Senaste kommentarerna i forumet

Känner så igen mig Marianne.. Ångesten suicidal. Ja. Idag bestämde jag mig för att jag bara har ett val. Ett lugn kom över mig. Heja oss!

Du har ju tagit första steget med att skriva här. Det låter definitivt som att du ska göra ett rejält uppehåll med A. Det kanske inte är mängden vi dricker( jo ibland) men det är väl främst hur vi mår efter vi druckit. Du mår inte bra så varför inte lägga ner A. Hur länge det vet ju du bäst själv.

Jag mådde också pyton i många år men det accelererade i höstas. Nu är jag nykter sedan 44 dagar och det känns så bra.
Jobbet och dina barn är viktigast så jag är säker på att du vet vad som behöver göras. Ta en dag i taget så ska du se att du snart mår mycket bättre med dig själv. Läs och skriv mycket här det hjälper också.....

Känslan av att vara bra för familj och kära är obetalbar..
Lycka till//mod 60

visst är den bra. Jag kan ju tänka på A hur mycket jag vill, när jag vill osv. men jag har ju valet att inte agera på tanken. Detta forum är fullt av bra råd, tips och tankar från så många som brottats med alkoholen och kommit en bit på vägen.

Hur länga har du varit utan A Meredith?? Vinaktivitet??? Ja vi är tokiga på att ha med A överallt och i alla sammanhang. Chefer i moder Svea borde ta mer ansvar kring detta. Eller hur?
ha en skön kväll alla som kämpar mot A
//mod60

Helt dimmig i huvudet.
Nu går jag iaf......

ÄsanDag 3 för mej.
Gick långpromenad igår kväll.Sovit elva timmar.
Vaknar och ser ut som ett ras.
Grusiga ögon, svullet ansikte och sår under näsan.
Skall på ett möte som jag inte får missa.
Hur fan skall den här dagen gå'
Hjälp!

Härligt det låter. Tycker du använder din tråd helt rätt, blir en dokumentation av dina reflektioner längs vägen som oxå vi andra kan ha glädje av.
Lycka till med mera nöjda vita dagar!

Gillar oxå tanken-citatet.

Jag känner mig trygg i alkoholfriheten, inget sug just nu alls. Nästa prövning mot slutet av månaden när det ska göras vinaktivitet på jobbet. Såna dumheter!

M

Hoppas verkligen att du inte tar illa upp men jag kopierade in din mening i min tråd. Den är så bra och jag vill så gärna bära den med mig i mitt fortsatta arbete mot ett nyktert liv

"Tanken är inte farlig. Så länge vi inte agerar på den, så försvinner den nog och ersätts med andra och bättre tankar."

vi vinner kampen.....
jag känner igen mig i det ni skriver. Jobb och familjeliv och alkohol. För mig var alkoholen min "finaste vän" och den som gav mig avkoppling efter jobbiga dagar med mycket stress. Men ack så fel det blev. Med tiden. Läs gärna min tråd om ni vill. :)
Nu har jag varit nykter 44 dagar och det går framåt. Läser och skriver mycket här och får kraft, mod och tålamod att leva nykter. Det hjälper mig.

Försök att tänka på alla fördelar du kan, på hur livet ser ut utan alkohol. För dig och framförallt dina barn. Tänk att de har en mamma som är nykter och finns där klar i huvudet hela tiden. Vilken glädje för dig och för dom. Du kommer att må så mycket bättre efter ett tag. Känslan av att kunna se sig själv i spegeln på morgonen utan att vara bakis är så skön.
Köp hem en mängd a-fri dricka som du kan ta i stället för a. Något gott som ersättning. En annan sak som hjälpt mig är att skriva en lista med + och - ang. alkoholen. Den visar väldigt tydligt vilket val som är rätt. Var stark och ge inte upp. Viljan är jätteviktig.
Lycka till//mod 60

Alkoholromantik. ..så tänkvärt
Är det den sortens romantik som man längtar efter? NEJ!
Det ska jag påminna mig om ikväll när jag får lust att "gosa" med rödvinet.
Ja det låter ju helt galet att ens komma på tanken att göra det...vilket hål försöker vinet fylla?
Det är individuellt och värt att fundera över... Lycka till till både dej och men att få en alkoholfri kväll!

hej Stingo. Antar du menar tanken om ett a-fritt liv! Ja det är en stor tanke. Tilltalande och skrämmande på samma gång. Definitivt mest tilltalande dock.

Men det som är lite lustigt i sammanhanget är att jag trodde att när jag nu låter bli att dricka så kommer jag att bli så mycket piggare. Inte än kan jag säga. 44 dagar nykter. Tycker jag är lika seg som vanligt. Mindre ångest och skuldkänslor definitivt men inte jättemycket piggare. Bättre minne och lugnare och ja alla fördelarna med att vara nykter men inte mycket piggare. Kanske något piggare på vardagarna men som igår jag var så trött hela dagen efter vår fest. Nästan som förr. Fick lägga mig och sova på em, sov säkert 2 h, och sedan somnade jag runt 23 och sov hela natten till 9. Undrar om och när energin kommer tillbaka?

Kanske det har att göra med åldern och att det är något jag måste acceptera. A har nog varit både avkoppling och ett sätt att förgylla vardagen ( fast det gick alldeles för långt). Kanske är jag en personlighet som har svårt att ta det lugnt. Det ska hända något hela tiden. Tidigare när jag drack efter jobbet så var jag ju egentligen ganska trött men med lite a i kroppen så piggnade jag till och vardagen blev roligare. Ett tag. Tills jag somnade på soffan och då var det inte kul längre så klart. Börjar se hur det kan ha varit. Så kan man inte leva.

Mitt drickande ökade ganska dramatiskt för ca 15 år sedan. Då var jag klar med min utbildning och ny i mitt jobb. Jag skilde mig och samtidigt fick ett av mina barn en livslång svår sjukdom. Vi hade nära dödsfall i familjen, jag träffade mitt livs kärlek och vi fick barn. När jag ser tillbaka så ser jag vilken enorm stress som jag levde under. Många händelser, både jobbiga och fantastiska, som hände på en gång. Alkoholen fick mig att stressa av, kunna gå ner i varv. Kunde inte det själv. Alkoholen blev en tröst och glädje som jag hade alltid. Min man är väldigt tolerant mot alkohol och tyckte inte det var ett problem att jag var så bakfull så ofta. Ja och på den vägen är det. Men drickandet har ju ett pris och det kan jag inte betala längre.

När jag läser igenom vad jag skrivit så känns det skönt. Jag får väl vara lite seg. Får helt enkelt acceptera att det är så här. LIVET. Varken roligare eller tråkigare.

Jag har ju ett jättebra liv. Mitt vuxna barn hanterar sin sjukdom jättebra, familjen mår gott och jag har allt att vinna på att vara nykter. Jag ska dessutom sluta skämmas för att jag inte klarade A bättre. Jag får förlåta mig själv för att kunna gå vidare. Inte vältra mig i skuldkänslor utan vara lite mer förlåtande mot mig själv. Man får vara snäll mot sig själv :)

Nu skiner solen och jag ska gå ut en härlig promenad eftersom jag är ledig idag :)
kram mod60

..med abstinens, alkoholsug och t.ex stress på ditt jobb är att ge dig själv 100 % fokus att satsa på din nya nykterhet. Underlätta för dig själv i vardagen och utsätt dig INTE för känsliga situationer som kan skapa alkoholsug i onödan som t.ex middagar där det förekommer vin. Ligg lågt, träna, vila och samla kraft istället!

...sedan månadsskiftet och det är ingen skillnad. Känner mig lättad att inte "behöva" proppa kroppen full i onödiga kemikalier. Och lättad över att jag KAN hålla mig nykter trots allt. Jag tar inget för givet! Jag jobbar ständigt med mig själv på KBT-stunderna. Att försöka sluta vara så kontrollfreak, självkritisk, aldrig nöjd med något, beslutsångest över alla val jag gör oavsett om det är att välja toalettpapper på ICA eller större val samt sluta vara så lättstött. Det kommer ta ta tid inser jag o ska försöka ha tålamod. Blev lite less på min sambo tidigare som jag tyckte förstörde mitt nya liv genom att vara så negativ. Har pratat med han om detta och jag har förstått att det är svårt för han att ta in att jag är nykter. Han vill inte hoppas för mycket om han blir besviken OM jag får återfall. Men sådant tankesätt tycker jag är hemskt! Det blir som en negativ självuppfyllande profetia att jämt tro det värsta. Inte speciellt positivt direkt. Eller hur? Jag måste helt enkelt försöka avskärma mig från hans profetia-tänk och göra mitt bästa..för min egen skull. Inte hans.

Inte mycket att orda om, det är som det är...
Lever kanske inte det liv jag hade kanske tänkt mig, jag hade nog tänkt mig att kunna....behärska alkoholen, att kunna dricka som alla andra...
Som alla andra?, hur dricker de då?
Tja, inte som jag alltså, för att dricka mig i varje stund berusad, och att känna ett tvång av det, dvs alla de avigsidor av alkoholen och vad det har fört med sig för mig.
Jag vill vara som alla andra, men måste verkligen acceptera mitt egna tillstånd, jag kan verkligen inte dricka alkoholen...
Verkligen?, ja verkligen, så ser min verklighet ut, där skiljer jag mig från många andra.
Min acceptans ligger i att på ett enda ställe så skiljer jag mig åt alla de andra, jag är allergisk till alkoholen, jag blir faktiskt sjuk av den...
Genom att ta avstånd ifrån den så tillåter jag den inte påverka mig, den finns i mitt liv men får inte påverka mitt medvetande.
Den kan sitta bredvid mig men får inte borra in sig i min hjärna.
Andra för dricka den, men inte jag...
De frågar mig, är det inte tråkigt att inte kunna dricka den, jag brukar tänka svaret, du skulle veta hur tråkigt det blir för mig om jag tillät mig att dricka av den.
Men så svarar jag dem aldrig, det svaret skulle vara allt för svårtytt för dem, utan jag svamlar runt med något mera lättsmält.
De brukar fråga om det inte är tråkigt att inte få dricka vin till maten, men hallå!, det finns alkoholfritt vin att dricka till maten, både rött, vitt och rosé.
Och finns det inte så är jag inte slav under vinet heller, köttet gifter sig inte med vinet, sådant svammel gör man bara i kyrkan.
Nä det är nog bara en förevändning av de som inte ser alternativen, det finns annat med syra och beska, om man vill prova sig fram.
I helgen när vi åt på restaurang så upptäckte jag att citronvatten var en ypperlig måltidsdryck som neutraliserade den oljiga smaken ifrån fettet i den feta såsen.
En halv citron guppade i sorternglaset från förrätten som ideligen fylldes med svalt bordsvatten, det kändes otroligt fräscht.
Restaurangens val av alkoholfritt rödvin var utmärkande dåligt , ett jolmigt svartvinbärssmakande rödlila gucka, där hade inte someliern gjort sitt arbete.
Det fanns inget annat alternativ, men det fanns över tjugo andra alternativ med alkohol i, men det är ju bara för de som väljer att bli påverkade av sin dryck.
Jag är ju inte en sådan tänker jag och kör näsan i vädret, jag är för fin för ett sådant beteende, tänker jag småskrattande inom mig själv , men med ett uns underliggande allvar.
Alla fem får sitta i en hyfsat varm bil genom snömodden på vägen hem genom stadens mörker och kyla.
Väl hemma byter vi alla om till myspyskläderna tar fram plädarna och somnar slött i den ursköna soffan framför reprisen av mellon på svtplay.
Inget röjröj den här lördagskvällen heller, men det är precis den lördagskvällen jag såg fram emot...
För jag vet att jag då får en söndag kvar att vilja minnas och som jag inte behöver genomlida i helvetes kval och ångest.
Så länge jag har ett val, får jag ett val, hade jag valt alkoholen så hade jag inget val kvar.

Ligger i sängen och känner ett visst obehag över att helgen är över, men det blev en helg på mina premisser, så jag levde ut den väl.
Inget råparty, men en helg väl värd att vilja minnas, och att kunna minnas, inte alla förunnat.

En dag ett liv, en hel helg ett helt liv, så länge jag bestämmer har jag kontrollen...
Andas in....andas ut, helgen är slut...

Over and out!

Berra

Blivit lite som en dagbok detta.. men så får det bli tills jag är bättre. Hoppas ingen misstycker.

Jag ska gå och lägga mig nu. Är helt slut i kroppen och det på grund av träning. Att vara så slutkörd på grund av träningen är en ny upplevelse. I alla fall på söndagar. Jag brukar vanligtvis spenderat hela dagen i soffan. Idag satt jag ute i solen på förmiddagen med en kopp kaffe och nu är min kropp helt slut.

Det kanske är så här alla andra haft sina söndagar. Varför har jag aldrig haft det så? Varför har jag inte gjort detta innan? Dagen har varit underbar. Jag har druckit läskcider från ica till maten. Så mycket olika smaker det finns på drickor. Har aldrig reflekterat över det innan. Har alltid druckit vin eller öl och det har alltid smakat samma. För mig i alla fall.

Ja det kanske låter som jag har blivit lite knäpp. Men just i detta nu är jag hög på livet. Och jag hoppas det stannar kvar. Jag ber för att aldrig falla tillbaka. Låt mig aldrig falla till tillbaka...

Jag håller tummarna för dej! Kanske kan vi kämpa tillsammans. Jag lever också familjeliv och jobbar heltid. Mina barn är inte så små, så de går inte och lägger sig så tidigt. Det är väl det jag skäms över mest att jag dricker inför dem.

Första steget måste ju vara att ens registrera sig här.
Är väl inte alkoholist, men har ett väldigt komplicerat och osunt förhållande till alkoholen. Osunt, eftersom jag använder vinet till avkoppling, nedvarvning och belöning. Känner mig sällan så lugn och lycklig (typ) som efter ett halvt glas vin. Hade jag inte barnen, skulle jag nog pimpla vin varje kväll. Inte mer än två glas, det varken orkar eller kan jag. Så inte blir jag full direkt. Vanligen.
Har i säkert tio års tid varit väldigt försiktig med festdrickandet. Försökt hålla mig till de där två glasen. Aldrig någon sprit. Och om det alltid höll sig så, då skulle jag gärna fortsätta med det här osunda förhållandet. Men de senaste åren har jag flippat ur, kanske två-tre gånger per år. Tror att jag ska klara det där tredje glaset, vi har ju så himla trevligt. Men sen tappar jag det helt. Det blir inte mer än kanske fyra-fem glas, men det räcker för att jag ska tappa omdömet, bli alldeles för frispråkig och vakna med rejäla minnesluckor. Och en ångest som är på gränsen till suicidal.
Senast nu i veckan, med jobbet, för första gången. Barnen och jobbet, det har alltid varit totaltabu. Där tappar man INTE kontrollen. Men med ungarna blev jag full i somras, vet inte om de märkte det, men bara rädslan räcker. Och nu i torsdags morse vaknar jag med en skenande ångest. Vet inte riktigt vad jag sagt, i baren på konferenshotellet. Vet inte riktigt hur jag kom i säng. Letar panikslaget efter något dömande i kollegornas blickar vid frukosten.
Nej, för hundraelfte gången ska jag försöka i gen. Att bli helt nykter. Kanske går det bättre om jag skriver av mig här....

Den 3e januari (mitt nykterhetsdatum) så gick jag på mitt första AA möte. Natten mellan 3e och 4e låg jag och spydde, krampade och skakade i sängen. Jag hade sjuka mardrömmar/tankar/ångestattacker osv.. Så här var det för mig i 3 nätter.. Fast jag spydde ingenting till slut. Men ångesten hängde fan kvar i flera dygn efter mitt sista fyllekör!
2 veckor in i nykterheten så blev jag dötrött! Jag var såååå trött.. Riktig zombie! Var som att någon sprutat sockervadd i hjärnan. Mina tankar var bara luddiga, sega och kladdiga.. Noll logik och total apatisk.
Tredje veckan var jag ledsen och deppig och kände mig tom.
Fjärde och Femte veckan har jag varit förbannad! Arg som ett bi!

Men idag. Idag så vaknade jag med ett leende. Solen sken, jag hörde fåglar kvittra och jag tänkte "NYKTERT LIV ÄR ROCK N ROLL!"
Det låter sjukt töntigt... Men det är faktiskt grymt!!! Jag börjar äntligen leva igen... Jag till och med märker nya lukter... Lukter jag inte känt på flera år för jag har varit för busy med min ångest, baksmälla eller jakten på ny alkohol...

Kvaddad- hang in there!! Snart får du också din Rock n roll-dag där du vaknar och känner dig som en vinnare!! Snart upplever du också att veckan helt plötsligt har blivit längre och att du får fler timmar på ditt dygn och flera dagar extra i veckan (jag hade tex inte söndagar förut - jag låg bara i fosterställning och skakade hela söndagarna).
LYCKA TILL! Jag tror på dig!

Hej.

Jag känner igen mig. Vad roligt det är med fest! Vad kul det är när musiken pumpar och man känner sig fri, glad och snygg!

Men. Den där ångesten. Den kommer alltid. Den fanns inte där i början men nu kommer den efter varje blöt natt på lounge. Efter varje nattmatsvräkande. När man staplar hem på morgonen och försöker gå med stiletter på kullerstensgatorna med mascaran under ögonen. Usch.

Du kommer klara det. Vi kommer klara det. Den där ångesten man försöker döva genom att ha roligare och vildare ute varje gång kommer försvinna av sig själv. Du säger att du vill bli en ny människa. Det är fint. Du är fin och värdefull som tänker så.

Jag har bara klarat 7 dagar hitills. Men jag är säker på att det kommer gå bra. Vi är många här som hejjar på dig! Vi hejjar på varandra!

Ha en fin söndag. Och glöm inte att det är när vi vacklar som mest som vi växer som mest som människor.

Hur går det för dig?

Nu såg jag ditt svar om var du går på möten AJ. Tack! Låter fint!
Har nu varit nykter i 21 dagar. Känns lättare idag, söndag... Lite stolt att jag klarade helgens stormar.

Nu är det exakt en vecka sedan jag vaknade med ångesten från helvetet.När jag vaknade och inte visste hur jag tagit mig i säng eller när.

Min första nyktra vecka är förbi. Ojojoj vilken underlig vecka. Men det var inte det jag ville säga. Jag ligger fortfarande i sängen. Inte på grund av bakisfylla utan för att jag vill. Jag är pigg och fräsch och känner mig lättad. Jag vill akdrig vakna upp igen och titta på mobilen för att försöka pussla ihop gårdagen.

Idag ska jag träna. Laga god söndagsmiddag till min familj istället för bakis pizza och må prima..
Jag hoppas ni alla har haft en underbar och nykter helg.
Många kramar!

Så är det. För mig var den insikten kanske den största under hela min resa. En stor tanke.

Vad fint att du hade en trevlig fest.

Festen gick bra och jag drack a-fritt bubbel hela kvällen. Stöttningen från er här på forumet är jätteskön. Tänkte på er/oss under kvällen.

Känner mig glad för att vi hade en jättetrevlig kväll. Många skratt och jag lät folk runt omkring vid bordet komma till tals och kunde lyssna på vad de sa utan att avbryt. Så har det sällan varit när jag druckit tidigare. Högljudd och lättirriterad som jag varit. Hetsig i diskussioner och envis som en oxe. Dum ibland. Usch vilken ångest jag haft på morgnarna. Men inte imorgon :)

När jag fick frågan om varför jag inte drack så kändes det naturligt o ärligt att säga som det är. Jag vill inte dricka alkohol. Jag sa i och för sig att jag tar en paus för jag vill inte riktig erkänna för dem hur mycket jag druckit tidigare. Vet inte om de kan förstå en missbrukshjärna för de har ett sunt förhållande till alkohol. Det såg jag nu. ( sånt såg jag inte tidigare för jag var oftast ganska berusad) De drack några glas vin till maten men sedan var det kaffe och kaka utan avec. En liten wiskey avslutningsvis.
Det blev lite jobbigt när vi började prata om en person som vi känner som dog i en hjärtinfarkt men som oxå var alkoholist. Hen var inte så gammal. Då fick jag lite ångest men så tänkte jag, att så behöver det inte bli för mig. Jag är inne på dag 42 eller 43 nu när det blivit söndag. En dag i taget. Har inte bestämt hur länge det ska fortsätta med just nu är det nyktert som gäller. Kanske för alltid!!!
Tror att ett nyktert liv är det enda raka för mig och oss som fastnat i alkoholens kvicksand!!!
Har ni haft en bra helg??? Hoppas det! kram mod 60

jag känner igen den och jag känner mig också förvirrad eftersom jag hela mitt liv har varit så duktig och trevlig och rolig och mysig och ALDRIG blivit arg. Har heller inte blivit särskilt ledsen eller på andra vis varit särskilt krävande. Aldrig en dörrmatta men liksom aldrig. Ja ni vet, velat kännas vid de "otrevliga" känslorna. Jag fattar så klart att en stor anledning till varför jag är/var så förtjust i vin (nykter sen nyårsdagen) har ju varit för att döva alla känslor och slippa känna dem. I vilket fall! Det är inte så konstigt att man är förbannad hela tiden, jag menar jag har ju minst femton års ilska att ta igen. Jag hade så klart gärna hellre sett mer av den euforiska lyckan och i brist på den kanske ett klädsamt vemod à la Amélie från Montmartre där jag elegant bara sörjde allt som gått snett i livet. I stället blev jag alltså en sur och förbannad och otrevlig person, de senaste veckorna har varit som att ha konstant PMS. Jag tror inte på att det är abstinens eller en längtan efter alkohol utan helt enkelt bara hjärnan som i det lilla flippar ur nu när den där dövande snuttefilten ryckts bort. Här är man nu, utan en dämpare, utan en dövare, utan en väg ut från att feel all the feels. Jag hoppas verkligen att det här är övergående och att man kan hitta någon typ av balans, för jag är verkligen inte en trevlig person hemmavid just nu. Men nykter, alltid något!