Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas det går som på räls nu, och att din omställning till dagar utan vin går så väl som möjligt. Tack för att du delar med dig, så att jag vet att jag inte är ensam om vinberoende.

Ja, det kunde nog göra gott för både kropp å själ. Har tränat idag. Känns sååå bra just nu. Endorfiner, mmmm. Åsså en ostmacka på det.

Såg det sen med Ebba .. :-)
Aja, ingen A idag heller, ligger å skurar dassen just nu. Hatar det :-) helt kastrerande känsla.
// Calle

... för din skull när jag läser detta. Stor kram till dig, Lexi!

/Lena

”Många människor”, säger Cullberg, ”går omkring med en gnagande känsla av att inte duga, att de inte är bra nog. Andra har inte en aning om att negativa självbilder sätter krokben för dem i tillvaron. Den gnagande otillfredsställelsen eller det depressiva stämningsläget kan vara en boj som signalerar att det finns en negativ själv bild under ytan. För att få grepp om de negativa självbildernas underminerande verksamhet krävs dock ofta ett detektivarbete - det är litet som att lägga ett pussel.”

Jag har vetat länge att jag haft dålig självkänsla. Samtidigt har jag sprungit som hamstern i sitt hjul i min iver att fly från den. Jag har inte VELAT HA en jädrans dålig självkänsla! Men med den inställningen; förlänger jag inte bara gatloppet då? Jag kan inte smita från mig själv – men tänk, om så vore. Jag har heller inte kunnat sätta fingret på precis vad som orsakat min brist. Det är förstås en massa saker, åratals av vardagliga händelser staplade på varandra och vars effekter inte klingar av, nej, det känns nästan som att dom kommer retroaktivt. Men vad enkelt om det bara hade varit en enda händelse som förorsakat lidandet. Då hade jag kunnat gå tillbaka till just den, löst upp knuten (ja, fast hur?) och sedan hade det varit klappat och klart och jag hade varit good to go, fit for fight igen.

Cullberg listar i sin bok nio situationer, eller exempel, som kan förvränga ens självbild som barn.

1. Det är inte ovanligt att barnets känslor eller observationer inte accepteras. Om de känslor av vrede eller smärta och ledsnad som barnet ibland känner måste stoppas undan leder det till en känslomässig stumhet. Den vuxna personen kommer då också att leva med ett inre barn som tror att dess känslor är farliga och att det är något fel på dem i grunden. Man kan som försvar vara >>yttrevlig<< men man värjer sig för djupare kontakt.

2. Barnet kan utsättas för en rigid miljö med krav och förväntningar som inte är möjliga att leva upp till och dåär det ständigt får kritik. Barnet kan då införliva dessa krav och lever sedan hela livet med en ständigt kritisk >>inre domare<<.

3. Barnet kan utsättas för retsamhet och gyckel. Det är något som små barn har svårt att hantera och det leder ofta till att barnet skäms över sig själv. Syskon kan här ställa till med en hel del skada utan att de inser hur mycket de påverkar.

4. Barnet kan få uppfattningen att han/hon är i vägen för en förälder som kanske är deprimerad eller upptagen av sina egna svårigheter och på grund av detta inte kan glädjas åt barnet. Barnet bygger då in en föreställning om att inte vara möjlig att älska.

5. Barnet kan skickas bort till släktingar eller hamna på sjukhus och tolkar det som att föräldern inte vill ha honom/henne omkring sig. Även barn vars förälder dör eller vistas på sjukhus långa tider kan bygga in felaktiga föreställningar om att de inte är värda att älska. En skilsmässa kan ibland också leda till föreställningar hos barn att de blivit bortvalda till förmån för en ny partner på grund av att de inte är bra nog.

6. Barnet kan växa upp med mer eller mindre uttalade krav på att de ska stötta en förälder som har det jobbigt. Eftersom barnet inte kan trösta en deprimerad mamma kan det leda till en inre skuld över att aldrig räcka till.

7. Barnet kan utsättas för fysisk och psykisk misshandel av olika slag. Det tragiska är att barnet i dessa situationer tar på sig skulden och skäms fastän det är den vuxne som är förövaren.

8. I familjer där ett barn har andra personlighetsdrag än de andra syskonen kan barnet uppfatta sig själv som negativ och fel om det inte finns en beredskap att visa kärlek för just dessa annorlunda sidor.

9. I vissa familjer utvecklas ett mönster där pojken blir mammas pojke och flickan blir pappas flicka. I de flesta fall är detta inte något som på djupet skadar självbilden men när pappan inte finns som alternativ för en liten flicka som aldrig gör något rätt i moderns ögon (till skillnad från brodern som får allt beröm) får det problematiska konsekvenser. Och vice versa.

Cullberg fortsätter: ”När barnets grundläggande behov inte tillfredsställs leder detta till en fixering av dessa behov i vårt inre. Den vuxne kommer då att bära på en frustration som kan uttryckas som att ett >>inre frustrerat barn<< existerar under ytan och påverkar den personliga balansen. Det inre barnet kanske bär på ett ständigt otillfredsställt behov av att bli sett och respekterat. Detta kommer att påverka den vuxna personens val och beteende i livet på ett grundläggande sätt. Jag har funnit att detta >>inre barn<< är en viktig källa till information om vad som gått snett.”

Ja, go’vänner, det verkar som att det är läge för att börja lägga femtusenbitarspusslet då...

... om man inser att man faktiskt har ett hål att fylla? En inre tomhet. Och måste man tvunget veta exakt vad hålet beror på och när det uppstod? Jag vet inte. Men att sikta på att bli sin egen kärleksproducent för att kunna fylla ut hålet så det inte gapar alldeles svart och bråddjupt, det tror jag på. Tacksamhet tror jag är en av kungsvägarna till inre harmoni. Och som du var inne på; yoga. Mindfulness. Allt som gör att man saktar ner i stället för att speeda upp.

Nu har jag varit på två besök på beroendeenheten här i stan där jag bor. Nu är jag ganska nyinflyttad i den här stan, är osäker på om jag hade tagit detta steget i min gamla hemstad. Där hade jag kanske stött på folk som jag känner och det skulle känts så pinsamt. Här är jag anonym och det känns ju mycket bättre. Första besöket fick jag prata med en terapeut som frågade ut mig om det mesta och talade om hur det hela var upplagt. Sen fick jag prata med en socialsekreterare som gjorde någon sorts utvärdering av mig. Kändes inget vidare att socialen skulle bli involverad, men nu vill jag verkligen få stopp på min alkoholkonsumtion, jag vill sluta helt med allt vin, och då får jag väl stå ut med hur gången är när man ber om hjälp. Idag fick jag äntligen "beslutet" att jag ska få gå i någon slags terapi hos en alkoholterapeut för att få hjälp att stoppa eländet.
Under dessa veckor som det har tagit (varför måste allt som socialen gör ta så lång tid?), så har jag slutat med vinet ett par gånger, men börjat igen efter bara någon dag. Det är ganska skrämmande hur något tar över i hjärnan och hur bilen kör till Systemet och hur jag kommer ut därifrån med 2 boxar vin, fast att jag bara någon timma tidigare gladdes åt att ha varit nykter i två dagar. För varje gång man ramlar dit igen, så blir det svårare att ta sig upp. Hoppas jag nu får komma igång med samtal så fort som möjligt, för utan den hjälpen klarar jag inte av att sluta.

Ja men var kommer den där tomma känslan, det där tomma hålet ifrån...? Det där svarta hålet som måste fyllas för att ångesten inte ska ta över. Jag åt också en enorm godispåse igår. Och i förrgår. Och i förrgårsgår. Det är alltid något som ska dövas. Nu häller jag inte vin i det svarta hålet i alla fall. Men stoppar tydligen in mer mat och godis. Att sluta med alkohol är inget jämfört med att hantera socker. Ingenting!

Egentligen vet vi nog precis vad som gjort tomrummet. Och om vi kom över det, så skulle också de här problemen försvinna. Skoskav i själen.

Försöker fokusera på allt jag har att vara tacksam för. Ungefär som när du träffade din kompis. Stannar upp flera gånger om dagen för att tänka över allt som jag är tacksam över. Det lugnar lite i själen och leder på sikt till lycka. Tror jag.

Jag tror jag skulle vilja börja boxas. Bara UT med alla aggressioner och energi på en tung, tung sandsäck. Det skulle vara grejer, det.
:)

/Lena

Och då kan jag inte låta bli att tänka att du torde vara lika närvarande i nuet, så som du skildrar ditt liv och dina upplevelser. Som en fotostatkopia på verkligheten, om du förstår hur jag menar.

/Lena

Grattis till dina 3 plus 1 dag!
:)

... vad känslorna bär iväg med mig. Det känns maktlöst och skrämmande och farligt. Helt i händerna på, liksom. På något sätt måste jag hitta strategier när just den här känslokombinationen drar fram genom sinnet. Robban Broberg, tror jag, sjunger nåt om att han måste hej-jag måste hej-jag måste hejda mig. Det måste jag också lära mig att göra.
Så vad hände i går? Jo, jag släpade med mig Lucas till Willys där jag handlade för nästan tusen spänn, bland annat en bautapåse godis. Jag var tvungen att fylla mig på något sätt, vad som helst. Sjönk ner i tevesoffan när vi kom hem, malde godis under nån dålig film och sen fort ner i säng. Med det som fanns kvar i godispåsen.

Och ändå... Lunchade i går med en vän jag inte sett på väldigt länge. Hon satt där mittemot och beskrev hur hennes liv utvecklats de senaste åren. Trasslig ekonomi, sjukdomar, sambon som insiktslöst super... Efteråt bara gapade jag inombords över hennes tillvaro och det gick så starkt upp för mig att jag har allt det där hon så hett önskar sig, och jag har inte ens haft vett att uppskatta det. Det blev så uppenbart... Och jag ville genast söka upp Lucas för att berätta om min aha-upplevelse och hur tacksam jag är för att det ändå är så bra som det är.
Men den där känslan hade naturligtvis fullständigt försvunnit när Lucas kommer hem och hittar mig svärandes och smällandes med kastruller inför middan.
Jag får väl vara glad att inte alla dagar är som den i går. Ja. Det får jag. För det skulle vara ett elände.

SL & Muränan: Tack för härlig kram och japp, i dag är en ny dag. Min artonde i nyktert tillstånd är det också.

/Lena

Vad mysigt att resa bort med sin mamma... Det låter härligt. Ta det som ett tillfälle att "öva nykterhet". För min del har alla typer av resor alltid, alltid varit kopplade till alkohol.

Du jobbar på bra BTW, tycker jag. Många insikter om drickandet. Men hade du satt upp en tidsgräns, eller minns jag fel?? Var det inte en månad? I så fall skulle du börja dricka igen om en vecka. Hur känner du för det...? Själv hoppas jag att det inte blir så förstås. När man väl fått smak på nykterheten, så är det svårt att hitta fördelar med a. På samma sätt är det svårt att hitta fördelar med att sluta dricka - när man väl har fått smak på det... A-djävul är ett sant ord.

Ha en fin dag! Kram

God morgon Lena,

Hoppas att din dåliga dag var till ända igår. Idag är en ny dag, eller hur?

Önskar dig lugn & ro & glädje!

Men Calle... Behöver du verkligen a för att vara rolig? En nykter och kontrollerad "rolighet" är snarare vassare än fylleskämt. Men för vem ska du vara rolig? Hör du vad du skriver egentligen? Du behöver dricka för att inte göra andra besvikna - för att bli någon som du inte är längre... Du är värd bättre än så.

Bra att du är på banan igen. Kanske ska du undvika större frestelser ett litet tag fram över. Det gick ju extremt bra för dig fram tills du åkte på älgjakten. Det kanske vore bättre att låta "nykterheten sätta sig" lite först, eller hur känner du?

En annan sak. Läste ditt inlägg till Ebba. Om du läser i trådarna av Steglitsan och LenaNyman, så får förstår du mer.

Kram på dig

Hallå Berra
Ditt inlägg ger som så ofta igenkänning. Kanske inte delar din sociala ådra helt och fullt, tror att du är mycket social?. Själv har jag nog genom åren tyckt att Herrmiddagar blivit jobbigare och jobbigare.
Det är något med tonen och skrytsamheten som jag faktiskt nästan inte står ut med. Gång på gång har jag genom livet umgåtts på ett sätt som jag faktiskt inte känner mig bekväm med, ocih låter mig övertalas att delta i. Med personer som var och en kan vara hur vettiga som helst, men i storgrupp blir det i mina ögon tarvligt skrytsamt ytligt och falskt och på gränsen till outhärdligt ;-)

Japp, jag hör redan nu min beskrivning kan tyckas låta lite "dömande" och som att jag tycker jag är lite förmer på något sätt. Men så är det inte. Det är snarare så att det är en känsla av att den typen av tillställningar gör att jag känner mig värdelös, samtidigt som jag genomskådar att mycket bara är skryt och osäkerhet Jag tror det handlar om att jag idag, eller för den delen även innan när jag med var på fyllan, känner mig bekvämare med "äkta" människor. Blir alltid lite illa till mods av att umgås med personer som enbart framhåller sin framgång och förträfflighet. I bakgrunden ligger allas våra problem, men det är bara något som talas i förtroende om, och gärna bakom ryggen på varandra, urp. Kanske är det en dålig självkänsla som spökar hos mig, vad vet jag? Eller så är det att hela upplägget med dessa tillställningar bygger på dåliga självkänslor? Den typen av kvällar får mig förmodligen att känna mig sämre än vad jag kanske är?

Med nykterheten kommer jag förmodligen till att omvärdera vad jag går med på, och vilket umgänge jag väljer. De vänner som finns kvar och accepterar min förändring ska jag vårda.
Andra som man bara träffar på "kostymparties" -i dubbel bemärkelse- och som varken lyssnar eller bryr sig har jag svårare för.

Ha det fint Berra!

/PP

Intressant vilka olika saker vi tar till oss av din upplevelse. Utifrån mina referenser så ser jag hur ensam och utanför du kände dig under kvällen. Det vill säga om det hade varit jag så skulle kvällen ha varit olidligt ensam och tiden skulle ha gått så saaakta... Å andra sidan så hade jag nog aldrig följt med och utsatt mig för den situationen.

Som en av Richard Feynman's böcker heter. Inte fan ska du behöva dricka för att göra andra glada, dessutom tror jag inte alls de skulle bli glada att du dricker om de visste att du har problem och försöker sluta.

Visst vet jag att sådana där tillfällen är jobbiga, själv skall jag på arbetsmiddag med "gänget" på onsdag. Ingen av dem vet ännu, så få se hur de (och jag) reagerar. Fint att du har hittat motivation igen. Du verkar ha ganska samma lunk, som jag. Det blir ju inte mindre mängder med tiden, så bättre att bryta så tidigt som möjligt.

Hej Stingo!
Skönt att det går så bra för dig, jag har inte känt mig lika motiverad av någon konstig anledning, men motivationen har kommit igen.
Har inte haft någon "fylla" alls, men insett att jag som vanligt tänjt på gränserna. Är supermotiverad nu igen. Jag har ett invant mönster sedan 15 år att dricka ett par whisky efter jobbet varje dag, problemet är att jag tycker det är SKITjobbigt att göra avkall på det de första 3 dagarna efter att jag kommit in i snurran igen. Nu har det gått 3 dagar vilket är skönt. Nästa hotbild är en kundresa om ca 3 veckor. Alla kommer bli SKIT missnöjda om jag inte dricker och är den roliga enetrtainern för kvällen. Men jag får väl klara det på något vis eftersom det är ett sådant tillfälle som kan sätta igång snurran igen.
Jävla A.... Men jag ska besegra den och inte bli ett offer. Ha en fin kväll!

Men det blev en kortare på söndagen.tack för att du undrade. Skulle vilja röra mig mer, idag till exempel har jag varit väldigt rastlös å ätit massa godis.
Kram!

.... gladeligen skriker : GE FAN I ATT DRICKA och kramar samtidigt :)

Jag tror på dig!

... som jag ska ta det förbannade ansvaret för dom, suck-suck-suck! Och i allt detta ska jag, samtidigt, inte dricka på grund av dom utan hålla mig nykter dom till trots. Och räkna minuter, en efter en. Nåt vinsug finns inte, bara feelingen att nu skiter jag i allt det här. Flykt. Fall. Förfall. Och destruktivitet. Usch. Tur att Lucas är hemma. Hade inte litat ett dugg på mig själv om jag hade varit ensam nu.

... är när jag är ledsen, smått besviken och småförbannad. En känslornas trestegsraket. Ledsen säger: "Åh, det är synd om dig, Lena. Drick vin så känns det bättre." Besviken säger: "Lena, ingen bryr sig hur som helst om dig och hur du har det. Det är bara fåfängt av dig att försöka bry dig om dig själv. Drick ditt vin bara och känn ingen ånger över det." Småförbannad säger: "Jag vet. Nu skiter du i allt och då drar du iväg och köper dig en vinbox. Varsågod, här, jag håller upp dörren åt dig så du kommer iväg nångång."

Känslodrickare. Slarvsupare. I dag är en dålig dag.

Tittar in efter att ha sett dig i min tråd, tack för grattis och välkommen hit!

Det är faktiskt en väldigt fin plats som hjälper många i sina dagliga strider som man har med sig själv. Kom du iväg på joggingturen?

/Steglitsan, du kan kalla mig SL :)

Håller med, grattis steglitsan.!