Senaste kommentarerna i forumet

Jag drömmer också mycket om att jag dricker. Blir stupfull i drömmarna. Natten till idag drömde jag att jag drack hembränt med korken till dunken som glas ensam i ett garage. Skrattade lite när vaknade faktiskt. Fick en liten äckel-känsla och insikten att: NEJ, så vill jag ju faktiskt inte ha det!"

Så vi får tänka att drömmarna hjälper oss att bearbeta. Då blir det lite lättare, iaf för mig :)

Hoppas helgen blir bra!

Hej MåBättre! Läste precis din tråd och så såg jag att du skrivit här. Lustigt :) Vi verkar ha en väldigt liknande situation. Super till på helger, ångestpåslag under veckorna för att sen vilja gå ut och göra livet till en pest så fort energin kommit tillbaka. Eller får vi kanske mer tillfällig superenergi för att vi vet att vi ska få dricka? Jag har börjat analysera, det är verkligen en drog. Samtidigt har man världens finaste sambo hemma som inte vill dricka och ständigt måste se när man drar sig i skiten. Full, bakfull, Ågren och jävlig... Otroligt lika verkar vi ha det! Liknande ålder också. Läskigt likt mao :)

Jag förstår vad du menar. Skräcken i det definitiva, att ALDRIG mer få dricka. De två tidigare gångerna jag beslutat mig för att sluta dricka alkohol kände jag den skräcken mer överväldigande än nu. Då kändes den så enorm, så overklig och jag kände någonstans att det inte va föralltid. Jag ville inte innerst inne sluta. Kände mig nästan sur och arg då inombords, för JAG VILLE OCKSÅ! Ungefär som om någon sagt åt mig att jag inte fick supa. Som ett surt barn. Den här gången känner jag mer en sorg än den där starka sura orättvisan. Självklart känner jag orättvisan nu också i att jag inte kan dricka a, men denna gång känns det mer som en sorg. Som om vi verkligen tar farväl av varandra på något vis (ursäkta mitt poetiska djup..)... Det känns tomt nu. Två veckor sedan senaste fyllan och jag känner mig tom och mer rädd att jag inte ska klara det än sur över att jag inte får. En annan känsla denna gång som jag hoppas tyder på en annan riktning. Det känns så! Jag försöker tänka som många andra skriver här: en dag i taget. Om 1 år vill jag sitta och tänka att 365 stycken "en dag i taget" gett mig ett år. Lika efter två, tre, fyra osv. Jag måste dock fortsätta med aa. Annars tror jag det blir tufft. Jag måste påminna mig själv hela tiden. Annars lurar jag mig själv. Precis som många andra härinne säkert känner igen sig i. "Äh, så farligt var det ju inte när jag drack!". Yeah right, höll bara på att förstöra livet för mig och andra. Det gäller att inse faktum. Varje dag.

Jag har dock svårt för ordet alkoholist. Jag kan inte ta det i min mun kopplat till mig själv. Någon dag kanske jag klarar att säga det, men inte än. Det slår för hårt i min själ på något sätt. Kanske för att jag slitit så hårt med att få min mamma nykter. Mamma som gjort att jag är psykiskt svag. Jag har just klarat av att kalla henne alkoholist. Det tog 15 år. Men nu kan jag säga det.

Sinnesrobönen hjälper mig enormt mycket och jag säger den för mig själv varje kväll innan jag somnar. Påminner mig själv varje kväll som ett sätt att visa för mig själv att jag klarar det dag för dag:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra (min mammas och mina alkoholproblem)
Mod att förändra det jag kan (min vardag, mina vägval, mitt liv)
Och förstånd att inse skillnaden (jag lägger energi på det som får mig att må bra)
TACK <3

Två veckor ska bli fler. Vi klarar det här!

Vad bra du beskriver ditt förhållande till alkohol, konsekvenser och känslor.
Jag känner igen mycket!
Det är ju väldigt bra att du ser så klart och tydligt på det hela.
Jag hade förut en bild av att någon med alkoholproblem är en människa som dricker ofta men idag ser jag annorlunda på det hela. Man kan ha problem på olika sätt. Som jag till exempel, jag skulle kunna dricka en gång på tio år och den enda gången förstöra mitt liv.

För mig är AA jättebra.
AA hjälper mig verkligen och jag önskar att fler vågade prova, det är inte konstigt eller skumt som en del verkar tro. Det är så kravlöst och det passar mig.

Det känns verkligen på din beskrivning som att alkohol orsakar dig mycket lidande och som att det vore god tid att få ett stopp på det innan det drabbar dig ännu värre.

Jag hade även turen att få en behandling när jag var 24 år, det var bra och väldigt lärorikt. Jag höll mig nykter i två år. Sedan slutade jag att gå på AA och efter ett år hade jag glömt och förträngt att jag och alkohol inte är en bra kombination.
Helt sjukt hur man fungerar!
Som inte kan ge upp något som så uppenbart inte är bra för en.
Det är ingen lek.

Därför jag vill gå på AA nu igen, för att påminna mig om vad som händer när jag dricker så att jag inte lurar mig själv igen.

Lycka till!

Tack och kram på dig med :)

Dottern o jag står o fixar lamm racks i köket.........
En stor flaska Pommac är både gott o känns väldigt rätt .
Lugnare idag, glad att jag med er hjälp klarade gårdagen .
Tack.

Dregen.

Hej
Det är väl ingen rolig dröm , att spilla rödvin på sig :) . Massor fläckar och tvätt efteråt :) .
Hoppas att du får fina drömmar och att du vaknar imorgon med rena tankar och vilja att fortsätta vara nykter.Det ät värd , att se sina barn glada och stolta över dig och först och främst va stolt över dig själv och varje steg du tar in i nya livet Kram.

Hej igen,

Funderar på vilken hjälp jag behöver för någon hjälp måste jag nog ha, någon som har en åsikt och varför/varför inte om nedanstående:

*AA-möten
*Behandlingshem
*Kbt-terapi
*Öppenvård, alkoholklinik

Jag dricker som sagt typ var tredje helg men det blir nästan alltid för mycket. Är en rätt glad och sprallig person när jag är nykter och inte har ångest. Har ett bra jobb där jag säkerligen kan avancera men fortsätter jag på den här banan är det knappt säkert att jag får behålla det och risken är nog att jag förlorar mer än så..

Behandlingshem känns också så hårt mot mig själv då jag inte har ett fysiskt sug efter alkohol och dricker aldrig på vardagar eller i ensamheten.. Men vad vet jag!?

Kom gärna med åsikter!

Härligt, helt underbart, att det blev löpning och julmust.
Blir glad :)

Hej Annapanna,

Tycker du ska tänka på Josefin Dahlberg i de fall där du känner suget, kunde hon bestämma sig så borde vi också det!

Det är så lätt att fastna i tankarna varför vi inte kan dricka men "alla andra" kan.. Skillnaden är att alkoholen är inte lika viktig för dem som kan dricka.

Ibland känner man att det skulle vara himla skönt att sätta sig på ett AA - möte och prata med folk som har liknande problem. Tycker dock att saker blir så definitiva då, du är alkolist och kan aldrig dricka en öl igen.. Hur känner du? Du har säkert skrivit om det men man hoppar mellan trådarna så man har inte full koll, ber om ursäkt för det! :)

All lycka till dig och du vet ju själv att du kan fixa det här om du verkligen vill, det är ju faktiskt du som bestämmer hur du vill leva ditt liv! (Samma sak för mig och jag vet att det inte är så enkelt men egentligen är det ju skitlätt;))

Ha en bra helg! :)

kommer också från Akvariet. Din resa har mycket gemensamt med min. Stort grattis. Det är välförtjänt.

Tror det var en form av meditation jag hade på jobbet i eftermiddags.. min hjärna löpte fullständigt amok. Köra förbi Systemet..eller inte..det var verkligen en kamp på hög nivå..en sekunden var jag övertygad..om det ena.. i nästa det andra.. Till sist stängde jag min dörr..och bara satt där och blundade och andades..till sist bestämde jag mig,,

Idag slutade det bra. Jag körde raka vägen hem och fick tom på mig löparskorna och gav mig ut...vilken frihet!

Nu är jag så nöjd och glad och stolt.. helt avslappnad.. en otroligt skön känsla..men samtidigt.. Fan vad nära det var..

Ha en bra helg. Själv ska jag dricka julmust ikväll. Blir kanon..

/Mic

Trots att jag i flera veckor skött mig och inte ens haft något sug efter alkohol så känner jag mig oerhört rebellisk och nästan stridslysten. Varför MÅSTE jag ta antabus? Nu känns det som att jag har ett långvarigt gift i mig (antabusen) och att jag snart blir tokig av det. Kraxar som en kråka och är förkyld, men kan inte ta hostmedicin och bli friskare. Dumma, dumma antabus. Detta är en typisk grej som jag skrev tidigare om att jag har svårt med nederlag. Att jag tappar tålamodet , blir irriterad och frustrerad av minsta lilla motgång. Denna gång är det att jag är sjuk.

Igår tror jag att forumet räddade mig...Det är lockande när man är ensam och vet att ingen skulle märka om jag drack. Som om det skulle ha någon betydelse...Men man är ju sån. Det som ingen märker har inte hänt. Det gick bra i alla fall.
Drömde jättemycket i natt. Bl a att jag drack, i smyg såklart, och spillde rödvin på mig så att alla såg det....

Är mindre orolig för helgen eftersom jag har dottern och en massa skjutsningar. Ha en trevlig helg alla!

Hej Cleaver!

Toppen att du klarat fyra dygn! Håller med. Första veckan kändes det som att jag tänkte alkohol och att hålla mig borta från a dygnet runt. Nu andra veckan har det som sagt avtagit lite. Tror det här forumet kan bli en ännu viktigare plattform framöver. När man , som sagt, börjar skjuta problemet åt sidan.

Det är bara att inse, jag kommer aldrig att kunna dricka alkohol som en vanlig människa. Jag bär på gener och har en bakgrund som helt enkelt inte gör att det är möjligt...

Tack alla för att ni finns.
Det var helt nödvändigt och avgörande igår........
När jag väl kommit hem o familjen var där samt att det inte finns något drickbart hemma blev det lugnare.
Min hjärna gav liksom upp.......suget fanns hela kvällen.......men det blev lättare att på något sätt gilla läget.
Nu är det en ny dag........en dag som jag faktiskt känner mig lite orolig för..........
Känner att jag är tillbaka på att räkna nyktra dagar.........inte veckor som jag i min glädje var inne på häromdagen.
Jag kämpar på !

Det var banne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades!
Nå, det gjorde jag ju inte, men fint och otroligt inspirerande är det att läsa din lista och det du skapar.
Glädje.
Det ger mig råg i ryggen att fortsätta min resa som jag påbörjade för 6 månader sedan.
Jag dricker helt enkelt inte alkohol längre. Det är väldigt skönt att säga det till sig själv.
En befrielse.
Samtidigt måste de 25 kilona vara en mega lättnad?
SmalPer

Dagens tankar har kretsat kring min osäkerhet som jag alltid levt med. Och jag tror kan vara en av mina grundstenar till alkohol. Har alltid lidit av besluts ångest som varit en börda, grubblar och kan inte bestämma mig.
Sedan min koncentrations svårigheter som alltid gjort att jag känt mig lite dum och hållt mig till relativt enkla saker. Bytte jobb i år och har varit nyttigt för mig men har svårt att hänga med kurs/möten då min hjärna är så jävla våldtagen av annat skit.Nej jag behöver ro och all fokus på det jag gillar. Var nog därför man drack så mycket som ung, för att vara någon. Men en gråtande clown är de enda som jag tänker på nu.
Såg en film igår, The fury. Handlade egentligen bara om slutet av andra världskriget men det kan ge så mycket perspektiv på tankar om livet. Det kunde vara så mycket värre!.. Det här är mitt krig och jag ska vinna det...
Film är bra när jag är för trött att vara aktiv. Har nog alltid varit lätt påverkad, men ska använda det på rätt sätt framöver.

Hej där,
Jag har försökt men aldrig lyckats riktigt bra.
Vad man kan börja med är att bara sätta sig i ett avslappnat tryggt läge och fokusera på andningen eller ingenting alls.
Bara låta tankar och bilder svepa förbi och inte plocka ner dem eller ifrågasätta dem.
Lycka till.

Hej där,
Jag har försökt men aldrig lyckats riktigt bra.
Vad man kan börja med är att bara sätta sig i ett avslappnat tryggt läge och fokusera på andningen eller ingenting alls.
Bara låta tankar och bilder svepa förbi och inte plocka ner dem eller ifrågasätta dem.
Lycka till.

Börjar känna mig less på att ta antabus! Det är mest tröttheten jag haft varje dag av den och underliga fadäser som gjort att jag funderar på att sluta. T.ex idag vaknade jag av hosta och tappat rösten. Tog genast en slurk coccilana hostmedecin och fick en helt sjuk matthet som varade flera timmar. Varm om kinderna och helt slut så läste jag på flaskan att hostmedicinen innehöll över 90% etanol. VAD FAN!! Det är såna saker som är så irriterande. Samma sak med goda restaurangsåser som kan ha vin i eller varför inte salladsdressingar. Kan inte ens använda de homeopatiska örtdropparna jag fick av kiropraktorn för att lindra ryggbesvär då den flaskan också innehåller alkohol. Nu är jag sjuk och lite gnällig....

Sann inspiration, starkt jobbat!

En god bit mat dämpar suget och en film som kan ge lite perspektiv brukar funka på mig när man känner sig förtvivlad och såsig, tex om jag inte orkar träna. Håll ut stormen. Det går bra!

Annars kunde din historia ha varit min, inklusive tiden vi nu varit utan, men jag har inte tappat ens en tredjedel av de där kilona. Nåja, jag är nog nöjd med min egen viktminskning ändå. Hälsosammare att träna än att hänga på forumet, antar jag ;)

Grattis till en nykter höst.

Hur började du med meditation? Jag funderar på om det är något för mig men har ingen aning om i vilken ände man börjar.

Visst är det underbart.