Senaste kommentarerna i forumet

...är ibland svårt, man hamnar lätt tillbaka till det som känns som vanligt, den dagliga rutinen.
Samma sak är det med tankarna, att inte falla tillbaka i något som man vet....inte är bra för en.
När man inte vet vad man ska göra, så gör man det man brukar göra, allt är som vanligt och det finns ingen osäkerhet kvar.

Det var det farliga med drickandet, allt var så hårt förknippat med drickandet, när man inte vet vad man ska göra, går det alltid att knäppa en bira tills dess man vet.
Och med berusningen kommer också den lättande känslan att allt verkar vara bra, den drogen lurar verkligen hjärnan.
Farlig kan den också vara då man kan istället gå ifrån glad till ledsen, sentimental, arg och våldsam.
Då blev det fel med den tilltänkta glädjedrycken, men man slutar inte att praktisera den i alla fall.
Man faller tillbaka till det som känns tryggt, berusningen om än i små doser.

När man avbryter sitt drickande så märkte åtminstone jag att hjärnan var kvar i sitt dryckestillstånd,
Det här hade varit ett utmärkt dryckestillfälle, och den här, och den...
Och då kännas det som om man snavar på sig själv, hur kommer det sig att tillfällena inte förändras men rent praktiskt går de inte att genomföra?

Då blir man till början lite låg, och tycker genast väldigt synd om dig själv, stackars mig som inte kan dricka...
..eller kan och kan, klart jag kan, men kan inte hantera den, rent fysiskt är det inga problem, men i huvudet....
När det bara slår slint varje gång, och man envisas med att fortsätta pröva, det är en farlig situation.

Beroendet har varit det jag har slagits mest med, hur tankarna så lått faller tillbaka till det trygga drickandet.
Att förändra tänket och finna andra substitut för mental tillfredställelse det var ännu svårare.
Belöningssystemet var tänjt åt fel håll, och det sa bara inte fjong så var det tillbaka till vad det var.

Än idag kan jag känna små behagliga vågor springa igenom mitt medvetande vid tanken på alkoholen.
Men man minns bara de behagliga och lyckade fyllorna, och man fantiserar om att de kan bli ännu bättre.

De blir inte bättre, hjärnans sätt att tolka alkoholen har blivit helt fel, den är inlärd fel.
Därför tror jag inte att en beroendepersonlighet kan lära sig att dricka måttligt.
Det blir samma sak med spel, sex och shopping och god mat, för mycket är lagomt och det ökar hela tiden.

När man har lärt sig att lyssna på sin kropp och vad den egentligen vill, så förstår man sammanhanget bättre.
Kanske är man trött, hungrig, arg, ledsen och då återfaller den till gamla invanda tankar, en fylla kanske fixar det här?
Nej, det gör ju den inte, man kanske tillfälligt blockerar bort känslan, men den finns kvar.
Så vad händer, man förskjuter känslan eller bedövar den för en stund, kanske har den förvärrats efteråt?
Eller som jag också upptäckte, alkoholen förstärker känslan, man blir tröttare, argare än vad man var innan.

Alkoholen hjälper inte, inte nu inte sen, även om det känns så bara om så för en liten liten stund.

Ibland kör jag slut på min kropp och den behöver återhämtning, inte en fylla, då gör jag sådant som den mår bra av.
Ibland slappar i soffan, eller tar mig en svampjakt eller något annat som triggar min nyfikenhet.
Blir jag arg så försöker jag fokusera på anledningen, inte på att jag är arg och uppriven, och vad kan jag göra åt det.
Kan jag inte det så blir sinnesrobönen ev väldigt bra lösning, släpp det och gå vidare.
Hjärnan har en väldig förmåga att vilja straffa en på något konstigt sätt, självdestruktivt.

Att lyssna på min kropp och försöka tyda dess signaler har blivit än viktigare idag.
Karriär och pengar kanske inte är det viktigaste i en stressad storstad, allt behöver inte vara supereffektiv längre.
Kanske barn och familj är viktigare, djur och natur som man har undertryckt under så lång tid.
Att ta upp en gammal syssla, eller varför inte skaffa sig en ny, ta tiden ifrån drickandet...

Fundera lite...vad är det viktigaste i mitt liv nu?
Att lägga hjärnan i bokhyllan marinerad med alkohol och låta kroppen gå bananas känns inte som det rätta längre.
Om jag vill leva så vill jag nog också uppleva, inte flyktigt fara förbi i ett drömmoln.

Det är inte okey med att dricka alkoholen längre, inte för mig.
Förändringen i förändringen blev att jag dammade av anledningarna till mitt drickande, inte bara en acceptans.

Berra

Välkommen hit!
Varför tror du ditt inlägg var för långt? Du får skriva hur långt du vill, det är din tråd och här gör du precis som du önskar. Jag vill läsa mycket mer av dina inlägg.
Du verkar ha förstått att du vill ändra ditt beteende och du vet vad det gör med dig. Jag kan definitivt inte sluta dricka då jag väl har börjat. Det har tagit mig många år att fatta.
Nu är jag här med tre månader utan alkohol ännu en gång och denna gången tänker jag inte testa om jag kan klara av att vara måttlig. Det vet jag för länge sedan att jag inte kan.
Du själv vet vad som är bäst för dig och du finner många här inne med samma historia som du själv.
Här finns stöd och hjälp att få, jag följer dig och stöttar dig.
Lycka till Trollmor!

LillPer

Denna vecka har jag varit fylld av god energi och glada tankar. Jag har jobbat med praktiska ting på dagen och sedan framför datorn till sent på kvällen. Vid läggdags har jag definitivt inte varit trött utan mer rastlöst kastat mig upp och ner, fram o tillbaka i bädden. Somnat flyktigt för att två timmar senare vakna runt 02.00 och typ sovit färdigt. Detta händer mig titt som tätt och det har varit så hela veckan. I natt somnade jag vid 04.00 och upp kl. 06.30 för att ge mig av mot jobbet. Det som är lite märkligt är jag kan köra på för fullt ändå trots att min sömn suger, har alltid gjort.
I kväll då jag kom hem tänkte jag träna lite men hade ingen ork. Satte mig i en fåtölj och vaknade nån halvtimme (tror jag) senare av att huvudet hängde som en slak, allt för tung mogen frukt på en späd gren. Att dreglet rann längs mungipan gjorde hela upplevelsen total! Jag hade somnat av ren utmattning. En riktig powernap som jag skulle vilja ha fångat på film. Nu några timmar senare så börjar jag bli pigg igen och då kommer samma rutin troligen spelas upp i natt?
Jag får surfa in här eller läsa en god bok.

Min sinnesro är betydligt bättre just nu. Även om det är några konflikter på jobbet som drabbar mig direkt så klarar jag av att hantera det.
Det är som jag berättat tidigare svårt att få till ett vettigt samarbete och förståelse med en chef som ständigt sätter käppar i hjulet av rädsla för förändring och att konstant bete sig som ett offer.
Hans ilska går allt för ofta ut över mig.
Jag talade i 40 minuter på telefon med honom idag och det var höga röster och nervösa tonlägen allt som oftast. Han kan inte förstå. Jag tror mig faktiskt förstå honom och säger detta, men det går inte in. Personen är blockerad och trångsynt.
Det slutade med att vi lade på, lätt upprörda. När folk runt omkring frågar vad det handlar om så berättar jag och reflekterar då över vad denna person egentligen sagt till mig. Det är så mycket dumheter så jag känner spontant att jag måste ringa honom igen och försöka få honom att förstå.
Jag gör så och är lugn o saklig. Vänlig och bestämd. Förklarar att vi förhoppningsvis och troligen har samma mål men att vägen dit går kanske på olika stigar? (Hans väg går kanske nere i underjorden bland rötter och stenar och då är det så svårt att komma fram så man slutar gräva och tuggar jord istället?) Hehehe. (Jag sa ju inte detta fattar la ni?)
Det blir ingen vidare respons ändå.
Vad jag nu känner är trots allt en viss sinnesro över att jag inser att jag inte kan förändra honom. Jag inser också att det troligen kommer fortsätta på detta vis. Jag kan dessvärre inte avskärma mig från honom men har sinnesro nog att acceptera situationen och kommer lösa den på bästa sätt.
Att jag lugnt ringer upp igen för att säga vad som inte är ok är också en framgång för mig som inte skulle skett för tre månader sedan.
Jag kan släppa honom. Han är inte värd att grubblas över. Det förstör för mig och det vill jag inte.
Han är en ständigt problem som poppar upp som jag kan lära mig hantera.

Precis som jag är mitt i livet, lär mig hantera allt runt mitt beroende av alkohol och vad det gör med mig.

Sov gott kära vänner. Ny nykter dag att se fram emot i morgon.

LP

Det var ju en liknelse. AA är kul ochnlärorikt och man blir inte dömd eller får moralpredikningar. Berusningen gör att de flesta hämningar släpper och förlåtelse är bra.
Idag hade vi föräldramöte och pratade om Effekt, ett program där föräldrarna kommer överens om regler kring a. Att man inte ska bjudanpå a hemma, ringa om man får reda på om det ska vara fyllefest mm. Väldigt få kom tyvärr.

Hej Lexi! Kikar igen och hoppas att du har det bra! Hoppas att du sitter ute och myser i solen, efter en härlig promenad med hunden. Kram

Va?! Men Villmåbra - jag hänger här för att det är så kul...! JAG har inga problem!

hi hi hi... skojar bara...

Det vill nog till väldigt mycket innan någon skulle känna sig förolämpad här. :-) Vi vill dig bara väl Marie. Fortsätt gärna och skriv och läs här - hur du än väljer att göra. Vi finns här. Kram

LenaNyman? Ja, men här är du ju också! Funderade efter ditt inlägg i min tråd var jag kände igen dig ifrån. Aha - här var det.

Hur mår du nu egentligen? Om man jämför med vad du skriver inledningsvis här?

Kram

Marie, jag håller med m-m. Tror du ska läsa igenom vad du skrev i början av din tråd för att komma ihåg hur du kände dig...

Det är tufft i början. Det är tufft att lära om - göra om, göra rätt. Fundera på hur du vill ha ditt liv och hur du vill att ditt liv ska vara. Förlåt, men jag tror inte riktigt på det där med att bara dricka på helgerna. Har provat det. Hade jag klarat det bra, så hade man ju kunnat ha det så. Problemet är, att när man har a-problem, så funkar det inte i längden. Snart börjar man dricka mer på helgerna än man avsett. Snart börjar man förhandla om vad som är helg egentligen. osv. Du behöver väl inte tänka resten av livet, utan tillsvidare? Men du kanske klarar detta bra. Tyvärr är jag rädd att du bara lurar dig själv. Måste därmed instämma i vad Stingo skriver.

Kram

Så himla roligt, så himla oschysst.
Hahahaha. Hahaha. Hahaha.
Jag läste det (du skrev i en annan tråd) och har skrattat när jag har tänkt på det.
Biblioteket är även mitt andra hem när jag behöver en paus från stämningen här hemma eller så. Där får man bara vara. Finns hur mycket som helst att upptäcka där. Jag pluggade polska för mig själv där ett tag. Fördjupade mig i romernas historia en annan period ( varit förälskad i Katitzi sedan jag var liten) och forskade på egen hand om schizofreni, hade en teori. En vän till mig (tjej) rökte för mycket cannabis och utvecklade schizofreni nämligen. Hon är fortfarande sjuk och idag har vi inte kontakt. Allt jag vet är att hon proppats full av piller och väger hundra kilo. Hon var så himla fin. Fan var sorgligt. Kolla jag kan inte sluta berätta när jag väl börjat :) Köttfärslimpa!!!' älskar det så mycket!! Med potatis. Inlagd gurka. Gelé. Sås. Syltlök. Potatis. Finduk. Nu började jag sakna farmor :( jag är dålig på köttfärslimpa synd nog. KÅLPUDDING!!! Det vill jag äta idag.
Kram!

/Ebba, hungrig.

Är ju svårt att se om man inte öppnar ögonen :)men hur är det man säger. Med nya ögon kanske..........

Ja visst är det så, Ebba. Man måste upprepa, upprepa. Få in i skallen att det är faktiskt just det jag är! Man är det man tänker. Kanske inte så enkelt, men det påverkar ju helt klart det psykiska välmåendet.
Idag är jag stark,klok och modig i allt jag gör. Och nykter och glad. Listan kan göras hur lång som helst, eller hur muränan?
Jag nästan känner hur jag "växer" här på stolen, kroppen rätar upp sig och jag ser på min omgivning med öppna ögon. Haha..
Kram på er

Jag brukar tänka: stark, frisk, pigg och glad. Det är allt jag tyvärr inte har varit. Har lagt till ordet nykter också. Men 'klok' borde också vara med...!

Igår kväll när jag skulle sova (har förnärvarande sömnproblem...) tänkte jag på dina tre ord om mig: " Modig. Stark. Klok." Jag tänkte dessa ord om och om igen och jag tänkte att just de tre orden är vad jag vill OCH behöver vara i mitt liv. Så stort tack själv. Jag har fortsatt tänka de orden idag. Tror att jag ska skriva ner dem och sätta upp lappen på väggen ;)

Tack!

/ Kram Ebba

Urk! Periquita drack jag inte ens med alkohol i ;-) Har provat Rawson och hade så höga förväntningar, eftersom jag gillade den "vanliga" (numera den "ovanliga"). Drack den på midsommar och tyckte den var ganska hemsk. MEN då hade jag varit nykter i typ två veckor och inget var roligt. Tror att jag ska köpa den igen nu och pröva. :-)

Ja, eftermiddagarna tycker jag också kan vara tunga. Den där tiden mellan 16-18/19. Tills middagen är över. Det är nog för att jag tidigare alltid laddade för ett glas vin då. Den gamla vanan sitter liksom i. Klart man blir trött av att stå emot. Det kostar mycket energi. Men trots allt, inte lika mycket energi som att falla. Tomhet - jag fattar. Nästan en känsla av att vara ensam och lite övergiven. Men vi har ju slutat med napp och snuttefilt och då tar det ett tag innan man känner sig stor och stark...

Idag mår jag toppen annars, tack. Älskar vackra höstdagar! KRAM

Ny dag. Nya tag.Solen skiner. Värmer och tinar upp,inifrån och ut. Jag mår så mycket bättre idag. Får inte fastna i negativt tänkande och självömkan. Positiva tankar föder nya positiva tankar. Och - upprepar mig- att läsa här i forumet ger styrka, kraft ,mod.
Jag vill, jag kan, jag ska.
Önskar er, som eventuellt tittar in, en härlig dag!
PS. Svar till Magnus: Nej. Inte i nuläget. DS.

Återkommer med det där dagliga allmänna inlägget, och sedan jag slarvade lite med det i helgen inser jag att jag behöver det för att hålla upp humöret (främst) och motivationen. Dagens stora fråga är: när börjar man räkna veckor och månader egentligen? Jag gillar att se att det händer saker, så jag ska nog fortsätta räkna dagar ett tag till.

Inget första glas för mig idag. Kramar till era alla där ute.

Tack för din kommentar och stöd. Det är trösterikt att läsa att det är andra som haft liknande trötthet och att det gått över.

På pricken det du skriver om min fru. Bara för att jag har gjort något slags genombrott efter säkert 10 års funderande kring min stora alkoholkonsumtion och lyckats vara vit en månad så förväntar jag mig att hon ska vara där och följa med. Så tänkte verkligen jag, men har insett att det är orimligt (mycket tack vare det här Forumet och sådan kloka personer som du). Och det är jag glad för, men det hindrar inte att jag tycker det är jobbigt att hon dricker och att jag är dålig på att dölja det. Jag hoppas hon kommer till insikt. Jag har ju i all fall påverkat mängden hon dricker. Hon har ju inte haft sin dryckesbroder med sig den sista månaden.

Kramar

Det var Periquita jag drack i lördags. Ja hmm det är ju drickbart som dryck betraktat men det är ju liksom bara färgen som påminner om rödvin. Hade också ett vitt (Rawson Retreat) som jag smakade på, och det kan jag rekommendera. Riktigt gott. I källaren har en mousserande som jag inte smakat ännu (Billabong Brut) som lär vara bra. Återkommer med en rapport.

Annars måste jag säga att just mina dalar på eftermiddagarna är svåra att hantera. Blir deppig och märker att alkohol var en riktig humörboost då. Igår kom ett rejält sug och då blev det omprogrammeringsåtgärd (som lyckas) men en stor tomhetskänsla som kommer efter att jag stått emot. Och sedan vansinnigt trött. Det hjälper att äta, eller att träna, eller att vara fullt upptagen med andra saker, eller sova. Men det är lätt att tappa sugen och humöret.

Mornarna däremot är fantastiska, härliga och alldeles underbara :)

Hoppas du har det bra

Hallo Vickanbruden! Hur går det på konferensen? Är säker på att du fixar det galant, eller hur? Rapportera när du orkar och hinner :-) Kram

God morgon vännen! Tack för din härliga hälsning! Vilken entusiasm och energi! Jag blir så glad av att läsa hur gott du mår! :-)

Allt bra här också, tack. För första gången på hur länge som helst vaknade jag UTAN att känna mig sur och stressad. Jag är morgonmänniska, men bara om jag får vara för mig själv. Blir jättestressad när jag ska lämna barn till dagis och skola m.m. MEN idag var det lugnet i filbunken som gällde. Älskar när det är så.

Din liknelse om matteprov var så slående. Jag har aldrig knäckt mattekoden. Det förblir en hemlighet för mig. Visst är jag högutbildad idag, men jag kan inte räkna...! Idag känns det som om matteprovet gick bra ;-) Morgonen är så otroligt vacker. Det är miljoner daggdroppar överallt och solen glittrar i dem alla. Ser ut som diamanter i hela gräsmattan och träden. Såg också att lönnarna har slagit om redan. Skiftar på flera ställen i gult och orange. Det är så vackert och stilla. Nämnde jag att jag älskar hösten. Det är på hösten allt början om. Inte på våren. Visst är det vackert på våren, men då blir jag alltid deppig och känner krav på prestation. Hösten är lugn, stilla men ändå fylld av energi. Måste ut i skogen idag!

Ja, idag är jag high on life! Ha en underbar dag vännen! <3

PS. Det är väl tur att hela gräsmattan glittrar som diamanter, för även om det är jämn bröllopsdag snart, så lär jag inte se röken av något blingbling ;-)

Roligt att du mår bra och jag kan bara instämma. Tid har jag fått i massor tycker jag trots jobbet. Nästa vecka blir det ett år och jag är mäkta stolt.
Många kramar
Konstnären

m-m, tack för den läsningen och kan se det framför mig hur du går stolt och rakryggad för dig själv. Så skönt att du skriver här. Peppat mig och säkert andra.

Ha en underbar dag och lycka till på tjejmilen.

Intressant att läsa dina funderingar. Jag känner så väl igen dom från min egen resa, alltihop. Känslan av harmoni och lycka som kom ofta utan direkt anledning. Som att man upptäcker hur bra man har det kanske när dimman lättar? Också minnesbilderna som kommer, dom var jobbiga. Fortfarande efter två år händer det att saker poppar upp men det blir lättare att sopa undan dom tycker jag. Det är ändå jobbigt, jag blir ledsen ibland för tiden jag slösat bort. Resor jag gjort som jag inte vill tänka tilbaka på. Men det får man väl leva med och som sagt, det går lättare att komma på bättre tankar. Som du påpekar så leder det inte till nåt bra att vara elak mot sej själv. Vi har väl gjort så gott vi kunnat antar jag. Där försöker jag tänka på sinnesrobönen fast jag annars inte är med AA. "Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra". Jag är inte där än men jag är stolt över det jag förändrat, den jag är idag. Kanske minnena behöver finnas för att man inte ska tro att man är säker igen.

Bra jobbat LillPer, det känns att du klarar det här! Det gläder mej.

Jo, ju mer medveten man blir om att ens tankar, är just bara det, tankar, desto mer märker jag att jag kan känna ett lugn. Att känna igen det ofta meningslösa, egoistiska tänket som hela tiden passerar, återkommer om och om igen. Att hela tiden på något sätt prestera, både för sig själv och andra. Att man så ofta lever tanklöst, hela tiden ska åstadkomma något. Att bara kunna sitta och känna ett lugn, är verkligen i min värld, riktig lycka. Att inte känna att jag måste förändra saker, leva medvetet, är något att arbeta mot. Tycker om dina tankar, Lillper. Ha det bäst.