Senaste kommentarerna i forumet

Trollnäsa - håller verkligen med, sååå avis på alla som fick fira helg igår.
Men idag när jag vaknade 08.30 - utvilad, utan ångest och inte ett dugg bakis och promenerade iväg till Sats för att träna och mötte två bakfulla tjejer som gick en "Walk of Shame" (dom hade uppenbart haft bortamatch och gick i partykläder med smink utkletat i ansiktet) - då var jag bara generellt överlycklig!!! Fy fasiken vad skönt att slippa den där vidriga känslan där man vaknar dagen efter och tänker "vad gjorde jag igår, hur mkt pengar brände jag, har jag gjort något dumt, vem har jag messat, är någon arg på mig"... osv osv osv. AHH! SÅ HÄRLIGT ATT SLIPPA!!!

Och mod60 och Johanna - det är givetvis så mkt bättre att hålla sig undan A. Att välja ett friskt - och som du säger mod, ett förhoppningsvis bättre och längre liv - framför alkoholen.

Igår så bet jag ihop då alkoholsuget och "tycka synd om mig själv"-signalerna satte igång. Knatade iväg till AA och 1,5 h senare så var alkoholsuget som bortblåst! På vägen hem gick jag förbi en pub och utanför stod 3-4 stycken och rökte.. Alla var glansiga i ögonen, stod och halkade omkring vid ingångsdörren och såg allmänt apatiska ut. Ingen såg ut att njuta av ciggen, ingen pratade med varandra, blickarna var bara tomma och borta... Tror inte att någon av dom som stod och ciggade kände sig särskilt lyckliga där och då. Bara avtrubbade och likgiltiga.

En dag i taget! :) Kämpa på alla! :D

Hej Johanna och alla som läser här på forumet
ja jag har själv kommit igång med träningen igen och det känns kanonbra. Roligt att känna att man gör saker som är BRA för en och inte destruktiva som när man dricker. Tänker att det är detta jag vill, så här vill jag må och om priset är att låta bli alkoholen så får det väl bli så......
Tyckte jag lät lite sträng i mitt sista inlägg och hurtig, det är inte meningen, men vi har mycket som talar för att detta är rätta vägen. Idag är det lördag och jag har köpt en stor Sprite light som jag ska festa på ikväll ihop med familjen. Härligt... en dag i taget. Idag dag 21//mod

Men jag sur, ogin och arg för att jag måste vara nykter.
Nu däremot är jag nytränad och harmonisk!

Vi behöver höra flera positiva saker!
Efter 27 fria dagar, så är jag glad när jag vaknar och känner nu en lust att ta tag i saker. Visst går det upp och ned under dagarna, men att vakna och må bra betyder mkt.
Jag började motionera samtidigt som jag slutade med A, för jag ville få dubbel effekt. Jag tror det var bra att komma ut i friska luften det har stärkt mig. Jag använder appen Run keeper på min mobil, den sporrar mig att öka mina resultat. Man måste berömma sig själv för sina framsteg, även om det jag tidigae gjort varit fel:-)

Hej
Det finns en bok om a-missbruk som heter "kidnappad hjärna" jag har inte läst den men det är väl så vi har det. Min hjärna är ockuperad av tankar om A som jag inte skulle ha om jag var "normal". Kanske att det kan var bra att försöka ta kontroll över sin hjärna och mota bort alla tankar på alkohol. Visst det är sååå jäkla trist att det är så här för oss och att vi inte kan hantera A bättre. Men det går ju att göra något åt det.

Vi kan må bättre genom att ta kontroll över våra liv. Varje nykter morgon är ju underbar i jämförelse med bakfylleångesten som lamslår en och sitter i hela dagen/dagar.
Jag försöker hela tiden prata med mig själv och när jag skriver här känns det bra. Har nu varit nykter 20 dagar. Inte länge men den längsta perioden på år :)
Jag tycker att vi har en tendens att tycka synd om oss själva ibland. Varför kan inte jag dricka som alla anda osv. Jag läser vad "alkoholist javisst" och "trollnäsa "skrivit, hej förresten :) och jag håller till viss del med er. Det är sorgligt att det har gått så långt att vi är "kära" i spriten. Det är väldigt tråkigt att det blivit så här, att vi lät det gå så långt men vi kunde vara drabbade av värre saker än så. Det finns mycket sjukdom, canser osv. och andra svårigheter som människor råkar ut för. Jag vill inte vara tråkig eller så men,,,,,,, Vi mår ju inte bra av att dricka. Om vi gjorde det skulle vi inte skriva här eller???
Jag tror att vi kommer att hitta en annan inre glädje utan A och förhoppningsvis leva både bättre och längre. En dag i taget mot tillfrisknande och okidnappad hjärna.
kram alla därute som kämpar på //mod

Nykterheten fortsätter och den gör mig stark. Känner att jag fått en lyster, både på insidan och utsidan, som jag inte sett på länge. Det är verkligen ingen myt att man mår bra av att göra bra beslut för sig själv. Klyschan och det självklara blir så tydligt. Min extrema ångest har varit frånvarande under en längre tid och efter min semester har den inte ens hälsat på en liten stund. Det är jag extremt tacksam för.

Tänkte som andra här på forumet lista dumheter som hänt på fyllan. Som en påminnelse till mig själv om vad jag satt mig i för situationer tillsammans med djävulen alkohol:

- Fyllecell
- Vanmakt
- Grova minnesluckor på flera timmar
- Akut sjukvård med ambulans + eftervård
- Utsatt för sexuellt övergrepp
- Provat andra droger
- Rattfylla
- Rattfylla där jag stulit fordon med ovetande sovande människor i
- Lögner
- Svikit löften
- Druckit mer än planerat (ALLTID)
- Misskött mitt arbete ("sjukfrånvaro")
- Akut sjukvård med ambulans nr 2
- Blandat mediciner
- Förhindrat tillfrisknande från sjukskrivning
- Sökt bekräftelse från andra än partner
- Ljugit för att få pengar till alkohol
- Spenderat pengar på krogen som inte är mina
- Stulit alkohol från andra människor
- Förstört andra människors förhållanden

Ja, man kan väl säga att inte en enda av ovanstående punkter direkt har stärkt min självkänsla. En fortsättning på listan kommer säkerligen då mycket är förträngt. Kanske undangömt inuti mig... Mitt beslut att avstå a hjälper dock min självkänsla varje dag. Allt jag tagit mig igenom har lett mig dit jag är idag. Framtiden kan JAG påverka! På söndag börjar jag 12-stegs för anhöriga till alkoholister (vuxit upp med en alkoholiserad mamma) och även där kan jag bearbeta sidor som lett mig in i mina a-problem. Det kommer bli jobbigt, men jag är redo att påbörja den resan.

Kram på er alla som kämpar <3

Jag ser det på ett sätt som positivt att du kan känna igen dig i mig. Kanske det kan hjälpa dig på vägen? Du är välkommen att ventilera här med mig när du vill. Det kan hjälpa oss båda! Hoppas du mår bra ikväll! Kram

Tack Stingo för dina råd. Det om 6 månader var intressant. Tänk att det tar så lång tid att bli sig själv igen.
Varför ska det vara så svårt att vara schysst mot sig själv. Det finns så mycket självdestruktivt i allas vårt förhållande till a. Man förtjänar att må bra och ha ett bättre liv. Ruset är inte värt det eller ångesten och allt galet a för med sig. Låter kanske lite moralisk men behöver tala till mig själv och övertyga mig själv om att jag är värd att må bra. Vill känna mig stolt över mig själv !
Till dig flykten så vill jag säga att du är väldigt stark som tittar på dig själv och ditt drickande som du gör. Du är ung och behöver inte leva år efter år i denna alkoholkvicksand ( någon annans ord men bra). Ta tag i dina problem nu och ta en dag i taget. En dag bara och se hur du mår. Du arbetar i en väldigt farlig miljö om man är "kär" i spriten.
Tänk dig att du är medelålders och skriver här ..... inte så kul men viktigt och det känns som att det hjälper. Detta forum fanns inte när jag var i din ålder. Kunde ha hjälp mig. Gå in och läs olika människors berättelser och ta till dig alla tips de skriver. Många bra och tänkvärd.
Jo då det finns många som kan leva utan a och som har jättebra liv. Tror du kan läsa många bra böcker, googla lite och se, om människor kända och okända som har lyckats säga adjö till sin bästa fiende!!!
ha en härlig kväll och framförallt tänk på hur bra du mår i morgon utan a.......

Jag är lika sur och arg jag! Alla andra är svin just nu. Som sippar bubbel och kastar med håret och ler. Blääääää

Jag hatar att inte ta ett glas vid grytorna, att njuta av ett glas i soffan osv.
Varför blev jag vinkärring? Jag är faktiskt alltigenom god. Snäll, omtänksam och rolig.
Jag vill dela en flarra vin på krogen, knalla hem genom stan.

Fredag. Han tog en drink. Jag drack vatten. Åh vinet vid grytorna, saknar dig så.
Efter maten: barnen tinar hembakta bullar och ska ta fram glass.
Jag går på diet och skall inte äta socker.

Är så arg och sur och gråtfärdig. Offerkoftan skulle kunna klä in Gotland förihelvete.
Helvete helvete.

DAG 13! Inte varit nykter i 13 dagar sedan .... 2006 eller 2005...
Känns fantastiskt. Men samtidigt TOMT.

Jag romantiserar verkligen alkohol. Ett glas rödvin = slappna av, en öl = njuta livet, en drink = festligt, champagne = sofistikerat och en självklarhet vid speciella tillfällen, konjak = perfekt avslutning på mysig middag, whiskey = en självklarhet så här i januari - det är ju bra mot förkylning och "värmer" kroppen... Jag lurar mig själv att tänka och tro detta om alkohol.
Det jag önskar att jag kunde få min hjärna att fatta är att alkohol gör mig till: en mytoman, en slampa, en impulsiv idiot som inte äger konsekvent tänkande! En person med total avsaknad av ekonomisk sans och som inte vet vad samvete är. En egoist som är tråkig, äcklig och ful. En ofräsch kvinna som skiter kost, träning och hygien... En odiskret fyllkaja som vinglar ut i köket och dricker ur ölburken som står gömd bakom kastrullerna, eller spolar i vattenkranen för att dölja hur jag hysteripressar ut vin ur bag in boxen och snabbt shottar i mig ett glas.
Den 13 dagar nyktra personen talar om allt detta för mig.. Den 13 dagar nyktra personen klappar mig på axeln och gör tummen upp och säger, "det är bra, du börjar vakna upp ur sprittöcknet och komma till insikt nu, kör på".
Samtidigt som alkoholisten i mig säger "äh, alla dricker, ta ett glas - slappna av, det är helg! Du har varit duktig så länge, du förtjänar att koppla av och lite alkohol dör du inte av".

GAAH! Så jobbigt det här!!! Jag ska stå emot och vara stark. Men fy fan vad jag är avis på alla som dricker normalt och är friska och som kan dricka rödvin ikväll, bli packade och ha skoj!! Jag är faktiskt bitter och sur för att jag måste sitta hemma nykter och dricka Ramlösa.
Snacka om i-lands problem och att ha en helt fucked up hjärna.

Någon som känner igen sig i det här tänkandet?? Försvinner det någonsin? Vad säger ni som varit nyktra i flera år?? Kommer det vara så här jobbigt för alltid!? :(

PS. Jag vaknar ofta pga mardrömmar. Drömmer att jag börjat dricka igen och vaknar med ångest och tror jag är bakfull. Är det vanligt?

"Den berusade hjärnan"

Idag har vi sett ytterligare en film, 40 minuter om hur vi beroendepersoner får den där WOW - känslan i början när vi dricker. Först sitter där en blyg liten kille men efter några glas har vi helt plötsligt en ny James Bond i stan! ;) Inte konstigt att man vill dricka va? Tyvärr är ju lösningen väldigt kortsiktig och det som finns kvar när festen är slut är ju många gånger en mindre person än innan festen började.

Jag fick en tanke idag att innan en fest så har jag två vägval:

1.Hålla mig nykter och träna på som fan (lång väg)
2. Dricka och må bra för kvällen/helgen (kort väg)

Insåg idag att det är så himla dumt att jag väger dessa mot varandra så himla olika, det är som att jag jämför äpplen och päron. Det borde räcka att välja nr 1 för då mår jag bra imorgon, ta en dag i taget. Alternativ 1 blir så himla tungt då jag ser det som att det kräver total nykterhet och stenhård träning i typ 6 månader. Vet inte om ni hänger med i mitt resonemang?

Under dagen prata vi också mkt om hur känslor påverkar på oss och hur vi dricker på olika känslor samt hur man kan hantera dem utan att behöva dricka alkohol. Konstaterade även hur extremt starka känslorna kan bli under påverkan och hur avtrubbad ens riktiga känslor har blivit när man är nykter. Detta är dock något som kommer tillbaka om man håller sig nykter, utmaningen blir då att hantera dessa utan att dricka..

Nu ska jag iaf ta lite semester både från denna sida och från behandlingen i 1 vecka, jag hoppas ni alla fortsätter att jobba på åt rätt håll och även om vägen kan vara gropig och kurvig så finns det något riktigt fint i slutet på den här vägen, välmående.

Kram till er alla!

Jag förstår (tror jag) jag har inte varit på fest "nykter" ännu. Men man har ju hört att det funkar oxå. Har alltid hämtat och lämnat folk efter fester och vid dom tillfällena har jag varit glad åt att jag varit nykter. För jag tycker att fulla människor är as jobbiga. Stå på dig nu och jag är övertygad om att du fixar det. All pepp och omtanke till dig. ps nu ska jag googla

Så är det. Jag hatar att vara nykter på fester. Det är ren skit.

Ja, varför är mitt beslut så svårt.
Jag skyller/ försvarar mig med att jag inte har så stora problem. Haha.

Saken är den att jag kan dricka. Ibland. Ärligt alltså. Jobbmiddag, fine. Inga problem. 3 glas vin, sen sova.

Vill alltid vara så.

Googla trollnäsa blogg och läs mer om mig om du vill.
Love

...så fortsätt, tills du nått sex månader. Först då börjar du vara dig själv igen, sådan som du är utan alkohol. Sen kan du besluta hur du går vidare.

För väldigt många är helnykterhet det absolut bästa eller till och men enda möjliga alternativet, men det finns nog de som kunnat övergå till ett försiktigt spritbruk. Själv kommer jag att göra ett försök, men har inte riktigt kommit igång med det ännu, så jag är fortfarande helnykter och nöjd
som det är. Som jag ser det, så krävs det att ens inställning till alkohol och drickande förändras i grunden. För mig innebär det främst att hålla det vanemässiga hemmadrickandet borta. För dig antagligen något helt annat. Till exempel att du helt lämnar svängen kring bartenderskapet och inför en stenhård "ingen sprit på jobbet" attityd, om du fortsätter med det.

Hej har läst i genom dina inlägg och blir så ledsen för din skull. Jag är nykomling här och kan kanske inte ge mycket. Men varför kan du inte bara ta ett beslut. Nu får det vara nog helt enkelt. Eller så forsätter du att dricka och skadar dig själv, men framförallt relationen till dina barn. Vilket verkligen var en väckarklocka för mig. Det måste ju vara bättre att komma fram till ett beslut som känns rätt för dig. Antingen total stopp av alkohol eller så forsätter du dricka. Det som fick min bägare att rinna över var den äldsta dotterns samtal med mig. Hon sa rent ut - mamma det här funkar inte längre, vin är inte bra för dig. Och har inte du tänkt att skärpa till dig så kan inte vi hjälpa dig heller. Och då kommer mina barn inte ha en mormor dom kan vara hos och göra mysiga saker med. Förstår du det mamma för jag kommer inte våga att lämna dom till dig ens för 1 timme. Det sved och svider fortfarande ska du veta. För att bli ratad av sina barn tänker jag inte bli. Då ratar jag hellre alkoholen. Så snälla ta hand dig och de dina. För det är du och dina barn värda.

Tack mod60. Finns det inga historier där någon lyckats vända sina vanor? Lyckats få det under kontroll? Jag är 26 år gammal, att sluta för resten av livet känns ju sådär. Jag är helt hundra på att mitt förhållande till a är skadligt och att jag använder det på helt fel sätt och mår dåligt över det.

Eller, var sur, nu ok. Ute med tjejgänget idag.
Ville ta det lungt. Bitter på allas vinglas. Våndades. Drack en alkofri öl, sen tog jag en starköl.
Fånigt. Var sjukt sugen, men efter var jag osugen och ville bara hem.

Kan inte sätta fingret på mig själv.

Å så duktig du är som har lyckats säga upp vänskapen med A och kan leva och njuta av livet utan A. Underbart att läsa.

Hej
Jag är, som du, ny här på forumet men känner redan att jag tycker att jag blir lite starkare i min övertygelse om att sluta dricka genom att läsa här. Jag började äta antabus för ca 5 år sedan och det fungerade jättebra. Jag höll mig nykter i ett år. Tyvärr tyckte jag att nu kan jag hantera a och dricka som alla andra vanliga människor. Men det gick inte så bra. Ganska snabbt ökade min konsumtion och..... jag gör en lång historia kort. Jag drack veckans alla dagar och ångesten var enorm. Du vet! Nu har jag inte druckit på 19 dagar( känns jättebra) och använder ingen antabus men funderar starkt på att börja igen. Man kan bara inte dricka när man äter antabus. Du mår sååååå otroligt dålig. Jag provade och trodde faktiskt att jag skulle dö. Ring vårdcentral eller alkoholmottagning och prova. Du är ju motiverad nu. Jag skulle aldrig slutat och har låtit mitt förhållande med A gå alldeles för långt. Lycka till.....en dag i taget :)

Tack för era inlägg och feedback!

Jaha då är veckans skönaste och farligaste dag i antågande...fredag!!!
Har kommit på mig själv att av och till under veckan tänkt de automatiska tankarna "ja, nu är det snart fredag..ska bli gott att koppla av med ett par bira.."
Men, sedan kommer jag på att jag bestämt mig för att hålla upp med alkoholen. Känslan av besvikelse och sorg blandas med förhandlingar med mig själv om jag ändå inte ska skjuta på beslutet ett tag till...
Att säga orden och uttala löftet är enkelt men det är handlingen som räknas och det är det svåra.

I kväll känner jag mig stark i min övertygelse att jag skall kämpa på att nå min målsättning att låta bli alkoholen sex månader.

Eftersom jag, som halva Sveriges befolkning, är förkyld som tusan blir det ingen träning på lördag som skulle vara en bra motor och motivera mig att låta bli fredagsfyllan.
Så, vad skall jag göra då för att undvika fällan? Jo, jag påminner mig om den sköna känslan av att vakna tidigt på lördag morgon. Ta morgonkaffet i soffan, läsa tidningen i lugn och ro utan ångest och det jobbiga bakruset.
Någon på forumet skrev om en god räkmacka och alkoholfritt bubbel som fredagsmys - det ska jag också göra.

Imorgon en vecka utan alkohol...!

Trevlig helg forumvänner!

/I

Bra jobbat Ann!
Klart du fixar helgen.

/I

Grattis till de 18 dagarna - och fler lär det bli. Själv gick jag till jobbet idag - första dagen på drygt en vecka. Gick jättebra - men känslan är rätt konstig. Tänk om kollegorna visste att man legat i fosterställning med svettningar och helvetesångest för bara några dagar sedan. De vet ju inte det - men ibland får jag känslan att det "syns". Det är bara hjärnspöken, jag vet. Folk har fullt upp med sitt - och har inte ens en aning om att jag har varit borta så pass länge. Inget sug efter alkohol - bara en del släpande ångest att bära omkring på - fast det är hanterbart.

Under helgen så kommer jag att gå ut och äta med kollegor. Blir inget vin för mig. Ingen frågar någonsin, eller höjer på ögonbrynen när någon väljer att dricka något utan alkohol. Det är jätteskönt. Aldrig någonsin har någon kollega fråga "varför" jag väljer något alkoholfritt. Antar att sånt underlättar - då man rätt ofta läser här att just pressen från kollegor ibland finns där. Känns härligt att detta aldrig är något "issue".

Mina närmaste vänner vet ju hur det ligger till - så där finns ju heller ingen press att dricka. Bara att traska vidare på den, för tillfället iaf, nyktra stigen. Ser att den är rätt upptrampad - antagligen av en del Alkoholhjälpen-vänner härifrån forumet. Tyvärr en hel del fotavtryck som går åt andra hållet också. Man får titta på dessa fotavtryck, och försöka se hur de ser ut - sen får man fokusera blicken på de fotavtryck längs stigen som pekar åt rätt håll. Här gäller det att ha tungan rätt i mun.

"Att tappa sitt förstånd"

Det är en film vi har fått sett under dessa två dagar, en kort film men en bra föreläsare och tänkvärt innehåll. Visste ni att det tar mellan 2 och 24 månader av total nykterhet innan en missbrukare/beroendeperson kan se objektivt på sitt liv och vad alkoholen har förorsakat?

Under dagen idag har vi jobbat med det femte steget i tolvstegsprogrammet. Vi har satt ord på våra karaktärsegenskaper och diskuterat kring detta samt fått fundera på vad vi är ute efter när vi dricker första glaset och hur vi skulle kunna nå samma "mål" men utan alkoholen. Inga självklara svar och olika hos varje individ men bra att sätta tankarna i rullning, en dag hoppas jag att jag har detta ganska klart för mig.

Idag är det 40 dagar sedan jag sist drack, känns bra! =)

Allt gott till er!