Senaste kommentarerna i forumet

Marie, jag håller med m-m. Tror du ska läsa igenom vad du skrev i början av din tråd för att komma ihåg hur du kände dig...

Det är tufft i början. Det är tufft att lära om - göra om, göra rätt. Fundera på hur du vill ha ditt liv och hur du vill att ditt liv ska vara. Förlåt, men jag tror inte riktigt på det där med att bara dricka på helgerna. Har provat det. Hade jag klarat det bra, så hade man ju kunnat ha det så. Problemet är, att när man har a-problem, så funkar det inte i längden. Snart börjar man dricka mer på helgerna än man avsett. Snart börjar man förhandla om vad som är helg egentligen. osv. Du behöver väl inte tänka resten av livet, utan tillsvidare? Men du kanske klarar detta bra. Tyvärr är jag rädd att du bara lurar dig själv. Måste därmed instämma i vad Stingo skriver.

Kram

Så himla roligt, så himla oschysst.
Hahahaha. Hahaha. Hahaha.
Jag läste det (du skrev i en annan tråd) och har skrattat när jag har tänkt på det.
Biblioteket är även mitt andra hem när jag behöver en paus från stämningen här hemma eller så. Där får man bara vara. Finns hur mycket som helst att upptäcka där. Jag pluggade polska för mig själv där ett tag. Fördjupade mig i romernas historia en annan period ( varit förälskad i Katitzi sedan jag var liten) och forskade på egen hand om schizofreni, hade en teori. En vän till mig (tjej) rökte för mycket cannabis och utvecklade schizofreni nämligen. Hon är fortfarande sjuk och idag har vi inte kontakt. Allt jag vet är att hon proppats full av piller och väger hundra kilo. Hon var så himla fin. Fan var sorgligt. Kolla jag kan inte sluta berätta när jag väl börjat :) Köttfärslimpa!!!' älskar det så mycket!! Med potatis. Inlagd gurka. Gelé. Sås. Syltlök. Potatis. Finduk. Nu började jag sakna farmor :( jag är dålig på köttfärslimpa synd nog. KÅLPUDDING!!! Det vill jag äta idag.
Kram!

/Ebba, hungrig.

Är ju svårt att se om man inte öppnar ögonen :)men hur är det man säger. Med nya ögon kanske..........

Ja visst är det så, Ebba. Man måste upprepa, upprepa. Få in i skallen att det är faktiskt just det jag är! Man är det man tänker. Kanske inte så enkelt, men det påverkar ju helt klart det psykiska välmåendet.
Idag är jag stark,klok och modig i allt jag gör. Och nykter och glad. Listan kan göras hur lång som helst, eller hur muränan?
Jag nästan känner hur jag "växer" här på stolen, kroppen rätar upp sig och jag ser på min omgivning med öppna ögon. Haha..
Kram på er

Jag brukar tänka: stark, frisk, pigg och glad. Det är allt jag tyvärr inte har varit. Har lagt till ordet nykter också. Men 'klok' borde också vara med...!

Igår kväll när jag skulle sova (har förnärvarande sömnproblem...) tänkte jag på dina tre ord om mig: " Modig. Stark. Klok." Jag tänkte dessa ord om och om igen och jag tänkte att just de tre orden är vad jag vill OCH behöver vara i mitt liv. Så stort tack själv. Jag har fortsatt tänka de orden idag. Tror att jag ska skriva ner dem och sätta upp lappen på väggen ;)

Tack!

/ Kram Ebba

Urk! Periquita drack jag inte ens med alkohol i ;-) Har provat Rawson och hade så höga förväntningar, eftersom jag gillade den "vanliga" (numera den "ovanliga"). Drack den på midsommar och tyckte den var ganska hemsk. MEN då hade jag varit nykter i typ två veckor och inget var roligt. Tror att jag ska köpa den igen nu och pröva. :-)

Ja, eftermiddagarna tycker jag också kan vara tunga. Den där tiden mellan 16-18/19. Tills middagen är över. Det är nog för att jag tidigare alltid laddade för ett glas vin då. Den gamla vanan sitter liksom i. Klart man blir trött av att stå emot. Det kostar mycket energi. Men trots allt, inte lika mycket energi som att falla. Tomhet - jag fattar. Nästan en känsla av att vara ensam och lite övergiven. Men vi har ju slutat med napp och snuttefilt och då tar det ett tag innan man känner sig stor och stark...

Idag mår jag toppen annars, tack. Älskar vackra höstdagar! KRAM

Ny dag. Nya tag.Solen skiner. Värmer och tinar upp,inifrån och ut. Jag mår så mycket bättre idag. Får inte fastna i negativt tänkande och självömkan. Positiva tankar föder nya positiva tankar. Och - upprepar mig- att läsa här i forumet ger styrka, kraft ,mod.
Jag vill, jag kan, jag ska.
Önskar er, som eventuellt tittar in, en härlig dag!
PS. Svar till Magnus: Nej. Inte i nuläget. DS.

Återkommer med det där dagliga allmänna inlägget, och sedan jag slarvade lite med det i helgen inser jag att jag behöver det för att hålla upp humöret (främst) och motivationen. Dagens stora fråga är: när börjar man räkna veckor och månader egentligen? Jag gillar att se att det händer saker, så jag ska nog fortsätta räkna dagar ett tag till.

Inget första glas för mig idag. Kramar till era alla där ute.

Tack för din kommentar och stöd. Det är trösterikt att läsa att det är andra som haft liknande trötthet och att det gått över.

På pricken det du skriver om min fru. Bara för att jag har gjort något slags genombrott efter säkert 10 års funderande kring min stora alkoholkonsumtion och lyckats vara vit en månad så förväntar jag mig att hon ska vara där och följa med. Så tänkte verkligen jag, men har insett att det är orimligt (mycket tack vare det här Forumet och sådan kloka personer som du). Och det är jag glad för, men det hindrar inte att jag tycker det är jobbigt att hon dricker och att jag är dålig på att dölja det. Jag hoppas hon kommer till insikt. Jag har ju i all fall påverkat mängden hon dricker. Hon har ju inte haft sin dryckesbroder med sig den sista månaden.

Kramar

Det var Periquita jag drack i lördags. Ja hmm det är ju drickbart som dryck betraktat men det är ju liksom bara färgen som påminner om rödvin. Hade också ett vitt (Rawson Retreat) som jag smakade på, och det kan jag rekommendera. Riktigt gott. I källaren har en mousserande som jag inte smakat ännu (Billabong Brut) som lär vara bra. Återkommer med en rapport.

Annars måste jag säga att just mina dalar på eftermiddagarna är svåra att hantera. Blir deppig och märker att alkohol var en riktig humörboost då. Igår kom ett rejält sug och då blev det omprogrammeringsåtgärd (som lyckas) men en stor tomhetskänsla som kommer efter att jag stått emot. Och sedan vansinnigt trött. Det hjälper att äta, eller att träna, eller att vara fullt upptagen med andra saker, eller sova. Men det är lätt att tappa sugen och humöret.

Mornarna däremot är fantastiska, härliga och alldeles underbara :)

Hoppas du har det bra

Hallo Vickanbruden! Hur går det på konferensen? Är säker på att du fixar det galant, eller hur? Rapportera när du orkar och hinner :-) Kram

God morgon vännen! Tack för din härliga hälsning! Vilken entusiasm och energi! Jag blir så glad av att läsa hur gott du mår! :-)

Allt bra här också, tack. För första gången på hur länge som helst vaknade jag UTAN att känna mig sur och stressad. Jag är morgonmänniska, men bara om jag får vara för mig själv. Blir jättestressad när jag ska lämna barn till dagis och skola m.m. MEN idag var det lugnet i filbunken som gällde. Älskar när det är så.

Din liknelse om matteprov var så slående. Jag har aldrig knäckt mattekoden. Det förblir en hemlighet för mig. Visst är jag högutbildad idag, men jag kan inte räkna...! Idag känns det som om matteprovet gick bra ;-) Morgonen är så otroligt vacker. Det är miljoner daggdroppar överallt och solen glittrar i dem alla. Ser ut som diamanter i hela gräsmattan och träden. Såg också att lönnarna har slagit om redan. Skiftar på flera ställen i gult och orange. Det är så vackert och stilla. Nämnde jag att jag älskar hösten. Det är på hösten allt början om. Inte på våren. Visst är det vackert på våren, men då blir jag alltid deppig och känner krav på prestation. Hösten är lugn, stilla men ändå fylld av energi. Måste ut i skogen idag!

Ja, idag är jag high on life! Ha en underbar dag vännen! <3

PS. Det är väl tur att hela gräsmattan glittrar som diamanter, för även om det är jämn bröllopsdag snart, så lär jag inte se röken av något blingbling ;-)

Roligt att du mår bra och jag kan bara instämma. Tid har jag fått i massor tycker jag trots jobbet. Nästa vecka blir det ett år och jag är mäkta stolt.
Många kramar
Konstnären

m-m, tack för den läsningen och kan se det framför mig hur du går stolt och rakryggad för dig själv. Så skönt att du skriver här. Peppat mig och säkert andra.

Ha en underbar dag och lycka till på tjejmilen.

Intressant att läsa dina funderingar. Jag känner så väl igen dom från min egen resa, alltihop. Känslan av harmoni och lycka som kom ofta utan direkt anledning. Som att man upptäcker hur bra man har det kanske när dimman lättar? Också minnesbilderna som kommer, dom var jobbiga. Fortfarande efter två år händer det att saker poppar upp men det blir lättare att sopa undan dom tycker jag. Det är ändå jobbigt, jag blir ledsen ibland för tiden jag slösat bort. Resor jag gjort som jag inte vill tänka tilbaka på. Men det får man väl leva med och som sagt, det går lättare att komma på bättre tankar. Som du påpekar så leder det inte till nåt bra att vara elak mot sej själv. Vi har väl gjort så gott vi kunnat antar jag. Där försöker jag tänka på sinnesrobönen fast jag annars inte är med AA. "Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra". Jag är inte där än men jag är stolt över det jag förändrat, den jag är idag. Kanske minnena behöver finnas för att man inte ska tro att man är säker igen.

Bra jobbat LillPer, det känns att du klarar det här! Det gläder mej.

Jo, ju mer medveten man blir om att ens tankar, är just bara det, tankar, desto mer märker jag att jag kan känna ett lugn. Att känna igen det ofta meningslösa, egoistiska tänket som hela tiden passerar, återkommer om och om igen. Att hela tiden på något sätt prestera, både för sig själv och andra. Att man så ofta lever tanklöst, hela tiden ska åstadkomma något. Att bara kunna sitta och känna ett lugn, är verkligen i min värld, riktig lycka. Att inte känna att jag måste förändra saker, leva medvetet, är något att arbeta mot. Tycker om dina tankar, Lillper. Ha det bäst.

Vi har alla våra sanningar och det här med att vara i nuet är svårt. Det låter enkelt men det kräver närvaro. Själv har jag kommit på mig själv med att känna mig harmonisk och lycklig utan anledning de senaste dagarna. Utan anledning, vilket konstigt tänk. Jag har tusen anledningar att vara glad och harmonisk och väldigt få att vara sur, bitter och frustrerad. Det är en annorlunda upplevelse för mig just nu. En mycket spännande upplevelse. Jag känner sann glädje med anledning!
Samtidigt vet jag att för mig vänder känslorna väldigt snabbt, men jag upplever mig kunna vända dessa negativa tankar och komma på rätt spår mycket snabbare nu.
Varför måste allt nödvändigtvis leda någonstans? Jag vet massor av saker som inte leder någonstans alls. Så får det vara och så känns det bra just nu.

Allt oftare kommer jag på mig själv att inte tänka på alkohol. Det blir en skön känsla och insikt över att det bara blir bättre ju längre man är nykter. Det blir liksom suddigt och ointressant det där med berusning av alkohol.
Jag får ofta minnesbilder och tankar över mitt beroende från långt tillbaka. Händelser som jag glömt eller förträngt poppar upp och dessa försöker jag bearbeta. Det är svårt för jag förstår fortfarande inte riktigt den personen jag var då. Kommer jag någonsin förstå fullt ut?
Jag tror inte det.
Kan jag förlåta mig själv?
Det får ta sin tid. Alla sår kanske inte läker fullt ut men jag jobbar med att vara snäll mot mig själv och kanske nånstans finner jag verklig ro inombords.
Det leder som sagt ingenstans att vara elak mot sig själv.

LP

Glömde det. Lycka till, hur du än väljer!

Det finns säkert många här, som kan berätta likadana historier, men jag skall berätta min. Jag försökte begränsa och minska i många herrans år och visst lyckades det på sitt sätt, jag har aldrig hamnat på en parkbänk.

Ganska länge gick det faktiskt riktigt bra, men efter att bruket i något skede gled till dagligt var det egentligen kört. Först försökte jag med bara veckoslut, men märkte snabbt att det ledde till att jag drack betydligt mera på veckosluten, speciellt på fredag efter jobbet kunde jag hälla i mig i rätt så god takt. Det gillade jag inte, så jag vände tillbaka till varje dag, men bara litet. Det gick väl bra ett tag, 1-2 enheter på veckokvällarna och ett par till på veckosluten var väl inte så väldigt farligt, men inte höll det där heller särskilt länge.. Så där kunde jag hålla på och svänga mellan olika system i många år, men toleransen stiger och effekten ökar, långsamt men säkert, så till slut bara ökade bruket, långsamt men stadigt. Både på veckorna och veckosluten...

Tills för dryga 5 veckor sedan. Sedan dess har det varit stopp. Ett väldigt trevligt stopp, kan jag tillägga (efter att jag klarade mig över den första tiden).

Så uppriktigt talat tror jag att ett långt totalstopp är det enda som kan lyckas, när det en gång gått över gränsen. En del kan kanske senare övergå till sporadiskt bruk, men det behövs minst månader av paus för att bryta vanan och minska toleransen. De flesta här är av åsikten att det inte är värt att pröva alls. Och för väldigt många är det helt säkert inte det.

Funderat på medicin? Campral minskar suget och om man dricker får man inte rus

Första veckan gick ju lätt. Nu svajar humöret. Huvudvärk. Och jag blir så jävla trött på att behöva hålla på att göra saker hela tiden för att hålla suget borta. Funkar ju, men så fort jag är klar kommer tankarna smygande och det är bara att dra igång igen med nåt nytt. Blir ju nästan lite maniskt.
Ingen bra dag.
Ja magnus, jag ska kämpa. Tack för att du bryr dig.

Ännu en tisdagskväll... veckorna trillar verkligen fram nu. Det gjorde de inte de första dagarna, de första veckorna utan alkohol. Har hängt härinne lite mer nu igen. Har lite sådär snart-ett-års-flashbacks. Vid den här tiden förra året stod ångesten och skuldkänslorna som spön i backen... Hade en sommar bakom mig som bestod av misslyckade intentioner och försök "idag ska jag.. imorgon ska jag... nästa vecka...", sömnen var katastrofal och jag skämdes för varje glas jag hällde upp och varje gång jag var på systemet. Hade precis börjat jobba efter semestern och hade en semestervecka inplanerad i slutet av september, så loppet var liksom kört, för man kan ju inte sluta dricka innan man ska på semester, det är ju liksom inte lönt? Eller hur...!
Till helgen är det dags för tjejmilen. Sprang förra året också, men då var förutsättningarna ganska kass. Fick verkligen bita ihop för att inte dricka något under veckan före. Kvällen före drack vi ett glas bubbel i huvudstaden, men jag ville ha mer!! Hade som målbild att jag skulle dricka ett glas vitt eller bubbel efter loppet. Snacka om målbild... I år känns det helt annorlunda. Visserligen kunde uppladdningen varit bättre, har haft en skada under sommaren, och varit förkyld nu, men det har i alla fall inget att göra med något alkoholintag... Skönt att vara utan skuldkänslor är det. Att kunna gå rak i ryggen för mig själv - det är grejer det! Bättre än det bästa vinruset kan jag säga - och inga biverkningar eller dagen-efter-ångest :)

Lycka till alla ni som kämpar därute, det är värt det :)
/m

Välkommen hit! Jag känner dig inte men har läst i din tråd... och tänker att du skulle ha nytta av att läsa dina inlägg från början till slut. Läs det du skrev i början om ditt drickande och läs ditt sista. Du behöver bestämma dig. Och jag tror inte att alkoholkonsumtionen har ökat pga stress, utan mer pga tillgänglighet och att det är mer socialt accepterat att dricka vin var och varannan kväll nu mot för säg 30 år sedan. Och jag tror att vi som dricker för mycket har en alldeles egen syn på vad som är normalt drickande om man jämför med dem som faktiskt är normaldrickare. En normaldrickare skulle t.ex. förmodligen inte köpa 5 boxar med tysklandsvin en söndagskväll... Låter kanske som ett hårt inlägg, men det är inte meningen att vara elak på något sätt, utan mer att du behöver tänka till om hur du vill ha det. Fortsätt att skriva här och kanske behöver du hjälp från vården? Livet verkar kanske just nu som att det ska bli tråkigt eller svårt utan alkohol, men det blir verkligen så mycket bättre :)
Lycka till,
m

Vilken skillnad det är på dig Konstnären, nu mot när jag lärde känna dig i höstas :) Dina inlägg utstrålar styrka och livskraft och jag är så glad för din skull att det snart gått ett år!
Om jag inte skriver innan, så ha en bra ett-årsdag med en ordentlig tårta :)
Kram m