Senaste kommentarerna i forumet

Jotack, det där känner man ju igen... :)
Har funderat lite till nu. Jag är inte sugen på dom där NA-ölen (hehe, det är ju inte lönt heller, för den delen) och dom väcker inget begär. Det känns bara lite skumt att det står öl i kylen. Rädslan bestod nog i att jag var rädd för att jag skulle ha blivit lite förslappad i nykterhetstänket i och med ölinköpen. Du vet, att det kanske betydde att jag börjat "glänta på dörren". Men det känns inte så, nu när tankarna fått snurra några varv. Kall bärsa ÄR gott så why not? Kom att tänka på en gång i somras när vi campade. Dom hade en servering där med ett litet urval av öl, svindyra 33:or som man fick hämta själv i nån kyl dom hade vid kassan. Jag köpte en var åt Lucas och mig (hade väl egentligen lust att köpa fyra åt mig själv) och så gick vi ut och satte oss. Efter en liten stund säger Lucas: "Men vad konstigt den här Mariestaden smakar!" Och visst, jag hade givetvis lyckats plocka två alkoholfria bärsor.

Nu går jag på affären och köper dom frivilligt... Men inte Mariestad, usch.

Tack för svar, PP! Du är en klippa!

/L

Är riktig öl fast utan alkohol.
Om du främst druckit öl för att bli påverkad blir du nog först lite besviken
Men om det är för ölsmakens skull du köpt den så blir det nog bra till maten.

Tror inte du behöver oro dig. Det är främst alkoholen vi ska undvika.
Det är den som ger allergi . Det andra är bara placebo.

Men om du känner sug efter alkohol så skippa det framöver. För mig har det varit
Utan problem. Största skillnaden är nog att man är nöjd efter en eller två.
Det är ju då man börjar bli törstig med alkoholhaltig öl.
Ju mer jag drack av den, desto törstigare blev jag.

Trevlig NA helg!

/PP

... så köpte jag ett par NA-öl på Coop. Carlsberg och Staropramen. Tänkte att vi skulle dricka dom till middagen när Lucas kommer hem i helgen. Men jag vet inte. Känns lite skumt att ha öl i kylen igen. Som att fresta en munk med ett halvnaket lår, liksom. Eller jag vet inte. Jag vill ju verkligen inte att dom ska symbolisera nån slags inkörsport till riktig öl.

Tankar som far.

Jag gillade också att läsa din text, Santorinis svar med. Det där med att dricka i varsin bubbla är bara alltför bekant för mig och det kräver nog en hel massa arbete att ta sig ur de där bubblorna, när drickandet är över.

En tanke slår mig nästan som en slägga när jag läser din text, LillPer. Hur skulle det kännas om ditt äventyr skulle gå inåt, istället för ut? Om du skulle försöka krypa riktigt djupt in i dig själv, i stället för att försöka krypa eller springa så långt bort som möjligt? Som det låter på vad du skriver, kan det vara ett större (och svårare) äventyr än något av det andra du tänker dig. Och det där med skilsmässa, hoppas du inte ser det som en del av ditt äventyr? Jag tror det är många (män), som tänker så, och ganska så många av dem märker att de inte alls hittar det de hoppats på den vägen.

Det finns mycket i dina tankar som känns bekant för mej. Inte situationen som sådan men hur tankarna går när man slutat dricka. Hur saker kan komma upp till ytan när man inte dövar dom med droger. Det är smärtsamt men en möjlighet till personlig utveckling. Jag tycker det känns som att du kommit långt och det gläder mej. Fortsätt kämpa för nykterheten är värd det. Nykterheten känns för mej som vägen till frihet och mitt sanna jag. Plågsamt ibland att tvingas se allt, känna allt, utan möjlighet till bedövning och filter. Min bakgrund är inte alls så svår som din men ändå, det finns saker som dyker upp och måste bearbetas.

Sen det där med skilsmässa som du tänker på. Intressant nog så dyker det upp väldigt ofta här på forumet när man blir nykter. Jag har läst här av och till i snart tre år och många har skrivit om skilsmässa eller tankar på det. Först så beror det väl på att den ena utvecklas medan den andra står kvar. Om den andra inte ändrar sej också. Medan man är fast i alkoholmissbruk så har man fullt upp med det. Eller så dricker man för att inte behöva ta itu med problemen.

Jag har också haft problem. Min man drack också för mycket. Vi drack tillsammans eller ska man säga att vi drack och satt i varsin bubbla. När jag slutade drack han fortfarande för mycket och det blev ett problem. Jag tål honom inte när han är berusad, jag tycker han blir löjlig och personlighetsförändrad. Inte elak men en människa jag inte kan tåla. När jag själv drack märkte jag inte det så mycket. Vi har kunnat tala om det och undan för undan har han minskat sitt drickande. Om han nu nångång dricker för mycket så håller jag mej undan och sover i gästrummet. Han är glad att jag slutat dricka och jobbar på sitt eget drickande. Nu tycker jag vi nått en harmonisk nivå.

Jag tror du ska se tiden an och inte ta några förhastade beslut. Det tar tid att komma ifatt sej själv. Att sluta dricka är bara första steget, sen tar det tid att vänja sej. Men jag vågar lova att det lönar sej. Det blir bättre och lättare med tiden. Jag har nu varit nykter snart 2,5 år och det känns alldeles självklart.
Lycka till i fortsättningen.

När jag läser din kommentar träffar den som en riktig hjärtevärmare. Tack, gulledu! Solid lixom ... det vill man ju va. :)

I början på veckan var jag lite låg, grinig och irriterad, och livet kändes inte alls speciell bra.
Funtade ett tag på om jag var på g till en ny deppighetsperiod, är livrädd för att hamna i det helvete igen.
Har lärt mig mina tricks att försöka hålla den stången, tänka på saker som gör mig glad och lättare i sinnet,
Se fram mot något som jag längtar till...
På jobbet är det slitigt och väldigt ryckigt, det går inte att planera någonting, det kastar både hit och dit.
Det tär på en och man är oftast helt slut i kroppen av all anspänning, det skulle smakat fint med en avkopplade fylla då.
Men icke...
Vädret hjälper ju inte till heller precis, grått mulet kallt, och man måste ha handskar på morgonen i bilen.
Plånboken är utsinad och lika torr som Nevadaöken, inget roligt att kunna gaska upp en med heller.
Det bli lätt deppigt då..

Långsamt...långsamt så vänder det, man hinner inte känna av självaste vändningen för det går så långsamt, så blir det bättre.
Fredag imorgon, och det närmar sig en ny helg med en rasande fart, med lön dessutom...
Jag borde vara hisnande glad, men är lite trasig i humöret efter veckans lågvattenmärke, vågar inte hoppas för mycket.
Har ett stort jobb med grannen denna helg och kanske ett par till, vi ska byta alla våra fönster på våra övervåningar, själva.
Pirrigt eftersom det är takkupor med plåtar på utsidan, det kan bli besvärligt, riktigt jobbigt.

Har lagt en hel del jobb på mitt utseende på sistone för att muntra upp en sliten kropp.
Har kört 5:2 dieten under 1,5 år nu, tappat dryga 15 pannor, börjat kunna se lilleman när man kissar, hejsan kompis!
Går oftare till frisören och byter långsamt till en besvärligare frisyr, ansar skägget oftare.
Är på min sista spruta på tandblekningen, tänderna börjar återfå sin forna vita glans, utan rök, snus och rödvinsfläckar.
Sommarens strålars inverkan på hudfärgen har börjat blekna, så jag fuskar med att löpa till solariet någon gång i veckan.
Konstigt vissa saker bleker man, det andra jobbar man precis tvärsom med...
Några skulle nog kunna säga att jag har kommit in i en personlighetskris, söker ungdomen igen, det tror jag inte.
Vill bara måna om mitt yttre att försöka se lite fräschare ut igen, förfallet har ju fått fortgå allt för länge.
När det trillar in deg igen vid typ skatteåterbäringen så blir det nog tid för alla ladda på lite nya paltor, klär mig fortfarande som en slusk.
Min garderob får bara lite tillskott av nytt blod vart femte år annars.
Ni ska nog få se....en vacker dag börjar jag nog att gå till gymet också, men för att gå dit behöver jag nog ramla ner några kilon till.
Annars kommer det nog vara en allt för stor liknelse med ett ånglok som stånkar och frustar, med ångvisslan där bak.

Klockan har dundrat in i nästa dygn, det är som vanligt alldeles för sent...
Men jag är lite rädd för nattens drömmar, det spökar allt som oftast med olidliga marisar, då man bara önskar att man få vakna upp snabbt för att pausa eländet.
Så inte nog med att det vardagliga livet sliter ut en, nattens härjningar i drömmarnas värld är minst sagt lika jobbiga...
Önskar bara att jag kunde få vila någon gång, bort ifrån alltihopa..
Inte undra på att jag tidigare drack alkoholen för att smita bort ifrån verkligheten, detta hade varit ett ypperligt tillfälle/ursäkt.
Men jag har en annan egenskap också....jag är envis, en dygd och har inte sin uppkomst från en brygd i alla fall...

Natti!

Berra

Kära vänner, det blev en kort frånvaro från forumet. Jag hade en känslomässig berg o dal bana sist jag skrev. Det var några dagar med väldigt mycket tankar och olust från barndom och uppväxt. Med lite distans så inbillar jag mig att det var normalt och vanligt det jag fick utstå, men det är ju inte sant. Jag vet att det var helt sjukt vissa perioder och det är på något vis fortfarande svårt att greppa vansinnet jag upplevde. Jag vet samtidigt att det ursine jag visade upp som liten Per var något helt makalöst.
Vilken oerhörd vrede och hat jag växte upp med inombords. Vet inte riktigt när det var som värst men någonstans där runt 8-9 års ålder kanske det började för att sedan eskalera fram tills jag kunde börja slå tillbaka och försvara mig.
Jag vet att jag vid tillfällen velat slå ihjäl min egen morsa.
På riktigt.
Det är helt klart så att genom att avstå berusning och alcohol har jag börjat fundera mer. Vet inte om det är så bra. Jag känner och upplever fortsatt en inre tomhet som jag faktiskt klarar av att hantera UTAN att springa 15 km i skogen. (Efter skogsrundor är jag alltid fylld med god energy och fin karma) eller att snabbt svepa ett par 7,2 or i garaget en fredagskväll.
Jag är en sån där rastlös, högpresterande, kravfylld, förväntansfylld gubbe som vill ha saker o ting gjorda, NU! helst så bra som möjligt....men det vet ni ju vid det här laget.

Varför jag fastnat i alkoholmissbruk och varför jag varit "tvungen" att dricka genom åren är nu väldigt klart för mig.
Jag kan bara släppa taget och slappna av riktigt efter god träning eller av att dricka mig berusad.
Först då släpper tomheten och stressen inombords.
Denna brist på harmoni i själen är ju jobbig.
Tryggheten som sällan finns där. En helt enkel vardaglig trygghet att 80% är bra nog. Att jag är bra som jag är.

Den här tomheten som jag tror att många bär på är nog ofta helt enkelt svår att komma ifrån. Vårt samhälle är så väldigt mycket uppbyggt runt självförverkligande och klassresor hit o dit. Att bli någon. Att bli bekräftad precis hela tiden på sociala medier. Dessa bekräftelser betyder ju i verkligheten inte ett skit. Det är nog vår tids största självbedrägerier. Telefonen är idag mångas bästa vän. Det är inte längre hunden som är det, den får inte heller den uppmärksamhet som den förtjänar och behöver. Livet levs allt för ofta genom sociala medier och syntetiska digitala miljöer.
Social kompetens och att tolka sina egna och andra människors känslor är snart bortglömt och mycket svårhanterat.
Telefonen må vara smart men den gör människor fullständigt dumma i huvudet på manga plan.

Nå, nu fick jag vara lite gnällig gubbe också, men det är helt ok det med.
Läste för övrigt om Akvariet och hans funderingar i en "krönika" på forumet i kväll. Mycket bra skrivet och tankar som jag själv delar.
Akvariets fruga drack fortfarande rätt mycket och verkade go med det. Jag hade nog inte stått ut med det själv om min andra hälft skulle överkonsumera.
Jag skulle börja själv igen, lämna henne eller sätta en gräns. Det skulle vara mycket märklig situation för min egen del.

Mina funderingar just nu går mot att göra ett stort äventyr, en utmaning, helst krävande sådan. Det pågår ett sökande i mitt inre efter andra "saker" Viktigare och större än det vanliga man går igenom hela tiden.
Det finns massor att kasta sig ut i. Stort och smått som är något annorlunda än vad som sker just nu.
Man kan springa jorden runt, krypa till Australien, dyka upp o ner djupast i världen eller lära sig virka en mössa. Kanske till och med försöka fånga en ubåt.

Något jag funderat mycket över den sista tiden är skilsmässa. Inte nog med att jag är utomlands i jobbet väldigt mycket. Vi trivs i varandras sällskap men det behövs mer just nu. Gemensamma intressen finns tyvärr inte så manga. Eller inga alls rättare sagt. Väldigt märkligt att vi hållit ihop så länge som vi gjort. Å andra sidan en helt fantastisk kvinna som förstår mig och det jag varit med om. Kärleken är där när vi öppnar ögonen och ser varandra. Svårt det här att vara människa, vi har det rätt bra ihop ändå.
Ambivalens, någon?

Ja, då var jag tillbaka i forumet med alla mina ord och känslor. Det blir rätt långt och segt ibland kan jag tänka. Men det är lite av min terapi att skriva och betrakta här inne. Ibland upplever jag att det är grymt jobbigt att behöva komma in här överhuvudtaget då jag önskar att jag aldrig hamnat i den sits jag själv satt mig.
Men ändå, forumet och ni människor som skapar och driver den framåt med alla inlägg, stora som små, glädjefyllda och sorgliga, är helt enkelt fantastiska.

Tack alla.
Sov gott
Nykter sedan 7 Juni.
LillPer

Jag har inte ens tänkt på nyår ännu. Jaaaa du, det kommer onekligen bli en liten utmaning. Är det någon gång som man kommer bli ifrågasatt är det nog då. Jaha jaha, dags att fundera ut strategier. Låt oss spåna tillsammans ;)

Jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Jag har inte heller druckit ensam eller varje dag. Utan det kan gå veckor mellan men när jag väl festat till det har det gått käpprätt åt helvete på alla möjliga och omöjliga sätt. Precis som du hade jag provat att vara utan A under längre perioder, det funkar ju eftersom jag inte har sug emellan fyllorna. Så jag har fått uppleva vad nykterheten gör med psyket. Klarheten som infinner sig och stabiliteten som är så förbannat härlig. Men ändå har jag fallit tillbaka.

För ca fem veckor sedan så hade jag min sista stora dunderfylla. Med konsekvenser som jag inser kommer vara förödande för mig själv både på ett personligt plan och yrkesmässigt om det skulle få fortsätta För någon gång kommer det eskalera och något riktigt allvarligt kommer hända. Därför beslutade jag mig för att ta en vit månad. Efter det skulle jag fatta ett nytt beslut om hur jag skulle göra. Jag har fortfarande inte förlikat mig med att jag aldrig kommer dricka igen. Ett sånt beslut kan inte jag fatta. Men däremot så har jag beslutat mig för att köra ytterligare fem veckor nu eftersom jag ansåg att en månad var på tok för lite för att kunna distansera mig till alkoholen. När de har gått så fattar jag ett nytt beslut. Det jag kan konstatera nu är i alla fall att jag mår mycket bättre såklart. De senaste dagarna har jag märkt konkreta förändringar i att jag är mer utvilad, uthållig och skärpt. Dessutom har jag inte vaknat upp med bakisångest och när man påminns hur det känns så är lättnaden enorm.

Hoppas du hittar ditt sätt att förhålla dig till alkoholen. Fint att du tar tag i det, skriv och läs. Det finns massvis av kloka individer här som man kan lära sig massor av.

Välkommen!

Du kommer klara helgen galant Nyman. Du är solid

Sen får du ge fan i telefonen när du äter middag. :)

Känner du sug när du inte dricker? Lova dig själv två vita månader. Om du nu anser att du inte kan hantera det när du dricker kanske du bör avstå ett tag så upptäcker du alla fördelar med att vara nykter.

Det var som... Hade aldrig tänkt på att det kan finnas sånt, visade sig att jag måste beställa på nätet för att hitta det här, men sånt går väl an. Några flaskor San bitter och några crodino med samma. Beskrivningarna låter litet söta för mig, men man får väl se.

Visst är det trevligt när man lyckas?
;)

... bara vara svår pms jag har alltså. I dag har jag inte alls känt av den här vreden, ilskan, irritationen som låg som en surdeg i hela mig i förrgår. Det är liksom en helt annan slags ilska än den man "rättmätigt" kan känna. Men jag kommer aldrig på det här när pms:en väl sköljt in över mig. Jag kommer på det efteråt. Alltid.

Hade det inte varit så förbannat kallt så hade jag sprungit ner till affären och köpt snask vid det här laget. Är galet sugen. Men inte en chans i helvetet att jag fryser för lite choklad.

Gick på "en grej" idag och det delades ut öl till alla gäster som anlände. Först tackade jag bara nej men så frågade jag om de möjligtvis hade alkoholfri öl. Och visst hade de det. När mitt sällskap som jag var med såg det så utbrast hon "åh hade ni sån, det tar jag hellre, om det går bra!". Jag älskar att vara en person som inte dricker alkohol.

:) LenaNyman, jag vet att det är att utmana ödet. Men jag klarade det! Efter att jag ätit försvann suget och jag blev åter stark i min övertygelse. Jag kan nog vara bestämd när jag väl bestämt mig... Tack och ha en fin kväll!
Kram till dig

Det fixar inte jag. Har jag upptäckt. Överhuvudtaget fixar jag inte att ha NÅT hemma som kan kategoriseras som alkohol eller "något gott". Jag bara äter och dricker upp det. Så stort lycka till i kväll och nu vet du ju hur du reagerar.

Kram på dig, J!

/L

... till lugnet, ron, tystnaden. Var så galet mycket på jobbet i dag och när man har ont i både mage och skalle känns det på extra mycket. Mitt i alltihop kom Den Hjälpbehövande Kollegan. Nu har jag tagit som regel att vara väldigt återhållsam om såväl mitt umgängesliv som arbetsliv här på forumet (tänk, gud förbjude, om nån duktig på att lägga ihop två och två ramlar över min tråd) men såna här Hjälpbehövande Kollegor finns ju på varje arbetsplats. I alla fall så är den här personen i fråga mycket äldre än jag och har dessutom varit anställd mycket längre så från början tyckte jag bara det var smickrande att hen vände sig till mig om det knasade ihop sig. Men nu! Till saken hör att hen alltid frågar om jag har tid men tar sen för givet att det är precis hur mycket tid i världen som helst jag har till förfogande. Döm om min förvåning när jag kläcker ur mig: "Ja, vad är det du behöver hjälp med NU DÅ!" Trodde jag skulle svimma och bita tungan av mig! Samtidigt. Jag brukar inte reagera sådär alls. Och så får jag på en gång dåligt samvete utav bara sjuttsingen och försöker släta över vilket givetvis bara förvärrar situationen... Men alltså, hur är folk funtade egentligen? Finns där ingen insikt alls?

Och nu när Lucas och jag nyss äter middag så ringer en kompis, jag ser det på displayen, så jag svarar med ett "Lena-mitt-i-maten!". Hjälpte det? Nix. Folk, alltså...

I kväll drar Lucas iväg och blir borta till nån gång i helgen. Nervöst. Men jag tror jag fixar det. Får vara mycket här och tända mycket ljus och tänka fridsamma tankar. 34 dagar nykter ska bli fler dagar nykter.

Kram på er alla! Å smällsmackpuss på pannan!
:)

/L

Oj igår var jag stursk minsann, idag har jag fått kämpa för att inte ta en (eller fler) av de iskalla öl som ligger på kylens översta hylla. Min man och ena barnet är på träning, det andra kollar teve. Och jag lagar mat ensam i köket. Efter en hektisk jobbdag. Ett självklart tillfälle att dricka vin, eller öl om vinet är slut. I en timme och 11 min har jag slagit bort tankarna på den där kalla ölen. Suck, det här kommer bli jobbigare än jag trodde.
Har inte heller bestämt mig ang lördagens hockeymatch med väninnan. Ett par glas kanske? Eller flera. Eller inga glas alls. Fattar inte hur jag inte märkt hur mycket tid av mina tankar som alkoholen ätit upp.

Hej PP! Vill bara tacka för ditt insiktsfulla inlägg i min tråd. Det betydde mycket för mig. Jag har en vän som är insiktsfull istället för full. Ja flera vänner faktiskt. Den senaste månaden har varit tuff för mig. Mannen och jag försöker byta/sälja/deala en stor bostad till två små. Det går inte bra. Var ska jag bo? Ja, just nu i katthemmet, men sen då?

Sen jobbet då? Avskyr det lika mycket som i våras när jag sa upp mig. Sen tog de ju tillbaka mig eftersom jag är en stjärna? Men just nu känns det inte som läge att byta jobb. Överklasstanten är beroende av en fast lön. Sluta leva på mannens. Alkohol går bort men jag har börjat få andra morbida tankar. Funderar ofta om vad livet går ut på? Vad jag vill? En gammal båt låter inte helt fel. Segla bort det onda liksom.

ForeverFia

I yngre dagar (när budgeten var mindre och alkoholhalten inte viktig) Drack jag då och då Campari med Tonic Water eller färsk apelsinjuice. Kanske var en fördrink som man såg som något "för tjejer", och om jag ska vara ärlig var det nog mer min dåvarande hustru som tog den. Jag tog kanske exempelvis en GT istället (med dubbel portion G)
Eller en ganska stark anisette (Pernod, Ricard etc.) Då blev man ju lite yr i bollen, vilket var eftersträvansvärt.

Nu har jag återupptäckt "bittern" den då det gäller att hitta lite goda alternativ i livet. Dock med alkoholfri San Bitter från Bolaget, och juice från Coop. Eller lite Tonic Water istället.

Läskande, bittert, prisvärt och gott. Drog i mig två stycken i går kväll :-)

//PP

En gång var 6e-8e vecka brukar jag jobba hemma. Vilket egentligen innebär att jag håller mailen under uppsikt och sen så kanske jag går och käkar lunch på något närliggande café, sover under dagen och tar det riktigt lugnt. Sen är jag fit for figt igen. Idag hade jag en sån dag och jag känner att det var mycket välbehövligt. I morgon är det nya tag och då ska jag kick ass på jobbet igen. Jag insåg för länge sedan är att jag behöver dessa skolkardagar för att ladda batterierna. Eftersom de är oplanerade så är det en helt annat än att ta det lugnt på helgen, de är ju redan inräknade och ofta uppbokade med annat. Aja, med andra ord har det inte hänt ett dyft idag och därmed har jag inte så mycket vettigt att skriva.

Tack för din kommentar, Jeans. Men, tankarna på vin/alkohol är inte särskilt starka nu, kommer mer som dunster... inte som något sug, i stort sett aldrig när det bara är jag och mannen hemma, eller när jag är ensam, men då och då i sällskap med andra. Typ att socialdricka, som Weekend skrev. Men det har varit lite mer tankar nu runt ett-årsdagen än vad det varit under sommaren eller tidigare.
Men tiden går, och jag inser att det tar tid att få det alkoholfria att vara lika självklart som det som innehåller alkohol. Som imorgon t.ex. ska jag på AW. Även om jag inte har några tankar eller sug efter att dricka alkohol så är det trots allt så att de AW jag varit på och druckit alkohol är mångfaldigt fler än de nyktra. Det kommer att ta tid innan normen är att vara nykter i alla lägen. Eller i de lägen jag känner mig tokstressad av jobbet t.ex, det är så många gånger som jag varvat ner med ett glas vin, och det tar tid att programmera om hjärnan till att andra sätt är det mest självklara. När det känns självklart har jag kanske inte något behov av att vara här längre... men än så länge känns det rätt ok att läsa här lite nu och då.
Ha en bra onsdagskväll alla,
/m