Senaste kommentarerna i forumet

Vad gäller öppenvården, hur fungerar det? Jag vet inte om det är för mig.
Det jag behöver är nyktra förebilder, inte medecin.
hur fungerar det?

dina fina ord berör mig. Behöver gråta lite idag.
tack.

Hej Trollnäsa och välkommen tillbaka! Tycker du är stark som väljer att komma tillbaka och att du visar att du vill förändra dig. Jag har inte läst dina tidigare trådar men för mig så låter det som att du behöver hjälp med förändringen. Om du verkligen menar att du vill förändras så tycker jag att du ska göra allvar av saken, prova gå på AA eller kolla andra vårdalternativ.

Jag själv har precis börjat på öppenvård och jag har fortfarande mkt blandade känslor men det känns ändå som rätt väg för mig att gå, jag väljer livet framför alkoholen. De flesta i min grupp önskar att de kommit dit i min ålder och jag önskar nog att jag gått dit tidigare, vi kan dock inte älta i det förgångna utan det är vad vi gör från och med nu som räknas, låt 2015 bli vårt år, ett annorlunda år, ett nyktert år.

All lycka till och det är ingen annan än du som bestämmer vad du vill göra med ditt liv!

Mvh

MåBättre

I september beslutade jag mig för en vit månad. En månad fick räcka, jag vågade inte ens säga att jag skulle vara vit till slutet av året. Efter den månaden skulle jag fatta ett nytt beslut. Det blev en månad till. Nu är jag här bara dagar ifrån nyår utan att ha druckit en droppe. Jag är stolt. Jag är glad. Men jag är också fortfarande trevande. Tremånader är inte lång tid. Jag lär mig fortfarande massor med mig själv. I alla fall är det dags att summera det göttiga med mina tre månader+ som vit. Så here we go utan inbördes ordning annat än som de poppar upp i huvudet:

1. Jag känner tacksamhet dagligen. Jag tror att jag är närmare i kontakt med mina känslor och upplever glädje och tacksamhet mycket bättre och större än tidigare. Jag tar mig också tid för att reflektera över min tacksamhet.
2. Har hittat ett nytt frukostställe som jag går till lördagar och söndagar. Det är riktigt poppis så jag måste vara där tidigt för att få bord. Det är inga problem eftersom jag aldrig är bakis.
3. Ingen baksmälla- inga dagar som försvinner av att jag jämrar mig i sängen en hel dag pga fylla. Den där huvudvärken. Jag hade huvudvärk för ett par dagar sedan, påminde om hur det var dagen efter. Fy fan.
4. Avsevärt mycket mindre ångset. Det är så sant att alkohol genererar ångest i alla dess former.
5. Jag börjar förstå mitt eget värde. Det känns så fint att få en blick, en komplimang, vad fan som helst och veta att det är till MIG och inte mig bakom en fasad.
6. Jag känner mig cool.
7. Jag älskar att vara en person som inte dricker alkohol. Det känns så fräscht (ok, låter töntigt men nu är jag transparent här!)
8. Jag har börjat skriva här och dessutom följa underbara personer som inspirerat mig inte bara i min alkoholfria väg men också i så många andra aspekter i livet, tack! <3
9. Jag skäms inte över mitt jag idag.
10. Den energin som förut lades åt att vara bakfull och ha ångest kanaliseras till annat som ger mig enerig.
11. Jag tvingar mig själv att vara mig själv fullt ut när jag är nykter. Långt kvar men vilken kick när det väl händer.
12. Jag har börjat umgås med mina vänner på ett ärligare och mer givande sätt. Samtalen blir intensiva och djupa till skillnad från fyllesnacken.
13. Jag har insett att jag inte tycker om smaken av sprit, vin eller öl. That's it. När allt kommer omkring så gillar jag det inte.
14. Mina fruktansvärda minnesluckor, de som försatte mig i fara och genanta situationer. De kommer alltid att finnas i mitt förflutna men måtte jag aldrig aldrig aldrig igen uppleva en sån.
15. Inga blåmärken, hur ofta har jag inte stått i duschen dagen efter och hittat blåmärken på min kropp efter att jag ramlat. Det var alltid som en slag i ansiktet när jag hittade ett nytt.
16. Jag är skarpare i psyket, mer klartänkt.
17. Mitt självförtroende har stigit. Jag klarar av att leva mitt liv och vara en fantastisk person även utan alkohol. Det gör något fint med själen.
18. Jag har framtidshopp igen! I början av året var det väldigt mycket mörker i mitt liv. Det är klart det finns kvar lite grann här och där men de destruktiva tankarna, känslan av hopplöshet, rädslan över att bli påkommen av allt och alla är så ofantligt mycket mindre idag.
19. Mina antideppressiva, jag har så mycket att tacka dem för. Jag fattade ett beslut om att jag skulle berätta för mina nära och kära när jag började ta dem för att jag ville att de skulle veta och jag tror också att man inspirerar andra i sin närhet som också kanske lider att våga ta steget att söka hjälp. Det beslutet gjorde det lättare och naturligt att prata om min avhållsamhet från alkoholen sen. De var alla redan förberedda och införstodda med att jag gör en psykisk renovering.
20. Jag börjar tycka att jag beter mig och gör val som är mer passande min ålder än det där 20+ livet som jag envist ville vara kvar i.
21. Och slutligen, ett av det finaste jag börjat med. Sticka & skapa. Det har ju inte undgått någon som läst mina inlägg att jag fått en ny hobby. Den har börjat bygga min identitet. Jag känner en fullkomlig lycka och lugn när jag skapar och stickar. Vänner engagerar sig i det och det börjar ta form som ett spännande projekt.

Har säkert glömt hälften och nog finns det vissa saker som jag gärna hade satt upp på listan men som jag än så länge inte åstadkommit men det får bli ett annat inlägg, idag vill jag bara foka på det som är bra.

KRAM på er alla och gott nytt år!

Bra jobbat Mia! Suck hur irriterande är inte människor som är onyktra. Det är som att allt socialt ludd/skimmer/fingertoppskänsla försvinner med alkoholen och de blir nakna och primitiva. Precis som jag själv en gång i tiden. Jag tror att toleransen blir större allt eftersom, jag var också sjukt irriterad förut men det har lagt sig lite. Däremot finns det alltid några extra jobbiga exemplar och då kan man få unna sig att irritera skiten ur sig på dem (i huvudet). Äh lite svamligt inlägg som egentligen bara skulle förmedla att det är en fröjd att följa dina framsteg! Gott nytt år!

Skönt att juldagarna är över! Jag känner mig själv bra och VISSTE att jag skulle bli irriterad. Nu blev jag irriterad över folk som var lite högljudda när dom pratade, att sitta alldeles nära folk som skålar, att man kunde känna alkohollukten från deras glas tydligt samt att jag blev uttråkad att vara där sååå många timmar utan att dricka socialt. 7 timmar tyckte ja var alldeles för länge. Satt o skruvade mig och ville hem efter halva tiden. Som TUR var fanns det så mycket god mat och efterättsbordet var ett helt långbord att välja från :) och snart är det nyårsafton, samma prövning.

Det är bra att försöka förlåta sig själv. Jag försöker också och är på väg att acceptera saker som hänt. Men visst är det svårt! Och att alkohol varit inblandat gör det bara ännu mer svårförlåtet!

Trevligt att se en "gammal" bekant! Jag tittar in ibland men känner inte dom som är här och känner mej inte delaktig i den kampen längre. Min kamp är över. Jag kan också känna lite nostalgi och vemod, vi kämpade tillsammans. Många lyckades tror jag, andra försvann bara.Det är skönt att vara förbi det. Jag hade lite kontakt på FB med några också men mitt lösenord till det kontot är borta ur minnet. Vi går vidare. Jag har för övrigt helt gått ur FB av olika skäl, det blir bara för mycket information från en del.

Mitt liv utan alkohol är väldigt bra. Under hösten har jag upplevt en del jobbiga saker, personliga problem, men aldrig att jag tänkt att alkohol skulle vara en lösning. Det är jag tacksam för. Alkoholen var för övrigt bäst i de goda tiderna, som humörförstärkare. På slutet för all del också ångestdämpande, det dämpade för stunden ångesten av att jag drack för mycket. Jag får ont i magen även nu när jag tänker tillbaka. Så hemskt det var. Så tacksam jag är för stödet jag hade här på forumet.

Jag kan ärligt säga att jag inte saknar vinet, inte vill dricka. Men nyår som är framför oss upplever jag som jobbig i alkoholens sällskap. Vi brukar fira med ett gäng varje år. Inga stordrickare men ändå, kvällen är lång med måltidsdrycker, tolvslaget och sen nattmat och dryck. Det är oundvikligt att en del i sällskapet blir berusade. Och det har jag väldigt svårt att klara av. Berusade människor. Sen upplever jag mej också som lite av en, tja, glädjedödare kanske. Jag sitter där och är nykter och blir lite irriterad när nån börjar bli fånig, toleransen är inte den bästa. Särskilt som jag annars inte är på så glatt humör. I år har vi faktiskt löst det genom att åka bort. Maken tycker också att våra nyårsaftnar börjar gå på tomgång.

Jag läste också Dompas inlägg hos Mulletant, glad att se att ni finns därute.

Gott nytt år kära vänner!

Hej Lena! Bara att ta nya tag! Du är en av mina forum-hjältar...Tänker på dig! Kram

När jag beslutat mig för att sluta dricka, det enda alternativet för mig, märker jag att mina tankar på alkohol ökar.
En god vän till mig nämde för många år sedan en sak som etsat sig fast i minnet, "när tankarna kretsar till alkohol mest hela tiden", ja då har
man alkoholproblem = alkoholist. Exakt så är det för mig nu! Får inte bort dom jäkla tankarna, de snurrar på hela tiden.
Nykter och pigg idag, skall så förbli! Det nya året skall tas emot i nyktert tillstånd, det första på mycket mycket länge.

Ha det gott, Trötter

På dig i din kamp, du kommer inte ångra en enda av dina nyktra dagar, kram

Vad vi är i otakt Lena. Må så bra som möjligt, kram

Ska bara berätta att jag druckit massivt flera dagar i följd. Puss på er!

Nu inne på tredje dagen, alkoholabstinens börjar som tur är klinga av. Känner mig dock väldigt nere, mycket tankar som kommer upp..

till dig Tilde. Fint att livet är gott! Mitt också:) ... Ska slänga iväg en hälsning till Dompa också, såg att han lämnat avtryck i min tråd. Kram och allt det bästa till dig.... Och ja, så fint att vi hade möjligheten och modet att dela liv, att ge och få stöd av varandra / mt

i juletid, alla ni som har betytt så mycket för mig... vi delade våndor och tankar under en lång tid och jag känner nån slags nostalgi men också tacksamhet att kunna gå vidare...själv. Tack alla ni, fasen vad bra att vi hade varandra!! Nu är läget lugnare i mitt liv, jag har hittat tillbaka till mig själv, gjort en flytt och livet har blivit rikare och jag klarar av att känna oro utan att döva. Snart nytt år, önskar er ett gott nytt sådant. Ser att en och annan "gammal" vän är inne nångång ibland. Kram och så...

Från början till slut och det känns stärkande för min motivation. Jag blir också rörd o glad över omtanke, råd och stöttning ifrån er andra. Var rädda om er därute!

Hade korttidsmotivation att vara nykter över jul men har också en önskan om att vara en som inte dricker på sikt. Skulle gärna konsumera en flaska vin idag, och om jag visste att det var ofarligt skulle jag lägga tid och pengar på att införskaffa det. Systemstängt imorgon skulle ju hindra att jag hade något imorrn. Jag vill ha en flaska vin idag, men jag vill inte vara en som dricker, och flaskan skulle bevara den sidan hos mig. Skönt så, att den motivationen är intakt för idag.
Å andra sidan känner jag mig rejält deprimerad. Dock något lättare att ta sig ur sängen idag än det var igår. Hoppas det kan gå åt rätt håll å att jag kan kravla mig över tröskeln till lite välbehövlig motion.

Oj, vad trist att alkoholen ska ha greppat tag om dig vid en så ung ålder! Du låter klok och insiktsfull och jag önskar att din vilja bär till att bryta detta beteende innan det får konsekvenser för jobb och annat. Ett varmt lycka till!

Har försökt vara ytterst måttlig med intag av alkohol under juken, men något vinglas har nog tömts.
Trots att jag konsumerat rätt mycket annars, anser jag dock att julen är barnens högtid, då skall man vara rätt restriktiv med alkoholen.
Stingo, bra tips du gav mig och tanken har slagit mig att det är ett bra sätt för att unvika att dricka, problemet kvarstår dock när man är bortbjuden,
har gäster osv. Jag vill sluta dricka och kunna avstå, trots att den finns i min närhet.
Jag är fast besluten om att sluta dricka, kanske en dålig ursäkt att julen "kom i vägen", nu nalkas även nyår men överväger att vara absolut helt nykter trots gäster som inte brukar "spotta i glaset".

Allt gott till Er, Trötter

Julen är över och lika glad för det är jag. Det har på senare år inte legat i toppen av mina favorithögtider. Mest på grund av alla förväntningar kring helgerna och det allmänt vedertagna om hur man SKA fira jul. Minns ett år när jag mådde riktigt dåligt hur fruktansvärt det var att se vänners idylliska jular på sociala medier. Har absolut varit mycket mer i balans i år. Känns skönt. Det har jag mina antidepp att tacka för. Alkohol har aldrig varit en central del i julfirandet i vår familj. Något glas vin /öl på sin höjd men aldrig snapsen och aldrig någon fylla.

Sjukt jäkla nere idag, alla ska på fest och ha skoj och jag ska bara sitta hemma och ruttna, känns som livet kommer vara så från och med nu, sjukt tråkigt.

Hoppas på en positivare anda imorgon..

Ha en bra fredagskväll allihopa!

För att citera Lennart Hellsing (fritt ur minnet)

Sju fikon föll från fikonträt
det första föll på knä och grät
det andra föll till föga för en apa på ett bamburör
det tredje höll sig kvar med list, men föll på eget grepp till sist
det fjärde föll och sade då, jag föll för att det föll sig så
det femte föll på den idén att söka stå på egna ben
det sjätte föll för kung och land
det sjunde föll i Ahmeds hand

och Ahmed sade "gudskelov att det var här jag låg och sov"
------
Jag upplever att jag är det fjärde fikonet. "Jag föll för att det föll sig så". Det fanns aldrig någon speciell orsak. Jo, jag har genen, men därutöver blev det bara så. Jag drack ibland..., så drack jag mera... och medan oron växte, växte också alkoholens grepp... Som de säger om grodan som simmar i en kastrull. Om man hettar upp vattnet tillräckligt långsamt, så hoppar den aldrig ur.

Naturligtvis finns det en massa bakgrundsfaktorer, som har påverkat och inverkat. Men nej, inte skulle jag säga att någon av dem är orsaken till att jag drack.

Nu tänkte jag då bli fikon nummer fem "det femte föll med den idén, att söka stå på egna ben" ;)

Min man finns här inne, kallar sig fransmannen. Han tror att han måste bevisa hela tiden att han inte är idiot, därför dricker han. I hans värld är det bara losers som är nykterister, ingen är det frivilligt. Nollor, inte sådan som han är, en cool snubbe som klarar galant att dricka lite då och då.
Ingenting hjälper. Inte veckor, ibland månader av nykterhet, inte AA, inte Riddargatan1, inte kärlek från mig eller familjen, inte att han redan gjort bort sig på jobbet, bland vänner, i familjen, inte att polisen kommit och pratat med honom två gånger. Ingenting hjälper. Han ska bevisa att han är normal. Och i övrigt gömmer han sig bakom sin SJUKDOM, alkoholismen. Så jag ska inte skälla eller klaga, han är helt oskyldig. Gråter jag så gör jag det enbart för att straffa honom. Jag är elak och han är det synd om.

Tack Berra, har läst mycket från dig. Du är ett föredömme och jag är glad för din och frugans skull.
Kram

En tid som för många präglas av nervositet och ånger, antingen med ett eget riskbruk eller som anhörig till en utpräglad missbrukare.
En tid med mycket ledighet och mycket...tradition, den finns i två varianter, den förväntade och den som den obehagliga.
En helg med fylla och bråk, en tradition som man inte vill ha, men som ändå kommer.
Med ledighet kommer alkohol, med alkohol kommer det oförväntade förväntade, det negativa med sitt eller andras drogberoende.
Man vet hur det brukar bli, för det brukar alltid nästan bli så, eller för all del, ännu värre.
Många ser den, men vill inte låtsas om som om den fanns, andra ser den men är oförmögna att göra någonting åt det.
Man vill inte förändra det förväntade, en sorts apati med bakbundna händer, det finns alltid något att skylla på, aldrig mitt egna fel att det blir som det blir, alltid någon annans fel...

Mina år med alkoholens frånvaro började med att förändra tankebanorna, jag gick då på ganska så tunga antidepressiva medel som totalt förändrade mitt sinnelag.
Jag förändrades till något som jag inte längre var, en slags lealös zombie utan egen vilja, jag var inte jag längre. ..
Jag slutade abrupt med alla mediciner och alla utsättningsproblem de förorsakade, och blev på något sätt "fri" från det som tog ifrån mig mina egna initiativ.
Jag bestämde mig därefter att inte tillåta mig dras ner i något sorts drogberoende oavsett vad, jag ville ha kontrollen kvar, bara vara kvar i verkligheten, oavsett hur kass den än var.
Och den friheten jobbar jag vidare på, och den blir bara bättre och bättre jo jag har kontrollen mycket bättre idag än då...

Mitt råd till alla er som funderar på erat drickande, bryr er inte om hur mycket och i vilka former ni ska dricka alkoholen på...
Fundera mer på vilket sinnelag ni vill uppnå under vilka omständigheter, alkoholen kan lika väl förstöra såväl som förstärka dina intryck och känsla för livet.
Det enda jag med säkerhet kan säga är, att alkoholen ljuger, det du upplever finns inte, det är som en saga med ett ganska så ofta sorgligt slut för de flesta inblandade.

Man behöver nog istället ifrågasätta sig, varför vill jag droga bort detta tillfälle istället för att få möjligheten att få uppleva den på riktigt?

Min jul blev lugn och fin, upplevelserna var många och känslosamt positiva.
Ser fram emot ett nyår där jag ska vara med precis hela tiden från början till slut, Adde brukar kalla dessa högtider för amatörernas afton, vi andra krökar ju resten av årets alla dagar och nätter.

De flesta vet inte ens varför, och svarar de på detta så blir det oftast bara en gammal klyscha, bara därför att.....och så skyller de på någon annan, eller annat.

Varför dricker jag?, och då den egentliga anledningen, inte på någon annans orsak.

Berra