Senaste kommentarerna i forumet

Härligt kämpa på. Man måste alltid försöka. Medicin i inledningsskedet kanske?

Det är kärlek, ville jag skriva, men verkar kanske lite teatraliskt. Det har inte gått så bra, men är på gång igen. Vill bli fri från detta helvete. Trappar ner nu och idag hade jag mindre abstinens än på mycket länge. Hade kunnat låta bli ikväll., för det var hanterbart, men åkommor tvångstankarna in, måste bara unna mig. Jag är så tacksam för din uppmärksamhet, Muränan, någon såg mig. Det betyder mer än du kan tro. Någon såg mig, det ta mig fasen kärlek!

Vad bra Calle! Låter hur bra som helst. Det handlar väl om att inte utsätta sig för alltför stora prövningar i början. Och om man faller, att orka resa sig igen och komma tillbaka. Du är stark hörru! :-D

Visst följer suget klockan?! Det är väl den inrotade vanan, antar jag. För mig är det värst på sen eftermiddag, inför middagen. När middagen är över, så är suget bortblåst. Det handlar alltså om att fatta att suget bara håller i sig en stund och inte är för alltid. För varje gång man besegrar suget, så inbillar jag mig att det krymper lite, lite till nästa gång.

Ha en bra dag!

PS. Har tre muggar som behöver skuras BTW, så du är välkommen!

Du är smart du Stingo. Det där har jag inte tänkt på. Smuttare...? Måste fundera lite.

Hej Pion!

Såg dig i en annan tråd! Hur går det för dig?

Kram

Hej och välkommen hit Vanlig. Ja, som Santorini skriver, här är du vanlig. Jag kan tyvärr kryssa in på ett antal av dina punkter ovan. Sedan kan jag nog lägga till en rad med mindre snygga varianter också. Ingen dömer dig här. Det brukar vi klara av så bra själva ändå... eller hur? Så bra att du lyckats sluta. Alldeles själv. Mycket bra gjort. Nu kan allt bara bli bättre, även om du har mycket jobb framför dig.

Fortsätt gärna och skriv och läs här. Det hjälper i vart fall mig väldigt mycket.

Kram

Ja, du har två prövningar framför dig. Du kan bemöta dem på lite olika sätt beroende på hur stark du känner dig. När man klarat en prövning, så växer man. Men det kan vara onödigt att utsätta sig för alltför stora risker i sin nynykterhet. Men det kan bara du själv avgöra.

Kalaspinglehelgen låter svår, tycker jag. Du har tre val, som jag ser det. 1. Säga som det är, men det kanske inte är läge för det? Krävs mycket mod. 2. Skylla på något. Medicin funkar alltid. Nästan sant. 3. Stanna hemma den här gången tills det gått lite längre tid. Att åka och sedan försöka krångla sig ur på plats kan bli riktigt svårt. Se till att ha en plan. Som du sedan håller dig till.

Jobbresan känns inte så skoj. Det är så jäkla jobbigt när folk blir riktigt packade och man sedan ska ha en jobbrelation med dem. I omvänd ordning är det förvisso ännu värre och bli riktigt packad själv och sedan ha en jobbrelation. Det har vi ju prövat... hua... Njut av att vara nykter! :-D Sedan kan man ju få magsjuka precis när man ska åka också.

Jag menar inte att du ska isolera dig och inte göra något fram över som innehåller a-frestningar. Men tänk bara på att det ska bli lagom prövningar för dig. Det gäller att få pröva vingarna i lagom takt.

Stor kram till dig <3

PS. Tack så mycket för den fina hälsningen i min tråd! Blev jätteglad! <3<3<3

En grej jag själv gärna skulle vilja hitta mera djuplodande information om är de olika typerna av alkoholmissbruk. Grovt beskrivet "periodarna", som inte kan få igen korken och dricker kopiöst då de kommit igång, men kan ha längre uppehåll och "smuttarna", som sällan blir väldigt fulla, men dricker varje dag, hela tiden. Det här tänker jag mig att är starkt kopplat till om vi primärt använder a. som upper eller downer. Själv har jag varit typisk smuttare (efter studietiden) och upplever också att a gör mig snarare lugn än uppspelt.

Men, som sagt. Vetenskapliga undersökningar om de här skillnaderna och vad de tex kan betyda för den som vill sluta har jag inte hittat.

Tyvärr har jag inga länkar här och nu, kanske jag kan hitta något när jag är hemma igen. De texter jag refererade till är på finska och går inte in djupare på vad som ligger bakom.

Vad jag har läst finns det åtminstone två helt olika kemiska processer, som inverkar. Hjärnans serotonin- och dopamin cykler och sedan leverns förmåga att producera ett enzym som metaboliserar alkoholen snabbare. Serotonin/dopamin funktionen inverkar direkt på hur vi mår och hur vi kan uppleva glädje, lugn mm. Leverfunktionen inverkar på hur mycket vi behöver dricka för att uppnå samma promille och hur snabbt fyllan sjunker.

Alla dessa processer blir störda av långvarigt alkoholmissbruk och kräver lång nykterhet för att normalisera sig. Sen kommer det helt psykiska med att bryta dåliga vanor därtill... Och säkert en massa annat som vi inte vet så mycket om ännu.

Här är din berättelse mer eller mindre vanlig ja. Vi vet nog alla vad du pratar om. Bra att du skrev, nu har du erkänt för dej själv och det är ett stort steg. Att skriva här hjälpte mej, nu har jag varit nykter i två år och fyra månader. Innan dess hade jag några återfall genom alla åren som jag försökt sluta. Nu har jag verkligen slutat. Det har du också. Det är värt att kämpa lite. Du kan.

så lika i allt vi skriver här. Hatar alkoholen och suger i mig allt du skriver, för jag måste också vara ärlig om jag inte ska gå under i alkoholträsket. Vi måste ta oss ur detta, och forumet är vår räddning tror jag!
Vi hörs,

Fantastiskt att få ett svar från någon som inte dömer en. Den totala ärligheten är lika mycket för mig själv som för att dela med mig. Bara att få skriva av sig är otroligt skönt när man inte vet var man ska vända sig.

Tack.

Om vad som händer i hjärnan efter två månaders avhållsamhet och längre från alkohol. Har du nån länk du kan tipsa om, Stingo? Har letat på nätet men bara hittat sajter som tar upp vad som sker i hjärnan precis när man dricker och precis efteråt.

Och det vågade du! Du är en fantastiskt ärlig människa.. Det är något att vara förbannat stolt över!

Ja det gör jag faktiskt. Det största är nog att jag känner ett lugn. En sorts frid. Känns som om jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Sakta, med små steg närmar jag mig. Jag är inte längre slav under alkoholen och av allt det innebar av planerande och jakten och hetsen för att hinna med att dricka så mycket och så ofta som möjligt.
Det är så jävla skönt! Jag mår bra. Sen har jag ju som bekant andra problem att tampas med också. Men jag ska först ta hand om mig själv. Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla. Måste bli stark.
Hur går det för dig? Vet ju att du får medicin men är det alldeles enkelt då, eller?

Ja det gör jag faktiskt. Det största är nog att jag känner ett lugn. En sorts frid. Känns som om jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Sakta, med små steg närmar jag mig. Jag är inte längre slav under alkoholen och av allt det innebar av planerande och jakten och hetsen för att hinna med att dricka så mycket och så ofta som möjligt.
Det är så jävla skönt! Jag mår bra. Sen har jag ju som bekant andra problem att tampas med också. Men jag ska först ta hand om mig själv. Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla. Måste bli stark.
Hur går det för dig? Vet ju att du får medicin men är det alldeles enkelt då, eller?

Mmm jag gör det dessutom 1 gång i veckan + att vi har städhjälp varannan. Lite överdrivet enl mig. Men.... Happy wife, happy life.
Rätt nöjd att jag e inne på 4e dagen helt vit nu.
Iofs löjligt att jag kom in i spiralen efter älgjakten igen, men jag har lärt mig en läxa och är lika inspirerad nu som i somras. Det enda positiva är att jag inte fick lära mig den genom att bli stupfull.
Kvällarna e bäst, blir inte sådär akut trött som när jag druckit något och efter 6-7tiden så har suget försvunnet..
Ha det gott!

Låter bra det du skriver Steglitsan. Det Finska läkarsällskapet skriver att 3-6 månader är den tid det tar för den kemiska balansen att återställas och ger samma tid som minimum av nykter period om man haft ett tvingande behov att fortsatt dricka alkohol i berusningssyfte (har jag skrivit det här tidigare? vet att jag åtminstone tänkt skriva det många gånger). Samtidigt framhåller de att för många är det totalnykterhet som gäller. Här har många talat om 2 månader, för att något skall hända i skallen. Själv håller jag, efter mina drygt 2 månader helt med om att 1-2 månader knappt ens räcker för att komma igång.

Få se var jag själv befinner mig, efter mina 5 månader, vid årsskiftet.

Härligt. Känner du någon förbättring i kropp och själ?

Borde vara glad, men faktum är att jag är så vansinnigt orolig för E. :(

Det stämmer Muränan att jag har satt en månad som en första vita period och tanken har ju varit att jag fattar ett beslut då. Givetvis funderar jag på vilket det ska bli. Just nu känns det inte som ens som att jag börjat jobba på nykterheten egentligen. Frestelserna har inte varit så många (eller så har jag förträngt dem) så nej, jag är inte redo att börja dricka. Jag måste genomgå ett par riktiga prövningar först. Och den kommer. Med råge. Helgen om två veckor väntar tjejhelg med tre pinglor. Middag och utgångar står på agendan och dessa damer accepterar sällan att man tackar nej till drinkar utan vidare. Funderar dock på att skylla på mina anitdepp-piller lite diskret. Vilket borde hålla dem på plats. Just jäklar ska på en kick off nu på lördag som jag fått berättat för mig kan liknas vid ett fylleslag på en finlandsfärga (kom på det NU). Det finns en man som redan har tjingat en dans med mig till "Leende guldbruna ögon" att så ja, ni fattar vad det för kaliber på det här gänget och ni kan ju ana hur det kan sluta. Inte mina vanliga kollegor men ändå fint av dem att bjuda in mig. Det här kan bli intressant. Jag ska därmed inte ropa hej ännu. Återkommer om en vecka när beslut är fattat och definitivt (svårt ord att stavar rätt till i farten) även om jag har en ganska stor föraning om vad det blir ;)

Jag får inte glömma att jag faktiskt trivs med att vara A-fri PÅ RIKTIGT! - Det skrev jag ju redan igår.

Jag har en oro i kroppen som jag först inte kunde förstå. Men det är Ebba det handlar om... :'( Har ju läst hennes tråd så gott som varje dag sen jag registrerade mig här. Jag hoppas innerligt att hon får den hjälp hon behöver.
Just det, det är faktiskt 4 a-fria veckor efter mitt återfall nu. Känns så himla bra!

Hmmm... glöm inte att många fruar tycker att det är väääääldigt trevligt med städande män. ;-)

Men vad bra gjort av dig Lexi! Du måste känna dig riktigt stolt och modig! Nu ska det få bli slut med detta. Jag är så själaglad för din skull! Fortsätt jättegärna och håll oss uppdaterade - om du vill och orkar. Lycka till med allt! Bamsekram till dig

Tänkvärt att läsa! Känner igen mig i några av Cullbergs punkter. Bland annat att vara stöd åt förälder som varit deppig o ångestfylld.