Nu har jag läst runt här i några veckor och tänkte att det nu är dags att skriva en egen tråd. Samlat lite mod. Känner att man lämnar ut sig så och det är lite läskigt. Skäms så för min oförmåga att ha en sund relation till a.
Har varit nykter i 28 dagar och det är den längsta nyktra perioden på 5 år. ( hade ett längre uppehåll med hjälp av antabus då). Fick nu äntligen lite kraft igen att bryta med min äldsta "vän" a. Har druckit sedan jag var 16 år och det är några år vid det här laget!!!!!!
Har alltid varit den som festat mest och velat ösa på natten lång. Vad jag gjort och sagt i fyllan vet jag inte om jag är redo att skriva om än. Inte för att jag tror att någon som läser det blir förvånad eller tycket att det är för j...igt. Nej det är för att jag skäms så för mig själv. Tycket att jag varit kass och det vill jag inte älta just nu. Orkar inte utan försöker hålla en positiv ton.
Så nu försöker jag tänka att det verkligen blivit dags att ta tag i detta eländiga ångestrus som jag ständigt befunnit mig i. Jag som börjat planera mitt drickande på förmiddagen och sista tiden så tänkte jag bara på alkoholen och vad, när och hur jag kunde dricka. Och jag drack allt. Öl, vin, wiskey, gin cider, likör....allt med alkohol i. Så det var inte smaken av a utan ruset som jag ville ha. Vaknade varje morgon med ångest och skämdes så inför mig själv. Ingen har anat hur illa det varit. Inte min man eller min familj. Ingen. Jag har inte druckit så mycket ihop med andra, jo kanske men försökt kontrollera det, utan det har varit när jag varit ensam som jag älskat att koppla av med a.
Men idag är jag nykter och njuter av det. Känner hur glädjen kommer tillbaka och stoltheten över vem jag är ökar för varje nykter morgon :)
Nu skriver jag här för att dela med mig och få stöd och kraft så att jag inte faller tillbaka i "alkoholens kvicksand", som någon skrev. Inte igen.
Ha en bra kväll alla vi som kämpar//mod 60