Senaste kommentarerna i forumet

Idag är första dagen i mitt nyktra liv, väldigt oroligt och osäkert

Varje kväll går jag igenom dessa tre punkter för mig själv i huvudet (skriver ibland) och det hjälper mig verkligen att hålla fokus och bygga upp mitt inre. Kanske kan hjälpa någon annan också på vägen :)

Dagens:

Bra: att jag idag gick på vuxna barn-möte och var avslappnad i min delning. Jag gav mig själv tid att ventilera utan dåligt samvete.

Tack: för mina härliga nya kollegor och för de fina människorna jag får träffa på mötena. Tack för min nykterhet och insikter som följer med den.

Hjälp: mig att behålla ett lugn i situationer där jag kan känna social press. Jag duger även fast jag inte presterar på topp. Hjälp mig att jag känna att jag duger för den jag är!

Ny resumé varje kväll. Det gör gott för själen! Kram på er alla som kämpar!

Visst är det så....och kanske är det så att detta inte är en sida man "surfar in på" bara sådär.

Har funderat en tid över varför och på vilket sätt jag dricker.
Ska "smyga" lite här och planerar att göra vissa förändringar när det gäller min relation till vin.

Tack för ditt svar :)

Jag är livrädd för AA, i första anblicken. Sen efter ett tag inser jag att det skulle vara väldigt givande att gå dit. Det är bara DET steget som är så svårt att ta. Så, nej, jag har alltså inte varit på något möte, än.
Skojar du. Inte bara söndagar jag har googlat på sånt. Även mån och ibland tisdagar om helgen har velat sig illa.
Nu till helgen jobbar jag på lördag. Skönt! Söndagar har jag bokat upp med aktiviteter där jag absolut inte kan vara bakis. Så har en bra känsla för denna vecka. Börjar dock förstå tankesättet så många slänger sig med på denna sida - "en dag i taget". Bara tanken med att jag ska klara detta en vecka framåt gör mig smått stressad. Du har lyckats dig ut i krogmiljö igen, fast nu som nykter? Efter att ha läst din tråd. Hur går det? För om det är något jag kommer sakna är det det sociala. Är väldigt social och har haft mina festhelger som någon sorts urladdning. Så kommer behöva "ladda ur" igen. Men denna gång utan A. Tänker dock att jag ska vänta ett ganska bra tag innan jag vågar mig ut på en krog. Litar inte helt på min karaktär.

...är för mig en varningssignal. Då har jag inte tagit hand om mig själv ordentligt och det finns risk att jag dricker bara för att "straffa" alla korkade människor omkring mig. Visst blir man irriterad om det är något man inte FÅR göra fast man VILL. Fundera över om du egentligen vill? Är det inte istället bara skönt att slippa skiten?

Bara du själv kan avgöra om du hör hit. Välkommen är du i alla fall! Läs runt i trådarna här och se om det finns något du känner igen dig i, det brukar kännas skönt att veta att man inte är ensam om sina tankar! Att avstå från annat roligt för att istället dricka vin? Ja frågar du mig så är det en varningssignal att fundera lite över...

Jag har funderat massvis på AA och gör det nog bitvis fortfarande. Anledningen till att jag aldrig tagit steget? Tja feghet som för så många andra. Men jag tror faktiskt att om man någon gång överväger att gå dit. Då SKA man göra det. Bara tanken på att man borde gå till ett AA-möte är skäl nog. Som jag förstått är alla välkomna så länge man delar önskan om ett liv utan alkohol. Jag kan tänka mig att testa att gå dit längre fram. Jag tror att det kan vara en fantastisk plats och trygghet. Har inte tänkt på det på länge men nu sådde du ett litet frö Flasklila. Har du varit på något möte?

Så otroligt häftigt att den här sidan ändå funnits så länge. Hur många söndags eftermiddagar har man inte hamnat här efter att ha googlat "alkoholproblem" eller liknande efter en partykväll som gått åt fanders. Visar på hur viktig den är. Säkert för så otroligt många fler än de tappra som skriver här.

Tack mod60

Jag har varit nykter 31 dagar nu och tycket att trycket över bröstat som du skriver om, har gått över helt. Håll ut du kommer att må bättre.
Jag tänkte/tänker hela tiden " en dag i taget". Ibland en timme i taget.
Jag läste i en tråd tips på att det är bra att ha annat gott att dricka hemma, utan alkohol så klart. Så jag har hela tiden cola zero eller sprite light hemma. Struntar lite i vikten just nu utan fokuserar på att hålla mig nykter.
Försök att tänka positivt på hur bra livet är utan alkohol. Vi vet ju hur j...ligt det är eller hur!!!! Så vi kanske behöver ändra våra tankemönster??

Tänk Runa att när dina barn ringer så kan de prata med dig utan att lägga på luren. Vilken glädje eller hur. Tänk på allt som är gott utan alkoholen. Det gör jag och det hjälper. Framförallt när det kommer till barnen.
Önskar dig lycka till. Vi får stötta varandra :) mod60

Din historia är tung och jag förstår att du har det jobbigt. Försök att bryta ditt historiska arv och gå en nykter väg i Li vet. Ta all hjälp du kan få AA antabus osv. Lycka till och kämpa på. Jag har varit nykter 31 dagar och det känns bara bättre och bättre. // mod60

Med era kommentarer. De betyder mycket för mig.
Tack paradisbruden ja jag ska fortsätta skriva. Stingo du har rätt det är inte läge än att tro att allt är ok. Ska fortsätta skriva här och läsa olika trådar. Ja en månad är väl inte tillräckligt du har rätt tack för det. Bra att få lite perspektiv på tiden det kan ta innan man är något mer på säkra sidan. Kanske aldrig!!
Är du säker?

Hej nya Mia ja du har oxå rätt :) man behöver inte skriva allt, Vi som är här på forumet vet ju ändå och det är väl däri styrkan ligger. JAG ÄR INTE ENSAM!!!
Kanske jag så småningom börjar skriva mer eller börjar i terapi igen för att " prata av mig" oket av skuld och skam som tynger mig emellanåt. Får se hur det blir. Nu gäller nykterheten och jag är lika glad varje morgon när jag vaknar utsövd och ok. Vilken lättnad o glädje det är.
Idag fick jag huvudvärk på eftermiddagen på jobb och tog en alvedon. Då slog det mig att det var 31 dagar sedan sist. Då åt jag nästan en kartong i veckan och tänkte att nu kollapsar snart min lever. Var jätterädd för det.
Jobbade för många år sedan inom åldringsvården och träffade där en man med leverciros och det var hemskt att se hur han tynade bort framför våra ögon. Min ångest dessa morgnar, när jag tänkte på det var enorm. Sedan var det på med masken och iväg till jobb. Lite mer parfym för att dölja ev spår av alkohol.

Så skönt att inte leva i detta igen. Underbart helt enkelt. Satt o åt lasagne med sonen och då slog det mig att jag kan titta honom djupt i ögonen utan att bara rädd för att han ska se att jag har druckit. Aldrig ett ord men jag undrar vad han tänkt. Lycka idag.

Runa hej du med och nej denna gången tar jag inga antabus. Har några kvar i en burk.
Bra medicin man kan verkligen inte dricka MEN man ska inte sluta ta dem innan man litar helt på sig själv tycker jag.
Nu ska jag njuta av glass och film, jag ska dessutom se filmen till slut!!!! :)
Ha en bra a-fri kväll o tack än en gång för stöd. mod

Dag 3 snart slut, har knappt sovit i natt, sånt fruktansvärt tryck över bröstet, har Atarax men det hjälper inte.

Läste det här idag, var ju ett tag sen, hur har det gått?

Nu börjar jag dag 3 på denna vita period.
Har egentligen alla chanser att lyckad. Min sambo är nykter alkoholist sen 25 år tillbaka, o gillar förstås inte att jag dricker mig dyngrak, mina 2 söner 22 o 24 som har egna lägenheter har alltid hatat att jag druckit. De dricker inte själva (har väl sett så mkt skit). Vi har daglig kontakt o hör de att jag druckit säger de hejdå o lägger på luren. Jag tänker tillbaka o minns så väl min första fylla när jag var 13 år o som inte slutade bra. Åh måtte jag kunna hålla uppe så länge som möjligt.

Har läst igenom hela tråden o undrar hur det gått för Gunnar o alla er andra

Skönt att höra att det kan kännas så även efter fyra månader!
Och blir impad av att du klarat det så länge. Jag har haft en månad som max uppehåll innan.
Nej precis. Jag har reflekterat över detta Länge. Jag hade faktiskt en tråd på den här sidan redan som 20-åring. Vilket nu är 7 år sedan. Så.. Jag har tampats med detta ett tag.
Har du funderat något på AA?

Berätta bara det du själv vill

Det du beskriver låter rätt normalt till mig. Det blir ofta svårt för dem som är nära att hänga med, då någon förändras fort. Hur positiva de förändringarna än i grunden är.

Kanske han känner sig ensam då du är mera borta? Har han hittat egna grejer att fylla de tiderna med? Kanske han någonstans är rädd att du dricker? Kanske allt bara känns nytt och ovant för honom? Sådana och andra liknande känslor kan lätt göra så att vi undermedvetet reagerar negativt i förändringssituationer, fast vi är glada över allt det positiva.

Prata gärna med honom om hur du känner dig, men ge honom litet tid att komma ifatt.

Åh håll i känslan av att inte ha bakfylleångest. Jag kan fortfarande efter fyra månader nykter känna mig så fruktansvärt nöjd, glad och lättad över att jag inte har fylleångest. En av de värsta tillstånd man kan befinna sig i tycker jag. Alla de där fördelarna som mer energi eller utebliven ångest, ta vara på dem. De påminner dig om varför du väljer att avstå.

Jag tror att vi är ett stort gäng tjejer och killar som levt delar av våra liv på stans olika "ställen" några stannar aldrig upp och reflekterar över hur de lever sina liv. Men det har du gjort och det ska du vara så tacksam för. Börja skriv här om du inte redan gör det, ser fram emot att följa din resa!

Jag funderar här hur mkt jag kommer att orka berätta här, 2 gånger har jag brutit benet i fyllan, 2 ärr har jag på näsan mm mm

Idag var det som sagt redovisning för min del, det gick okej och jag fick mkt frågor och funderingar från gruppen vilket var "skoj". De påpekade också att jag hade väldigt många varningsklockor och ett fortsatt supande kommer nog bara att leda en väg, neråt.

Förutom redovisningen så var det givetvis kul att vara tillbaka och träffa alla igen, hann faktiskt sakna dem lite.. :) Två slutade dock förra veckan så det var lite tråkigt att inte få säga hej då och önska dem lycka till men träffar dem säkert i eftervården så det ordnar sig nog! :)

Nu är det dags för sängen, gonatt!

Starkt av dig att hållit uppe så länge, tar du antabus?

Det är ju bra att skriva av sig, du behöver inte alls berätta saker du hellre vill lämna. Herregud! Jag tror många av oss här gjort hemska/pinsamma /konstiga m.m saker. Kanske nån av dom sakerna som fått oss att söka oss hit! Sista droppen kanske kändes hårt. Att sitta o fundera på o planera drickandet är varningsklockor big time. Det gjorde jag med i höstas. Jag glömde som bort mina intressen som jag egentligen älskar bara för att smussla o dricka i fred. Det är inte OK alls! Då har det gått alldeles för långt. Aa har jag aldrig besökt ÄN, jag skäms för mycket :) men jag har alltid det i bak huvet om det skulle behövas. Det hjälper mycket att läsa andra och skriva då o då som en daglig ritual. Man blir verkligen inspirerad!

I och med min nya Mia person som är nykter o bejakar livet, istället för att deppa, upplever jag att min sambo ser DET som ett hot?! Har ju varit ganska introvert o inte alls gjort saker jag gillar på kanske 1 år innan nykterheten innan jul. På nåt jättekonstigt sätt känns det som att min sambo hellre har mig i det stadiet än som nu, då jag känner mig pigg o fräsch , och vill göra massa saker. Precis som jag varit JÄMT. Jag tycker att jag hittat tillbaka till mig, men jag tror min sambo känner sig ovan vid att jag vill detta och istället tycker att jag är så annorlunda. Känner mig lite besviken över reaktionen från hans sida. För nu är jag ju den jag alltid varit (bortsett från deppåret). Har alltid varit aktiv o det känns så trist att behöva begränsa sig pga sin egen sambo! Det låter ju inte klokt! Det handlar inte alls om några extrema saker som att resa jorden runt direkt... utan att jag några ggr i veckan är nån timme extra på stan på cafe/shoppar och tränar. Tidigare var jag aldrig borta. Varför tror ni han är så negativ till detta? Jag trodde han skulle 100% nöjd med mig om jag var helt nykter, men det är han inte alls.

...över det där ibland. Jag har ju hängt här och varit rätt så aktiv ganska länge nu. I något skede kommer nog den punkten då åtminstone jag måste släppa processen och verkligen gå vidare med mitt liv. Kanske jag börjar närma mig den så småningom, men jag tror absolut inte att den punkten är 1 månad efter sista supen för någon. Betydligt längre än så tar nog den aktiva fasen för så gott som alla, även om det säkert är väldigt individuellt hur länge.

Man kan väl jämföra med AA. Jag är visserligen ingen expert på dem, men de säger väl att man skall fortsätta gå på möten i hela livet. och att man inte skall göra några andra stora beslut under första nyktra året?

Så om du frågar mig, så gillar jag inte AA:s "hela livet", men tror att du tar en betydligt större risk för återfall om du försöker blunda, än om du är med här och håller ögonen öppna.

Grattis till 30 dagar, om en månad skriver du 60!