldighet mot mina barn. De är visserligen utflugna, vuxna och har inte en aning om att mamma dricker för mycket. Vi har en god relation och den vill jag inte riskera.

Jag har också tagit till vinet för att orka och ta paus, tyvärr växte behovet och känslan efter mer och mer. Förstår att det är tungt, kanske det går att få avlastning från kommunen eller vi a arbetet. Ta hand om dej

Jag valde namnet Olga då det påminner om Vodka.... Är inte ryskt och gillar inte heller starksprit. Jag är en sådan " vin-tant ".. Har alkoholismen i släkten och insett att det sitter väl också i mina gener.. Shit... Jag vill gärna sluta " koppla av " med vinet, då jag fattar att det inte fungera..
Jag lever ensam med två barn,har ett jobb och bra boende... Flera misslyckade relationer bakom mig...

Mitt liv är kämpig: Har ensam vårdnad och släkten bor i ett annat land, tunt social nätverk.. Barnen är små och jag har långa dagar... Jag hämta,lämna,fixa mat... allt själv.. Året runt...
På kvällarna dricka jag rödvin och det känns som det bästa på hela dagen...

Jag känner att jag befinner mig på väldigt tunt is... :-(

Låter nog som det

Vinkärringen verkar krympa när hon inte får vin när det gått ett tag. Tänker att det är lite som att hon på samma vis växer till sig och hämtar kraft så fort hon blir lite "matad". Så det är nog som du säger bra att börja tänka så, inte dricka alls.
Ikväll har sambon köpt zingo till mig.
Så imorgon kommer det kännas bättre, igår var en patetisk och misslyckad dag. Dag 34 dök hon upp, kärringen.
Avskyr att vakna och kolla om jag gjort nåt dumt, skickat sms eller lagt upp nån fylleuppdatering på Facebook.
Som tur var så var det inget sådant men huvudvärk och kymighet i kroppen påminner mig om gårdagen.
Kram

Är nu inne på fjärde dagen utan alkohol och har hjärt klappning och ont i bröstet och svettas och känner mej yr? Hänger det ihop är det det här som kallas abstinens?

De ska jag börja prova omedelbart! Får inhandla lite mint och frukt samt börja nyttja det där gym kortet, Bra att boka in tid för att reda ut min trassliga relation som är totalt upp och ner. Svårt att ta mej ur den då jag är osäker på om jag klarar mej själv. Usch vad mycket jag har rört till i mitt liv

Grattis till 3 dagar!

Det är naturligtvis väldigt olika för olika mänskor, men för många är det alkoholen som ger den där ångesten och oron. Det goda med det är att den försvinner av sig själv när du inte dricker. Det blir ofta bättre rätt fort i början, men processen fortsätter länge. Det tar flera månader bara för hjärnan att reparera de rent kemiska skador, som alkoholen förorsakat den. Sedan har också väldigt många alkoholister andra orsaker till ångesten. Då kan terapi eller mediciner behövas. Psykmediciner vill väl många undvika, men de är nog väldigt mycket bättre än att försöka självmedicinera med alkohol.

Att träna fysiskt dämpar ångesten för många. Inte äta mycket socker kan vara bra för en del. Yoga. Avslappningsövningar hittar du på nätet... Jag funderade själv mycket på avslappning de första månaderna, men började egentligen aldrig göra övningar på allvar. Synd, för nu är behovet redan så mycket mindre att det kan vara svårare att hitta motivation och det skulle nog kunna vara en bra vana att ha byggt upp.

Örtbitters (Fernet Branca osv) var en stor grej för mig, då de var så väldigt bra efter att man ätit för mycket. Så när jag slutade blev jag tvungen att hålla stenkoll på att inte äta för mycket till middagarna, annars gick det just som du beskriver, kunde inte sova för att jag ätit för mycket. Om du springer mycket till kylskåpet, eller äter mycket godis, så försök hitta sådant som inte gör dig för mätt eller har för mycket kalorier. Frukt, små mintpastiller, gärna sånt med mycket smak... Möjligheterna är många, själv tuggade jag alla kvällar på små bitar av chili under de första tiderna.

Lycka till!

Det där stärkte verkligen, tusen tack! Du har helt rätt i att det är märkligt att det i allmänhet är svårt att ta ett nej tack till alkohol -och det är väl också lite där rädslan ligger att någon ska truga och efter ju fler "det är klart du ska ha" blir det enklare att säga ja. Nej nu ska dag nummer fyra börja och det är jag glad över. Känner dock en konstant oro och svårt att sova sedan äter jag vrål mycket! Lite osäker på varför? Men helt klart har ångesten och oron koppling till sug i alla fall verkar det vara en anledning till att dricka för att ta bort dessa känslor. Hur dämpar man ångest och oro utan alkohol?

Skickar tillbaka lite av den energi som ditt svar gav mig :)

Det är lite så jag tänker. Att alkoholen har redan förstört så mycket av mitt liv, både min barndom med mamma, men nu också mitt egna vuxna liv pga min egen konsumtion. Jag vill inte att den ska styra mitt liv och nu när jag slutat så inser jag vilken plats den tagit i mitt liv. Den har fått bestämma, men inte nå mer! Det fina är ju att det aldrig är försent för oss att välja det rätta. Vi får peppa varandra här på forumet och göra de rätta vägvalen. Trevlig helg Runa! Ta hand om dig!

Kom just hem från en klassisk kväll som tidigare hade slutat i överkonsumtion. Fin middag ute på restaurang. Olika viner som flödar, avec hit och dit. Efter det hade jag fortsatt dricka och sluta i knallfylla när jag lyckats dra med någon (typ vemsomhelst) på krog/klubb. Ikväll blev det annorlunda! Drack en alkoholfri cider (gott!!) och kaffe. Efteråt körde jag bilen hem där umgänge följde där jag drack te (gott!!) och nu ligger jag i sängen spiknykter. Jag kommer vakna imorgon fri från gifter och fri från ångest efter en jättetrevlig kväll <3

Tack för sinnesron att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Godnatt!

Så där är det för mig också! Håller uppe ett tag. Första gången går det jättebra, andra het okej och tredje eller fjärde gången är jag tillbaks på ruta ett. Pangfull med någorlunda brutalt utfall som går att jag mår skit. Sen brukar det fortsätta så. De där två första gångerna där man klara det bra och inte överkonsumerar är som borta med vinden.

Jag har börjat acceptera ett liv utan alkohol. Tanken skrämmer mig inte längre lika mycket som förut. Det finns hopp! Kram

Tänk att man måste ha en bra ursäkt för att tacka nej till alkoholen. Varför kan människor inte bra acceptera ett NEJ TACK. Man blir ju liksom inte tvingad att äta socker om man säger att man har diabetes eller tänker på vikten. Helt sjukt. stå på dig och fall inte för det där tjatet men ett glas kan du väl ta i alla fall.... Säg bara att du inte är sugen, att dina slemhinnor i magen inte är ok och att du får mer ont om dricker vin. Stå på dig och kanon jobbat dom här dagarna. All credit till dig.

Ja du har rätt måste tänka igenom situationen och förbereda mitt svar, nu är ju trots allt dag tre till ända och jag vill inte släppa detta nu

Äntligen fredag! Känns så skönt. Främst för att jag får en chans att sova lite fler timmar.
Har haft det tungt ett tag. Min man är så förbaskat tjuskallig och kör sitt race när han får något i skallen. Och pratar inte om varför eller frågar hur jag tänker utan kär bara på. Kvar står jag med självförtroendet kört i botten och undrar om allt är över nu... För honom däremot så är det ingen stor grej och förstår inte varför jag plötsligt blir tyst och ledsen. Och jag orkar inte ens försöka prata om det. Efter 23 år tillsammans så vet jag att det inte är någon ide.
Så vad händer då. Jo, jag går i botten med alla kroppsliga symtom som ont i magen, illamående och huvudvärk. Utåt blir jag tyst och undviker folk. Efter ett tag så orkar jag inte längre utan tar på ett glatt ansikte och och försöker prata med Mannen om allt och inget medan ångesten river i mitt inre. Men så sakta så tinar även han upp igen och plötsligt så är allt bra igen. Och jag börjar långsamt må lite bättre och kan slappna av. Allt är kanse inte slut ändå. Men kvar finns ändå den där förändringen som var inledningen till hela processen. Och egentligen så är jag ledsen över den. Och kan inget göra. Men jag har gjort mitt val. Accepterar och går vidare. Förbaskade karl!
Och nog längtade jag, när det var som värst, efter en flaska whisky, deicka tills jag slocknade för att döva smärtan. Men vad hade blivit bättre av det? Absolut ingenting! Efteråt så hadengesten bara varit ändå värre.
Men nu är det som sagt bättre igen och det är fredag. Dessutom så sjöng talgoxen inrensivt i morse vilket är ett säkert vårtecken! Bara det gör livet lite mer värt att leva :)
Ha de gott alla!

bra sammanfattat. Jag är precis i samma belägenhet. Nu ska vi befria oss känner jag, det är hög tid och vi är värda ett bättre liv än att vara slav under drickandet.

Förstår att det känns svårt att säga nej till vin när du ska på middag så här i början av din nykterhet. Det är "bara" att försöka vara stark o stå emot.

Såg att jag loggade in mig första gången som Patetisk i augusti förra året ( denna omgång, har varit här förr )
Kände mig då som mitt nick beskriver rent bedrövlig och patetisk pga alla misslyckanden och återfall.
Var så trött på mig själv...
Har inte på långa vägar varit alkoholfri sen i augusti men känner mig trots det inte lika eländig och patetisk längre.
Jag har sakta men säkert börja inse och förstå hur stark alkoholens dragningskraft är.
Har hela tiden trott och sagt det tidigare men inte riktigt förstått vilket offer jag varit och fortfarande är.
Låter kanske som att jag är bitter och kallar mig för offer och kan tros vara helt utan skuld och bara lägga allt på alkoholen. Ingalunda. Det jag menar är att jag genom livet ( började dricka mycket och fel redan som tonåring ) alltid skuldbelagt mig själv och i perioder hatat mig själv för att jag inte kunnat ha kontroll över mitt drickande. Varenda gång sagt att nu ska jag dra ner, eller nu ska jag bara dricka lite och inte bli så full... Men så har det ju inte blivit.. ja, ni känner kanske igen er. Inget nytt för någon vågar jag kanske skriva..
Är idag 50+ och kämpar som synes fortfarande. Säger inte att det kommer att gå den här gången heller men känner mig dock mer förlåtande mot mig själv och över mina ständiga misslyckanden. Delvis beror det naturligtvis på detta forum eftersom det stärker otroligt mycket att läsa att andra har samma problem. Oavsett bakgrund och samhällsklass. Vissa hjärnor och kroppar klarar inte av alkohol helt enkelt.
Orkar inte längre bli besviken på mig själv.
Vill inte dricka. Punkt.
Jag vet att jag aldrig kommer att kunna dricka. Punkt.
Om jag klarar av att låta bli en längre tid så vet jag att jag kommer att tänka: -nu kommer det nog att gå bra. -Nu är jag frisk och kan dricka normalt igen.
Kommer jag att kunna det? Nej! Punkt.
Varför skulle jag kunna det helt plötsligt?
Inget kommer att förändras.
Måste komma ihåg det. Jag är värd det bästa. Värd ett bra liv. Jag vill känna glädje och kunna ge och få kärlek och få må bra även fysiskt. Det kommer jag aldrig att göra fullt ut om jag dricker alkohol.....
Får inte glömma det....
HannaH

Tack för ditt stöd-det värmer ! Är nu inne på dag tre.. så smart fyra..eftersom det blir helg nu undrar jag om det finns några knep att undvika alkohol i umgänge med andra.. nu har jag ju ändå jobbat de här tre dagarna men på lördag kväll blir det middag och tillhörande vin och drinkar- måste kunna stå emot och säga nej!