Senaste kommentarerna i forumet

Tung dag idag.

Ebba
Säger som Promille, kul att du är kvar här. Du behövs!
Kram

Ebba
Säger somPromille, kul att du är här. Du behövs!
Kram

Vet du, Vi är många som vet hur ångesten du beskriver känns.
Den är inget man frivilligt borde utsätta sig för - ändå gör vi och har gjort det; gång, på gång, på gång.

Eftersom att vi har problem med alkohol.
Det får inte göras reklam för alkohol utan varningstext, eftersom att det verkligen är bevisat vad alkohol kan göra med människor.

Nicolina, du kanske inte tror mig men du kommer kunna må bra igen och gå på gator, rak i ryggen och utan att skämmas.

Jag blir så glad att du tänker prova AA!
Jag minns första gången jag tog mig till ett AA-möte, jag var så nervös, men jag hade nåt en gräns och hade inget att förlora, även om jag absolut inte ville att någon skulle se att jag gick dit.

Väl där, i en källarlokal möttes jag av kaffedoft, prat, skratt och tända ljus.

Jag bara: va?!
Det kändes så harmoniskt och varmt.
Ute var det kall vinter.

Mötet börjar, man sitter ner, någon (frivillig erfaren) håller i mötet.
Det brukar läsas ur AA's speciella bok.
Sedan får man dela om man vill.
Dela betyder att man får prata om det man känner, ungefär som i forumet här.

Varje möte går någon och låser upp lokalen och brygger kaffe och sätter på tevatten.

Det finns i många städer möten på olika ställen och lite olika slags möten.
Vissa möten kan vara med bara kvinnor, andra för bara män.

I en stor stad kan man prova sig fram.
I ditt fall, sex mil att åka, får du ta det som finns!

Folk på möten brukar bli så glada när en ny hittar dit.
Kom ihåg att alla en gång har varit Du; dvs gått på sitt allra första möte.

På slutet brukar en burk gå runt där man om man kan/vill får lämna ett litet bidrag i form av pengar. Tre kronor, en eller tjugo spelar ingen roll.

Dessa pengar används till att köpa värmeljus, kaffe, hyra osv.

Jag har inte varit på alla AA-möten som finns men så här har det funkat på dem jag har varit på.

Glöm inte: känns det inte bra på mötet idag, ge det en till chans.
Möten består av HELT VANLIGA MÄNNISKOR som har en sak gemensam: en vilja att sluta dricka, vara nykter och må bra.

Jag tycker att AA är något helt fantastiskt och önskar att flera vågar prova.

Gå dit och känn efter.

/ Ebba

Tror du löser det galant!

Calle, håller naturligtvis med dig. Känner mig lite fånig nu när jag läser ditt inlägg. Såklart kan man inte bygga en relation på lögner och ingen kärlek kan gro i ett sånt förhållande. När man är i alkoholens grepp så tänker man inte klart. Finns knappt gränser för vad man kan göra och inte göra i rusets falska famn. Jag har försummat både vänner, mina barn och familj när det varit som värst. Bara tänkt på mig själv. Lämna mig i fred så jag får supa ifred. Byggt lögn på lögn till ett högt ostadigt torn som har tagit all min energi till att inte rasa. Man VET att man ljuger och mörkar ovh ändå då sker det.. Läskigt..Vill ändra på det nu och den jag måste börja vara ärlig emot först är mig själv men det får inte ske på bekostnad av någon annan.

De allra flesta som har problem med alkohol syns inte, de du ser på parkbänken med kissiga byxor är verkligen en pytteliten topp av isberget.

När jag började gå på AA trodde jag att jag var en finare sorts alkoholist eftersom att det inte syntes på mitt yttre, men om hur jag mådde inombords hade synts så hade jag sett just så trasig ut.

De allra flesta alkoholister syns inte.
/ Ebba

Det skall väl först redas ut en massa... Pratade kort med deras psykolog för ett tag sedan angående mina viktproblem och min sorg efter pappa. Hans råd var att jag "skulle skärpa mig med vikten" och "prata med mina anhöriga om min sorg". Pratar gör jag ju, men det där med att skärpa sig kändes som en käftsmäll. Har liksom inte förtroende för honom. Läkarna springer jag hos en massa ändå, så jag vill helst inte blanda in dem, men inser att jag kanske måste.

Rätt. Ärlighet mot sin partner uppskattas, annars bygger man ju upp något på lögner.
Alkohol är skitbra om man vill bygga upp luftslott fyllda med garderobslik.

...jag har aptråkigt på jobbet efter semestern därför sitter jag här och lusar ned din tråd - Solly!

Glömde en sak: GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN :-)

...de som inte kan gå på en fin middag, dricka fördrink och 2 glas vin. De där som dräller omkring med nedkissade byxor och inte klarar av att sköta ett arbete. Visst finns det dom som har det mycket värre än vad jag har och som har sjunkit djupare. Många är de människor jag hört säga ungefär som du och så tänkte jag också. JAG sitter inte på en parkbänk och super, JAG har ett hus och ett bra jobb. MEN, min parkbänk fanns i vardagsrummet.

Ofta gick det bra att dricka "värdigt" men ibland gjorde det inte det. När man har fyllt 40 borde man veta vart gränsen går och inte dricka så att man blir sjuk - varför kunde jag inte lära mig det? Problemet är ju att jag inte i förväg visste vilken av gångerna jag drack som skulle bli en sån där "för mycket-gång". Ungefär som att gå omkring med en tickande bomb, man vet aldrig när det smäller. Jag önskade att det kunde finnas något slags larm man kunde sätta i telefonen som gick igång när det blivit "lagom" mycket, bara för att påminna mig om "hit men inte längre, inte mer nu". Nån sån app finns ju inte :-)

Jag insåg också att alkoholen påverkade mig hela tiden - även när jag inte drack. Det är många som dövar depression eller olust med alkohol, jag med, men faktum är att alkohol utlöser depression. Man mår bara sämre, aldrig bättre. Alkoholen förändrar min hjärna och de förändringarna finns där även när jag är på jobbet utan att dricka.

Det handlar också om att nå sin personliga botten, hur långt är jag beredd att sjunka när har jag fått nog? Jag fick nog när jag insåg att tankar på alkohol upptog en stor del av min vakna tid samt att mina barn skulle påverkas. En människa som inte har alkoholproblem går inte omkring och funderar & planerar så mycket som jag gjorde. En människa som inte har alkoholproblem behöver inte säga till sig själv att "ikväll ska jag bara dricka 3 öl". En sådan människa behöver heller inte skriva på Alkoholhjälpen. Om jag upplever att alkoholen ställer till problem i mitt liv så har jag ett problem, detta insåg jag såsmåningom. That's it. Lösningen är inte att blunda för problemet och hoppas att en dag vakna upp utan problemet, detta kommer inte att ske!

JAG har insett att jag är en sådan som inte kan kontrollera mitt drickande. Ofta. Ibland kan jag dricka behärskat, andra gånger inte. Jag lider av en fysisk allergi som gör att jag inte kan dricka alkohol. Om jag dricker alkohol, ett glas en kväll, så kommer jag garanterat att dricka 2 glas nästa gång osv. Alkoholism är en progressiv sjukdom som bara blir värre, aldrig bättre. Den mentala besattheten som kännetecknar sjukdomen känner jag igen mig i - det spelar ingen roll hur mycket jag önskar att jag inte drack för mycket, helt plötsligt har jag gjort det i alla fall utan att förstå hur det gick till. Viljestyrka har ingenting med saken att göra när man väl förlorat kontrollen.

Jag som också älskade bubbel, och romdrinkar!!, som lärt mig uppskatta en fin (helst single cask!) whisky eller ett gott Amaronevin känner idag ingen som helst saknad efter dessa. Det är ju bara drycker liksom, finns annat gott att dricka. För egentligen, om jag verkligen rannsakar mig själv, så var det inte så mycket smaken som effekten jag var ute efter. Och då pratar jag inte bara om att bli full utan allt runt omkring - att det är så himla festligt att dricka bubbel. Men trevligt och festligt kan det ju vara utan alkohol. Faktiskt.

"Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi förlorat kontrollen över våra liv.

Vem vill erkänna ett totalt misslyckande? Knappast någon! Hela vårt inre reser sig instinktivt inför tanken att erkänna vår egen maktlöshet. Det är verkligen hemskt att behöva erkänna, att vi - med glas i hand - blivit själsligen förvillade av en mani att dricka på ett nedbrytande sätt. Så förvillade att vi bara genom försynens skickelse kan bli befriade från detta." Detta första steg kämpade jag länge med, och emot!. Särskilt den andra delen (parkbänken igen). Men, ja, det var ju inte jag som bestämde längre, det var min alkoholdjävul. Efter att detta sjönk in ordentligt hittade jag vägen tillbaka till mig själv. På riktigt. Och det är så jäkla skönt, en sådan frihet!!!

Ok - bra att du tog det så... Man vet ju aldrig...

Men om du är ärlig nu så visar du att du menar allvar och att han kan lita på att du inte kommer ljuga för honom. Risken att han drar är ju väldigt stor om han själv kommer på hur det ligger till...

Heja dig! Jag tror på dig!

Välkommen hit!! Bra initiativ! Ring vårdcentralen och säg att det är kris. Antabus till resan kanske??? Kram

Shit Muränan! Ursäkta språket men du har ju helt rätt! Har inte ens tänkt i dom banorna utan varit helt egoistisk och velat att han ska gilla mig. Jag är fan (ursäkta) skyldig honom att vara ärlig så han har en chans att backa om han vill. Han ska ju inte behöva gå igenom den skiten igen. Tänk att ljuga kring alkohol har blivit som en vana som jag inte ens reflekterat över tidigare? Tack för dina ord Muränan. Fick mig en tankeställare. Om jag älskar honom så förtjänar han ju min totala ärlighet i allt såklart. Kram

Skäms inte! Bra att du skriver här ändå. 11 dagar är ändå 11 dagar! Men nu kör vi igen!

Du kanske skulle må bra av att ta kontakt med a-enheten i ditt landsting? Eller/och aa? Tror du behöver stöttning.

Kram till dig

Lycka till! Det kommer gå bra ska du se! Men ta beslutet redan nu: du ska inte dricka på festen vad som än händer! Man ångrar aldrig en nykter dag. Den kan man lätt ta igen... Svårare åt andra hållet!!

Kram

Uhj... Fattar problemet! Men med den bakgrunden är det helt nödvändigt att du är ärlig mot honom. Han är nog inte särskilt tolerant mot lögner eller mörkanden. Tala klarspråk och visa i handling att det här är ditt liv nu. Lätt att säga för mig, men du har inget val!

Lycka till!!!!!!!

En dag igår, en natt och snart en dag till. Halvvägs i mål!!!

Svängningarna från att du mår pyton till att du mår bra håller i sig men BRA tar över och vinner.

Ja, usch ja Calle, mitt nickname ger mig själv rysningar nu men då förstår du/ni hur jag kände mig när jag loggade in här första gången. Hade valt ett annat alias idag så antar att jag redan känner mig lite bättre. Small steps;) Ang min nya kärlek så hoppas jag att du/ni har rätt. Hör dock till saken att hans exfru hade alkoholproblem och han gav henne ett ultimatum att sluta eller skilsmässa. Tja, nu dejtar ju vi så då förstår ni vad exet valde. Är rädd att han ska upptäcka att jag är likadan och har egentligen bara ett val och det är att sluta helt så jag inte ballar ur med honom. Det lär hända förr eller senare när vi är på fest eller liknande. Men jag är rädd att han ska tänka att en gång alkis, alltid alkis. Han borde ju vara värd någon att kunna ta ett glas med. Men den risken får jag ta när jag berättar. Älskar han mig så stöttar han mig. Annars får det vara. Men det är inte lätt...

Haha... ja absolut behövs inga pistolhot för mig heller. Tyvärr. Du klarar det. Se det som något "kul"/spännande - fast du kanske kommer se lite tragik runtomkring dig. Men du behöver ju inte delta i den. Delta istället i det roliga - nyktert.

Tack alla! På tal om att åka iväg... Näst-nästa fredag åker jag till Kreta i 8 dagar. Ensam. Alltså ingen som kan stoppa mig från att dricka mer än jag själv. Men jag ger mig FAN på att jag skall klara det. Helst hade jag ju velat ha någon typ av medicin som stoppar mig, men jag hinner väl knappast få det till dess... Sitter på jobbet nu och kollar runt lite här, men jag skall läsa mer ikväll. Stor kram till alla!

Det går över. Sakta men säkert. Jag lovar. har mina första dagar färska i minnet. Du klarar det här. Kram!

Kära Muräna, väldigt bra sammanfattat och klokt. Så är det på pricken som du beskriver. Jag vill inte längre vara någon som hela tiden undrar vad andra tycker om mig eller hur mina handlingar uppfattas. Det vill jag bara skita i!
Vickan, du är härlig! Dina kommentarer är guld värda för mig.
Tack för ni finns och orkar kommentera.

Lp

Det är konstigt, kände inte så före lunch, men nu är jag rastlös och orolig. Vill bara att klockan ska gå. Darrar också lite, men tror ingen har lagt märke till det. Vill bara sluta känna såhär. Känner mig ledsen för att det inte känns bättre än igår eftermiddag. Vill inte att familjen ska se att jag är ledsen.

Bra råd, Promille! Ska tänka på dina ord ikväll. Lite som på studiebesök i en nykter persons liv. Vet att det kommer att kännas toppen om jag lyckas och jag kommer hata mig själv om jag misslyckas. Just nu känns valet lätt såklart men har känt så förr och ändå fört ett glas till munnen utan någon behövt hota mig med pistol. Har flera dagar i jobbet framför mig med prövningar i att stå emot alkoholen men tar en dag i taget. Eller till och med timme för timme...