Senaste kommentarerna i forumet

Tack villveta och PP för julhälsning. Det kändes fint. Nu till födelsedagen som inte gick lika fint. Jo nykter var jag - börjar bli en vana - tvi tvi. Spotta i näven. Så min 51-årsdag ( shit. Vart tog åren vägen?) firades på krogen. Så har vi "alltid gjort". Jag, maken och några vänner. Vi har i våran bekantskapskrets en man som inte är riktigt rumsren men som jag och maken har betraktat som en frisk fläkt. " Han jobbar ju med TEATER, vad kan man begära? "

Karldjäveln ger mig en - vill nästan inte skriva det - en dildo i present. Nu när jag är singel liksom...om jag inte hellre vill till titta upp till honom. Hö hö. Jag slänger presenten i bordet och tar min jacka och går. Utan att förklara mig för mina övriga födelsedagsfirare. Men jag tror de fattade. Maken kommer efter och jag var SÅ nära att ge efter för den där djävulsrösten som sa " Bara ett glas Fia, sen kan du skratta åt det. Alla 50+ singlar kan behöva en dildo"

Men jag stod över. Grät mig igenom skiten istället. På bussen då jag vägrade åka i taxin som maken vinkade fram. Just då avskydde jag honom. Avskydde alla med penis. Odag gör jag det inte. Det finns dina män. Som min make, PP, LP och många fler.

Men ni medkvinnor. Kan vi inte bara nöja oss med dom? Kan vi inte besluta oss att inte längre kratta rent framför de vrak som finns? Teaterkillen har både ringt och messat men jag svarar inte. Han har antagligen en ursäkt på lut - eller det vet jag ju från SMS - men jag kan inte förlåta.

Dildon då? Fick höra av väninnan som var med att servitrisen tog hand om den. Hon var ju ung och har kanske inga No no.

Jag har det. Behöver man en dildo så köper man den själv.

Överreaktion? Alltid

FridensFi

Det känns som sagt bra att göra det här även fast man känner sig rätt misslyckad. Jag tror dock att den känslan kommer förändras, behöver bara tid.

Nu kör vi!! :)

Hej Dagsländan!

Vi är nygamla börjare båda två tror jag.

Att tänka att jag aldrig mer får dricka gör mig så rädd att risken är stor att jag dricker bara därför. Det är för mig för svårt helt enkelt - har prövat många gånger. Men, jag kan lova mig själv att inte dricka idag - vad som än händer. Det beslutet står jag ut med och det har jag tagit. Idag ska jag vara nykter - det räcker för mig just nu. Kräver inte mer av mig själv. Är just nu så vinglig att alla tricks är tillåtna.

Kram från Glimma

Jag har kommit ur sängen en hel del, men det är lite deppigt i botten. Igår träffade jag en gammal vän på stan o berättade om att jag druckit för mycket vin och att jag träffat en läkare å att det bästa för mig var att avstå alkohol helt.
I förrgår var jag på gymmet, det skulle vara grymt att komma iväg idag med.
Tack för din uppmuntran, SL, kram tillbax!

På torsdsg fyller jag år. Det stora jämna. Undrar om resten av mitt liv kommer att vara helt nyktert? Undrar om jag äntligen ska börja träna musklerna och bygga den där snygga superkroppen? Undrar om jag ska ta tag i och börja jobba på min bristande sociala egenskap?
Ja, vem vet... Vad jag vet är att allt hänger på mig själv. Om jag hittar styrkan att ta tag i mitt liv och göra något bra av det. Jag hoppas det. När jag inte längre tar mon tillflykt till alkoholen så finns en öppenhet, ett nyöppnat sinne (?), som tittar utåt, utanför hemmets väggar och vill göra något, ut och uppleva!
Inte så dum känsla så här både inför ett nyår och ett nytt år av mitt liv.
Gott Nytt År önskar jag er och att ni finner harmoni i ert liv!

...på det tvåtusenfjortonde året...
Kanske ett av de mest händelserika i mitt liv, eller?
Mitt nästkommande år ska bli ett av de mest intressanta hittills. ..
Det mesta har nog hänt i mitt medvetande, att vara närvarande, att vara mitt i livet, inte längta tillbaka till något, inte längta framåt för mycket, utan att vara där jag precis är...
Att leva med tillförsikt. ...

Eller som 100-åringen sade, livet är som det är, och blir som det blir.

Är mellandagsledig och gör som jag har skrivit så många gånger förut på forumet, städar det där j-vla garaget, det verkar som det grisar ner sig självt.
Nejdå jag vet vem som grisar ner det, det är ju jag till 80%, sommarens husmålande och tvättstugans renovering har satt sina spår.
Fick en ny verktygsväska av barnen i julklapp efter det att de hade sett min röra med verktyg i tvättstugan.
Men jag hade inga verktyg kvar att lägga i den, de låg i röran i garaget, var tvungen att köpa en ny vinkelhake i höstas då jag inte fann den förra, nu hittade jag tre...
Tre meter hylla rasade ner efter jag hade lagt upp för mycket grejer på den, så jag måste SLÄNGA saker också, suck!
Gamla färgpytsar med stenhård färg i, inget att ha...
"Bra-att-ha-prylar", sladdstumpar med kontakter till gamla stereon som är 30 år gammal, en sony-freestyle som jag har sparat av nostalgiska skäl, eller för att den kostade så mycket pengar just då..?
Måste lära mig att inte leva i det förgångna, kassettbandet är dött sedan länge tillbaka, men det var en avgörande teknikpryl då...
Ingen ungdom idag vet hur man räddade ett kassettband med en sexkantig blyertspenna.
Lite glad över att jag har fått genomlevt det, jodå jag testade mormor & morfars gamla stenkakor också, 78 varvare, mp3 blev jag aldrig bra på, men var duktig på rullbandare och att använda både vhs' en och cd-spelaren som musikmedia, vinylsvarven's sista pickup'er åkte i sopen just idag också.
Allt heter idag Spotify, och glad är jag för det, finns ingen cd-hylle-vägg i världen som kan rymma all denna musik.

Tänker inte avlägga några nyårslöften i år, har funderat på att fimpa rökandet, men vet inte hur stark motivationen är för detta.
Vill inte utlova något i förhand som jag inte har förmåga att kunna hålla.
Men röklukten i kläderna och ansiktet börjar bli jobbigt, hetsen över att alltid ha tillräckligt med röka hemma är också ett problem, liksom utgifterna.
Känner ett obehagligt tryck över bröstet och vet att åldern börjar ta ut sin rätt, man är inte ung och odödlig längre.
Dieten sprack ordentligt under julen, har backat minst ett halvår, men den kanske är lättare att återhämta när det gick så snabbt upp i vikt.

Har investerat i en flaska bubbel som är alkoholfri allaredan, vet att mitt nyår kommer som mina senaste nyår fortsätta vara nyktert, där känner jag ingen tvekan längre.
Nyårshetsen verkar vara större i media än hur vi tänker fira den, lugnt och stilla med våra bästa vänner...

Båda fötterna på jorden och inte rida på för höga hästar där fallet kan göra ont blir mina ledord inför 2015.
Det gäller att leva livet när det finns och inte försöka ändra på det i efterhand.
Genom att inte skapa ånger så finns det heller inget att ångra, det blir som det blir.

Må nästa år bli mitt bästa år hittills, bara jag kan införliva det, hoppas det blir det för er andra också.

Höjer mitt smala glas på fot, tittar på de pärlande bubblorna och utbringar en skål för det som har gått och komma skall, inget sagt om att innehållet innehåller något med alkohol i.
De som känner mig vet, de andra behöver heller inget veta, det blir enklast så...
Att de tar det för givet att man ska bli berusad på glasets innehåll, det är ju deras problem.
Mitt liv, mina val...

Berra

Båda mina föräldrar dog när dom var 54 år. Man kan ju prata mycket om hur sånt påverkar en, men när mamma eller pappa är på väg att lämna in så omdispostionerar ens rötter sig på nåt sätt. Jag är inte alls intresserad av nåt alkoholintag. Jag vill bara veta hur du mår. Pusspuss.

Upptäcker jag mer och mer. Jag är så galet liten och ängslig. Faktiskt är det på det viset för mig att när en människa lämnar rummet där jag är så står jag knappt ut. Därav drar jag slutsatsen att när det den gången i mitt liv var bra några dagar så vill jag hela tiden tillbaka till det. Jag vill hela tiden ha min mamma nära som sjunger vaggvisor för mig. Det var något som gick fel den gången jag skulle ta mina första steg.

Jag försöker hela tiden trösta mig på substitut efter det.

Stor kram alla, SL, återkommer om några fina boktips. ♥

Du har hittat hit, reggat dig och börjat läsa. Du har redan tagit ett ordentligt kliv. Grattis och välkommen men framför allt till din första dag. Stort!

Hur känns det med deppigheten M? Kommer du upp ur sängen?

Stor kram till dig och du, glöm inte att vi går mot ljusare tider nu :)

Så otroligt stort och bra att du tar emot vård. Den finaste julklappen du kunnat ge dig själv, och dina nära.

Det ÄR er tur nu!

När du är redo att komma tillbaka hit så finns jag här och väntar på dig Nyman. Dessutom behöver jag lite boktips. Hoppas få sig dig här snart igen. Ta hand om dig tills dess <3

Konstaterar vi båda har precis samma bakgrund! Jag har så många misslyckade försök bakom mig o det smärtar och. tär på en
något fruktansvärt för varje misslyckande!
Kamske är det vår tur denna gång!!

Detsamma, ha det bra själv!

Dag 4 på vården och livet känns en aningens ljusare. Gillade Steglitsans kommentar i hennes tråd:"Det känns fräscht att leva nyktert". Det ska jag ta med mig för att så är det ju faktiskt! :)

Dryga 3 veckor utan fest och problem, nu ska jag ta tag i lite träning så kommer detta nog att bli bra.

Känns bra att ha stöd med behandlingen och den eftervård som kommer, förhoppningsvis lär jag mig att stå på egna ben och inte bli inlurad av mig själv i nå dumheter igen.

Ha en bra kväll ni alla!

Kram

Perfekt att kolla in när man känner sug, tack! Grymt bra med 3 mån!!!

Härligt! Bra gjort, tycker du kan va såååå stolt! Bamseberömkram till dig med!

Och läsvärd och tänkvärd lista!

Så jäkla grymt bra jobbat och verkligen underbart att läsa Steglitsan!!! :)

Fina härliga SL!

Har tänkt på dig och tycker att du kommit så långt i din utveckling. Din lista är fantastisk och jag är väldigt glad för din skull!

Hur har du tänkt dig närmsta tiden nu efter nyår...? Blir det något nytt beslut eller hur resonerar du?

Stor varm kram till dig vännen

Vilken härlig lista att läsa.

Ps. Och angående trugandet på julaftonen så valde jag ett lätt sätt....låtsas vara tillfälligt" döv "och inte höra frågan ;)

Hihi ja kände mig rätt töntig som blev irriterad, jag förstår ju att andra kan dricka normalt. Ja, verkligen att primitiviteten kommer fram. Blev nästan äcklad av att se folk sluddra och skråla sådär högt. Även fast jag nångång kommer sluta med antabus och kanske dricker måttligt framöver så kommer jag ALDRIG att låta mig bli sådär odrägligt full. Har varit nyttigt att vara nykter o betrakta med klara ögon och hjärna en tid. Har fått många tankeställare och kan se från annat perspektiv hur jag varit när jag druckit. Och DEN insikten är väldigt jobbig att ta in. Det behövs en skäms-kudde, svälja hårt och hoppas att tiden bleker de jobbiga minnena ytterligare.

Hej igen,

Om du är anställd och är beredd att ta tag i ditt problem så kan du prata med din arbetsgivare så är de enligt lag skyldiga (rätta mig om jag har fel..) att hjälpa dig till tex öppenvård och bekostar oftast detta också då det även ligger i deras intresse att du ska må bra.

Öppenvården för mig innebär 6 veckors primärvård där jag går 4h per arbetsdag och sedan kommer det bli eftervård med 2h per vecka på kvällstid i ca 8 månader (tror jag!?). Träffarna är väldigt enkla och iaf jag känner att jag kan vara betydligt mer öppen där än på andra ställen då människorna där har liknande problem som en själv. Det har aldrig varit tal om mediciner och man är helt fri att gå om man inte vill vara där, man gör det ju liksom för egen skull.

I förlängningen tror jag att AA är väldigt bra just för att inte glömma...

Vad som är bäst för dig kan endast du avgöra men våga gör större förändringar än vad du tidigare har gjort om du verkligen vill förändras.

Du fixar detta om du vill! :)

Kram