Senaste kommentarerna i forumet

Fest i brf-föreningen. Ett gyllene tillfälle att vara nykter.
Däremot vet jag att jag kommer att tveka, skruva på mig, tänka att det ju inte är så farligt osv. Dricka lite. Bla blaha.

Nu skriver jag varje dag här och redovisar hur det känns. Så kanske jag vaknar 0800 på söndag och drar ut och springer. Pepp!!!

Tack för svaren.

Det här med att sova gott på hotell har alltid varit svårt för mig och nu fick jag dessutom en aning noisigare rum än vanligt, så nu är jag trött och lätt illamående. Några av er undrade över den där dagen efter känslan efter en dåligt soven natt, men den har jag alltid haft, också då jag inte druckit en droppe, eller druckit väldigt lite. Tror det helt enkelt är så att en del av krabbisen (jo jag är finne, så ni kan vänta er en del Finlandssvenska uttryck) helt enkelt beror på för litet och/eller dålig sömn.

Det här hotellet har en fantastisk frukostbuffé, med gott kaffe (och skumvin, för dem som vill ;) månne den inte skall kunna bota min sömnkrabba.

Sök all hjälp du kan få det har du rätt till, bara du har viljan. Låt dig inte dras med i hans beroende oxså. Jag slutade dricka i september förra året, vi, min man och jag drack dagligen i långa långa perioder. Efter jag slutade då i september fortsatte min man i långa perioder och jag blev en ynklig medberoende, och det är inte kul. Går nu på möten för medberoende, och jag har lärt mig mycket själv. Mannen är nykter nu men jag har skadats av han drickande. Jag har ett eget liv och jag inget ansvar för hans.
Lycka till
Konstnären

Vad ärlig du är och jag blev så berörd. Sant vännen det är total avhållsamhet som gäller. Tog tid innan jag insåg det, hade till och med en tanke i går, men tänkte på Ebbas ord. Nu känns det helt o.k. att vara en liten utomjording för det är man. Jag känner bara en person som inte dricker mer eller mindre.
Så idag inget första glas för konstnären för då vill hon ha allt.
Kram
Konstnären

Kantareller vad gott, hade gärna smakat. Jag får inte följa med någon till svampställena dom har dom är hemliga. Men jag brukar få en del av kakan.
Det är så klockrent det du skriver.
Konstnären

Välkommen hit och skriv av dig om du vill.
Konstnären

Fint skrivet.
Fortsätt skriva här det hjälper både andra och en själv.

/ Ebba

Tack för att du skriver här.

/Ebba

Du undrar om din text är för lång.
Mitt svar är nej.
En sann text skriven av människan som var med om det och som dessutom hjälper andra kan aldrig bli för lång och jag tror inte Alkoholhjälpen har några regler för hur långt man får skriva ?
Heder till dig som delar med dig av dina erfarenheter och fint skrivet.
Ha en bra dag!

/ Ebba, nykter dag 20 efter återfaller för fyra år sedan.

Skaffa ett recept, det får du via din husläkare. Bara säga att du har lite problem med spriten och att du sökt öppenvård eller går på AA. 250mg tar man vid uppstart en tablett tre dagar i rad, sedan ter tabletter/vecka. Jag tar måndag, onsdag och fredag så om vi åker någonstans på helgen slipper jag glömma medicinen. Jag har inga biverkningar, vad jag vet.

Hej
Ny här...
Har under en tid nu insett att jag dricker varje dag sen ja, mer en ett år sedan. Är mamma till två barn, 12, 13 år. De har nu mörkt detta mer och mer även om jag smyger så gott jag kan. Har träffat en man sen ett år tillbaka från att ha levt ensam med barnen varannan vecka under fem år. Han dricker varje kväll och klarar sig bra men jag har hakat på och känner hur jag bryts ner och inser mitt beroende. Har läst allt på denna sida i dag och känner tacksamhet att det finns människor som delar med sig. Sjukskrev mig i dag och i morgon och har bestämt mig gör att söka läkare och berätta hur min situation blivit. Trodde aldrig att jag skulle hamna här men hej... Jag är här nu och ja, jag behöver hjälp!

Mirabel

...är någonting som jag tänker väldigt mycket på just nu, väldigt mycket...

Vad är det som skulle ha fått mig till att dricka om jag drack idag?

Alltihopa för min del handlar om att se framtiden an hur den ter sig för mig redan innan det är försent.
Ni som följt mig vet att min alkoholism uppdagades med en deppighet, jag blev helt lealös inför framtiden, sket i allt och var ständigt obotligt ledsen.
Den skapades troligen av mitt drickande, ingenting var längre roligt eller givande, inte ens drickandet i sig självt längre.

Vad hade hänt?

Kort sagt så hade jag druckit mig själv till en depression, inte så att det syntes utåt, men min själ var trasig, slutkörd.
Jag skyllde på jobbet som...okey hade nog en stor del i det eftersom man där tvingas ihop med en mängd oliktänkande människor
och alla har inte samma empati eller ögon för när någon far illa eller mår dåligt, jobbet måste skötas, annars är man sjukskriven..
Men när man är i gränslandet, och det fortfarande inte syns utanpå, att ens inre är trasigt...
Som ett barn som gråter otröstligt och någon står framför en och fortsätta skälla på en, helt oförstående...
Men nog om det, ni som läst vet att jag drack mycket genomsnittligt, ibland apmycket på fester och skämde ut mig, med ångest som resultat.
Men jag hade fortfarande ett fungerandes liv, behöll jobbet, familjen och det materiella.

När jag slutade dricka alkoholen så hände det otroligt mycket till en början, hela kroppen sökte efter trösten i alkoholen, flykten iväg ifrån verkligheten.
Mitt sätt att koppla av....hjärnan så att den fick ro och till en viss del också syntetiskt glädje.
I varje minut, i varje tillfälle så fanns det något som min hjärna kopplade ihop med drickandet, basta, fiska, sola, bada, middag, gemenskap med andra, barer, utekafe'er,
Sommar, kaffe, sill, båt, semester, snickra, trådgårdsarbete, åka bort, hotell, kräftor, gryta, vackra glas, besök, firmafest, restaurant, flaskor, m.m m.m.
Det var till slut sjukt så mycket jag hade associerat tillsammans med drickandet, det fanns alltid en ursäkt att dricka, och fanns det inte en...så skapade man en.
Naturligtvis drog jag med andra i mitt drickande, även frugan som dock kunde begränsa sitt drickande i tid och inte vid alla tillfällen.

Idag har jag lärt om mig, man måste inte dricka öl i bastun, och måste man dricka så kan man dricka...nollöl..
Men jag dricker aldrig på långa vägar dessa mängder som jag drack förut, man blir ju snabbt otörstig.
Och då upptäcker man att man bara fortsatte dricka ölen av en enda anledningen, berusningen.

Jag ljög för mig själv, sa att jag drack för att det enbart var gott och att jag verkligen var törstig, och jag ljög om mängderna,
Angav alltid en mindre mängd när frugan frågade hur mycket jag hade druckit, alltid..

Kändes det bra?, nej absolut inte, jag ljög ju överallt, för att skydda...mig själv?, nej alkoholen.
Jag var förslavad av alkoholen och berusningen, jag hade sjunkit så lågt, jag var ett offer som inte ville erkänna det för mig själv.
Jag hatade mig själv för att jag var så ..eländig...

En annan skillnad har jag också märkt idag, jag söker efter mina triggers, gamla såväl som nya..
Försöker förutse dem i förväg, och känna efter vad jag känner för dem redan innan de uppkommer.
Jullunchen med jobbet, vilket spår ska jag köra, ljuga om att jag käkar penicillin, eller bara säga att jag har slutat dricka?
Enklast vore väl om jag drack, då skulle ingen fråga mig längre, men se där går gränsen.
Ska jag ta på mig offerkoftan och tycka så himla synd om mig själv, stackars mig som inte "får" dricka, ja det var ju "otur" just ikväll.
Eller så slår jag undan fötterna på de frågvisa, ser stolt ut och bara vara glad för att jag har bestämt mig, som om det vore självklart.
Nästan som om man vore förvånad varför dricker du egentligen, har du svårt att vara dig själv utan spriten?
Eller du kanske inte vågar, eller KAN var utan alkoholen, va va va?, svara!
Då vänder hela den sociala övertaget på något sätt, fördel Berra.

Fortfarande kan jag delta på en middag, jag kan dricka något alkoholfritt alternativ, och om det inte finns så kan jag dricka något annat.
Det finns ingen anledning till att jag idag ska tacka nej till något där jag är rädd för att jag ska börja dricka igen.

Jag är stark i min övertygelse om att jag mår bäst när jag inte dricker alkoholen, jag låter ingen annan få mig på andra tankar.
Är det inget roligt utan alkoholen, så är det troligen inte så himla roligt heller, och då kan jag vara utan det.
Det finns massor av andra grejor som står i kö på att ge tillfredsställelse utan alkoholen.
Igår så blev det en impulsgrej att plötsligt dra ut i svampskogen ett par timmar tills det mörknade, kom hem med en kasse färska kantareller som jag snabbt stekte upp till familjen, lade de på en toast som jag gav dem som en nattamacka, då fick de nytta av mitt impulssak som är det direkt motsatta till att sitta hemma i soffan och supa mig full.
Blöt efter regnet och med barr i håret kunde jag lycklig gå och lägga mig, det blev kvalitetstid för mig och all form av deppighet är som bortblåst.

Ibland måste man ta hand om sig sig, när man inte själv gör det...
Känna smaka på livet och inte fastna i några konstiga rutiner som man inte trivs med, rutin är inte alltid det tryggaste.

Berra

Vickan kul att du vill pröva segelflyg, satt igår och läste på om att ta flygcert. Dom jag känner som tagit cert för segelflyg säger att det är fantastiskt, tyst, använda sig av naturen och läsa vindar. Om du testar måste du skriva om hur det var!

Har haft en bra kväll m familjen och mår rätt bra, skönt m några timmar i dur.

Jo jag vet, jag vet :) Mitt lpnga inlägg ville bara förmedla att min syn är att har man en gåbg gaft problem kan man inte dricka normalt. Det går också att bli frisk, eller rättare sagt som min terapeut säger. Vi ska se till att du inte blir sjuk. Har lovat mig själv att inte svika min son

att se dig här igen m-m! Grattis till tio månader, och att det verkar gå relativt smärtfritt. Botten är olika för oss alla, men troligen har de flesta av oss nått den, annars skulle vi inte befinna oss här.

inte om att svika, det handlar om att vi är sjuka. Sjukdomen är att vi inte fattar att vi inte kan dricka alkohol. Men det går att vända, till slut blir insikterna så starka och där är vi nu känns det som. Tack för ditt uppriktiga inlägg och vi ser en framtid helt utan alkohol. Och det är min själ ingen uppoffring, utan en befrielse!

Höstkänslor
Jag gillar hösten. Åtminstone början av den. Känns lite som nyår, när semestern är slut. Man är fylld av goda föresatser efter sommarens och semesterns förlustelser både när det gäller mat, motion och dryck. Det är roligt att fixa lite inne efter att ha tillbringat sommaren utomhus, och sopa undan flugorna som ligger i drivor i fönstren...
I höst har jag inte så många nya, goda löften jag tänker infria. Mer som det var vid nyår, fortsätta med det jag gör redan. Egentligen så som vi oftast gör, mer av samma. Fast innan har det varit mer ohälsosamt, mer av vinmiddagar, mer efter-maten-vin, mer av fördrinkar, snart-dags-att-laga-middag-öl, mer ältande och ångestnätter och bakfyllemorgnar. Jag är inget hälsofreak nu, men mår så mycket bättre. Har fortfarande saker att jobba med. När jobbet började så satte sötsuget igång. Hade några kvällar med svårartat godisfrosseri... Kan bara tänka mig hur det hade varit och var förra året. Då hade det inte varit choklad som jag hade frossat i, utan förmodligen ett par, tre glas vin per kväll.
Med lite distans till drickandet (alkoholfri i drygt 10 månader) kan jag se att jag verkligen hade problem, vilket jag såklart vetat länge. Kanske inte allra störst, men för mig var det verkligen en brytpunkt innan det blev något större, innan det blev något som andra hade behövt påtala för mig osv. Nu hade jag kommit till att börja fylla på glaset i smyg, ta en klunk ur mannens glas om han inte såg, att se till att själv ha koll på vinboxen och försöka byta ut utan att han hade riktigt koll på hur snabbt den gått åt. Jag hade inte kommit till att gömma flaskor eller dricka på dagtid. Men det hade säkert kommit så småningom. Jag menar inte att gradera mitt missbruk i förhållande till någon annans, men för mig var min botten nådd.

Mitt liv är så mycket enklare och mer lättlevt nu. Jag fattar mitt beslut om att hålla uppe tills vidare, kanske inte varje dag, men ofta. Tänker inte på alkohol automatiskt till ledigheter, kvällar och helger längre, men det tar tid att programmera om hjärnan. Läser fortfarande mycket på forumet, men har inte samma behov av att skriva själv, och känner att mina kommentarer till andra inte tillför så mycket, det är så många som skriver och peppar här nu, så det är svårt att läsa in sig i trådarna :-) , både roligt och sorgligt med aktiviteten.
Ja, det var lite onsdagsfunderingar,
Ha en bra kväll,
/m

Hej Hej Hallå dagboken!
Idag har det varit ytterligare en såndär vanlig dag.. Jobbat lite extra mycket kanske för att kompensera för de tankegångarna jag hade igår, att jag tyckte jag slappnat av förmycket på jobb..
Har idag käftat med konsulter, rastat kunder och sökt lite avtal. Haft rätt dryga diskussioner med min fru angående min son. (Hennes bonus) så något mys lär det inte bli idag.. Var rätt längesen nu och har inte ens fått testa den där prylen jag hämtade posten... Lär dröja ett tag då hon e på ett jävla humör förmodligen av trötthet, med all respekt. Dottern e rätt trotsig och jobbig förtillfället. Typ NUUu får återkomma.

Även om din kompus är missbruksterapeut så bör han inte hjälpa dig mer än att förmedla en bra kontakt så du får någon att prata med. En utomstående utan kopplingar till dig kan hjälpa dig, vara objektiv och ställa obehagliga frågor. Mitt råd är att hålla isär kompisskap från behandling.

Får kanske inte skriva så långa inlägg? Jag lovade mig själv när jag såg min syrras mamma sketfull. Så ska jag aldrig bli. Nu sitter jag här med en ryggsäck full med skit. Skulle bara vilja elda upp den men historia kan inte brännas. Kan dock göra framtiden bra. Tankarna ältar i skallen. Körkort? Indraget körkort? Körkort? Indraget körkort? Usch. Hur kunde jag svika min son som jag älskar min goa son som kommer ned på mornarna och vil gosa

Igen och på riktigt ja. Har inbillat mig att jag kan klara det själv. Har efter min vita 3 månader bara klarat enstaka veckor. Har varit inne och läst och begrundat och imponerad av dig Vickan , och andra som stöttar och klarar er. Har en kompis som är missbrukarterapeft , som gång på gång erbjudit sig att hjälpa mig, har nu insett att jag måste ta hjälp på allvar. Tredje dagen idag hade tänkt vänta fyra veckor innan jag vågade yttra mig här igen

låter lockande, men min nya kosthållning tillåter inte det. Jo, förresten, grädde kan man äta massor av, och bär så jag kommer!
Fenix

Och tack :)

Klokt beslut.

Kram Ebba

Jag har det ok. Tack för att du frågar. Ska ut med jobbet ikväll, tar bilen för att var på den säkra sidan. Tråkigt att höra att du känner dig trött efter så många dagar, men det går nog över till slut. Vädret påverkar också, tror jag. Hoppas du mår bättre imorgon. Kram!