Senaste kommentarerna i forumet

Tankarna snurrar. En näst intill sömnlös natt. Jobb och resor. Krav och otydlighet. Upp och ner, fram o tillbaka. Hemma, borta omvartannat. Märklig känsla att komma hem, samtidigt väldigt skön. Tar tid att landa på mina olika bostadsorter i olika länder.
Ibland önskar jag mig bara ett vanligt jobb. Inget konstigt alls.
Just nu känns det som jag är på väg in i en depression eller att bli utmattad psykiskt. Tänker mycket på hur meningslöst det är.
Jag kan inte sova. Jag orkar inte ha en hjärna som går på högvarv hela tiden.
Vem kan hjälpa mig? Orkar inte just nu.
Alkohol är inte ett alternativ.
Varför blir mina tankar så svarta och svåra?
Kram LP

Jag skulle verkligen älska att få sova fyra timmar i sträck. Eller tre. Oftast vaknar jag efter nån timme bara. Rätt tärande.

Tänker på allt vi människor har för oss för att fylla våra hål, döva våra smärtor, mildra vår ångest. Hur jävla dåligt det går. Och ändå kör vi på med samma saker igen och igen och igen. Tog nyss en stor nattmacka. Inte för att jag var speciellt hungrig utan bara för att. Bara för att fylla mig med nåt. Fylladämpadövamildra.

Jag tror att jag kan bli en harmonisk människa. Och ibland får jag för mig att det alls inte behöver ta så lång tid eller kosta sån möda att nå dit. Jag tror heller inte att jag behöver "nå" nånstans överhuvudtaget. Jag har det redan inom mig. Tjoff säger det bara en dag när jag slutat krångla till allting så förbannat och vips är jag så där. I harmoni. Ja, på nåt plan tror jag faktiskt att det kan vara så överlöjligt enkelt. Men sen har vi ju alla andra plan vid sidan av det här magiska kvantplanet som ställer till det...

Fy fan, nu ska jag upp om drygt tre timmar, hålögd, rödögd å trött. Tur att det är fredag. Klockan 22.49 i kväll skriver jag sju veckor a-fri. Man skulle kanske fira det med ett stort stycke rotselleri. Ja, eller nåt. Nattinatti så länge.

Du är inte helt fel på det. Jag har varit iväg med jobb och GIVETVIS passade jag på att ladda upp med ett par garnnystan. Nu åter hemma och det känns skönt. Längtar efter helg. Hur är det med dig? Long time no see!

Jag hade utan tvivel mer än dubbelt upp kunnat vara utan den där fyllan. Jag är på ett vis tacksam att fyllan bekräftade min alkoholism så rejält. Samtidigt så är jag lite oglad och skraj att det var så okontrollerat, jag trodde att det skulle vara en skön känsla med några kalla pilsner att filosofera över.
Själva fyllan var otroligt överskattad men jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till underordnad, förstår nog inte riktigt.
Det fanns liksom inte en längtan över att bli full. Det var nog mest en längtan över lugn och harmoni, reflektion, analys på nåt vis.

Troligen så har kanske det undermedvetna i veckan planerat i smyg. Vi har varit på restauranger varje kväll där det varit normal måttligt intag från alla. Jag noll intag.
Inga problem överhuvud taget.
Jag vet inte om jag svarar på din fråga?
Nu trippar jag vidare på lätta fötter.
Söndag den 2 nov. är bara några dagar bort. Så otroligt sjuk jag var då!
Idag har jag varit ute i skogen och sprungit i de brantaste backar och djupaste lerpölar i den svenska myllan.
Bättre än så kan det ju inte bli?
Som jag mår nu skulle jag alltid vilja må. Nöjd av prestationen, luften, energin. Tolerant och förstående, ingen stress inombords (bara lite kanske)
Det är mitt verktyg för att må bra. Önskar även att jag kunde må så här utan den fysiska ansträngningen. Kanske det går om jag börjar meditera.
Det blir mitt nästa mål.
Sköt om er alla därute!

LP

Du var inte tvungen att resa ända till Uzbekistan för nåt garn eller så?

KRAM!

fina Flygcert för att du skänker mig en tanke ♥

Jodå allt är nog hyfsat ok men jag börjar känna av pressen iom kylan och mörkret. Och jag är ju ingen ungdom längre så allt måste få ta sin tid utan att jag sätter min hälsa på spel. Och jag är innerligt tacksam för att jag har en stabil nykterhet med bra verktyg och bra kontakter att stötta mig mot.
Jag är ibland förundrad över hur jag klarat de sista kaosartade åren utan tanke på alkohol, tidigare hade jag avgjort gått in i dimman och bedövat mig helt och mitt usla mående som var tidigare så hade jag inte överlevt en fylla.
Idag börjar Loy Krathong i Thailand och jag önskar så att jag kunde vara där och njuta av blommor, ljus och fest. De kan konsten att festa dessa thailändare :-)) https://www.youtube.com/watch?v=P8dFE7sMsHE Men jag njuter på avstånd !
Jag tog ledigt en dag häromsistens och var på en föreläsning av experten, kunnaren, halvguden (!!) Craig Nakken. Förmodligen hans sista framträdanden i Sverige pga ålder. En mycket givande föreläsning och som av en händelse sammanfallande i kölvattnet av Djävulsdansen. Många behandlingshem har föreläsningar som är gratis och som är väl värda att vara med på. Ha lite koll på dem !!
http://www.valbo.nu/forelasningar/vad-hander-i-familjer-nar-missbruk-fo…

Jag har inte hängt med på forumet sista tiden mest beroende på att jag inte kom in öht :-(( Annars brukar jag läsa valda delar och, numera sällan, kommentera när jag känner att jag kan tillföra något. Aktiviteten går upp och ner men det viktiga är för mig att inte släppa kontakten. För hur det än är så måste jag påminna mig och inte glömma att jag är en alkis. Just det är min största fara. Jag har ett par vänner som fick för sig att de var friska och båda har ett satans jobb att komma tillbaka till livet igen. Och jag vill inte tillbaka till misären igen. Nu ska jag läsa lite i din tråd flygcert och tack igen för att du tänker på mig ♥

... men vafan - 83 år! Fast det var kanske jobbigt bara den första hälften eller nåt och så blev det ett magiskt äventyr sen. Hoppas så.

Pusspuss!

... ord och formuleringar på anhörigsidan, Ullabulla. Dom kunde lika väl vara hämtade från beroendesidan. Same-same, but different, liksom. Tycker det är en av forumets storheter. Man ser likheterna i stället för motsatsen och på så vis blir det också lättare till förståelse. Tack för dina rader, Ulla. Vi får fortsätta tänka, reflektera, formulera, våndas och hoppas, inte sant?

:)

/L

Känns som så.
:)

Kram.

/L

Precis just i dag, just nu, undrar jag. Kram på dig!

/L

... hur det gått för dig den här senaste veckan. Oavsett hur, lämna gärna ett litet livstecken om hur du mår. Stor, varm kram!

/Lena

... träning och annat i ditt liv, Pontus? Skriv gärna en rad.

Kram på dig!

/Lena

Hur går det för dig?

Kram!

/Lena

... hur går det med huset i höstmörkret?

Tänker på dig och hoppas allt är okej?!

Kram!

God morgon,

Fortsätter det åt rätt håll?

Kram

God morgon Moan,

Läget?

Kram

Och det verkar vara precis samma resa vi medberoende gör när vi lämnar/blir lämnad av alkoholisten.Först någon sorts insikt i att det inte funkar,sen en panik,sen en sorg.Sen en vilja att gå tillbaka till drogen/alkoholisten för att det var ju så mycket lättare(not).Allt detta för att slippa gå igenom det du nu är mitt i.Tristess vanmakt en känsla av att sitta fast i bojor och inte komma vidare.Sen ångest av allt som blivit undangömt i vrårna som börjar kika fram osv.Märkligt och oväntat att vi är så lika i våra resor.Drogen är ju iofs densamma dvs alkoholen.Även om vi då fastnar i personen och inte själva alkoholen.Hoppas du spjärnar emot med allt du har.

Oj hahaha kolla Nyman gjordes om, kul va ? Du, det är så här det är vet du. Läs min berättelse om den lilla flickan :) <3

<3

Har väl alltid haft svårt att stå ut när det är svårt att stå ut. Men jag fattar ju att det skulle vara idioti att slarvsupa till nu. Att det finns stora vinster att hämta hem även framöver, efter ännu längre tid som a-fri. Kanske är det med nykterheten som med meditation. Man mediterar och mediterar och fan också, det händer ju inte ett skit. Men så plötsligt händer det! Ja, typ så. En annan grej jag tänkte på i dag är följande: När jag dricker för mycket/för länge så öppnar jag dörren till ondskan. Det kan ju låta pompöst och religiöst men det är banne mig så. Jag öppnar dörren till dåliga energier, gör mig mottaglig och sårbar för ickekvalitativa tankar, rädslor, mentala surdegar och onda energier. Det ligger en himla poäng i att hålla sig nykter bara för att inte ha sån skit liggandes precis framför ytterdörren till sitt sinne. Svamlar jag nu så hav överseende. Och ta emot kvällskramen min. Funderar på att dra mig tillbaka till mitt gemak.
;)

/L(ångt ifrån färdig med mig själv)

Japp. Så är det. När det nynyktra rosa skimret har lagt sig, så kommer vardagen även här.

MEN det är då vi inte får ge upp. För det är DÅ som vi verkligen kan börja jobba med oss själva. Det är då som vi börjar inse varför vi drack, vad vi ville glömma och fly ifrån. Det är obehagligt, trist och inte särskilt kul.

Men jag tror ändå att det är den enda vägen som finns. Att arbeta sig igenom det tunga, trista och svåra. För där emellan, så kan vi äntligen känna glädje och lycka, som vi aldrig gjort förut. Att sluta dricka är vägen mot ett helare liv. Inte glömma det.

Kram

Kolla min #57 (skriven dag 49) och där omkring. Jämför sedan med min senaste. Kanske det kan ge dig hopp

.

Härligt Stingo!

De där stråken av lycka... De flimrar förbi - som eldflugor om natten.
I början fattar man inte riktigt vad det är.

Men med tiden blir stunderna allt fler och fler.

Ja, du fattar vad jag menar. Att känslan kommer spontant, av sig själv, utan hjälp på traven. Gött! Och rätt åt dig! :)

Kan meddela att NA-öl funkar utmärkt i vårt hushåll, hade ju lite funderingar kring dom tidigare. Men det är ett skönt sätt att förgylla en vardagsmåltid tycker jag och så innehåller inte NA-öl så djävulskt med kalorier heller och hur som helst inte i jämförelse med starköl. Gillar kolsyran och "tyngden". Så det var en trevlig upptäckt.

Drygt 100 dagar... Ja du, kära Stingo. Jag plaskar ju på i min 47:e men håller mig flytande utan större åthävor. (Varför kommer jag att tänka på ölmage helt plötsligt?)

Fortsätt må.

/L

Körde hem 300 km från en arbetsresa idag, kom iväg i god tid och vädret var, nja inte direkt soligt, men i alla fall ljust och klart. Motorvägen var tom och bra musik på radion. Plötsligt genomsköjdes jag av ett häftigt lyckorus, ren och äkta glädje. Jag hade just klarat av två krävande projekt på en gång, gjort långa dagar, men också fått göra fältarbete och mera praktiska grejer, efter alltför mycket papperspushande på kontoret. Hemmavid har stämningarna lättat flera grader... Mitt i det där slog det mig, att jag inte kan minnas när jag känt sådan spontan glädje senast. Vid närmare eftertanke, så är det något jag till och med medvetet reflekterade över, medan jag ännu drack. Att jag en längre tid haft svårt att känna glädje i situationer där jag tidigare kunnat vara riktigt lycklig, i naturen, på havet, på stugan... Då förstod jag bara inte vad den verkliga orsaken var.

Lena skrev nyss att alkoholhjalpen.se rekommenderar minst 90 dagars nykterhet. Jag har nu drygt 100 bakom mig och först nu fick jag ett kort ögonblick återuppleva en känsla, som för länge sen kom helt naturligt för mig. Det är nog som de säger: "ett misbrukarliv är ett glädjelöst liv" och vägen tillbaka är betydligt längre än 3 månader.