Senaste kommentarerna i forumet

...det känns väldigt klart för mig, som firar 8 veckor i morgon. Jag jobbar mycket med liknande tankar som du, men har valt en längre nykter period. Om vi till slut väljer att inte fortsätta helnykterhet, så tror jag att möjligheten till framgång ligger i att bygga upp ett helt nytt tänk kring alkoholen.

Du kanske kunde ha nytta av att läsa de senaste inläggen i min tråd. Främst de som Santorini och Muränan skrivit.

Som jag skrivit ett flertal ggr tidigare är min avsikt här och nu att hålla uppe en månad. Det har jag gjort förr. Det jag är rädd för är att jag efter månaden inte har lärt mig ett skvatt. Utan fortsätter i någon fantasi om jag lärt mig hantera alkoholen. Det kommer jag inte ha gjort. Jag har haft månadsuppehåll tidigare. En gång på fyra månader för fem år sedan. Första fyllan efter den vita perioden kommer för alltid vara etsat fast i mitt minne som ytterligare än kväll då saker och ting gick lite får långt. Jag tror inte att en månad är nog att känna sig säker. Eller säker kommer jag nog aldrig känna mig. Den dagen jag övertygad mig så kan jag vara ganska trygg i vetskapen att det återigen i A-djävueln som tagit mig i sina klor. Men jag börjar som sagt så här. Jag kan dock inte låta bli och undra vad som komma skall om två, fem, sju eller femton år. Hur ska mitt psyke förstå om 15 år att jag fortfarande har ett problem med alkoholen om jag lyckats stå emot lika länge som jag druckit hittills? Har man klarat 4 veckor är både fylletiden nästan lika färsk som hur det känns som att vara nykter. Men vad händer sen när fylletiden bleknar och det destruktiva till och med minns som ett dekadent, roligt och galet liv? Det skrämmer mig.

Underbart att du tog mina ord på rätt sätt.
Du är klok (som alla är) när du låter ditt sunda, nyktra och sanna jag styra.
KOM IHÅG DET.

:)

Slog mig att jag skrev "ljug att du är sjuk..". Det var ju helt fel tänkt av mig. Inte behöver du ljuga för att säga så. Du är ju sjuk och i en väldigt känslig situation dessutom, där du kanske inte mår bra av att gå på fest (eller så behöver du gå, vilkendera vet du bättre själv). Så om du väljer att säga att "du är sjuk och inte orkar med fest just nu", så är det ingen lögn alls, utan faktiskt fullständigt sant.

Tack, tack, tack för ert stöd.
Jag tror aldrig jag gråtit så mycket som under de hör två dagarna. Dels i ångest men också som nu när jag blir så rörd av era kloka ord. Får nog börja med vattenfast smink igen! :)
Så rätt ni har och så fel jag har. Det är mitt beslut i mitt fortsatta liv där jag vill slippa alla negativa effekter som a för med sig. Det är inget att skämmas för!
Och det är klart att min man vill stötta mig och har all rätt att göra som han vill. Jag får prata med mannen och höra om han vill komma fram till en gemensam förklaring.

Puh! Måste nog gå in och läsa det här upprepade gånger innan vi ger oss i väg i kväll...

Kram till er! <3

Vilken bedrift Moa! Att du tog ett av de svåraste snacken. Tillåt dig själv att njuta och fokusera på hur du byggs upp igen minut för minut, timme för timme och dag för dag och att din ångest alltjämt sipprar ur din kropp.

Alkoholen har påverkar era båda liv på olika sätt och även din man kanske känner att han behöver bearbeta a på detta sätt. Foka på dig och låt honom fatta sina egna beslut.

Men viktigast av allt är att du tagit ett av ditt viktigaste steg i ditt tillfrisknande. All lycka och styrka.

Nu tänker du helt fel tror jag?
Det kan vara så att du har en fantastiskt klok man som vill hjälpa dig genom att inte dricka även han.

Sen är det fel av dig att bli irriterad över vad han beslutar angående sig själv.

Han är han.
Du är du.
Han fattar sitt beslut.
Du fattar ditt beslut.
Era liv är inte ett och samma liv även om ni delar liv med varandra.

Du är inne i negativt tänk nu tror jag för att det här är svårt, nytt och omtumlande för dig.

Skit i vad vänner och bekanta tycker och tänker. Det här beslutet handlar om DITT LIV OCH VÄLMÅENDE. Att inte våga avstå och tacka nej till alkohol på grund av vad andra ska tänka är ett feltänkt som förr eller senare riskerar att leda till ett glas vin i din hand och första klunken i din mun hals och kropp.

Tänk rätt nu Moa jag vet att du är klok.

Kram Ebba

Stort grattis för att du talat med din man och tagit det där första stora klivet. Jag har läst och följt med här, även om jag inte kommenterat tidigare, och önskar dig lycka till.

Åh det hade alldeles säkert ge mig den energin som jag kommer behöva. Jag är nämligen väldigt trött men så fort jag kommer hem så blir det ett par timmars vila. För trots utebliven alkohol så blev det gott snack till småtimmarna och tidig uppstigning.

Hon som fyllde år igår har precis fött ett litet underverk, en annan är mitt i graviditeten och den tredje utannonserade igår att hon är i väntans tider så något alkoholfokus var det inte eller fokus på att inte dricka för ett par ladies. Själv så skyllde jag på loppet och det var inga konstigheter. Drack dock sjukt mycket vatten (mellan all alkoholfritt bubbel) tänk om jag ändå kunde dricka så mycket vatten när jag dricker a. Snark.

Tänkte på det att när värden gick runt och frågade vad vi ville ha till fördrink så fanns det inte i hans värld att man skulle välja a-frit. Hahahaha men jag kompromissade ej med mig själv och bad om alkoholfri skumpa! Faktum var att hon som precis blivit på smällen hade svårare att mörka att hon inte drack (det är för tidig att berätta för hela sällskapet) så hon fick ta rygg på mig och mumla om någon form av träning.

Visst kan jag se en logik i det du skriver, men rätt känns det inte. Har du förresten klart för dig varför din man vill vara nykter. Är det bara för att stöda till dig, eller har han kanske helt egna orsaker till det?

Det beslut du nu har gjort och börjat förverkliga är väldigt mycket större än en fest eller ett snack med kompisar. Ljug att du är sjuk och inhibera, eller om du tycker att ni måste gå, så bestäm en gemensam historia i förväg med mannen. Säg att ni bestämt er för att vara vita en tid. För att ni vill och för att ni mår bättre så. Det är ju sant. Det behöver inte bli jättedramatiskt.

Godmorgon alla!
Blandade känslor idag. Lättnaden är stor att jag äntligen tagit steget att avstå från alkohol helt och att ha pratat med mannen.
Men vad som faktiskt är jobbigt är att även han tänker avstå från alkohol. Jag känner att jag kan klara att gå på festen (middag med fyra vänner) och säga att:
Nej, jag tänker köra alkoholfritt.
Men om även min man tänker köra alkoholfritt så blir det för uppenbart att något är annorlunda (fel i deras ögon). Och jag klara inta av att prata med dem om varför jag inte dricker alkohol, att jag är beroende.
Jag har försökt att förklara för min man hur jag känner men han är envis. Och det gör mig ledsen. Och arg. Det känns om om han fortfarande är arg och inte vill göra det lätt för mig.
Känns ensamt...

...till en träff för gamla alkisar - Haha. Det skulle vara en präktig tavla det.

Jag har en ingift släkting, som slutade dricka långt före vi träffades. Måste vara över 30 år sedan. Han brukar låta vinglaset fyllas på släktträffar, men oftast är det minst halvfullt då middagen är slut. Han brukar säga att han kan, men inte vill, inte behöver dricka. Jag har aldrig riktigt förstått vad han pratar om och det har nog ingen annan i min familj heller. Men med det Santorini och andra skrivit här och via mina egna upplevelser under mina nu 8 nyktra veckor börjar jag förstå vad han menar.

Han tänker på dig och bryr sig och älskar dig därför avstår han a. Både flr sin och din skull. Han vill hjälpa dig. Du ska inte behöva känna ångest för det. Det är ju hans vilja. Heja heja flr er två.

Har du inga intressen Johannes? Någon hobby eller träning som gör att tiden kan gå?

TACK Stingo.
Kan hända jag har feber nu pga att jag på riktigt är rädd om dig och bara tanken på att något jag har skrivit till dig - skulle bidra till att du sakta häller vin i dig gör mig febrig.
Jag måste nog på allvar se över
1. Tänka inte 2 eller 3 gånger innan jag postar något utan fyra gånger.
2. Min fallenhet för medberoende.

Ja jag har läst om dina "yoga-funderingar" haha...

Skönt med sansade samtal som får en att utvecklas positivt. Tack igen för lugnet du bidrar med. Känns helt fel att du skulle hälla lite rödvin i din kåsa när vi skålar med kallt klart källvatten i gläntan.

Pladdra på du bara. Det du skriver är väldigt värdefullt, så det tål nog att upprepas. Det du och andra här har skrivit om lugnet och klarheten med att inte dricka alls är något jag lyssnar väldigt noga till och funderar mycket på. Även om jag inte riktigt själv är där, så har det redan hjälpt mig massor att anpassa mej till min nya situation och i mina funderingar på det vidare livet.

Ingen flaska vin öppnas här inte. Och som du säger, så är ansvaret aldrig ditt, utan till 100% mitt. Jag är dålig på självdisciplin, men bra på att hålla löften. Med "en dag i sänder" skulle jag troligen ha börjat dricka redan och "för evigt" är ett löfte jag inte kan ge fullhjärtat. Därför anser jag att "det här året" har varit, och är, ett väldigt bra löfte för mig - från mig - till mig.

Är jag så lugn som du tror? Jo då, förutsatt att du också läst mina inlägg om behov av avslappningsövningar och helspända käkmuskler ;) Men med att inte dricka nu är jag faktiskt väldigt lugn. Det är något som förvånat mig själv. Just nu känner jag mig nöjd med läget.

:)

Hade jag varit frisk hade jag kanske stått där med en skylt:

"Heja Steglitsan jag tror på dig"

Dock inte av någon alkoholhaltig dryck , WIN ;) Det var dock inte enkelt och så självklart som som jag trodde från början. Nu sitter jag på ett flyg redo att lyfta mot hometown! Det har varit ett kort men intensivt surprisefirande i en stad som för alltid kommer en speciell plats i mitt hjärta.

Tack för att du bryr dig E <3

Det där med bore-out förstår jag vad du menar fast jag uttryckte det fel. Jag kopplade in på det andra spåret, tristessen när man slutat dricka. Det kan mycket väl vara så för mej också att jag drack pga att jag var uttråkad på kvällrna. Sen blir det en ond cirkel också, man blir håglös och missnöjd med sej själv för att man dricker och så dövar man det med att dricka ännu mer.

Så bra att du inte är en beroendepersonlighet. Då har du säkert andra möjligheter, det är inget jag kan uttala mej om. Det finns säkert många såna också, som känner att det blivit för mycket och drar ner. Jag minns inte om det var så för mej för ett antal år sen, om jag lyckades med det nån period. Tror inte det. Jag kan ett sockerberoende i botten också. Jag har inte läst hela din historia, ska göra det. Jag hoppas du förstår att jag inte på nåt sätt menar att kritisera eller racka ner på dej, jag tycker resonemanget är intressant.

Fast jag behöver inte förstå den sidan, för mej är det nykter resten av livet som gäller. Det ger mej en sån frihet. Det kändes som en begränsning av mitt liv i början, att aldrig få dricka vin igen, istället ger det mej en oerhörd frihetskänsla. Jag slipper planera, handla, kalkylera hur mycket som finns kvar i boxen och när jag är körklar igen. Jag kan släppa alla tankar på alkoholen. Att jag fortfarande tittar in här på forumet är min enda koppling till missbruket. Det gör jag för att jag har gamla vänner här, för att jag kanske kan göra ett inlägg ibland. Jag är expert på min egen nykterhet och min erfarenhet stämmer in för många andra men inte för alla då.

Det är trevligt för såna som kan dela en flaska vin och njuta av det och vara nöjd så. Men vanligtvis jag saknar inte det. Ibland köper jag alkoholfritt vin och dricker. Det funkar för mej så som "normala" kan dricka vin, dvs två glas och så är det bra. Senast jag kände ett sting av saknad var då vi var i Spanien i vintras och jag såg andra par dela en flaska vin och min man beställde in ett glas vin. Och jag satt med mitt sparkling water. Då hade jag velat vara som andra, kände mej annorlunda. Men om jag tittade mej omkring så var jag knte den enda som drack vatten heller. Och känslan gick fort om för jag vet att drt aldrig varit så. Hade jag fortfarande druckit så skulle jag druckit vin till lunchen, mera på balkongen eller haft med till stranden och jag skulle förmodligen varit berusad vid middagen. Så såg verkligheten ut på tidigare resor. Spela hela filmen till slut, brukade vi säga här ibland.

Nu pladdrar jag. Ha en trevlig lördag!

Att försöka prata någon med alkoholproblem till rätta är som att tala sig hes till en guldfisk. Den måste själv simma in så hårt i den runda glasburkens glas att den vaknar upp av smällen och förändras.

Tack för ett långt inlägg. Dina ord stämmer bra med hur jag själv resonerat (och som jag glömt). Bra tips att läsa och läsa om äldre inlägg, inklusive mina egna. Jag har haft "tunnelseende" en period och inte läst så mycket här på Forumet. Tack igen för dina kloka, behövde dem verkligen när jag först läste dem igår eftermiddag.

Igår hade jag en både rejält berusad och ledsen hustru här. Vi pratade allvar om allt möjligt, inklusive drickande. Får se hur hon ser på vad vi pratade om idag (hur mycket hon nu kommer ihåg). Hur som helst så fungerar det verkligen avskräckande på mig, fy f-n vad alkohol gör med människor. Det är verkligen vidrigt!

45 dagar idag - det borde motsvara en och ½ månad. Firas med att springa en runda snart och känna mig starkare och friskare än på länge. Ha en härlig lördag, m-m och alla andra

nej då det lät bara bra att skriva så men faktiskt så gillar jag dig på något sätt (ej kär i dig menar inte så).

Får en tanke om att Steglitsan råkade dricka igår och eftersom att hon lovat sig själv att ragga på snyggaste killen i lokalen så blev det du!

Världen är liten som det sägs...

SL om du läser det här så tror jag att du delar min humor ;)

Hoppas du har återhämtat dig efter valvakan Johannes ?

När du läser det här hoppas jag att du har nyktrat till, det var ett medvetet val från min sida att inte skriva något igår och det förstår du nog varför :)

Jag kan nästan inte tro att det är sant, det är nästan för snyggt för att vara sant.

Här kommer du, en uppenbart smart individ (nykter) och bjuder oss alla på en sann föreställning en fredag kväll.

Jag tror att du är ett geni Brakfylld som gjorde som du gjorde - dokumenterade din fylla - för att ha i studiesyfte - när du blivit nykter.
Shit jag var nervös igår att du skulle spåra ur och skriva galenskap.
Men tack och lov gick det bra ändå :)
Jag börjar mer och mer känna hopp om att du en dag klarar att hälla bort rosé innan du ens druckit av det.

Det är vad jag hoppas på.

Kram Ebba