Senaste kommentarerna i forumet

Snubblade precis in på en blogg vars författare för ett tag sedan valde ett vitt halvår. Hon skriver i ett antal inlägg (scrolla längst ner på sidan så att ni läser dem i rätt ordning) om hur hon fattade beslutet och hennes iakttagelser under resans gång. Så intressant, inspirerande och stor igenkänning. Läs vettja!

http://thebarcelonadiary.wordpress.com/tag/ett-vitt-halvar-2/

Jag har inte varit ett dugg ledsen eller sörjt. Och då tänker jag så här: Jaha, är jag bara nån slags himla låtsasnykterist då? 38 dagar helt i onödan? Eftersom jag inte har tänkt "aldrig mer" utan bara "här och nu". Jag ger upp så väldigt lätt när jag stöter på patrull så *här och nu* är enda chansen för mig att vandra. Skulle jag se framåt så skulle jag tappa sugen, tvärstanna och börja konstra som en vildsint märr.

Ja. Det skulle jag. Punkt. För fan också.

... #318, SL.
<3

Tror ni att det är avhållsamheten från alkoholen som får mig att må bra? Tänk om det är så?! Då finns det inte en cell i min kropp som någonsin vill dricka igen. Inte en cell. Jag.är.en.annan.människa.

Jag är så glad och tacksam över mina nära vänner som jag alltid kan vända mig till när allt är skit. Ett sms eller telefonsamtal för att gråta ut lite. Nu hörde jag av mig till en kompis för att jag mår så bra. Skickade ett sms bara för att säga att livet är fint och tack för att hon är en så god vän. Tänkte att det kunde vara skönt för henne att höra av en även när livet leker. Så att hon förstår att hon är en del i det. <3

Välkommen hit! Vill bara säga att jag förstår din känsla och nog är vi många här som sitter i samma båt. Jag har också den här grejen för mig att jag vill fly och skita i och då kan det verkligen sluta hur som helst. Lösningen på problemet? Ja du... Jag har i alla fall börjat med att hålla mig helt torrlagd. Skulle så gärna vilja ha en quickfix på resten också men får hela tiden påminna mig själv om att skynda långsamt. Vi får väl se vart det landar för oss båda, eller hur?

/Lena

Usch, känner mig så snärjd. Fetnar alltmer, det stramar i kläderna och veckar sig på ryggen. Och i kväll när jag kommer hem och vittjar brevlådan så ligger det ett förbannat brev där från psykmottagningen. En träff med ännu nån läkare jag aldrig mött, vi ska "diskutera min fortsatta medicinering och behandling härifrån". Men kyss mig i arslet!

Ebb, gillar dig med.
SL, svaret på din fråga är: Jag surnar till och fetnar.

SUCK!

Absolut, Och jag vill verkligen sluta. Men det är ju ändå något som gör att jag fortfarande vill må så dåligt, förstår inte varför man vill utsätta sig för det. Får helt enkelt börja om och göra det mer aktivt. var aktiv i början och då gick det bra. sen släppte jag det lite mer för varje dag som gick. Får helt enkelt vara mer aktiv och försöka att aldrig glömma bort att det inte går bort av sig själv.

Har du tänkt på att det egentligen är tvärtom? Du har levt med problemet så här långt, nu kan du börja leva med lösningen.

Jag håller med allt Muränan säger. Det är normalt att sörja, det går över och du ska göra det med gott samvete. Fast man vet att vinet bara ledde till elände så saknar man ändå den goda tiden som det ändå var en gång för länge sen. Det är precis som Muränan säger som ett förhållande som tar slut. Ett dåligt förhållande som ändå var bra i början. När man blir nykter så får också alla tankar och känslor möjlighet att komma fram, sånt man kunnat döva med vin. Det är också smärtsamt. För mej har det varit jobbigt att tänka på att jag slösat bort så mycket tid i alkoholdimma. Att jag inte slutade för många år sen. Men de tankarna blir lättare att leva med ju längre tiden går och jag försöker se det som en del av min personliga utveckling. Mina erfarenheter är värdefulla på sitt sätt, jag får se det från den sidan. Jag får leva med mitt lsneda lillfinger som jag bröt när jag ramlade i fyllan. Det kunde gått värre.

Två och ett halvt år nu och jag har för länge sen slutat sakna vinet. Istället känner jag lycka och stolthet för att jag nått hit. Håll ut, ge inte upp när det blir tungt, och det blir snart bättre!

Va gör'u?

Kan skriva under mig själv på många av de punkter du har listat och kan naturligtvis även lägga till en hel del. Hoppas att du blir kvar här och delar med dig av din väg till ett nyktert liv. Välkommen

.

Känner igen mig i det du skriver Nitram och vill själv ha hjälp inom området. Fortsätt gärna skriva om hur det går för dig och vilket beslut du väljer att ta. Mina vänner och min Sambo är väldigt stöttande och glada att jag faktiskt väljer att sluta dricka alkohol då dom kan se hur mycket jag skadar mig själv och dom runt omkring mig. Men jag vet också hur det känns att inte känna sig riktigt välkommen om man inte dricker. Det är en riktigt snedvriden bild man har om Alkohol.

Välkommen och tack för att du delar med dig

jag kände mig så hopplös

:)

Känner igen mig i allt du skriver. tog beslutet för 4a månader sen att sluta dricka men ramlade precis tillbaka in i det gamla. Började känna mig duktig, gillade mitt nya jag och jag kände mig mer säker på mig själv än jag gjort på väldigt länge. Så säker att jag trodde att jag kunde dricka igen. det slutade som vanligt i katastrof. Jag antar att vi har väldigt liknande problem och det enda jag vet med säkerhet är att jag inte kan dricka. Jag kommer få leva med de här problemet antagligen hela livet ut från och med nu. Jag vet att det kommer gå käpprätt åt helvete om jag fortsätter med alkoholen och med den vetskapen borde det ju vara väldigt enkelt att bara sluta. Så är ju dock inte fallet,. Jag hoppas att du fortsätter att skriva och delar med dig av erfarenheter och lärdomar du får på vägen.

Lycka till
Vänlig Häsning

Hej på dig!

Instämmer med det som Villmåbra skriver. Kan tillägga att alla kan gå in och läsa här - på gott och ont. Du behöver ju inte tala om allt om dig själv, om du inte vill. Man kan "koda" lite och ändra vissa omständigheter.

Lycka till!

Jag tror alla känner en sorg i början. Det kan nog handla om flera olika saker. För det första, att sluta dricka är som att göra slut. Man skiljer sig från vinet. För det andra, börjar man lätt tänka på allt man försakat, allt man gjort - både mot andra och sig själv. För det tredje, kan det kännas som slutet på livet, så som man känner det.

Det jag kan trösta dig med är att det går över. Snart kommer du inte fatta varför det där vinet var så viktigt. Men du måste ge det tid. Det har skrivits ganska mycket om det på forumet. Just att ge nykterheten tid och inte tro att man kan stressa fram sitt nya liv. Man vill kanske att allt ska vara fantastiskt så fort beslutet är fattat, men det funkar ju inte riktigt så.

Sörj Lexi. Det är helt ok. Det betyder också att du vänt vinet ryggen och gått vidare. Det är det bästa du någonsin gjort. Vad jag vill säga är alltså att du nu genomgår en helt naturlig fas i din nya nykterhet.

Stor kram till dig

Kämpa på vännen! Det värsta går över om ett par dagar! Ge inte upp!

K R A M

Kämpa på det går. I början på min nykterhet fick jag påminna mig själv om hur jag var, hur jag betedde mig, och det vidrigaste den hemska ångesten. Jag kallar den min gamla B-film som spelats upp i huvudet på mig tusentals gånger. Varje gång jag tänkt att det kanske skulle kunna gå bra denna gången har jag fått påminna mig om hur allt blev till slut. Det slutade i en katastrof. Numera är alkoholen fienden nummer ett men jag har övertaget just nu.
Kunde jag kan alla, viljan, viljan, jag kan inte nog poängtera den. En dag i sänder och du blir starkare.
Kram Konstnären

Varför ska man alltid vara så duktig!? Nu mår jag bra som har slutat med alkohol FÖR GOTT och då kan jag väl tillåta mig själv att få vara lite lat och sörja lite över att jag aldrig mer ska dricka vin. Men istället tycker jag att jag ska hinna med allt det där som jag annars struntade i för att istället dricka vin. Ställer väldigt stora krav på mig själv just nu.
Är det normalt att man i början av nykterheten känner sorg? Kan ibland känna mig riktigt ledsen och först förstår jag inte varför, men så inser jag att det nog är känslan av att aldrig mer få sitta där med mitt vinglas. Skulle ställa bort alla vinglas, så slipper jag bli påmind. Men nu ska jag ta vovven med mig och gå en lång promenad istället, rensa hjärnan och få lite frisk luft samtidigt.

En vidrig natt har passerat. Har svettats och vaknat minst 100 gånger om jag ens somnade.. Det är precis det här jag måste ha i minnet -Jag vill aldrig känna så här igen!! Ni andra som slutat, har ni gjort någon hälsoundersökning efteråt?

<3

det går, det är svårt, men det går.

I lördags gick jag och reklamerade en påse veteöl som jag tidigare i sommar fått med mig av misstag.
Någon hade helt enkelt fyllt på med alkoholhaltiga på den alkoholfria hyllan.
Det ledde då till att jag av misstag tog en stadig klunk, och sen hällde resten i slasken.
Killen på bolaget, som jag minst sagt är stammis hos, tyckte det var ett "udda klagomål"
Tidigare snackade vi en del vin. Nu gnäller jag mest om att dom ska ta hem fler kul NA
Alternativ. Fick med mig en något större påse, med fler veteöl hem. Nu var de av rätt sort för mig.

Nu en halvlat höstlovsvecka med lilltjejen. Det blir fint!

/PP