Senaste kommentarerna i forumet

Som jag skrev som svar till Fenix, är inte vän med inställningarna här - hur kunde jag missa era inlägg?! Tack rara du. Ja när forumet var en livlina och kändes som en livsnödvändighet var dina perspektiv från "den andra sidan" ovärderliga likväl som ditt sunda förnuft och inställning till livet i allt. Jag lär mig fortfarande! Jag har hittat en fin sponsor som guidar mig i stegen men stoppar in lite annat i form av övningar för självkänsla och annat smått och gott. Det känns bra. Det ska nog bli folk av mig också! Många kramar!

Är inte riktigt vän med de nya inställningarna i Forumet, hade visst helt missat ditt inlägg (och Ebbas och MT:s :-O

Jo du, Allen Carrs böcker har jag läst både fram- och baklänges. Finns en särskild för kvinnliga rökare. "baske mig!" sa jag, konstaterade att sista sparslantarna räckte, och anmälde mig till kursen här i Stockholm. Gick grundkursen och 2 uppföljningskurser. Ändå rökte jag. Tror att jag störde mig lite på kursledaren, men det är ju bara en larvig ursäkt, eller hur. Fick pengarna tillbaka och tillämpade istället 12-stegsprogrammet. Hade testat det tidigare men missat lite i ett steg, så, nu är jag rökfri sedan mer än en vecka.

Du vet väl om att Allen Carrs metodik kan användas på alkohol också? Om den metoden nu funkade vad gäller ciggen för dig kan det kanske vara värt att proba på alkoholmonstret också...? Kram från mig

....man blir ju inte lyckligare för att man slutar supa. Tvärtom - då kommer ju all dynga i upp i dagern! Det är därför jag tycker det är så bra att hänga på AA och har en s.k. sponsor - här får jag lära mig att leva livet, d.v.s. hantera livet utan kryckor. Det är inte bara ett program för att sluta dricka, det är ett livsprogram, fullt med sunt förnuft som egentligen alla borde ta del av lite till manns & kvinns!

Tänk att nu är jag inne på fjärde veckan utan alkohol och allt känns fortfarande jättebra. Tänker inte på A utan har börjat leva mitt liv istället. Är inne och läser här vad ni andra skriver och tar till mig alla råd o tips, försöker att inte göra samma misstag som jag själv gjort tidigare och som ni beskriver att ni har gjort. Njuter av livet på ett helt annat sätt nu och tack o lov har vikten börjat gå neråt också. Sover gott om natten och vaknar pigg o glad. Jag är så glad över att jag tog kontakt med beroendeenheten här i stan och att jag idag har en terapeut som jag träffar en eller två gånger i veckan och kan prata med och få ännu mer tips o råd hur jag ska hantera eventuella framtid sug efter A. Idag känns det som om jag aldrig mer kommer att få något sug, men förstår på er andra att det är bäst att ha garden uppe hela tiden och vara medveten om att det kanske inte kommer att vara lika roligt och lätt hela tiden.

Är min värsta, tror jag. På listan jag inte skrivit.

Stor tisdagskram till SL som är så lätt att lajka.
:)

... älska den föräldern, barnet slutar älska sig själv."
(flygcerts tråd, #898)

Det gör så ont.
Det är så sant.

Det är min värsta på din lista.
Tack.

Tack för ditt fina inlägg i min tråd blev så glad. Får oxså rysningar när jag tänker på ett glas ren vodka, vidrigt äckligt. Men på den tiden det begav sig kunde även det slinka ner. Köpte ett A-fritt jordgubbsvin på Coop men det var ingen höjdare. Botaniserar lite a-fria viner. 14 månader känns som en lång tid, men ibland väldigt kort.
Jag vill inte dricka mer för att alkoholen gjorde mig så illa och sjuk och till sist insåg jag att jag var helt maktlös, men det tog tid.
Vad jag minns från sista två åren är
Fick panikångest
Sov ett par timmar upp och drack vin på nätterna för att döva ångesten som red mig som en mara.
Ångesten ökade även med alkohol i kroppen
Depression
Bitter på allt och alla
Återställare, slutade nästan helt äta.
Kroppen sa ifrån med ständiga kräkningar
Detta hemska tillstånd ska aldrig mer släppas in i mitt liv.
Vad duktig du är steglistan
Kram Konstnären

antar jag.
Fy fan vilket kasst svar men det är så tror jag "visavenmiljardårserfarenhet."

Sen är det ju så att långt ifrån alla klarar att ta sig ur det ens en vacker dag.

Kan jag hjälpa dig på något sätt?

Kram

Igår drack jag vin igen. Tre glas. Det var gott. Kände inget tvång att tömma flaskan.
Har ingen motivation alls just nu att sluta igen idag utan planerar att dricka resterande tredjedels flaska ikväll.
Jag har haft en liten motgång som har gjort mig lite uppgiven, kanske tagit det som nån slags ursäkt.
Tydligen så räcker inte mina insikter till att förhindra mig från att dricka vin, måste jag råka illa ut innan jag slutar för gott, innan jag VILL sluta för gott?
Jag vet inte. En del huvudvärk har jag också nu på tidiga morgonen. Det hade ju varit trevligt att slippa förstås, och beror såklart på vinet.
Inte stolt, men heller inte rädd. Å det borde jag vara. Beror kanske på att jag inte (heller) är så rädd om mig.

You're so welcome.

Tusen tack LenaNyman, är väldigt glad att jag faktiskt skaffade en profil och började läsa och skriva här. Jag blir väldigt peppad av alla kommentarer och av att läsa andras poster. kram tillbaks!

känner för dig, om dig, och allt du gett här till så många.
Finns bara en sak att göra,
KRAMA dig!
Fenix

Den kramen satt bra.

har varit inne och läst några av dina poster - hög igenkäning :) känns bra, som att jag kommit till rätt forum. Jag har ätit antidepp ett tag och upplever att det går lite upp och ned i kombination med alkohol. Men jag märker att det är när jag är stressad och pressad som det spårar. Intressant det du säger att det kanske är alkoholen som orsakar kaoset, jag har aldrig ens tänkt tanken. Den har liksom alltid varit väldigt närvarande i mitt liv, nästan som en del av mig. Och när jag skriver det inser jag hur jävla sjukt det är.

ja nu kör vi fan. ska ringa vårdcentralen i morgon och kolla vad det finns för hjälp att få.

God fortsättning!

/Lena

Jag föreställde mig detsamma och sitter här nu och spyhulkar. Faaaan, vad äckligt! Måste tänka på nåt annat, genast. Djupt andetag...

Kram, förresten. Schysst lista du fick till däruppe. :)

hoppas du får bra grejer framöver i ditt liv. Du är en av dem som betytt mycket för mig, och vi har ju haft våra dialoger. Jag har en dialog nu med en person i riktiga livet som det heter, som varit nykter i mer än 20 år och som jag känt sedan han blev nykter. Vi ska träffas och prata om livet och om alkohol framöver, och jag tror det kan bli bra. Men människorna här på forumet, du t ex PP, är en stor tillgång och innebär för mig och för många andra att vi hänger kvar och vill bli fria. Titta gärna in här om ett år, och berätta hur det gått för dig. Livet är ju spännande om man tror att det kan bli spännande.
Kram
Fenix

Tycker det är bra att du hittat hit. Du skriver insiktsfullt, du är medveten och nånstans inuti dig finns en kraft som vill nåt annat, bara inte hur just nu. Det gör ingenting heller just nu. Bara fortsätt. Du är på rätt väg.

Stor kram.

/Lena

Hej! tack för pepp! Jag läste din tråd igår och tänkte att det kunde ha varit jag, minus barnet. Tror faktiskt att jag ska lyda ditt råd. Är det inte ett jätteproblem idag så kommer det ju garanterat bli det i framtiden.

Så här liksom: Det är lättast när det är överensstämmelse mellan sug och avsikt. Jag ÄR inte sugen och SKA inte dricka. Men fan vad drygt det är när jag ÄR sugen och SKA jag verkligen inte dricka lite ändå, i alla fall, trots allt..? Då gäller det verkligen att ha tänt stubintråden i underkläderna så medvetandebomben smäller av innan man själv sätter sig på pottan och låter drickat göra det jobbet åt en.

Du är bra. Du är Stingo. Det här fixar du. Det vet du. Och jag. Kvällskram till vårt sköna Forum-Mumin!
:)

/L

... gick det inte lika bra i dag. Dvs arbetet fixade väl sig sådär och jag har en hygglig plan för morgondagen, men kommunikationen hemåt sket sig rätt så totalt.

Nåja, inget jag kan göra mera åt det i kväll, får väl försöka sova på saken och så är det en ny dag i morgon.

Det är förresten i sådana här situationer det blir så himla viktigt att man gjort beslutet att inte dricka främst för sin egen skull och inte för fru eller familj. Annars skulle det vara så himla enkelt att bara skita i allt och sticka till baren. Men det är ju bara sig själv man skulle skada med det.

Bästa Pellepennan :-) Jag har idag fattat något liknande beslut, fast jag startade upp en egen, ny tråd för att säga det. Jag känner mig lite färdig här, fast jag kan inte säga att jag kommer att logga ut för alltid, eller ens för någon viss tid alls.
Jag tittade in här i din tråd för att gratulera dig på din årsdag. Hoppas att du firat på ett riktigt bra sätt. Jag vill också säga att jag är så glad för att du trillade in här på forumet igen sådär i november förra året och att vi kunnat stötta varandra när det varit jobbigt, det har betytt mycket för mig.
Ha det så bra i ditt nya liv, det är du så väl värd.
Stor kram m

Lena

<3

Vi fick med oss en halv gräddtårta hem i går. Jag åt upp hela halvan själv. I morse slängde jag tomma snaskpåsar i soporna och situationen påminde mycket om hur man går an och städar undan efter sig efter en brakfylla. Det här kan bli (är redan) ett problem, men det hela är egentligen mycket enkelt. Ett beroende är ett beroende och ska hanteras därefter, på samma sätt. Jag har kämpat till och från med vikten hela mitt liv och jag vägrar, VÄGRAR, bli både torrlagd OCH skitfet! Så det så.

Jag försöker som sagt var vara sparsmakad med jobbdetaljer, men känner att fan, måste bara få det här off my chest. Jag har en kollega som jag även umgåtts med privat. Har många gånger stört mig som sjutton på vederbörande och för ett tag sen rök vi ihop. Vänskapen tvärdog och jag saknar den inte. Men efterverkningarna har blivit att jag förstått att kollegan pratar om mig bakom min rygg. Jag vet alltså ATT det är så men inte om vad eller omfattning. Och jag blir alldeles sjuk. Mår skitdåligt av det här och nojar mest hela tiden. Jaha, tittade inte hon lite snett på mig nu, undra vad hon har hört? Och så vidare. I all evighet.Har bara lust att ställa mig upp och skrika. Det är ju för himla komiskt när man tänker på det. Jag som vill vara älskad av alla… Självkänsla, Lena, självkänsla.

Och PP som firar ett år i dag. Och att han dryga månaden in i sin nyktra resa tog ett återfall och återvände hit när det gått tre år till. Största felsteget han gjort i sitt liv, skriver han. Hans ord fick upp mig på banan igen, mentalt. Har ifrågasatt och vacklat lite för mycket på sista tiden för att det ska kännas riktigt bra. Man får aldrig glömma. Det är bara så. Aldrig, aldrig låta skitmåendet förblekna. Man borde ha en sån där hundbajspåse med sig i fickan jämt som man kan fingra på när vägen börjar vingla. A reminder.

Nä, nu är det dags för kvällspromenad med Selma, apropå det. Sist, men never ever minst:

Tack, brudar! Love’ya! Det är bara bäst att ni finns!

/L