Senaste kommentarerna i forumet

Tack aeromagnus och stingo för era kloka ord, det gav mig mycket tröst.

Ja känner du någon bokförläggare så är jag på, alla gånger.
Har upptäckt att jag faktiskt har en rätt så bra gåva att försöka kunna återberätta mina upplevelser på bästa sätt.
Vill inte krångla till det, utan att få det att låta som man säger det, och lägga in små minnesbilder att öka på läsarens fantasier.

Här hemma har vi blodvite, har satt upp ca 750 skruv i det nya taket under två dagar, problemet är att dessa små vassa pressade skruvar har "skägg" som både skär och sätter små vassa metallspån i fingrarna, så det vita taket bär små fläckar av skitiga svarta fläckar efter smutsiga fingar, röda fläckar av blod som sakta övergår till bruna när de har torkat.
Frugan går efter och putsar de rena.
Så mina fingrar värker efter pincettoperationen och de små fina snitten i pekfinger och tummen.
Både frugan och svärsonen som passande nog hade en ledig dag idag har fått punkterade fossingar, den ena med en bit av det nedhackade kaklet som har en vass glasyr, svärsonen trampade in en dyckert i foten när han rev golvsocklarna och inte hade vikt ner de vassa spikarna först.
Så det är lite blodfläckar överallt här hemma.
Nackspärr efter att ha blängt i taket hela dagen, armarna är inte heller vana att hållas så högt så länge med tunga verktyg.
Skulle riva bort diskbänken och åkte som en skottspole mellan läckande vattenledningar och rörfirman, det visade sig sedan att just våra ledningar var ihopskruvade med millimetergäng och inte tumgäng som inte finns längre, suck!, jag formligen HATAR att mecka med vattenledningar.
Och den däringa rörfirman som skulle höra av sig, hörde de av sig då?, nej så klart.
Min misstänksamhet mot hantverkare fick ytterligare en törn åt rätt håll, fast det är nu egentligen fel hål, eller rättare sagt inte åt mitt håll.
Det blev två timmar med slit och förtvivlan, det slutade med att jag fick såga av ledningarna och sätta dit egna kulventiler, känns inte heller helt hundra säkert.
Hursomhelst två dagar med 15 timmars arbetsdagar är slitsamt på en ovan kropp, men vad gör man med allt för optimistiska tidsplaner, sliter som en hund faktiskt.
Går in i duschen och låter sågspånen sakta rinna ner ner ifrån hårbotten snurra runt ett par varv i golvbrunnen innan de försvinner ut i avloppet.
Åt pizza ikväll då vi varken har spis eller diskho, gudars så gott det var, vi hade ju glömt bort att äta någonting på hela dagen.
Lånade grannens släpkärra och körde iväg alla gamla köksskåp med inredning till sopstationen, det var skönt att få trädgården fri från sopberget.
Halvtolv kunde jag sätta mig i soffan och ta igen mig med en kall alkoholfri öl, jädrar vad gott det var, kall fräsch och lite stickig, slut på 7-8 klunkar och 10 sekunder.
Burp!, och så var det bara att gå och lägga sig igen, men med gott samvete, vet ju att den där ölen inte gör mig någon skada.
Kall och god, släckte törsten bra för det var ju vad jag hade, vätskebrist, inte ett alkoholbehov...

Kommer sova gott i natt, helt slutkörd, men nöjd med livet, trots lite hickups då och då, jag är ju en känslomänniska och låter mina känslor styra mig.
Bra eller dåligt?, spelar ingen roll, det är ju min lott, och jag får helt enkelt rätta mig efter det.

Och en väldigt avgörande del i det är att inte fortsätta med alkoholen, det förstör mer än det för stunden hjälper.

Berra

Fina Vickan...

Tråkigt det som har hänt, men bra att du är tillbaka till forumet. Jag står här och hejar på dig!

Styrkekramar

Hej Adde,

Har goda nyheter om det du mailade om. Hälsningar framförda och returneras också till dig. Jag är så lättad...

Kram

vad har du för extra verktyg? Behöver dem. Du är så stark!

Tack för er omtanke!!
Runa, jag har jobb. Semester några dagar så det hjälpte till att välja tiden.
PP, Skönt att höra att det gick bra för Dig!!!

Hittills går det bra. Hade jag vetat detta hade jag faktiskt slutat tidigare. Det här har varit min stor skräck.
Men jag är ödmjuk. Fortfarande några dagar kvar. (Enligt vetenskapen)

Hej! När jag gick min behandling, 12-stegsmetoden fick jag jag se en film som handlade just om detta. Han kallade det för the circle of trust. När man druckit som du gjort så hamnar man utanför cirkeln. Befinner man sig i cirkeln har man tillit och utanför är man misstrodd. Som beroendeperson har man ju ofta ljugit, smusslat och på andra sätt myglat och man hamnar då utan för denna tillitscirkel. Frågan är ju hur man tar sig in igen? Hur lång tid tar det? Svaren på frågorna är högst individuella. Vad gäller hur man tar sig in igen är att alltid vara ärlig, prata om saker, visa känslor mm. Hur lång tid tar det. Oftast månader och ibland år. Parterapi kan påskynda fasen. Anledning till misstroendet är också att din familj är medberoende och bryr sig om dig. Det låter kanske konstigt men de bryr sig och VILL inte du ska dricka. Deras erfarenheter när du visar ett visst humör/sätt är just att du kanske visat detta när du druckit. Prata om detta med din familj. Förklara läget. Ju längre tiden går och om man är ärlig så kommer tilliten sakta att byggas upp. Jag har inte druckit sedan juli 14 men min fru litar inte på mig än. Detta är jobbigt och frustrerande men tiden läker alla sår. Kämpa på med din nykterhet så kommer snart tilliten.

...som diskuterats relativt litet här. Jag har inte själv varit med om direkt motsvarande, men nog misstro på andra plan. Visst känns det jävligt när sånt där händer, man kämpar och gör sitt bästa och sen möts man av misstro från dem som man allra mest behöver stöd av.

Vad kan vi själva göra? Jag har två tankar. Den första är att jobba med att inse att förtroendet har brutits medan vi drack och att förtroende är svårt och tar tid att bygga upp igen. Därtill kan det löna sig att fundera över huruvida det vi tolkar som misstro kanske är mera oro än direkt misstro?

Den andra tanken är parterapi/familjeterapi. Sitta ned tillsammans med någon professionell och tala igenom saker. Känna efter vad som gått snett, försöka förstå varandra och börja bygga upp tillsammans. Jag är själv i parterapi och upplever att det gör mycket nytta fast det också kan kännas väldigt svårt ibland.

Det var ett par tankar från mig, hoppas andra har mera, som de kan fylla i med.

Ditt utbrott tror jag iofs att inte var så illa. Du visade tydligt hur du kände det och det kan vara bra att göra ibland. Bara det där med att dricka igen kunde ha lämnats bort.

Hallo David

Vill varken säga att du gör rätt eller fel, men gärna berätta att jag gjorde likadant och det gick fint.
Vadå fint kanske du undrar? Ja när jag ser tillbaka så...
Din plan håller säkert, men var inte dumdristig om du skulle behöva hjälp.
Har inte skrivit på länge men läser till och från. Nu är det snart 16 månader för min del,
och jag kan lugnt lova dig att du har mycket bra att se fram emot. Resan är tung, men finns en stark vilja
så går det.

Lycka till!

//PP

Jag tycker det är fantastiskt att du klarat 36 t själv, varje timme är en vinst. Hur har du det annars? Har du jobb?

Som tyvärr så många andra så vågar jag inte vända mig till vården. Förberett detta en tid. Så jag har vissa verktyg själv. Skulle jag bli riktigt dålig så vänder jag mig omgående till vården. Nu försöker jag ta mig igenom detta på egen hand (med stöd av vad jag läser på forumet). /D

Hej roses123,

Googla på Josefin Dahlberg, chefredaktören på bloggen modette. Kanske kan hon ge dig lite inspiration? Hon skriver om sitt problem i sin blogg men sedan har hon även pratat om det på nyhetsmorgon i TV4.

Starkt av dig att reflektera över detta i sån tidig ålder. Kom ihåg att det är du och endast du som bestämmer hur du vill leva ditt liv.

Lycka till!!

Hej Davidnog! Välkommen till forumet, du har nu efter en längre tid där alkoholen tagit för stor plats i ditt liv bestämt att göra en förändring, ett stort och viktigt beslut för dig, starkt. När det gäller abstinens är vårt generella råd, som du kanske redan sett (under faktaflik eller i en kommentar här på forumet) att söka sig till vården och inte göra det på egen hand om man är rädd för svår abstinens, det går också som start att ringa 1177 och rådfråga vad som skulle vara närmast att vända sig till. Hoppas att du tar och får den hjälp du behöver för att lyckas med din förändring, fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet om det är en hjälp för dig. /Rosette Alkoholhjälpen

För många är det säker ingenting, men för mig otroligt. Har hittills (peppar peppar) inte känt av någon "farlig" abstinens. Jag har förstått att det kan leda till en livslång kamp att hålla sig nycker. Min kamp nu är timme tör timme. Finns det någon här som avgiftat sig själv? Trots all info som finns på nätet så känner jag mig otroligt ensam i detta.

Mitt första steg har varit att komma hit. Vill helst inte gå en behandling för jag fixar inte att erkänna denna hemska sanning för alla omkring mej ännu. Jag vill hålla mej nykter för i så fall händer inte detta. Det kommer bli svårt men det är sö viktigt nu. Min man har bestämt sej för att följa min väg och stötta mej nu men kag tvivlar mer på honom än mej skälv just idag.. Jag vill vara nykter långsiktigt. Kanske för alltid. Kag vet vad du säger. Hur söker jag hjälp utan att behöva läggas in, berätta för alla riskera vårdnaden om våra barn?

Du verkar ju vara den av er som inser problemen. Bra men försök att ta hjälp nu för ni förstör ju inte bara era kroppar utan det kommer ju drabba era barn hårdare och hårdare. Du är ju säkert en jättebra mamma och vill att era barn ska ha de bra. Problemet som både du och jag vet är ju att snorta linor kan ju öka till sprutberoende. Detta kan man liksom med alkoholen aldrig säga "Det kommer inte hända mig". Kan inte så mycket om blandmissbruk men ta hjälp annars kommer ni inte fixa detta.

Hej. Jag är en tjej runt 20 års åldern. Sedan jag var 15 har jag druckit mig väldigt berusad vid fester och krogar. Jag har kunnat klara av gymnasiet med topp betyg och något år i läkarutbildning. Jag har klarat av att va nykter i månader under plugg för att jag har låtit bli att gå på fester. I de flesta andra sammanhang då jag har druckit så har allt gått åt skogen. Jag har hamnat i farliga situationer,blir utnyttjad och tappat förtroendet och sårat min familj. Men nu har när jag bara arbetar och har tagit paus från studierna så har det börjat bli värre. Jag har mer fritid och mer tid att festa. Detta har gjort att jag hamnat i en dålig bana igen. Och samt känner grov ångest efter varje utgång och fest. Eftersom jag har gjort helt omoraliska saker som jag skulle aldrig göra annars och blivit utnyttjad av slisk. Samt att jag går och sjukanmäler mig o riskerar tappa jobb jämnt. Jag har nu bestämt mig att för att vara nykterist för jag tycker att jag så mycket bättre då. Ändå med den vetenskapen så lyckas ja jämnt falla tillbaka. När jag väl bestämmer mig för det. Aja ja få se hur länge de håller. Nu senast gick det några veckor innan jag tog ett glas igen och lyckades sluta efter det. Men veckan efter då jag tänkte att jag har fått ett grepp på de här, så blev det för många glas och det spårade ut igen. Och nu sitter jag med en jävlig stor ångest igen. För trodde jag att det hade med mitt umgänge att göra, men under en viss tid börjar jag tro att de är lite både och:/

Jo men så är det nog. Han dricker måttligt men drar mer linor än jag. Jag gör det mer när jag redan är full och blir bjuden typ. Han kör mer som en helg grej. Istället för fyllan.

Hej! Uppfattar jag det rätt att både du och din kille knarkar? Du dricker en del också? Jag skulle omedelbart ta kontakt med läkare och få hjälp med behandling. Kanske någon form av medicinering och behandling/terapi. Vad tror du om det?

Såg att du ramlade i helgen. Synd..jag vet precis hur det känns. Har gjort samma sak, så många gånger. Det är hemskt..Men en sak har jag lärt mig, som äntligen gått in i huvudet..

Man måste titta framåt! INTE gräva ner sig för varje gång man ramlar till, för så länge du fortsätter framåt och inte ger upp, så kommer du nå ditt mål. Förr eller senare!

Så lär dig av misstagen, fundera vad du kanske kan göra annorlunda nästa gång du kommer i samma läge..men släpp det sen!! Du fixade förra helgen! Du kan fixa nästa..eller hur? Sen är du tillbaka på rätt väg igen..Starkare än förra gången!

Du kommer fixa det! Jag tror på dig!

Kram Mic

Är det just nu.
Den hemska begravningen närmar sej. Vet inte hur jag kommer att fixa det här.
Tänker mest på att ta semester från hjärnan med alkohol när eländet är över.

Känns bra. Helgen har gått bra med hårt utomhusarbete hela gårdagen. Kändes skönt att vara trött efter hårt arbete och inte vinet.

För dina klarsynta och ärliga reflektioner över livet som nykter och den nyckfulla snåriga stig den innebär att gå på.
Själv är jag bara i början av den stigen och har tagit ett stapplande steg. Nio dagar utan alkohol nu:)
Har hängt här och läst i ett år men nu först har klockan klämtat för mig att ta det första steget. Nådde den för många här välbekanta geggiga botten till slut.
Förändring måste ske!
Har längtat så efter att slippa..slippa vakna tung i skallen och mosig med sursmaken i mun efter de där tre, fyra glasen vin som blivit en vana vardag som helg då det gärna blev några glas till.
Det är såå mycket jag längtat efter som ett liv utan A gift kan ge! Komma tillbaka där jag befann mig innan hjärnans belöningssystem blev rubbat. Då är jag egentligen tillbaka till ett dunkelt förpubertalt mitt av 70 talet, innan man smakat på gifter.
Satt en kväll och tittade på"En clown till kaffet" (förmodligen med ett glas vitt) när Sven Melander var med, la märke till att han inte drack vin som de andra (alkoskada bara det;) och han berättade öppet om att han var nykter alkoholist, han hade känt hur A tagit en alldeles för stor plats i hans liv och ville komma tillbaka till den där känslan när man var barn och blev lycklig av att få öppna en kall Trocadero och äta en bit nybakad sockerkaka.. jag blev alldeles varm och kall inuti och förstod precis vad han menade! Kände att ja dit vill jag med!

Det flimrade förbi i mitt minne hur jag sitter i trädgården hos farmor, solen gassar och det doftar kaffe och sommar, det surrar och kvittrar överallt. Det vita trädgårdsbordet är dukat med små vita koppar och fat med blå blommor på, kolsyrebubblorna ploppar i mitt glas läsk och jag biter i en bit mjuk vaniljsmakande sockerkaka...110% sommar och allt var bara total tillfredsställelse. Trocka var även min favvoläsk när jag var barn. Han satte fingret på!
Det gör du med Berra, dock har jag inte läst allt du skrivit här men ramlat på dig tillräckligt många gånger för att säga som säkert du hört fler gånger här: du borde samla allt du skrivit och ge ut som en bok!
Du har skrivandets gåva!
Jag är säker på att dina reflektioner och berättelser hjälper andra. De hjälper mig. Ser du dig sittandes i TV soffan på Nyhetsmorgon och berätta om hur boken kom till?;)

Kram och ha en fin dag!

Nej det är betydligt lugnare nu än i förra veckan där höll jag på att förlora greppet totalt.
Har nog för mycket saker att hålla reda på i mitt huvud, det är konstant fyllt av tankar, försöker hålla ihop trådar från alla håll.
Jag är ju också en känslomänniska som läser uttal och uttryck istället för vad som sägs, så det väldigt mycket information som skall passera skallen.

Just nu har jag och frugan tagit ledigt en vecka, så jag slipper förhoppningsvis samtal ifrån jobbet, men man vet aldrig, ibland får jag känslan av att jag är mer gift med jobbet än med frugan, jag tillbringar mer timmar med jobbet än med henne...

Men ledigt är det så ihelsifyr heller tvärtom så kanske vi har tagit oss vatten över huvudet, nu är det full fart men på ett annat sätt...
Vi byter ut köket, total utrensning, tillbringat timmar på Ikea med deras köksinredare, timmar med att dra i lådor och luckor, fundrat och kompromissat, ritat och ändrat.
Blivit sågade med fotknölarna för att våra idéer har varit för vidlyftiga, men till slut så kunde vi göra ett resolut beslut.
På torsdag kommer köket med ett par hundra enheter då gäller det att vi har ytan klar, för vi har ingen annanstans att härbärgera grejerna.

Igår tömma skåpen och lådorna, gå igenom vilka pryttlar som ska få följa med in i nya köket, mormors gamla kinesiska porslin fick hamna på återvinningstationen, tillsammans med åtta andra pappkassar med brickor och annat bröte, mina första tallrikar jag fick i flyttpresent fick gå samma öde tillmötes.
Suck!, men en nödvändighet, man kan inte hålla fast vid gammal skit, utvecklingen måste gå vidare.
Vårat kök är nu en del av vardagsrummet, lite campingkänsla med trangia, micro och vattenkokare.
Närliggande pizzerior och korvmojjar har en lysande framtid under nästkommande veckor.

Idag riva ner överskåpen och fläkten, knacka ner lite kakel, sålt diskmaskinen, rivit bort det elektriska osv.
Handlat lite virke på byggmarknaden och under morgondagen sätta nytt innertak med fräscha nya LED-Spot'ar.
Vårt kök är från mitten av sjuttiotalet, så det har verkligen gjort sitt.
Det känns lite konstigt att se förödelsen med stora hål i väggarna, sladdar som hänger.
Man tänker bara ujuj-uj, vad har jag gett mig in på?
Men jag vet att jag kommer att klara av det, jag har ju faktiskt byggt ett kök på landet tidigare, så det kommer att gå, det måste bara gå...
Hoppas att jag "håller" och inte rasar ihop att både fysisk och psykisk utmattning, det blir en massa saker att försöka hålla samman, logistik och effektiva lösningar...
Frugan har jag utsett till arbetsledare, hon gjorde ett utmärkt jobb i somras då hon dämpade min iver så att det blev hanterlig med husmålandet t.ex.

Det är mitt liv just nu, aldrig en lugn stund, alltid något som måste fixas, men vila det får man tids nog göra i graven.
Omväxlande, jajemän....spännande, jajemän, kommer jag att vara stolt då, något så fruktansvärt.

Har f-ntaimig inte tid att ens funta på att kröka.

Berra

Inga biverkningar på mig. Tarven tablett tre gånger i veckan måndag, onsdag och fredag. Har provat att dricka på antabus. Slutade nästan med ambulans