Senaste kommentarerna i forumet

jag har varit med i AA många år, tyvärr lite ut och in, men med erfarenhet från min grupp kan jag svara följande:
1. Ingen ifrågasätter dig, vare sig för ålder eller något annat. Enda kravet föra att vara med i AA är en önskan att sluta dricka. Och den stora samlade erfarenheten i en grupp visar att den önskan kan man ha redan när man är 20 eller så.
2. Du får egentligen ingen freedback på ett AA-möte. Hela idén är att man berättat det man vill om sig själv, och ingen ska bemöta det man säger. Det är ingen diskussionsklubb. Vill man ha feedback får man prata med någon utanför mötet om man så önskar. Lyssna mest från början så förstår du snart hur det funkar.
3. Alkohol tänker hjärnan på oavsett om man vill eller inte. Vitsen med att tala om alkohol på AA är att man kan lämna det där, och sedan ägna sig åt annat. Mötena fungerar för mig som att man avsätter en tid att hantera sitt problem, vilket frigör övrig tid.
Alla har varit nervösa för sitt första möte, men ingen vad jag vet har upplevt något negativt, så prova på, det är mitt råd.
Jag har precis varit på ett möte ikväll, och känner den underbara sinnesron som jag bara kan uppleva just där. Nu vill jag verkligen att det ska bli regelbundna möten minst två gånger i veckan i fortsättningen. Det är min chans att slippa eländet.

Hej Vanlig! Det finns en mening som jag återkommit till i ditt första inlägg sen i oktober då jag läste det för första gången "Själv insåg jag att jag var tvungen att förändra mitt liv då jag vaknade upp i en portgång i en annan stad fem på morgonen utan att veta var jag var trots att vi bara skulle gå ut och ta några öl." Den där meningen var jag för ett par månader sen. De där kvällarna som egentligen bara skulle bli "något glas" som slutat med att jag vaknar upp ur bläckan på natten/morgonen hemma hos en främling/på en bänk i en busskur/var som helst där jag inte är trygg. Det skrämmer skiten ur mig fortfarande. Den meningen är det som gör mig övertygad om att inte börja dricka så fort mitt psyke börjar inbilla mig om att jag egentligen inte har något problem. Hahahahah vilket skämt.

Tack för att du delat med dig. Nu ska jag läsa meningen ett par ggr till innan jag går och lägger mig.

Aha du får ha en lista på mobilen så att du har koll på vad du testat och vad du tyckte om det. Så gör jag när jag testar mig igenom Byredos parfymserie och böcker jag läst eller vill läsa, har nämligen minne som en guldfisk. Sen kan du ju skriva upp tips om du stöter på något i ett tv-program, tidning eller i affären. Och på tal om affären har jag märkt att man i min lokala butik börjat exponera alkoholfria viner. Så håll utkik, det verkar dyka upp lite mer och mer.

Hej AnnaPanna! Tack för ditt svar!! Jag har läst runt lite, dina och andras inlägg. Så intressant och vilken fin peppning det finns här! Har också varit partypingla av och till i många år... Men jag känner att a börjar ta kontrollen över mej istället för tvärtom...är så rädd för vad det kan ta vägen! Känner så väl igen ursäkterna, ujujuj, "Jag dricker ju sällan eller aldrig på vardagarna" osv
Känslan på torsdag kväll, det är fredag i morrn, yihaa, energin flödar... Fy fasen vad svårt det är att beskriva dessa känslor!! Har inte yppat mina tankar kring detta till någon. När man väl skriver ner detta så blir sanningen lite hårdare/tuffare...

Bakfyllan för idag har släppt, men känner mej väldigt skör...
Hälsning / blues

På alkoholfria hyllan, dyr liten 33cl flaska. Såg lyxig ut. :)

... som i Sverige, tror jag väl. Många av traditionerna har sina rötter i tiden då vi var delar av samma rike. Men Julgubben bor på Korvatunturi, så det har ni fått om bakfoten.

Julmust har vi inte, men nog den årliga diskussionen om familjer där barnen inte får uppleva en trevlig jul, pga pappor som super och blir våldsamma.

Det skulle jag också vilja veta :)

Kan du inte berätta hur man firar jul i Finland?

Vaddå Meredith 100% blåbärs koncentrat hahahaha??? Vad är det du försökt tvinga i dig?

SVÄÄÄÄÄÄÄÄR inte svar

Äsch jag gillar när man svar och hetsar upp sig lite i onödan. Då lever man. Kram till dig också vännen. Hoppas du fått en lugn adventssöndag. <3

Åh vad härligt att höra, stort grattis! Njut av stoltheten och fånga just DEN känslan. Kan vara fiffig att ta fram när man undrar varför man egentligen ska hålla sig nykter. Då är det fint att tänka på hur förbannat gott det känns, stunder som dessa.

Ser fram emot att följa din resa!

Åh vad härligt att höra, stort grattis! Njut av stoltheten och fånga just DEN känslan. Kan vara fiffig att ta fram när man undrar varför man egentligen ska hålla sig nykter. Då är det fint att tänka på hur förbannat gott det känns, stunder som dessa.

Ser fram emot att följa din resa!

Jag håller på att sticka en ny halsduk. Den har fin lyster och är så förbannat mjuk att jag inte kan låta bli att föra den mot kinden gång på gång. En perfekt blandning av kashmir, merinoull och lite nylon. Jag döper den till Nyman. Det kommer bli en ny favorit <3.

Stor kram på dig L, som jag sagt tidigare, vi är i det här tillsammans.

Imorgon är en ny dag.
Jag är nykter, men tänker en del på att dricka "snart". Rationellt kommer det inte alls bli bra, men kanske hoppar glaset upp i handen, och flaskan skruvar ur sig själv o häller upp.
Tänker på dig, och håller på dig. Det kunde precis lika gärna vara jag.
Kram

Jag önskar att jag kan skriva hur fantastiskt allting går. Det gör inte det.

Ska verkligen försöka utforska Harm-biten. Mycket intressant. Kram tillbaka till dig Stigsdotter.

Friendly(?)Fia

Tack Stigsdotter! Det kändes bra att höra av dig eftersom du var en av de resenärer jag föll för när jag fortfarande botaniserade i detta att eventuellt nyktra till. Det du skrev verkar nog stämma känner jag. Med ilskan. Idag vågar jag bli arg eftersom jag inte längre känner skam. Jo, visst. Jag känner skam för min stundtals oförmåga till empati. ( Vad vet jag om hur singelmamman /hipsterpappan på ICA upplever när deras ungar klättrar på väggarna?). Men jag känner inte den där enorma skammen över mig själv längre utan vågar irritera mig. Dock fortfarande inte säga ifrån. Men å andra sidan tror jag inte heller att det är min sak längre.

I början av min nykterhet högg jag alldeles för lätt. Även här på forum. Nu växer ilskan lite inåt som ett sånt där otäckt svart hårstrå i en leverfläck. Men då skadar jag ju bara mig själv.

Har kollat upp lite med arvslagarna, det du Stigsdotter skrev verkar stämma mer eller mindre. Men nu är det ju inte det som är huvudorsaken till att vi vill lappa igen. Utan kärleken. Realister som vi är så ha vi nu bokat tid hos jurist. OM vi skiljs så ska vi ärva varandra.

Tyvärr är min man inte redo att sluta missbruka än. Jag är inte speciellt hård tycker jag. Nuförtiden kan han gott ta ett par glas utan att jag blir frestad. Men det räcker ju inte med ett par glas. Han dricker sig ful och korkad.

Ska tänka några varv till.

FunderarFia

Herregud, vad lätt det är för mig att hetsa upp mig!

... eftersom jag vill ge dig en stor kram.

OM jag nångång skulle våga mig på ett AA-möte är det 3 saker som oroar mig.

1) Att äldre medelålders tycker jag är för "ung" för att ens ha riktiga alkoholproblem och ifrågasätter om jag ens hör hemma i gruppen.
2) Att jag inte kan vara ärlig när jag berättar om mig själv. Att jag börjar "skönmåla" och förminska mina problem för att jag skäms..och redan från början får fel feedback för att jag inte säger sanningen.
3) Att jag börjar tänka på ämnet alkohol lika mycket som tidigare, bara för att man går på möten och pratar om alkoholrelaterat hela tiden.

Idag är en ny dag. Vad som hänt kan jag inte påverka..men jag kan påverka framtiden. Så tänkte jag när jag vaknade idag...Nu eller aldrig..för detta funkar inte längre. Jag kan aldrig dricka en droppe mer i hela mitt liv. Punkt slut.

Nu gäller det bara att jag aldrig aldrig glömmer det igen..som jag brukar göra efter ett tag..förtränga och tänka kanske jag kan? Men nej jag kan inte..det är över. Det som kan repareras ska repareras..och det som inte går att repara? Då får jag försöka bygga något nytt. Från grunden..inte något fuskbygge..utan något stabilt som håller även när det blåser..

Tog cykeln ut till havet i morse..solen sken..när hände det senast?..och tänkte att livet kan va ganska fint ibland. Satt kvar ganska länge och..när jag sakta cyklade vidare, så var helt plötsligt den värsta ångesten borta..kändes som att nu kanske det vänder..Det kanske finns en chans. En sista chans. Ska ge precis allt för att ta den.

Tack för att ni bryr er. Hoppas jag kan ge tillbaka..när jag blivit lite hel igen.

Mår inte bra. Men det är bättre. mycket bättre..och bättre ska det bli!

Ha en fin dag alla som kämpar på därute..vi fixar det här!

Tusen kramar!

/Mic

Nu är jag nöjd att det inte blivit nåt vin i helgen, men tors o fre kväll saknade jag det.
Hade en go dag igår med umgänge med vänner.
Idag känner jag mig mer deprimerad än på länge. Vill inte röra mig ur sängen.
Men måste heller inte göra något idag.
Det bör gå över, det brukar det göra. En promenad skulle nog göra mig gott, trots skitvädret. Men känns just nu oöverstigligt.
Kanske senare.
Knasigt att jag upplever det mer pinsamt att gå på aa än på systemet.
Men börjar vänja mig i tanken, hindret minskar nog.
Har två mysiga kissar som håller mig sällskap i vemodet.

Tack så mycket för tipsen iallafall.
Köpte en 100 procent blåbär nyligen, men det var så intensivt att det kunde jag inte få ner mer än en dl

M

Prova vettja!
Om det skulle vara någon där som du känner varför tror du att den skulle sprida ut att du har varit där? Den är ju där själv!
Det är ju det som är det fina, där sitter alla i samma båt och ingen dömer någon annan.
Man behöver inte prata, man kan lyssna.
Jag tycker att AA är som det här forumet fast ännu bättre.
Går nog inte att förstå innan man har provat själv och hittat en grupp som man trivs i.
En sak kan jag säga: det är nog inte som du tror.
Det brukar folk ofta dela om, att det inte var som de trodde att det skulle vara.
Jag fick en (positiv) chock första gången jag livrädd tog mig till ett möte.