Senaste kommentarerna i forumet

Ledsen att höra att du har det svårt. Tror du att du kan klara av att ge dig själv erkänsla för all den tid du hållit dig nykter, i stället för att bara känna skuld över bakslagen? Om du dessutom hoppar tillbaka på vagnen, så är riktningen den rätta.

Fan så lätt det är att fylla nappflaskan med sprit, fast man vet att det är en superdålig Idé .

tack för din kommentar nya_mia. Visst är det så att min främsta tröste-napp är och har varit alkoholen. Dålig självkänsla i botten och är väldigt dålig på att attackera vardagsproblem och framför allt konflikter. Ju obehagligare de är, desto lättare har jag att skjuta upp beslut och handling. Det känns bara så hemskt att man inte lärt sig mer än man har under så många levnadsår. Det som tar veckor och månader, i vissa fall år att bygga upp ser jag till att rasera på några ynka dagar.
Sköt om dig
tjalle

Har läst från din tråd om din resa och långa nykterhet. Känner igen vad du skriver om att "något händer" och bums så går man på systemet. Jag är likadan. Jag tror både du och jag är dåliga på att hantera känslor och situationer! Jag är nykter sen fåtal veckor bara. Började på KBT behandling i samma veva. Varit där idag också. Idag sa terapeuten lite feedback-grejer. Att har jag bekymmer, oroar mig eller har ångest så tänker jag INTE rationellt. Att jag istället för att försöka lösa problem, har hittat andra tillfälliga "tröste-nappar" som alkohol som SKJUTER UPP problemen tillfälligt och bara "ger upp". Det är för att jag än inte fungerar logiskt och att jag inte hittat rätt sätt att hantera problem. Det var jobbigt för mig att höra detta och det ÄR ju för att jag inte kan hantera problem :P

Du märker om du dricker, Cleaver. Och du är den allra viktigaste i det här sammanhanget.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Livet är skit, frun har åkt ifrån mig (för gott??). Sista tiden har varit piss. Det började med att jag var på en läkarundersökning som gjorde mig lite darrig. De hittade ett par grejor som inte ska vara där. Inget alkoholrelaterat men för så många av oss män blev jag orolig. För en dryg vecka sedan dog helt oväntat en närmare bekant till mig och han var alldeles, alldeles för ung.

I samband med denna händelse var jag ensam i familjen den veckan. Naturligtvis kom jag på den briljanta idén att besöka bolaget för att inhandla lite "tröstedricka" och ingredienser till hemmagjord glögg. Fyra dagar senare är det mesta slut och jag mår som i helvetet. Jag har inte druckit något idag men jag antar ändå att ni kan ana hur jag mår. Jag har tillbringat dagen med att skriva ett mycket långt och uppriktigt brev till min fru. Vet inte om det kommer att bli oläst. I första hand beror det givetvis på om hon kommer hem eller inte.

Sitter just nu i decembermörkret och har väldigt, väldigt mörka tankar. Jag har ingen att skylla på, allt är mitt fel. Dessutom har jag varit helt inaktiv på nätet i ca en månad. Ibland kan jag bokstavligen hata julen. så mycket förväntningar, all A-reklam, glöggpartyn, snapsar mm, mm. Allt är centrerat kring mat och dryck och så alla presentinköp förstås.
Idag vet jag varken ut eller in. Vet verkligen inte hur resten av mitt liv kommer att se ut. Vad skönt det hade varit att ha en avstängningsknapp till hjärnan så man fick komma bort ett tag.
Sköt om er och fall inte i samma förbannade fälla som den oförbätterlige Tjalle

Har helgen gått bra? :) du kommer nog känna att varje dag blir liiite lättare med hjärnspökena. Jag vet att jag själv kände mig, när det var som värst, som ett grubblande tokigt troll helt distanserad från verkligheten. Var som helt uppslukad i en depp-bubbla med konstiga tankar. När jag tänker tillbaka nu så känns det helt främmande. Så mycket tid jag slösat på att grubbla och ha ångest. Gamla saker och historier kan man ÄNDÅ inte ändra på!

"Alkoholisten sitter inte i törsten, smaken eller vanan, det sitter i tänket till varför just jag ska tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång."

Slog an en sträng. Så har jag ju tänkt massor av gånger om massor av saker. Anledningen till. Och den flodfåra som uppstått efter dessa massor av samma slags tankar. Till slut törs man nog inte andas ett andetag utan alkohol. Bli beskuren mer och mer, flodfåran gräver sig djupare och översvämmas...

Nej, Stingo, vem säger väl att man måste räkna dagar? Jag ville inte göra det alls förra vevan. Men hur det nu än var så började jag med det. Ju krampaktigare min nykterhet kändes, desto krampaktigare blev räknandet. Naturligtvis hade det ingenting med att räkna dagar att göra, den "sysselsättningen" var mer ett symptom på att nåt inte var som det skulle. Och det som inte var som det skulle var min upptäckt att livet inte blev enkelt och gott i den utsträckning jag hade förväntat mig. Det krävs mer för att tillaga en bouillabaisse, liksom...

SL. Blir alltid på så gott humör när jag hör av dig. Pusspuss!

Pontus & Fenix; ja, vi kör på ickeräknande och så får vi utvärdera vad vi gjort i stället. För min del handlar drickande förstås om att ha kul, träffa folk och festa till. Men drickandet har en annan funktion också och den är att trösta och lindra. Finns mycket att säga om det där, men hinner inte skriva mer just nu.

/L

Vi hjälps åt, absolut! Ha en bra måndag du med :)

Jag har samma situation med släkten. Kan inte prata med dem. De består till stor del av nykterister och de skulle få en chock! De ber mig ju dock inte handla på systemet och det är ju en fördel :) Tur att detta forum finns som sagt! Ha det bra Mia!

Nu när jag varit sjuk har jag kört mer styrketräning, yoga och pilates istället för kondition. Struntar fullkomligt i att min sambo hånar mig för mina nätta rosa 2 kg hantlar.;) kläderna har blivit lite för stora och fått använda bälten till många byxor. Ska vänta med klädinköp tills jag gått ner lite till. Gått ner 5 kg av 10 kg. Hälften kvar. Men känner mig såå mycket gladare och har mer ork!

Fick igår frågan av svärmor om jag kunde gå förbi systemet och handla när jag ändå skulle till stan idag för att handla julklappar. Eeehhm...hhrrrmm...hur ska ja slingra mig?? Tror inte det är så bra ide. Men jag måste handla julklappar! Detta är nackdelen med att jag inte berättat för nån om alkoholproblemen. Jag kan bara inte prata öppet om det med nära o bekanta. Litar nog inte på människor och tror jag skulle mötas med oförstående. Vid dessa situationer känner jag mig helt ensam mot världen. Det är tur att detta forum finns.

Visst är det härlig känsla när man slår upp ögonen och smilbanden åker med lättnad:) även jag har en vecka nu nykter:) en bra början. Nu har du en vecka då du kan göra vad du vill för dig själv. Det finns mycket kul man kan göra ensam. Vi hjälps åt, glad måndag:)

Tack, det känns tryggt :)

Hej .......vi har koll på dig :) :)
Tack förresten för fina ord i min tråd.
Va rädd om dig

En vecka utan en droppe då...Inte mycket men en början! Det bästa är morgnarna :) Att vara beredd på att vara bakis men upptäcka att jag är fräsch och kaffesugen :) Blir lika förvånad varje morgon.
Dottern åker till sin mor ikväll så nu blir det en dryg vecka ensam, inklusive helg. Det blir en prövning såklart för då skulle ju ingen märka något...Så kan min reptilhjärna tänka ibland. Som tur är har jag fortfarande kvar en hjärna till :) Dessutom skulle ju ni på forumet förhoppningsvis märka det. Skulle inte ljuga här för då har man verkligen sjunkit lågt! Det passar mig ypperligt att vara här och kunna vara helt ärlig och anonym men det känns ändå personligt på något sätt.

Kram till er alla!

att höra av dig och att du är tillbaka i det vanliga. Det är en stark vana att läsa forum... och din vana är ju rotad under betydligt längre tid än min. Jag läser inte dagligen längre, ofta glömmer jag helt bort att forum finns - och blir lite förvånad sen när jag kommer ihåg att kolla. Men du Berra, du är en av dem som finns för alltid i mitt hjärta. Det var du och Adde som "visade" mig att det är möjligt för vuxna män att bryta mönster och byta riktning och att det finns olika vägar. Evigt tacksam.... Kram / mt

..och tack för påhälsningen!

Ja det blir mer sällan jag plitar ner något just nu, försöker frigöra mig från det något tvångsmässiga forumläsandet.
Min depp-dipp var mer av en långvarig svacka, jag är tillbaka till mitt vanliga nu, och det är varken härligt eller kasst, utan bara "är" på något konstigt sätt.
Lägger inte ner en massa funderingar på detta, utan kör bara på...

Drack grogg i fredags, ofrivilligt förståss, grabben hade blandat en party-skvätt i en 1,5-liters PET som stod i garaget, glömt bort den och den hade hamnat bland alla andra flaskor.
Duktigt som jag är så vill jag dricka upp alla skvättar, tömde ett par deciliter ur en ginger-ale, på sista slurken skulle jag suga ur det sista ur isbitarna kände jag en välbekant hetta ur tunga och svalj, det här smakar starkt sade jag vid matbordet, grabben stelnade till men dröjde inte länge med svaret, ehh den där var visst min.
Jag prioriterar ärlighet framför fördömande, och straffet blev att kidsen fick gå själva till sina kompisar på kvällen, pappa var ju onykter och skulle lätt blåst rött på en kontroll.
Kände jag något då?, nja mest obehag och en värmande sockerdrickskänsla uppe i huvudet, jag var orolig att det skulle vara en behagande känsla.
Ni vet, det behövs bara en enda cigg för en exrökare att fastna igen, rädslan var stor för att ramla tillbaka i något dit jag inte ville hamna.
Men det gick bra, 2 dl raggargrogg av okänd styrka satte inte igång något, läskigt att jag redan nu har lagt en ribba på tålighet.

Annars då, gubben ligger i jorden, morsan har syrran och svågern hemma hos sig, hon har nog aldrig haft det så hektiskt tidigare, de kör hårt med henne, och hon trivs bra.
Begravningen var fin, stor närvaro från vår släkt, över hundra som knöka kyrkan till sista extrastol, han var rik på kärlek och omtanke, det märktes...

Hemmavid är det renovering som pågår, stort röj i tvättstugan sedan vi bytte varmvattenberedaren i somras, kommit drygt halvvägs och vi kör en "fattigmansrenovering" utan någon speciell lyx, men dessa 3 m2 landar nog i alla fall på 15 lax, perkele så dyrt allting är!
Min mesta tid går åt till att fundera ut alla lösningar i förtid, det tär hårt på de stackars hjärnceller som är kvar, är ganska så mentalt slutkörd.
Lösningarna i praktiken är inte alltid desamma som de genomtänkta, vilket både förenklar och förvirrar ibland.

På jobbet är det också förvirrat, men jag orkar inte lägga några värderingar i det, det finns tillräckligt många chefer som kan jönsa omkring med dessa beslut.
De kan ta min kropp men inte min själ, har fått skäll som vanligt och jag vet inte vad man ska göra för att kunna behaga dem alla, suga av dem?
Jag spelar ett rävspel med en av cheferna, hans drag är förutsägbara och kränkande, och även om han vill att jag ska kräla i smutsen för honom så gör jag det med stolthet,
Det sprätter i honom av vrede, och det är ganska så spännande att gå till jobbet varje dag.
Det lackar mot jul och jag absolut ingen julkänsla, tycker bara att det känns stressande, men ser fram emot den påtvingade ledigheten trots allt.
Imorgon tar jag och frugan ledigt för att handla julklapparna till ungarna, och har traditionsenligt sett filmen ikväll tomten är far till alla barnen, det gör vi varje år, kan nästan alla replikerna nu, men underbar ganska så modern svensk tappning av familjelivet.

Så ser livet ut för en x-alkis, dryga sju år med nykterheten som en trogen följeslagare, när man har slagit hål på sina egna myter om varför just jag drack alkoholen.
Alkoholisten sitter inte i törsten, smaken eller vanan, det sitter i tänket till varför just jag ska tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång.
Lurar luringen...

Berra

att se dig på banan Lena! Själv har jag jag ro i sinnet i alla fall idag, och lägger mig nykter för att vakna nykter. Tänker inte heller räkna dagar utan tugga i mig en åt gången.

kom jag till en insikt. Om ork, vilja och lite djävlar anamma infinner sig så kan 2015 bli året då jag följer mina drömmer, tar klivet och bara kör. Kanske dumdristigt eller genialiskt, gränsen är ju oftast hårfin.

Så härligt Nyman! De där stunderna kan man leva på länge. Tänk vilken större behållning och energi man får av de träffarna. I jämförelse med "en blöt kväll i goda vänners lag". Jag bli så för-e-bannat glad för din skull eftersom jag vet hur förbaskat viktiga de där stunderna som en påminnelse av vad livet har att erbjuda utan a.

Happy Advent finaste L. Började just undra var du tagit vägen ;)

Jag skulle verkligen rekommendera KBT, då man går till grunden med sitt tankesätt som är helt individuellt. Man nystar upp sina tankesteg i små, små delar och får hjälp till att hantera dom där små delarna där man tänker fel helt! :) jag har gått 7 ggr. I början var jag skeptisk och trodde det var nån hokuspokus och flummande, men har sett att det hjälper att JAG själv sakta och noggrant tänker efter och analyserar en typ av situation som jag vill ändra med mig. Terapeuten hjälper mig med att ställa frågor och handleda medans vi tillsammans skriver ner situationen på papper. Då ser jag exakt i vilket steg allt brukar gå åt helvete och vet när jag i framtiden måste stanna upp lite extra i just detta steg vid denna situation för att inte göra samma fel igen. :)

Hej Lena. Jag tänker exakt samma som dig. Dom tidigare gångerna har jag räknat dagar, inte med flit men ändå inom mig. Som gjort att jag känt mer stress på något sätt. Den här gången gav jag fan på att tänka på dagarna. Jag har bara en nykter vecka bakom mig så nog vet jag hur många dagar hittills:) men tänker försöka stänga av det. Vill leva här och nu och inte längta till mitt första nyktra xx. . Nånting. Är nog bra att försöka låta bli:)

Vem säger att man borde göra det?

Det är klart att man inte vill att livet "ska sluta på AA."
Överallt annars ses ju det normala som att man dricker, festar, är intresserad av vinsorter eller öl osv.

För mig handlar det om liv eller död.
Mina alkoholproblem har varit allvarliga och ibland kan jag inte förstå hur jag kan ha haft en sådan tur gång på gång.
Mitt liv har innehållit alkohol sedan jag var tretton år.
Mitt drickande förändrades även.
Först var det FEST som alltid slutade illa på ett eller annat sätt.
Sedan blev det smygdrickande ju äldre jag blev.
Idag efter allt är jag rädd för alkohol och för att börja dricka igen för då kan vad som helst hända.
För mig är AA en slags investering i livet.
Jag går dit av många olika skäl.
Jag ser det lite som en medicin för mig och vad jag kan göra för att hålla mig frisk.
Det är livsviktigt för mig och jag hoppas att jag kommer fortsätta gå resten av mitt liv, annars är risken stor att jag förtränger och glömmer bort allt elände jag har utsatt mig och min omgivning för.

Jag önskar dig lycka till med att ta hand om dig på ett fint och bra sätt, så att du slipper må överjävligt dåligt av vad alkohol orsakar dig.
Det är inte kul.

Kram!

Och jag är nöjd med mitt beslut att inte snöa in på antal dagar. Jag satte spännband runt livet med det fokuset och för varje nykter vecka ökade anspänningen i katapulten. Nu kan det förstås vara på det viset att jag lurar mig själv med detta resonemang - vad vet man, egentligen? Men so far, so good. Kanske gäller det också att bryta upp lite nygammal mark. Igår träffade jag en fin vän som jag inte sett på evigheter. Vi har, så att säga, inte delat samma helgintresse. Men så nyktert och trevligt och tokskrattigt vi hade, och timmarna bara flög iväg. Skönt. Gott. Underbart.

Ha en riktigt fridfull tredje advent, alla.
:)

/L