Senaste kommentarerna i forumet

Upplever samma sak. Allt blir starkare. Lukter, synintryck, känslor, upplevelser - ja, allt. Man är närvarande och upplever allt så mycket starkare. Lite häftigt och samtidigt lite skrämmande. Senaste veckan har jag själv provat ilska i mer eller mindre okontrollerade former. Klart man blir trött av att uppleva så mycket nytt! Det är som att vara på upptäcktsresa! Indiana Jones typ hela tiden mitt i vardagen!

Gillar din akvarieliknelse BTW.

Tråkigt att det vacklar på hemmafronten. Men det är väl inte så konstigt egentligen. Du håller på och utvecklas och jobbar med att hitta dig själv. Kvar finns en partner som inte riktigt är med på tåget. Det handlar väl till stor del om att hitta nya roller inom förhållandet. Jag saknade min och min mans "gemenskap" som vi hade när vi öppnade en flaska vin, myste i soffan och bara pratade en massa. Jag saknar det fortfarande. Det var som ett stort tomrum mellan oss. Hur ska vi nu umgås?? Men så tänkte jag, måste jag dricka vin för att vara gift med min man...? Nä, verkligen inte. Nu, snart fyra månader senare, så har vi det nog både bättre och sämre. Bättre genom att det handlar om en helt annan närvaro. Nu är vi tillsammans utan dimmridåer. Sämre för att vi är tillsammans utan dimmridåer... En och annan skavank visar sig i det skarpa dagsljuset. Men jag älskar honom och vill jobba på det vi har tillsammans.

Det är kanske lite tidigt för att fatta några avgörande eller omvälvande beslut? Det har inte gått så lång tid än. Men jag förstår hur du känner och menar. Och, det är nog svårt när ens partner fortfarande dricker sig berusad. Jag tål inte min man när han är full. Blir halvt galen på honom och tycker att han är skitjobbig. Men han har ju dragit ner så otroligt mycket också, så jag ska faktiskt inte klaga. Inte alls.

Ge både dig själv, din fru och ert förhållande lite tid. Försök att vara öppen mot henne, prata om det som skaver och bär inte saker inom dig. Där gör de ingen nytta vet du.

Bamsekram till dig

När suget kommer så sätter jag upp en tid som jag ska klara. Det kan handla om tex en kvart eller 20 minuter. Jag ska klara av att inte dricka under den kommande kvarten. En kvart klarar man väl. När kvarten har gått - så gör jag samma sak igen. Och igen. Plötsligt har det kanske gått en timma och suget börjar ge med sig. Det handlar om att aldrig, aldrig låta sig spontandricka. När suget kommer, så är planen att du måste vänta 20 minuter (eller en kvart). Sedan tar du dig en ny funderare. Under den här tiden ser du till att hitta på något, sysselsätta dig.

Det handlar till stor del om att bryta ner "den nyktra evigheten" till hanterbara tidsrymder. En minut, timma, dag i taget. Funkar i vart fall för min del.

Sedan handlar det om att bryta ett mönster, en dålig vana. Gör något HELT annat än vad du brukar. Utsätt dig därför inte (nu i början) för att slentrianmässigt stå där vid diskbänken (eller var du nu är) med ett glas i handen. Ut. Träffa folk. Eller isolerad dig genom en skogsprommenad. Gå och simma. Gå på bio. Gör något - vad f-n som helst för att distrahera dig själv.

Stå på dig den här gången och var stark. Du klarar det Wilja.

Bamsekram

Usch för eftermiddagssuget.

Vet faktiskt inte vad som krävs för att jag ska sluta helt och för gott. Har ju provat och klarar det inte i längden uppenbarligen. Har haft lite olika motivationer men ingen har varit tillräckligt stark för att klå begäret och suget en längre tid. Känns som man slåss mot sig själv i huvudet.
Har inte klarat hålla mig senaste två kvällarna heller. 2 starköl bägge kvällarna och svept av likören på hyllan så fort mannen gått på toaletten. Inga jättemängder men dock varje kväll. Varje jävla kväll. Sitter i bilen hem från jobb och bestämmer mig för att inte dricka men så fort jag tar första steget över tröskeln så är det kört.
Vet inte var jag ska hitta kraft och motivation... Förr kunde jag iallafall hitta motivation även om det var för en kort period. Nu finns inget. Känner mig rätt tom och kraftlös. Hopplös!!

Hej Bältdjuret och Muränan och tack för att ni skrev. Tack Ebba också för dina råd!

Jag känner mig så ledsen och ensam.

Ska se om jag kan få till en dag 1 idag.

Med lite hejarop från er kanske det går.

Ja, det är inte så att jag har vinsug vid den här tiden.

Det kommer senare.

Men jag är redan orolig för det och ledsen över andra saker.

Vi hörs!

Funderar på hur jag klarar av att ta beröm.... och vet inte riktigt, oftast viftar jag nog bort det och springer vidare. Däremot har jag svårt för tacksamhet och glädje. Om jag har bidragit till en bra lösning som någon uppskattar t. ex., då blir det svårt att vara still och ofta bölar jag också.

Det är mycket som vill ut nu och jag säger, skriver, tänker och reagerar liksom MER än jag brukar. Inte ett litet försynt akvarium med några små gulliga sötvattenfiskar i längre som ingen ser, utan ett stort med exotiska fiskar och många konstiga växter och, säkert, en eller annan otäcka fiskar som gömmer sig där någonstans. Det är otroligt skönt, men också ganska läskigt. Och ovant. Jag blir trött, men hittar samtidigt en massa energi ur det. Det stormar i akvariet.

Härligt Calle. Känns som om man börjar känna igen dig igen. God jakt då eller vad man nu säger. :-)

Hej!
Känner verkligen igen mig i din beskrivning. Dricker vin varje kväll, fick nog i fredags och kämpade på tills igår kväll då jag helt plötsligt bara gav efter. Nu tänker jag vända det till något positivt. Dag 1, nu kör vi Wilja!!

På 80 timmar rörde jag inte en droppe. Igår kväll drack jag vin och öl utan att jag riktigt vet hur det gick till men jag kämpade inte emot utan lät det bara ske. Som många av er skriver måste man ha en plan för hur man ska avbryta när man håller på att falla, idag ska jag fundera ut min plan, mitt skyddsnät. Nu kör jag igen!!

Jajamen. Tack.
Käns bättre faktiskt!
Orkade inte skriva igår för jag ska iväg och jaga nu innan jobb.
Verkar bli en fin morgon, 14grader redan och klockan är bara 05.00.
Ingen A idag heller. Kraum på er som orkar kommentera min lilla blogg.

Det är kul för jag kan verkligen relatera till din beskrivning av nytt mående för jag upplever det jag också.
Vill att alla ska få känna hur befriande det är.

Stor kram.

Hej Tor! Hej Ebba! Kul att ni tittade in. Läste att du, Tor, lämnar oss nu. Önskar dig stort Lycka till i ditt nya a-fria liv!
Det går bra för mig. Jag mår fint. Jag känner ett lugn, en ÄKTA ro i själen, Ebba :) Mediterar varje dag. Det hjälper mig att varva ner och "samla ihop" mig. Jag njuter verkligen av känslan att det är jag som styr mitt liv nu, inte alkoholen. Jag räknar inte a- fria dagar längre. Jag bara Är. Här och nu.
Ha det bra ! Kram

Kul att "se" dig :)
Hoppas du mår bra?
Kram

Som jag skrev hos mig, något om att det är mottagaren av budet som ansvarar för reaktionen på budskapet i budet. Viktigt för i alla fall mig att ha i åtanke både vad det gäller att faktiskt våga säga hur jag känner/tänker men även för att ställa mig själv frågan: VARFÖR reagerar jag som jag gör?

Jag tycker att du är en sansad tänkare och det är givande att ta del av dina tankar.

/ E

Santorini skrev ett inlägg om måttlighet eller totalnykterhet och eftersom jag är en av dem som nyligen rört i den soppan, så tänkte jag skriva litet mera om hur jag själv tänker (ja jag har också läst Nialis tråd).

En sak är klar. Det finns väldigt många mänskor för vilka totalnykterhet är det enda bra alternativet. Det ser vi exempel på hela tiden och det finns knappast någon som försöker säga något annat. Som jag ser det är det den här gruppen som av bl.a AA kallas för alkoholister. För att vara tydlig kallar jag dem här för a-alkoholister.

Men hur är det med alla dem som har ett problemdrickande eller till och med missbruk men inte (ännu) är a-alkoholister? Helt klart måste det finnas en stor grupp sådana också. I själva verket säger det sig självt att att den här gruppen inte kan vara mycket mindre än a-alkoholisterna, eftersom varje a-alkoholist måste gå genom det här skedet först.

En annan sak är också klar och det är att det är fullt möjligt för många att bryta ett problemdrickande (missbruk) och övergå till måttlighet. Det är bara att se på de horder av unga som t.ex. under studietiden dricker långt över alla varningsgränser, för att sedan normalisera sitt drickande när de får stadigvarande jobb och/eller familj.

Så då bryts frågan ned i två olika huvudpunkter. Hur skall man kunna veta vilkendera gruppen en problemdrickare tillhör och vad är bästa sättet att nå dem som inte är a-alkoholister, men som ändå kanske behöver stöd med att ta kontroll över sitt drickande.

På den första är jag rädd att det ofta inte finns något entydigt svar. Det är alltför många faktorer som spelar in och avgör om en person kan klara av måttlighet eller inte. En del av de faktorerna ligger dessutom i framtiden och är därför omöjliga att förutspå.

På den andra frågan upplever jag att det är rätt entydigt att de som har måttliga och ännu reversibla problem med sitt drickande kunde ha väldig nytta av en aktiv intervention, som inte har totalnykterhet som enda mål. Det här för att totalnykterhet känns som ett för högt pris för den som ännu känner sig bara måttligt obekväm i sitt drickande, men många av de här personerna kunde kanske nås med mjukare metoder.

Hur berör det här mig själv? Jag vet inte. Jag vet inte om jag är a-alkoholist eller inte, men för tillfället har jag lovat mig själv att hålla mig nykter det här året ut. Det löftet tänker jag inte backa ur. Jag, min kropp och min knopp behöver ett tydligt avbrott, det känner jag. Sen får jag se vartåt jag går vidare och vad det leder till. Dagligt drickande är ändå inget som jag någonsin medvetet kommer att gå tillbaka till.

Här finns en rätt välformulerad artikel om samma saker, för den som inte stöter sig mot engelska: http://www.thefix.com/content/moderation-vs-abstinence-its-war?page=all (speciellt gillar jag knorren på slutet ;)

Callevännen, skönt att läsa att du verkar vara på banan igen! Du kommer igen - bara du får lugn och ro och ordning på torpet. Jag är likadan. Skakar det med familjen, så skakar allt! Du kommer igen nu och det kommer gå B R A för dig!

Kram

Men hej Wilja!!

Såg du att jag nämnde dig IDAG??? Vi satt och räknade upp dem vi saknade och undrar hur det går för. Vad härligt att du är här igen - fast klart att det inte är härligt att du kämpar med ditt vinliv... Det finns egentligen inget mer att skriva - än allt det som Ebba skriver i sitt mycket kloka och insiktsfulla inlägg ovan. Be om hjälp Wilja! Det går att leva utan alkohol, men ibland behöver man hjälp för att komma vidare.

Fortsätt gärna och skriv här! Kämpa på. Som jag nyligen skrev i min (nya) tråd; "jag säger inte att det kommer att bli lätt - men jag säger att det kommer vara värt det".

Bamsekram

Jag har läst ditt sista inlägg i fin tråd och jag förstår vad du menar. Det är dags för dig att gå vidare. Kasta kryckorna och stå på egna ben. ;)
Jag önskar dig all lycka!

Jag botade mitt hemska mående av alkohol med mer alkohol. SinnesSJUKT och otäckt hur fel allt blir.
Det är läskigt och ett helvete att vara fast i Alkoholens mörka och fuktiga grotta.
Jag berättade för min läkare. Vet inte vad jag hade varit så rädd för? Hans reaktion var totalt lugn, höjde inte ögonbrynet. Undrade bara om jag ville ha mer hjälp att lotsas vidare till där rätt hjälp finns att få.

Det är tyvärr så OERHÖRT vanligt med alkoholproblem - Alla läkare möter det i stort sett dagligen förklätt till sömnoroblem, högt blodtryck, magsår, depression, panikångest, hypokondri m.m De ska vara beredda att råda den som vågat säga sanningen och be om hjälp.

- Ring socialtjänsten i din kommun, be att kopplas till missbruksrådgivning/missbruksenhet. Be om HJÄLP.

- Gå till vårdcentralen och lägg korten på bordet, var 100% ärlig med hur mycket du dricker annars finns risken att du inte får rätt stöd/hjälp.

- OM du har barn var INTE rädd. En förälder som inser sina problem, ber om hjälp och är ärlig är en BRA förälder som efter det har rent mjöl i påsen som har bett om hjälp att förändra sitt liv som just nu inte är så härligt att leva som det borde vara.

- Sök på Anonyma Alkoholister på nätet, se vidare tips och råd väl där.

Nu när du läser mina råd kanske Alkoholdjävulen som härjar i dig sparkar bakut:

"Aldrig i livet, jag har inte SÅ stora problem. Galna människa vad är det här för hemska råd? Jag fixar nog hellre det här själv. Usch aldrig att jag berättar hur mycket vin jag dricker för en läkare!"

Jag förstår en eventuell sådan reaktion men av vad du skriver hör jag att du har tappat kontrollen och makten över ditt liv och att du verkligen inte orkar mer och behöver hjälp att vinna över vinet och återfå dig själv.

Kram från ännu en som vet hur det känns.

...ett snabbt svar var vad jag behövde nu. Tack Muränan som frågat efter mig!
Det är bra att vi håller ordning på varandra här.

Känner mig rädd. Tänker att jag inte vet hur jag ska klara av en kväll utan vinet. Tror att något hemskt ska hända.

Men vad kan hända mer än att jag får sug att dricka? Min konsumtion är inte så hög att jag kommer att ligga och skaka av abstinens. Det tror jag i alla fall inte.

Det är inte du som är dålig som inte kan låta bli att dricka vin.
Du är fast i ett beroende nu.
Det blir så till slut.
Varning på Alkohol-reklam lyder ofta:

"Alkohol är beroendeframkallande"

Det är på allvar så och det har du nu fått erfara och lever i/med.
Fint att du skriver just idag för Muränan nämnde dig idag - att du är en av dem hon saknar.
BRA att du skriver här idag för nu behöver du hjälp för att lyckas bryta dig loss ur vinets hårda grepp om dig.

Kram Ebba

Jag skjuter upp dagen då jag ska vara nykter gång på gång...
Hur kan ni? Varför kan inte jag?

Tror att jag snart "firar" 1 år med vinet. Tidigare drack jag "normalt".
Håller mig fortfarande till ca en flaska. Men jag är så trött på det här konstlade vinlivet nu.

Jag önskar jag kunde hitta viljan inuti Wilja.
Ni kanske kan hjälpa till att locka fram NEJ och kraft?!

Detta är inte roligt längre.

Nilail - läste tråd och känner med dig. Funderat och funderar så det knakar. Först vill jag fråga varför du började dricka igen. Men hmm men nää.. Här kommer en fråga jag ställde till mig själv:
- vad tror du krävs för att du aldrig mer ska dricka igen? Svara ärligt och det först som du tänkte på.
Ha en toppendag.

Känner igen det där med att varva ner med ett glas vin efter jobbet. Blev aldrig bara ett glas. Hur går det?