Senaste kommentarerna i forumet

Hela j j j jag består av en rätt så omfattande vilja med jag har svårt att ta in hur i hela vetet kunde jag välja att förfalla till detta, ja om så älskvärda slaveri?
Jo kymmer, ja bekymmer och annat satan i gatan man knappt pallar ta in och prick där dövar jag mig med flarran, fungerar fint men fy fan va slut man blir!
Har ej styrkan att ta mig dit men jag Vill, jag skulle vilja omvärdera hela mitt livsläge och våga förändra vafan jag håller på med, hallå livet hit med nått nytt!

Inne på dag 4 nu för denna gång, börjar bli löjligt. Ser att många väljer att ha annat gott att dricka hemma, men för mig verkar det inte hjälpa. Har aldrig tyckt om smaken på alkohol utan det är berusningen jag vill åt. Den i början innan det slår över. 1 flaska vin tål jag utan att bli dyngrak. Men börjar jag nalla på en till slår det över. Jag är så medveten om det. Men köper jag bara hem en flaska så får jag ångest när den börjar ta slut. Så jag har börjar köpa 1 flaska + 1 liters tetra, när flaskan är slut tänker jag äh bara ett glas till, sen är det kört.
Jag blir galen snart

Kollar här då insikten av att vilja snygga till mig har infunnit sig.
Läser här folk där fler har ingående kunskaper om helvetet, tack.
Vidare (personligen) är jag bra less på detta självbedrägeri, jafan!

Ja det har man varit strålande bra på- att lyura sig själv!! Jag lurade mig själv i många år men sen gick det inte längre. Kan inte dricka normalt ! Ok så är det... Kapitulera och börja om .... Igen!
Bra jobbat med 6 dagar! Lycka till under veckan//mod60

Hade inte tänkt göra det, eftersom jag inte är en "sån alkoholist".... Tänkte att det väl bara är för dem som dricker hela tiden. Jag dricker ju bara lite, men tappar konceptet någon gång per år
NOT!! kommer jag på sen. Finns det vin tillgängligt dricker jag ju, vardag som helg. Finner en njutning i att börja redan vid 13. Dricker ju trots allt bara två glas. För det mesta...
Hur mycket orkar man lura sig själv? Hemskt, egentligen.
Så jo; jag ska också räkna dagar! Idag: dag 6!

Det ÄR skitsvårt. Men det är nästan som att det krävs några bakslag i bagaget, för att man ska lyckas. Jag tänker att man får se varje återfall som ett mindre kvar tills man fixar ett helnyktert liv.

Jag lyckades inte med min första nyktra helg..Dagarna gick bra men så fort det blev kväll och jag inte hade någon sysselsättning trillade jag dit.
Varför ska det vara så svårt trots att viljan finns till max. Nu står mitt hopp till att jag kan börja med antabus, trots att jag är orolig för det.

Jag tränar som en galning och äter som en häst.. fast försöker tänka nyttigt och regelbundet.. och tänk det minskar sug. Jag har upptäckt tjusningen med vårt jacuzzi för avslappning och god kopp te i soffan. . Men visst fasen river och sliter det efter alkohol särskilt kl.16.00 eller vid motgångar. Jag tar till mej av alla goda råd som presenteras här det hjälper och känns tryggt.det sega är sömnen vaknar kallsvettig kl 03 varje natt orolig som fan hur livet ska bli, min relation är kass efter alla år.. och få vänner kvar. Jag önskar så en familj och en mysig tillvaro..

Roligt att se att du är här igen P! Heja på! <3

Blev en långpromenad idag, hurra, den satt långt inne. Ännu en dag börjar bli avklarad, känns bra.

För din omtanke, kram!

eller hur??
Men jag håller verkligen med dig om håglöshet/bristande ork/låg energi, vad man vill kalla det, är segt. Jag skrev om detta i går! Kände mig så trött och lite besviken på att inte orken kommit tillbaka.

Men så idag känns det lite bättre. Februari är ju en seg månad även om man anar att våren är lite på gång. Du är kanske, som många av oss, beroende av ljuset och just i jan-feb. så är det ganska trist tycker jag. Mörkt och inte så mycket som händer. Det är så mycket vi påverkas av mer än "bara" alkoholen. Men att dricka gör ju aldrig livet bättre för oss egentligen.

Detta med att röra på sig är ju en ständig kamp det med. Jag bestämmer ett klockslag och säger till mig själv att då ska du gå ut/träna osv. Det fungerar ganska bra. Hoppas du kan promenera lite för det är ett jättebra sätt att motverka deppet eller hur. Du behöver frigöra dina naturliga lyckohormoner i kroppen och det gör du med motion. Inte alkohol!!!!!

Kanske är det så för många av oss som druckit för mycket, alkoholister, att vi har svårare att hantera vardagens tristess och att just A har varit ett sätt att förgylla den. Vi vet att det är ett j...ligt farligt och destruktivt sätt men saknar det ändå. Och nu när vi är nyktra så måste vi acceptera att så här är livet. Ganska trist ibland trots att vi har det så bra och göra det bästa av det. Vi kan inte ligga på topp hela tiden. Framför allt inte när man kommit upp i åren!!!
Ja detta är mina tankar och de kanske är lite flummiga men jag tror att jag hittade något i detta som stämmer för mig. Känns bra att skriva om det.
Hoppas du får lite energi Meredith och får en bra dag :)
//mod60

Inte så många perfekta nyktra dagar än. Faktiskt bara...... En två tre....12 idag. Men jag har "bara " druckit fem gånger sen 20 dec. Onödigt mycket, det smakar ändå inte med naltrexone. Nu ska jag försöka vara totalnykter en bit in i april, har återbesök på beroendestället då.
Kämpar mot håglöshet o inaktivitet, känns som att medicinen ger dessa biverkningar. Men kanske är det mina återfall som underhåller depressionen?
Behöver motion, men har inte orkat hittills på länge.
Tack för att du frågar
M

Ibland får man ta en sak i taget och göra allt för att lyckas med den. Tror att det viktigaste är att du är nykter så att du hittar tillbaka till dig själv. Risken är väl stor att det blir för svårt annars eller?
Jag har inte druckit på 44 dagar och det känns bra. Jag dricker läsk och äten lite godis och glass ibland men vadå...det är ju inte hela världen. Inte för att godis är som medicin menar inte så, men du kanske behöver insomningstabletterna just nu.Fokusera på att vara nykter. Ingen tvekan utan bara bestäm dig. Jag tar en dag i taget och det känns så bra. Ingen ångest på morgonen, det bästa av allt.
lycka till och ge dig inte..... mod60

Ja du har helt rätt.
En dag i taget.
Ett beroendet i taget.

Så gick den här dagen oxå.
Känns så skönt att ha hittat hit med människor som förstår.
Tack ni därute.

Jösses vad tiden springer iväg! Insåg att det va ett tag sedan jag skrev. Har varit dålig på att läsa också, men känner en viss positiv känsla i det. Jag börjar känna ett uns av trygghet i min nykterhet. Jag berättarnför människor i min omgivning att jag valt att vara nykter, men inte i detalj. Jag känner att de som inte känner mig på djupet behöver veta det. Men skäms inte över att säga att jag inte dricker, då med motivationen att jag mår så mycket bättre utan. För på riktigt, hur kan man argumentera emot det!? Det går ju inte :)

Jag har varit i situationer nu där mina vänner dricker vin och öl medan jag måste välja bort . Jag ska inte sticka under stolen att jag känt mig sugen. Vad jag dock insett ännu mer är att jag kopplar alkoholen till så otroligt mycket annat än just själva fyllan. För mig betyder alkohol bekräftelse, ragg, avslappning och återigen bekräftelse. Det är den där känslan av fylla ihopkopplat med att någon ger mig bekräftelse som drar i mig. Att jag vill dricka och gå ut. När jag sitter framför melodifestivalen med mina vänner så är jag inte intresserad av att ta ett glas vin och sen gå hem. Jag vill dricka vin och GÅ UT. Känner någon av er igen det beteendet? Hör det ihop med ett sug efter alkohol? Hur tänker ni? Jag ser självklart att det finns ett sug efter alkoholen, för jag vill inte gå ut nykter och få bekräftelse. Jag vill gå ut vara FULL och få bekräftelsen. Det är kombinationen på något vis...

Jag fortsätter min nyktra bana och är trygg i det, men har inte vågat prova alkoholfri öl. Det känns som jag fuskar då!? Så har hållit mig till bubbliga cider/saft/mousserande alkoholfria drycker som mer liknar läsk. Det känns tryggare på något vis :)

Kram på er alla där ute!

Ta en dag i taget, en halv dag, en timme i taget. För varje delmål kommer du att bli starkare.

Förstår dig.....har käkat Imovane i tio år - men jag tror faktiskt inte att det är läge att sluta med både alkohol och Stilnoct samtidigt?! Kanske måste du ha dessa för ångestlindringen - inget fel med det. Annars kanske ångesten blir övermäktig. Undrar själv om jag har ett "dubbelberoende" - men fokuserar mindre på det just nu - så länge som jag känner att jag inte har något större alkoholsug. Vetskapen om att jag åtminstone får sova väger högre. Var utan insomningstabletter under några dagar efter ett alkoholrace - och det var fan inte roligt! Ta tabletter om du behöver - det hjälper. Sen får du ta itu med det ev. beroendet en annan gång. Försök att skippa alkoholen så länge - det är en bra början, så får du ta resten sen........

kul, inte kull

Vad kull att ni gillade den :-)

Detsamma önskar jag dig......jag hoppas, men vet verkligen inte, om det kommer att funka för mig. Kanske går jag över "min" gräns närsomhelst? I nuläget så kan jag gott dricka ett par glas vin utan problem - men antar att jag närsomhelst passerar gränsen för när jag inte kan hantera det. Hur vet jag, när vet jag? Dilemma. Kan inte i nuläget säga att jag måste sluta helt med alkohol - men kanske är det så? Antingen så fortsätter mitt liv som nu, eller så kommer jag att krascha ordentligt om några månader eller år - och inse att det "är över" - och i bästa fall ta mig levande därifrån?! Kan jag säga att jag är alkoholist - inte just nu, men ibland, vissa dagar så ser jag mig som det. Frågor som snurrar runt i huvudet - inga svar. Problematiskt förhållande till alkohol? Definitivt..........- undrar var det bär?

Så stressad jag har varit över att inte kunna ta den där ölen, vinglasen, whiskymunnarna, osv på fredag- och lördagkvällarna... I början så försökte jag hitta ngt annat att dricka, olika alkoholfria alternativ i alla möjliga former. Bara för att hitta den där känslan av helg/festlighet/avkoppling. Det fungerade inte förstås. Och rastlösheten och kinkigheten låg alltid på lur.
Jag var så klart ute efter ruset. Och det kan inget ersätta.
Men det vill jag inte längre ha! Jag började fundera på vad som egentligen gör mig glad av att vara ledig eller av att gå på fest. Och när jag väl hittade det så är det inte ngn ersättning för drickandet utan är saker som kan stå på egna ben. Som att få en sovmorgon och vakna glad, pigg och förväntansfull av att ha en dag att fylla med vad jag vill och umgås med vem jag vill. Eller att gå på fest och träffa människor som jag älskar och har roligt med! Det innebär också att jag valt bort människor som jag egentligen inte hade något gemensamt med förutom att vilja berusa mig.
Det här har inte varit någon enkel resa. Och började inte i september förra året när jag tog beslutet om ett nykter liv.
Det tog sin början för flera år sedan när min man första gången ställde mig mot väggen med mitt drickande. Vi tog då beslutet att dricka endast när det var fest och inte bara för att det var helg (jag hade då smygdruckit varje dag i tre års tid). Gud vad jobbigt det var! Alla andra hade ju roligt och hade fest varje helg och jag ville ju också att livet skulle vara en fest!
Det är först nu som den känslan helt är borta. Att det måste vara fest varje helg och att fest innebör att dricka. För det gör ju alla andra.
Det har varit en lång väg att mentalt ha kommit från den inställningen. Och att istället hitta det som egentligen gör livet värt att leva.
Det innebär dock inte att det plötsligt pockar på, längtan efter ett rus. Men det är inte längre så svårt att stå emot. Kan till och med förvinna eftwr ett par stra glas batten och då kan man ju undra vad det egentligen var jag suktade efter...

Kämpa på! Den suicidala ångesten ger sig, den gör det.......låt den ta tid. Det finns något på andra sidan. Gå igenom ångesten. Fan, det är ett helvete - man känner sig som värdelösast på hela jorden. Men - det går över, det gör det. Låt det klinga av. Kanske tar det 2 dagar, eller en vecka - men det lugnar sig. Har varit där för många gånger - och varje gång så intalar man sig: aldrig mer....jo jo....... Svettas, sov dåligt, ät dåligt, darra och skaka - det går över. Det går över.......... Men f-n vad svårt det är att inse när man ligger där i fosterställning och känner sig ensammast på hela klotet......

Det är som tvångstankar, att jag måste tänka på hur gott det är med ett glas rött vid middagsfixningen. Och hur det ändå aldrig kommer att gå. Men sen kommer nån skön känsla, när man tänker att "det är ju ett val jag faktiskt KAN göra".