Senaste kommentarerna i forumet

Jag har gjort exakt som du min vän. Jag har blivit lobad 2 gånger, varit försvunnen mm. Skåpdupit, ljugit ja listan kan göras lång..... Abstinensen första dygnen är värst. Cola och choklad är bra. Tyvärr kan du inte spola tillbaka klockan utan bara göra framtiden bra. Det var oerhört starkt att gå på AA. Vet själv mitt första möte. Var livrädd men det varma välkomnandetoch att man fick höra att andra gjort exakt samma resa. Då kunde man tom skratta åt sina idiotiska saker även om signalen om seriositet fanns där. Jag är ordförande för en lokalavdelning i Lärarförbundet och kan vara säga att det är nästan omöjligt att få sparken pga a om man inte utsatt andra för direkt livsfara mm. Ångesten och illamåendet hör paketet. Ta en dag i taget och ställ in dig på att inte dricka på ett bra tag framöver. Har du svårt så finns antabus att ta till. Vad gäller levern är den ett fenomenalt organ att reparera sig så var inte så orolig för det.

GRATTIS till två nyktra dagar!

Bra att den värsta abstinensen börjat avklinga. Om du mår för dåligt för att gå på jobb i morgon, så sjukanmäl dig. Ange magsjuka, som orsak, om du måste ange något. Då ljuger du inte. Det är inte fråga om skolk utan om att ditt mående på riktigt kräver det. Det du och din kropp går igenom nu är verkligen ingen bagatell! Också din arbetsgivare vinner på att du blir bättre så fort som möjligt, inte på att du sitter och gömmer dig en måndag på jobbet och mår skit utan att få något gjort. Tisdagen hoppas jag är ledig också för dig, så där vinner du en extra dag.

Senast när den värsta abstinensen är över kommer suget att sätta in. Förbered dig på att det kommer att vara hårt. Kung alkohol ger inte upp utan fight. Här är några allmänna tips, som har hjälpt mig eller som jag läst att har hjälpt andra här.

-Hitta något att fylla din fritid med. För de flesta blir suget svårast mot eftermiddag/kväll, då det är då man vanligen druckit mest. Daglig motion har hjälpt många, då aktiv motion lösgör endorfiner i kroppen och annars också hjälper en att må bättre. Men det kan vara annat också, bara det inte förknippas med alkohol. Börja tex vrålläsa här, eller googla all information du kan om hur alkohol påverkar dig. Någon började sticka halsdukar...

-Inte för trött, för hungrig, för törstig. Kroppen misstolkar lätt törst och hunger som alkoholsug. Ät en macka före du börjar laga mat åt familjen och blanda någon god alkoholfri dryck åt dig att läppja på, om du brukar ta dig ett glas vin, medan du står i köket (det brukar nästan alla). Se till att du dricker tillräckligt, då du inte mera får i dig vätska via drinkar.

-Hitta substitut. Nollöl (<0,5%) delar åsikterna, en del anser att det håller kvar smaken för öl och leder till återfall, men många tycker att det fungerar som ett bra substitut. Fruktjuice i olika former. Tonic smakar nästan lika också utan gin och kan blandas med tex äppeljuice, eller med bubbelvatten, för en lättare dryck. Starka smaker kan hjälpa att avleda suget. Mintpastiller? Själv tuggade jag på små bitar av färsk chili under de första veckorna.

Håll (litet) koll på sockerintaget. För några har nykterheten lett till viktökning, vilket kan tära på självkänslan och minska motivationen längre fram, men stort sockerintag kan också påverka psyket direkt. Men hellre socker än alkohol!

-15 minuter i taget. Om suget känns oövervinneligt, så bestäm dig för att vänta 15 minuter. Det klarar du alltid. Och sedan 15 minuter till, om det behövs. Oftast avklingar det efter några 15 minuters perioder.

-För det psykiska, så tänk på det jobb du utför i nuet och det positiva i framtiden. Det kommer en tid då du har bättre krafter för att tänka bakåt och förlåta dig själv och hela de sår som uppstått i dina relationer. Sök hjälp om det blir för tungt eller för svårt.

Det här vara bara en kort lista på förslag. Andra har säkert flera trick att bjuda på. Det viktigaste är att du är förberedd på den kamp du har framför dig och hittar det som fungerar för just dig.

Lycka till!

Bästa alkoholist javisst. Jag förstår precis hur du känner dig. Fylleångest är något av det värsta man kan drabbas av och man är beredd att göra vad som helst för att bli av med den. Egentligen har du ett alldeles ypperligt läge. Jag önskar att jag hade kommit till insikt när jag var i din ålder. Så vari består då det positiva:
Du är fortfarande "ung". Du har en familj som bryr dig. Du har ett arbete. Du verkar ha en vilja att komma till rätta med ditt problem. Du är inte ensam. Vi är otroligt många som har varit med om liknande grejer, eller värre.

Vad gäller din fysik törs jag nästan lova att alla dina potentiella skador är reversibla, dvs om du upphör att dricka alkohol kommer bla levern att tämligen snabbt repa sig. Det är ett av de tåligaste organ människan har. Vad du i förlängningen kan göra är att gå till läkaren och ta ett blodprov och där särskilt kolla upp nivån av folsyra och vitamin B12. Alkisar brukar få brist av dessa vitaminer och behöver därför tillskott. Speciellt tillskottet av B12 kan även göra att "nerverna" lugnar ner sig.

Du har, som vi andra, ett ganska tungt arbete framför dig och jag är övertygad om att du nu går i rätt riktning. Samtidigt vill jag kanske varna dig för att de största prövningarna kommer en bit framåt i tiden när du börjar må bättre. Vi har ju alla en förmåga att "glömma" det obehagliga och alkoholdjävulen i våra huvuden är smart.

Vad gäller din arbetsgivare tror jag inte att du ska vara alltför orolig. De allra flesta företag har en policy mot droger och alkohol och man ska erbjudas vård eller rehabilitering om det är nödvändigt. I ditt fall är det ju inte säkert att det behöver gå så långt. Om du nu börjar på AA och inte dricker kan det vara mer än tillräckligt. I stort sett alla vårdinrättningar för alkoholmissbruk arbetar ändå med AA som förebild.

Ett stort lycka till från Tjalle

har hällt ut all sprit och att du känner dig lite bättre.
Det där med att få sparken från jobbet pga alkohol är tydligen svårt. Googlade lite på ämnet och alkoholism klassas som en sjukdom och din arbetsgivare ska erbjuda dig rehabilitering och då får du acceptera det. Har man inte grovt misskött sitt jobb eller utsatt andra för fara kan du inte få sparken som jag tolkar det.
Du har insikten om ditt beroende och går på AA möten och omgivning som vet och stöttar dig. Du har gjort 2 stora steg åt rätt håll tycker jag.
Jag vågar inte gå till nått aa möte eller ens har sagt till mina närmaste om mitt problem eller mitt beslut att lägga av. Skäms för att jag inte kan hantera alkoholen.
Du kanske kan kontakta vården för att få mer hjälp så behöver du inte gå via din arbetsgivare. Man behöver all hjälp man kan få för att bryta med alkoholen.
Ha bra nykter dag du med!!

Tack för era kommentarer. Det hjälper verkligen! <3

Ska alldeles strax iväg på AA möte. Har sån tur att det bokstavligt talat är 50 meter från där jag bor.

Stingo - all akohol är uthälld (även den dyra cognacen som inte ens var öppnad, jag gillar inte ens cognac men har på senare tid börjat gå över till starksprit, cognac och whiskey bara för att få snabbare effekt). Skakningarna har börjat avta och ångesten blir allt mindre. Dock är jag apatisk och har fortfarande upprörd mage, sover dåligt, kallsvettas och tänker inte klart. Hoppas att det snart blir bättre...

Imorgon är första dagen på jobbet efter all långledighet. Jag har megaångest inför detta. Sista frågan jag fick från min chef före vi tog julledigt var "har du druckit idag? Du luktar alkohol"... Min chefs mamma är alkoholist sen 30 år så jag tror att min chef ser väldigt tydligt att jag har problem. Jag blånekade givetvis, sanningen var att jag hade druckit 10cl vodka inne på damtoaletten. Hoppas bara att detta inte blir ett fortsatt tema då jag kommer tillbaka till kontoret. Orkar inte bli konfronterad av min chef och de över honom. Kan man bli sparkad pga alkoholproblem? Då man aldrig fått en varning eller liknande???

Nya Mia - grattis till att ha varit nykter sedan november!! BRA JOBBAT! Att du tog dig igenom den stora drickarhögtiden är fantastiskt bra jobbat! Går du på Antabus? AA? Psykolog?

Ha en fin nykter dag alla! :) Kramar

Hej Trötter,

Det du skrev om att din fru skickade dig till systemet - det gav mig kalla kårar.
Min sambo var exakt likadan för ett år sedan! Han skakade bara på huvudet då jag sa att jag har problem och sa "lär dig dricka med måtta istället, du har inte problem, du klarar bara inte att låta bli att bli för full"... Efter ett tag började jag faktiskt tro på att jag inte hade ett problem, att jag helt enkelt bara hade dåligt spritsinne och dålig självkontroll. Mina vänner resonerade likadant och alla bad mig börja hålla samma tempo som dom då vi var på middagar, drinkar, fester etc.
Detta resulterade i att jag:
1. Inte trodde jag hade så stora problem, tänkte att jag överdrev
2. Jag började skåpsupa - för om jag höll samma tempo som vänner och sambo så uppnådde jag inte den berusningen jag så innerligt ville få!

Idag är jag 100% alkoholist. Min sambo har accepterat det och en del av mina vänner förstår det (jag berättade faktiskt för en kompis att jag e alkis nu 2a januari. Då svarade hon "Oj, vi borde ta och prata om det här, komma över på ett glas vin?"... Helt sinnessjukt om jag får säga det själv)!

Jag skyller INTE min alkoholism på att de runt om mig inte tagit mig på allvar - men det jag vill säga till dig Trötter är att det är farligt då omgivningen inte förstår hur seriöst problem man har!!! Då är det fort gjort att allt eskalerar åt helvete ännu snabbare.

Jag hoppas du kan få din fru att förstå att du har ett allt annat än ett sunt drickande.

All lycka till och god fortsättning!

Du har en svår situation och jag tror du måste få din fru att förstå. Har du varit tillräckligt tydlig?
Min fru känner mig väl och jag var ofta förvånad att hon inte fattade att jag hade problem.
Samtidigt som jag försökte dölja mitt supande så ville jag nog bli avslöjad.
När det hela slutade med en olycka förstod hon allvaret och from då var det krav på nykterhet från henne.

Det underlättar att ha en soldat som slåss vid sin sida!

du har haft mycket omkring dig på en kort tid.
Alkohol är en bekväm tillflykt att ta till men gör en säkert avtrubbad känslomässigt.
Så upplever jag att jag har blivit de senaste året speciellt, tappat ork, motivation och lust. Känner mig inte riktigt glad längre utan mer som ett vakuum. Saker görs och sköts för att det ska göras. Jag hoppas och tror att detta ska ge med sig med tiden allt eftersom jag är fri från den avtrubbande alkoholen. Har för mig Stingo skrev om det att det förändras ju längre man är alkoholfri just att kunna känna lycka och glädje igen.

ja det är det som gäller LNA 69 ibland kanske timmar eller minuter.
Har gått bra hittills, för bra kanske. Har kämpat med sug efter rödvin ikväll. Har inget hemma som frestar och jag kan ta av.
Tror det är min klassiker, efter 2-3 dagar när jag börjar må hyfsat bra i kroppen igen så kommer suget efter mer. Så tröttsamt när jag känner att kroppen äntligen fått ro ifrån alkoholen vaknar suget efter påfyllning.
Känner oron och rastlöshet men antar att det är mitt belöningscentra som skriker efter stimulans. Har tuggat några nikotintuggummin istället för ciggen så de kanske har retat upp det. Bara lite tid till så kommer det att ge sig. På dagtid har jag inget sug eller tänk men tror att mina eftermiddagar/kvällar kan bli kruxet eftersom då har vanan varit att dricka.
Hjälper mycket och gå in och läsa här och det har jag lagt mycket tid på de här dagarna, minst ett par timmar varje dag.
Satte som mål på eChange att jag ska inte dricka något innan 1/7. Fixar inte något måttlighetsdrickande då jag försökt få till det så länge. Jag måste bryta vanan och svälta ner suget.
1/7 har blivit mitt mantra som jag upprepar för mig själv som en påminnelse.

Inget vidare. Vill bara be dig kämpa vidare, och heja på dig.
Exakt vilken roll alkoholen har är väl oklart, men att den bidrar till depressionen är nog högst troligt. Kramis!

Dig oxå Lena, m.

Ses snart hoppas jag! ❤️

Detta blir ett långt inlägg, men sätter det på pränt iaf..
Ni som läst mina inlägg vet endel, men nu skriver jag iaf hela "min historia".
Jag har nyligen slutat på mitt jobb pga att det tog livsglädjen ifrån mig totalt. Slutade med att jag inte fick ngn uppskattning för
det arbete jag utförde, kände själv ingen som helst inspiration eller glädje att fortsätta.
Ekonomiskt sätt klarar jag mig, och min fru arbetar. Gick igenom en tuff livskris som drabbade hela familjen för ca två år sedan när hela
min syn på livet och dess mening blev ifrågasatt. Vi klarade oss ur krisen men min livsglädje har sedan dess fått sig en stor stöt.
Det enda jag fokuserade på var att få familjen på rätt köl, vilket jag (tillsammans) med familjen lyckades med.
Det enda jag tänkte på var familjens bästa, sket i mig själv och jobbet, bara familjen hade det bra. Tänkte att detta måste jag ro ihamn, sen
kan jag typ lämna detta jordeliv, tufft sagt, men fakta.
Idag lunkar livet på, ingen livsglädje, inget att se fram emot! Är det alkoholen som gör att jag känner totalt likgiltiget mot livet?
Jag har varit utbränd och kört i väggen på arbetet, men kom igen tills katastrofen drabbade oss.
Ätit antidepp i flera år, sömnmedicin etc, medicinerat mig själv med alkohol i alla år.
Livet känns allt annat än meningsfullt, den ena dagen lik den andra.
Var hitta livsglädjen?
Tyvärr har jag igen tagit några glas, känns som min enda "fristad".
Ser ingen väg ut..

Lev väl. Trötter

Du har så rätt i det du skriver. Alkoholen har kontroll över mig och jag vill inte det. JAG vill har kontroll över mitt liv och min lycka!

Jag vill ha andra kickar i mitt belöningssystem än ett cancerframkallande gift. För mycket fokus har legat på alkoholen under det senaste året. Och det är knappt ens roligt att dricka längre...

Maken stöttar mig absolut och har lovat att inte dricka på hela månaden, han dricker bara lättöl. Jag vet inte om han riktigt förstår allvaret i min problematik, men jag har talat om att jag måste göra ett uppehåll innan allt går överstyr, och att jag känner mig kroppsligt sliten. Vi tränar mycket, och ofta tillsammans på gym, så den kroppsliga biten är ett tungt argument. Han gillar också vin men är inte riktigt lika törstig som jag är... Erbjöd honom slatten i en överbliven flaska vin igår men han tackade nej så jag hällde ut det idag.

Ska lägga fokus på hälsa och träning denna månaden, 24 timmar i taget!

Tredje dagen för mig med. Tar 24 timmar i taget men målet är hela januari. Är inte på det klara än om jag är kapabel att måttlighetsdricka...
Har haft ett riskbeteende vad gäller alkohol och vill inte falla över kanten, därför uppehåll nu innan det går käpprätt åt helvete.

Vi klarar oss utan vin, eller hur!
Tar en alkoholfri öl ikväll istället!!

Huvudvärken borta sen länge idag. Känns inte som ett riktigt återfall, jag fick ju inte ut nåt av det. Menar inte att minska ner misstaget, men om jag nu känner minimal skam, o mest lättnad å bara vill fortsätta med nykterhet så är det väl ändå rätt så bra. Känner mig mer tacksam mot skyddsnätet av medicinen än att jag skulle vilja sluta med den.
Åt den som vanligt imorse.

Hej Marie,

Läst igenom din tråd och inlägg och det är tydligt att du inte var redo för att bli nykter.
Jag försökte bli nykter för cirka ett år sen.. Eller försökte är väl att överdriva, men jag började skriva i forum som detta och såg massa filmer och dokumentärer om alkoholism, köpte massa böcker om alkisar (kan bland annat rekommendera Benny Haag - Inte mer än fullt tack och Camilla Kuylenstierna - AnsvarsFULL)... Dock så var jag inte mentat redo och jag ursäktade mig hela tiden med att jag "måste ju få njuta lite, alkohol är ett av livets goda", jag menade att jag bara behövde dricka mer "kontrollerat" och inte bli dyngrak titt som tätt.. Jag hade så mycket ursäkter och funderingar och tankar kring det hela och var inte tillräckligt motiverad helt enkelt.
Nu, ett år senare, så har min alkoholism blommat ut 100 procent. Jag smygdricker, ljuger, gömmer alkohol, börjar bli mer och mer trög, mindre energi, deppig, ångest, apatisk.. Jag har sårat alla som jag älskar och jag är tre vänner fattigare idag (mina tre bästa vänner stod inte ut med mig längre). Jag har nått absolut rock bottom.. Jag har aldrig varit mer motiverad. Instinktivt så vet jag att jag klarar detta den här gången! INGET ska få mig att börja dricka igen. Alkohol är ett gift och har nästan förstört hela mitt liv.
Jag hoppas att du kommer att finna motivation till att bli nykter och att du slipper få ditt wake up call lika sent som mig. För min del så kom mitt wake up call när det nästan var för sent..

Lycka till!

Kram AA

Jag är nykter sen november bara och kämpar ännu med att försöka förlåta mig själv som alkoholen ställt till med. Hade också hemska kramper, skakningar och sjukt orolig över de kroppsliga besvären vid abstinensen. Du kan alltid ringa Sjukvårdsupplysningen och berätta om dina symtom och höra vad dom tycker! Dom känner direkt igen om det skulle vara läge med avgiftningshjälp. Sköt om dig och din kropp!

som fri går mot sitt slut.
I vanliga fall så hade jag snart suttit med ett glas vin och en cigg. Om jag lyckas att inte dricka varje dag så är det efer 2-3 dagar som jag sitter där igen och häller i mig.
Jag har haft svårt att inte ta något på veckorna. Söndagar brukar va sista dagen på veckan för att sedan max stå ut tills onsdag för att få dricka igen. Tankarna har kretsat mycket runt att jag inte ska ta något och hur jag fått kämpat för och inte ta något. En kväll kan ha varit en jäkla kamp och te eller kaffe i mängder hjälper inte.
2 kvällar utan vin har varit en jättekamp. Trist att jag inte kunnat lägga den tiden och energin på andra vettigare saker.
Känns lite bedrövande och läsa det jag skrivit om kampen. Nej så här vill jag inte att mitt liv ska vara igen.
Skönt och ha detta forumet och skriva i och läsa det hjälper mycket och får tankarna på annat håll, åt detvrätta hållet.

Välkommen. Du är på helt rätt ställe när du skriver här. AA är också bra. Håll koll på de där skakningarna och Googla på "Delirium Tremens". Om de blir värre och du får hallucinationer så kontakta vården med det samma. Det kan nämligen vara ett direkt farligt tillstånd.

Ångesten, det dåliga samvetet och skuldkänslorna hör tyvärr också till paketet. Det fina är att det värsta brukar släppa rätt fort. Kom ihåg att du nu jobbar på något som är svårt, stort och fint och att du har all rätt att vara stolt över varje nyktert steg du tar. Superbra att din familj och dina vänner vet och stöder. Där ligger du före många av oss andra här.

Mitt råd just nu är att om den akuta fasen blir för svår, så tveka inte att ta all hjälp du bara kan få från vården. Att ligga en vecka på avgiftning är ett litet pris att betala för en möjlighet till ett nyktert liv, fast det säkert inte känns så för dig just nu. Fortsätt skriva här, läs andras trådar, fortsätt gå till AA och häll ut all alkohol hemma, om du inte gjort det redan (jo den dyra Cognacen och årgångsvinerna med).

Ditt inlägg träffade mig rätt i magen..
Jag har varit nykter nu i 3 dagar och funderingarna kommer och går om allt möjligt som hänger ihop med mitt alkoholintag under alla år.
Jag har haft en känsla av noll motivation, inget intresse eller nått är direkt kul iallafall de senaste 2 åren. Funderingen har varit på att alkoholen har förändrat mig och mitt allmänna känslotillstånd till det sämre. Har letat orsak länge till varför jag har kännt som jag gjort och det klart att alkoholen påverkar belöningscentrat och att det är eftersatt och slitet efter många år med alkohol.
Har trott på många andra orsaker men förnekat eller helt enkelt inte haft den kopplingen innan att det kan va så. Det kändes väldigt skönt att läsa det du skrivit och jag känner en sor tillförsikt att jag ska kunna må och fungera bättre framemot våren sommaren. Lycka!!!
Tack för ditt aha-inlägg.

föreläser om sockerberoende. Finns en film på nära 1 timme på youtube som heter "bli fri från ditt sockerberoende".
Hon har oxå haft problem med alkoholen och rökte. Har för mig att det pratas om det en bit in i filmen att samma del i hjärnan triggas av belöningen så det kan ju va bra och skippa snuset oxå.
Jag är inne på min tredje dag utan alkohol och har även skippat ciggen för dom 2 i kombination var ren förödelse för mig, den ena drar igång suget efter den andra.
Jag skaffa mig dåliga vanor av dessa i kombination. Du får känna efter hur det känns för dig och om du klarar och bryta 2 stora grejer ihop. Lycka till!

Hej LNA69,

Jag hade ett dagligdrickande, som mycket liknade ditt. Efter tillräckligt många år av det var jag inte lycklig ens då jag drack. Det är, vad jag förstått, en stor del av sjukdomsbilden, att alkoholen överbelastar belöningssystemet så att man inte mera känner sig lycklig i situationer där man normalt skulle göra det.

Den goda nyheten är att det här systemet långt kan reparera sig själv om man är utan alkohol. Den dåliga nyheten är att det behöver mycket tid för att göra det. Efter många års drickande talar vi om betydligt mera än en månad. Jag tror att det var efter ca 3 nyktra månader, som jag skrev här om att jag plötsligt upplevde ett spontant lyckorus. En känsla som jag inte känt på många år före det (varken nykter eller full). Fortfarande (efter drygt 5 månader) känns det ofta knyckigt i belöningssystemet, som om det skulle tända bara på en cylinder.

Med det här försöker jag inte säga att de första nyktra månaderna måste vara illa. Tvärtom, åtminstone för mig har det senaste halvåret varit mitt överlägset bästa på mycket länge. Så mycket har gått mot det bättre. En nykter månad är ett bra mål, men det blir lätt som att klättra uppför ett brant berg, bara för att vända om just före man når skogsbandet och kan börja se utsikten. Så när det målet är nått är det värt att fundera på hur det skulle kännas med några månader till.

Hur mycket stöd får du av maken? Är han beredd på att också hålla en vit månad, eller åtminstone inte dricka hemma? Det är, enligt mig, inte alls för mycket stöd att be om. "Men det är så gott" är ett väldigt svagt argument, då en annan mänskas fysiska och psykiska välmående ligger i andra vågskålen. Vad har du för andra strategier för att stå emot när suget slår till?

Lycka till, hur du än gör. 24 timmar eller 1 månad i taget!

ett lycka till värmer gott i jobbet med att bli fri.
Trist att du åkte dit men det är väl en klassiker för alla antingen det är sprit, mat, socker, nikotin osv det där med att man bara ska testa en gång så åker man dit.
Viktigaste insikten är ju att man vet att man måste ha nolltolerans för att inte fastna igen. Då får man jobba utefter den hållpunkten och förhålla sig till det.
Att inte trycka ner en själv för hårt om man gjort ett avsteg är viktigt så att man inte hamnar i en ond spiral och tänker att jag lika gärna kan fortsätta för det går inte vägen ändå.
Nu tar vi ett nytt avstamp och sök hjälp för att komma ur det om man är chanslös själv. Det är svårt att klara detta ensam och man behöver stöttning på olika sätt.

och du tagit upp det med din man. Tror det är bättre om man har någon nära som vet problemet och att man vill göra en förändring.
Mitt 2014 eskaladerade rejält på intag av alkohol och min stora last är rödvin.
Jag försökte i februari och sluta med alkoholen men det gick ej vägen då.
Nu är jag på banan igen med ett nytt föröka och känner mig väldigt besluten att klara det.
Jag funderar starkt på att få hjälp av nån kbt för att få till en förändring och tänker hitta någon efter alla helgdagarna.
Önskar dig all lycka till i ditt beslut att komma ur alkoholberoendet.