Senaste kommentarerna i forumet

bra funderingar Pelle, ska försöka överföra till mitt eget liv och egna projekt!

att läsa LillPer, starkt och vi får hoppas att öka insikt leder till godare liv!

100. Tack själv Stingo, du är en härlig prick, ser fram emot 100 till.

/Ebba

Inlägg #100 i min tråd. Tack till all som är med här!

Har märkt att jag känner dofter bättre än tidigare, trots att jag nu varit snuvig i flera veckor. Blev en märklig upplevelse idag, då jag var på en tillställning där det serverades skumvin. 50 personer med skumvin i glasen i ett rätt litet utrymme avger en förfärande stark doft. Jag har dessutom aldrig gillat skumvin (med mycket få undantag), så upplevelsen var inte särskilt trevlig. Hur månne jag kommer att reagera då jag får dofta på en riktigt rökig Single Malt Whisky nästa gång (en av mina stora favoriter)?

Verkar mera som ett kafferum än ett filosofiskt rum, men vad roligt att stöta på pasha här. Trodde inte man kände till det i Sverige. Lika ryskt som Borsjtj och lika gott, men mycket olikt ;-)

Kbt kanske

Jag skulle gärna vilja ha tips på böcker jag kan lyssna på min mobil. Som jag kan slappna av och lyssna till. Gärna något med hjälp

I dag när jag var ute och gick på väg till kontoret kom en kollega ikapp. Jag hade mina hörlurar som vanligt och hon frågade vad jag lyssnade på. Varför kunde jag inte säga att jag lyssnade på Fyllepodden? En podcast om alkohol producerat av IQ. Nej, hittade på en nödlögn och bytte samtalsämne. Undrar vad andra i omgivningen döljer från mig. Vilka frågor är det som jag ställer som de känner obehag för att svara på. Hade en diskussion med en person i min omgivning som inte kommit ut som gay på sin arbetsplats och att hen tycker att såna samtalsämnen såsom vad man gjort på semestern är fruktansvärda. Hen är på helspänn och är rädd för att frågan om vem han varit bortrest med kommer. <3

Upplevde ett härligt flow på jobbet idag och på vägen hem tänkte jag tankar som "åh vad lyckligt lottad jag är som får göra så här mycket roligt" och "wihoo imorgon får jag komma tillbaka och jobba -kul!". Det, mina vänner, har jag inte känt på väldigt lång tid. Jag har inte någon förhoppning om att känslorna kommer vara bestående för all framtid. MEN jag är övertygad om att de inte skulle infunnit sig om jag druckit den senaste veckan. Det finns så många fördelar kring att vara alkoholfri förutom fyllan/minnesluckorna/bakisångesten och allt annat som är direkt förknippat med a. Att jag gick hem med lätta steg och för en gångs skull kände lycka över tillvaron är en sådan bonus och ynnest (kanske en självklarhet för många) för att jag valt att vara utan.

Felen på forumet skall nu vara fixade, det var inget allvarligt utan bara ett cashfel på en vy som behövde rensas. Tack till användaren som mailade så att vi upptäckte problemet.

/magnus

Oj vad glad jag blir att så många kommenterat, tips mm på de jag skrev! TACK. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Många kloka ord. Ja det ju så att jag kan inte gå runt och bära på ett inre hat föralltid. Har bara så svårt att ge mig själv de just nu. Men ni har helt klart gett lite annan synvinkel:) men det måste nog smälta in i mig. Glädjande att läsa att det går bra för er vart ni än står. Väldigt fint skrivet LP, man måste släcka helt de som ligger o pyr. Man skjuter upp det hela tiden, finns nog ingen perfekt tid att sluta. Jag får väl dra en vit lögn i början om det känns jobbigt då jag alltid förväntas dricka. Jag vet inte. Även för mig är träning mitt bästa vapen o gör mig gott. Man vill gärna inte riva nått man byggt upp, blivit förbannad över det många gånger. jag har kämpat så länge och gått igenom så många faser att det känns som jag kan de mesta, är som bara fast i en frustration, en blandning av känslor, kanske just att nu måste jag verkligen lägga av, lägga korten på bordet, och jag är rädd de tänker jag inte förneka. Jag är en väldigt tacksam person och hoppas kunna njuta av livet innan det är försent. Tacksam att ni finns

... till kärleken än jag, det hör ju jag det. ;)

Så länge man skriver med utgångspunkt från vad man själv känner och vill uttrycka så tycker jag att fältet ska vara fritt att så göra. Jag har så många inkännande tentakler ute i normala fall ändå, in the real world, så skulle jag censurera mig själv här med hänsyn till vad någon annan kan tänkas tycka, känna och tro så skulle allt bara bli så ... censurerat. Men det är självklart lättare sagt än gjort, man tar ju hela tiden intryck av det folk skriver om här. Nä, vet du vad? Nu skriver jag det på en stor lapp och sätter upp där jag lätt kan se den: Självcensur är tabu!

... främmande människor. Inga välbekanta heller. Jag vill bara krypa undan, in, och cocoona i olugn och lugn.

"huvudsaken är ju att jag själv fattar hur jag menar" ja just precis. Jag kände en liten lust att skriva om natten då jag skulle ta livet av mig, men så började jag tänka på andra och att de skulle tro och tycka att jag försöker fiska efter ännu mer kärlek. SÅ kan man inte hålla på känner jag, man får inte ett skönt liv om man lever efter vad man tror att andra ska tro.

Ja, vad är det med forumet?
Å brukade sälja droger till en av landets största hackare så jag vet vad sådana kan göra synd nog.
Å var typ den enda som fick komma in.
Forumet krånglar lite men jag tycker om det med dess fel och brister - det är kärlek det <3

Tack för raderna.

Man får ju ta alla genvägar som möjligt tänkas kan för att ens hitta sin egen tråd, för att inte tala om alla andras! Gah!

---

Och andas, brakfylld, bara andas...

... den här underbart fina tråden jag precis hittat. Och jag har satt på kaffepannan, mjölk finns också, sisten ut kan väl släcka stearinljusen där på brickbordet i hörnet?

:)

/brakfylld

Tack för detta ditt senaste inlägg. Våra historier må vara något olika men symptomen och hålen... Ja, vad kan man säga? Så tack.

/brakfylld

Tack för era reflektioner och svar.
Det kan nog passa mig ganska bra det som Stingo har gjort. Ett beslut som sträcker sig året ut och sedan ett nytt beslut baserat på erfarenheterna man gjort. Det skulle då vara oerhört märkligt om man kom fram till något annat än att fortsätta sin nykterhet. Kanske det blir "Nä, men nu har jag mått så bra i ett halvår så då kan jag vara värd lite ångest och fylla igen! Tror inte det.
Det är för mig lite långt och svårgreppat att säga aldrig mer eller "Detta gäller livet ut"
Bättre då att skynda långsamt och ta det med ro. Det som är bra just nu gäller precis i denna stund.

Såg Djävulsdansen på SVT i går kväll. Det var bra tycker jag. Att få de anhörigas perspektiv på tillvaron med en alkoholist.
Det grep mig ganska hårt då författaren Hillevi berättade om sin uppväxt med psykiskt sjuk, alkoholiserad mor. Hennes berättelse var i vissa fragment lik min egen med de känslomässiga törnar man fått. Min mor var inte på något sätt alkis, tvärtom. Hon var däremot psykiskt sjuk med långa svåra perioder av djup depression, självmordsförsök och mycket våld som drabbade mig som den yngste jag var.
I vuxen ålder har jag undrat varför hon betedde sig som hon gjorde och det har kommit fram att hon hade dödsångest och velat få mig att snabbt växa upp och kunna ta hand om mig själv! Att jag är stressad utan att veta varför är väl ganska uppenbart vart det kommer ifrån?
De deprimerade perioderna kunde förbytas över en natt för att följas av månader med hysterisk glädje och fullständig förnekelse av det som varit tidigare.
Väldigt jobbigt för LillPer att växa upp i.
Jag kände framför allt igen detta med att vara ihålig inombords och inte veta eller förstå vad man själv ville, eller veta vem man är.
Det sliter jag fortfarande med.
Mitt hysteriska tränande har varit en ventil som inte alltid varit sund. Om mina erfarenheter som barn även skapat en tillflykt till alkoholen vet jag inte, men det är högst troligt då det har gjort mig gott i perioder av inre stress och rastlöshet. Alltså, väldigt kortvarig ro och avslappning.
Nu har jag sedan många år mentalt lyckats göra min mor till en helt annan person än den hon var. Hon är inte den som slog mig, hånade eller ville döda sig själv.
Hon är bara min väldigt gamla mor helt enkelt.
Jag har gått hos många psykologer och fått hjälp här och lite där.
Frågan är om man någonsin blir helt färdig eller hel i sin vandring mot förståelse och läkning av själen?
Att jag måste vara snäll mot mig själv är alldeles uppenbart, det har jag adlrig varit förut men nu börjar det gå åt rätt håll.
Utan alkoholens förrädiska ohjälp.
Skönt.
Mindpeace.
LillPer

Men bara för att förtydliga om jag bringat någon annans tankar i oreda: Att vilja ta sig någon annanstans än där man är, det är gott och bra. Drivkraft. Men att inte acceptera att man är precis just där man är och bara känna att man skulle fått vara någon helt annanstans, det föder frustration. Magen knyter sig, flödet stannar och negativa känslor manifesteras i kroppen. Inte gott. Inte bra.

Gud, vad less jag blir på mig själv ibland...

... jag skulle ha fått varit nykter i så många fler dagar än vad som är fallet så vet jag att jag är fel ute. Dels kan sådana tankar maskera en längtan efter att ta sig ett rus (jamen, snälla nån, bara ETT!), dels avslöjar sådana tankar att jag inte lever nu, andas nu, är nu. Jag ska någon annanstans än där jag är och sådant, mina damer och herrar, är helt förkastligt. Rena önsketänkandet, faktiskt.

Är där jag är, brakfylld.

som missade.................
http://www.svtplay.se/video/2329742/djavulsdansen/avsnitt-1-att-vara-me…

<3

... och har jordens huvudvärk. Som hittat för att ursäkta sig en fylla. Det innebär att jag måste ta mig till ett par mackar, gärna tre, för att på var och en inhandla ett eller två sexpack öl. Skulle jag dra iväg och göra det så skulle jag bete mig på samma sätt som jag tidigare gjort.

"Vart har det lett dig, brakfylld?"
"Tja, hit."
"Är du inte nyfiken på nåt annat scenario?"
"Jo."
"Men så stanna hemma då."
"Ja."

skrivet LillPer, kul att höra att det håller i sig ditt beslut från i juni. Mitt är färskt just nu, men känns väldigt bra. Jag följer dig och har dig i sikte:-) Pontus: känner igen mig i mkt av det du skriver, men just nu känns det lugnt och snällt inom mig, det tror man ju inte kan hända när man bara kör över sig själv gång på gång.