Senaste kommentarerna i forumet

Hej Promille, och tack för dina råd och tips! Känns stort och avlägset att jag kanske kommer att behöva äta piller för att dämpa suget och ångesten som förmodligen kommer att infinna sig. Äter Cipralex mot depression sen en tid tillbaka vilket också är galet att blanda med alkohol men inte hindrade det väl mig från att dricka. Inte konstigt att man blir aspackad varje gång. Det har ju bara gått 3 dagar som sagt och ännu känns det helt ok men jag vet att det kommer att bli helttufft. Ska besöka min husläkare och lägga korten på bordet och se vad som blir sagt där. Vet inte vilken medicin som är bäst att börja med men vill nog ta till alla klutar för att klara detta, kommer inte att kunna stå emot suget annars är jag rädd. Har aldrig varit på AA men däremot Al-Anon eftersom båda mina föräldrar var alkoholister och min far är nykter alkoholist sen 20 år tillbaka. Känner mig lite rädd och skamsen för att gå dit men inser att alternativet är ju ännu skämmigare och farligare. Att långsamt supa bort sitt liv...Ska försöka hålla mig här och läsa och skriva så mycket jag kan så hoppas jag att jag får mod till att gå på ett möte så småningom. Att det ska vara så skuldbelagt och tabu att prata om att man har problem med droger och alkohol? Förstår att många lever i förnekelse och inte vill se att de har problem, men jag själv har insett det för längesen men det är inget man tar upp på morgonfikat precis. Känner att jag vill släppa bomben och berätta för alla ( många har väl sett det länge ) om mina problem för att få stöd men känner att jag skulle tappa all respekt överhuvudtaget. Får låta tiden utvisa vad som händer, måste ju inte ha så bråttom med allt....

Du tog steget och åkte. Tänk vad skönt för kroppen att få rensa och laga sig. Tar tid men den flesta pärsen klarar du nu!

Stora, stora viljestyrka-och-andas-lugnt-kramar

Många i forumet går på AA. Jag har funderat. Om jag inte klarar det nu med det stöd jag har får det kanske bli AA eller något annat stöd. Eva-kliniken verkar bra, tycker jag.

Fortsätt, bestäm dig för några dagar i taget så kommer du känna dig starkare och starkare.

Kära Ebba,
Jag satt inne och läste igår kväll och såg ditt oroliga meddelande och undrade givetvis vad som skett. Kollade in på sidan du hänvisade till.
Det är bara att stämma in och hålla med Muränan, Promille, Fredde, Patetisk och alla andra som vill ha dig kvar här.
Det var troligen en sjukt full och extremt ångestfylld människa som skrev dessa rader till dig, eller kanske till oss alla? Han misstolkade precis hela din poäng och fattade inte bättre. Är man så dyngrak så blir orden precis vad man vill att de ska bli när man läser dem. Troligen fick han med sig små fragment som kopplades ihop på ett märkligt vis.
Det finns inte en chans i världen att någon ska kunna nå eller finna dig här om man inte lämnar ut personliga uppgifter som email, telefon eller Facebook grejer.
Visst blir det otrevligt, men jag tror att personen i fråga mår betydligt sämre än du idag.
Stanna kvar och skriv för det uppskattar vi alla väldigt mycket.
Kram LillPer

Hej! Ser ditt problem via mig! Har också problem med att dricka socialt och tycker själv att jag inte har problem , fina vänner , träning och tyvärr överkonsumtion av alkohol ! Har fått hjälp nu av min arbetsgivare , vilket jag tycker är väldigt schysst !!! Stå på dej !!

Snyggt jobbat

Tre dygn klarar du!!!

Drick och ät, det var där jag misskötte mig och jag tror det gjorde att det drog ut på tiden med avvänjningen. Skriv massor, hjälpte mig.

Jävlar vilken vilja du verkar ha. Kan inte säga annat än att jag är imponerad av det du gör.
Kämpa på och håll ut.

Styrkekramar
/Incognito

Superbra kämpat med uppkoppling och allt! Heja dig!

Patetisk: Jag är inte jätteväl bevandrad med vad för hjälp man kan få. Men beroendeenheter tror jag finns i de allra flesta städer. Man kan få alkoholsugsdämpande tabletter typ Campral och Naltroxen (tror jag det sista heter). Sen självklart antabus. Har testat alla tre. De alkoholdämpande mådde jag tyvärr illa av. Antabus kan vara bra som en "krycka". Dum som jag är testade jag dock att dricka på antabus = INGET BRA! LIVSFARLIGT! Har du testat AA? Har varit där några gånger. Brukar för många kännas konstigt först, men ge det några gånger. Allt är väl ändå bättre än att misshandla dig själv med A. För mig är BESLUTET det största. Utan det kommer man ingenstans. Man måste vilja. Och beslutet måste vara MITT. Har hjälp mig mycket att läsa här – gjort det under flera år, innan jag startade min första tråd för en vecka sedan. Läs mycket här och ta del av andras erfarenheter OCH SKRIV! Kram!

Jag har gjort som du sa, ben, lämnade alla åkte o handlade, men det tog 5 timmar innan jag fick internet. Mycket krångel hela eftermiddagen. Var väl förberedd; fullt med mat, dricka och jag hade till och med köpt en sådan där internetsticka till datorn för att säkert kunna hänga med er här för att stå ut. Väl här så fungerar den inte. Var tvungen att ringa någon på alkoholhjälpen som hjälpte mig. Fick ny sticka i affären. Så nu har jag två användarnamn och två fungerande datorer. 5 timmar tog det och jag svettades en hel del kan jag säga, rastlös och superirreterad.

Jag är här. Och många fler. Vi är med dig. Bara inne på min 7:e dag. De första var jobbiga. Försök hålla det i tankarna när det känns jobbigt. Det blir bättre! Fortfarande väldigt trött, och sugen nu och då. Men en dag i taget (har nog aldrig förstått det förrän nu - bara en dag i taget).

Nu sitter jag här i min ensamhet. Jag har inte kunnat logga in med min iPad. Jag har stått som inloggad, men inte kunnat svara på era kommentarer. Var tvungen byta webbläsare. Nu funkar det. Det har gått det har gått 18 timmar och längtar så jäkla mycket efter ett glas vin, men som jag har mått de senaste åren håller det inte längre. Känner krympningar i huvet, darrar, rastlös och orolig. Tack för er support. Kommer nog att skriva en del ikväll. Kan läsa det sen och veta att jag aldrig vill tillbaka till eländet.

Tack Bettan! Kommer att behöva all hjälp jag kan få. Känner mig välkommen här bland er andra. Trygg över att vara med jämlikar. Vi är alla i samma nåt och ingen dömer någon. Ett oerhört stöd!

Har också tänkt som du! Det är ju "bara vanliga människor" här på forumet. Många med ordnade liv, bra jobb, familj osv. Och precis - hur många är det då inte i vår omgivning. Absolut de som tycker att man är märklig som inte dricker och tjatar. Men man ser ganska snabbt faktiskt. Känner igen snacket. Upptäckte några på jobbet när jag var på konferens. Har också insett att en del av våra vänner är riktigt halt ute. Men värst är att gå på systemet. Det där lätt desperata i blicken, girigt plockande i hyllorna. Man ser ju på vad folk köper också. Men just den där törstiga blicken. Jag måste helt klart sett likadan ut. Släpandes en korg överfylld med vin varje vecka... Ingen vacker syn...

Du är stark tycker jag och har tydligen identifierat dina värsta stunder. Handlandet på bolaget fredag och lördag. Bra för då behöver du inte bli överrumplad. Utan snarare invänta och tänka ok, nu kommer det, men jag fixar det. Ha en plan i beredskap. Se till att vara riktigt sysselsatt så du inte kan åka iväg. Tror du kommer klara det fint.

Kram

Då var semestern slut och jobbet igång igen.
Känns sådär att börja med styrda tider och uppgifter som haglar. Men, om ett par dagar är man väl inne i det igen. Det brukar vara så.

Jag läser runt här på forumet och slås av att väldigt många, liksom jag, lever ett vanligt "Svenssonliv" med familj och jobb.
Men, någonstans under våra resor har det gått snett av olika orsaker. Hur många runtomkring oss är det då inte som har liknande problem under de välpolerade fasaderna. Ja, jag är övertygad av att en del av våra vänner brottas med liknande bekymmer. Lika övertygad är jag att det är de som kommer att tjata mest på mig att dricka och "vara som folk".,.

En del av er har varit väldigt långt nere och gjort fantastiska resor mot nykterhet.
Då känns det nästan lite förmätet att skriva om mina problem som ännu inte lett till någon uppenbar skada.

Men, det är klart. De senaste åren har jag nog inte varit så närvarande för min familj. Varje ledig stund har alkoholen tagit större och större utrymme av. Mina barn har såklart märkt att pappa blir mer pratsam för att sedan bli sluddrig och slutligen somna. De har aldrig uttalat någon besvikelse men jag vill ju inte föra vidare den bilden av att det är så en förälder ska vara.

Just nu känns det bra att jag har bestämt mig att göra ett långt uppehåll. Jag känner mig stärkt av att läsa och skriva här.
Men, snart kommer fredagen och det är en enorm utmaning för en helgalkis!

/Incognito

Välkommen Patetisk. Jag är själv ny här men känner igen mig så väl i det du skriver. Visst känns det skört så här i början av nykterheten men vi för hjälpa och stötta varandra här inne. Jag tror att det känns lite lättare att skriva av sig och även få andras råd och stönning.
Lycka till!
Kram
Bettan

Tack Ebba, Patetisk, Promille Aeromagnus och Vickan69 för ert stöd och åsikter.
Det låter otäckt med din olycka Ebba.

Visst är det sorgligt att vi förknippar alkoholen med härliga stunder som semester, bröllop, student, födelsedagar, mysiga middagar och så mycket mer. Att glorifiera alkoholen är inte bra, inte minst inför ungdomar. I dagens samhälle är man nästan utanför om man inte dricker. Du ska nästan ha ett skäl till det. Chafför eller gravid e.d....suck.

För flera år sedan gick jag på ett par AA möte men kände mig inte så hemma där. Jag kunde inte riktigt identifiera mig med dessa människor då, men kanske ska göra ett nytt försök igen. Går någon av er här regelbundet på möten, eller har ni stöd från något annat håll.
Tankarna virvlar runt i skallen hur jag ska göra för att lyckas bäst.

3:e dagen idag utan alkohol :-)

Bettan

Haha, måste nog själv kommentera mitt inlägg ovan. Jag skriver att jag bestämt mig för att bli helt nykter. Hur många gånger har jag inte gjort det förr liksom. Ska väl vara lite med ödmjuk och skriva att jag är fast besluten om att verkligen kämpa för att bli helt nykter...

Vilken hjälp finns att få när man bestämt sig för att bli helt nykter? Vart ska man vända sig? Vilka mediciner är att rekommendera?
Vill så gärna klara det här nu. Forumet är ett litet steg men jag vet att vägen kommer bli svår och snårig så jag vill veta allt jag kan göra för att inte trilla tillbaka nu för tusende gången. Orkar inte ett bakslag till. Vill inte spä på självföraktet ytterligare. Snälla alla fina här, kom gärna med tips och råd!

Hej Trollis! Jag ramlar in här emellanåt och nu såg jag att du var här igen - minns du mig? Jag har inte druckit en droppe alkohol på 1 ½ år. Kan du tänka dig - ETT OCH ETT HALVT ÅR! När jag sökte hjälp inom vården och nån läkare sa "kan du inte prova att låta bli alkoholen under en veckas tid?" tyckte jag ju att vederbörande var galen: hur fasen skulle det gå till??

Nu, Trollis, nu är det dags att du tar ett beslut. Vill du fortsätta så här? Är du beredd att göra allt för att slippa må som du gör nu? Det som hjälpt mig är AA och jag kan säga att livet är verkligen inte jättespännande eller toppen jämt men jisses vad mycket bättre jag mår! Min tråd "Vägen tillbaka till mig själv" läser jag lite i ibland för att påminna mig själv om hur jäkligt det var. Skriver nedan några rader ur AA:s s.k. Stora boken (hittar bara den engelska varianten men det går nog bra), kanske någon känner igen sig?!

"Most of us have been unwilling to admit we were real alcoholics. No person likes to think he is bodily and mentally different from his fellows. Therefore, it is not surprising that our drinking careers have been characterized by countless vain attempts to prove we could drink like other people. The idea that somehow, someday he will control and enjoy his drinking is the great obsession of every abnormal drinker. The persistence of this illusion is astonishing. Many pursue it inot the gates of insanity or death. We learned that we had to fully concede to our innermost selves that we were alcoholics. This is the first step in recovery. The delusion that we are like other people, or presently may be, has to be smashed".

Jag bor i Stockholm, om du vill och bor i närheten, tar jag gärna med dig på ett AA-möte. Det finns möten där bara kvinnor går om det skulle kännas tryggare. Finns på Fejjan, Stigsdotter von A-hjälpen. Nu räcker det Trollis!!!

Välkommen hit. Som flera andra skrivit så har du tagit stora kliv i och med ditt beslut att vara vit och att skriva. Jag är inne på min 7:e dag efter många års funderande om att minska, eller sluta, eller bara dricka på fredagar/lördagar, eller bara när det är fest, eller bara på semestern. Min insikt är att i och med att jag bestämde mig för att inte dricka - punkt - så finns det ingen möjlighet till förhandling. Att dricka är inget alternativ, så är det bara. Just nu fungerar det klockrent för mig.

En upptäckt jag har gjort här är att affirmationer, som det ju finns många av här i forumet, är otroligt effektivt: "Jag ska inte dricka idag, oavsett vad som händer", "Inget första glas för mig idag" etc. Det finns många här och jag har tagit till mig ett par som jag använder aktivt när jag befinner mig i knepiga situationer. Tyckte det var lite fånigt förut, det verkade liksom lite dumt. Jag är ju en tänkande varelse, jag vet vad som gäller, behöver inte upprepa det för mig själv. Men det är ju ett kanonbra sätt att övertala sig själv när man vacklar, tycker jag

Jag har inget slut på min nykterhet, dvs det finns inget uttalat tid (3 månader, ett år) utan det är bara "tills vidare" som gäller (inte "för alltid"). Men jag vet att börjar jag dricka så kommer jag snabbt att vara där jag var för 8 dagar sedan, en person som inte kan sluta förrän förrådet är tomt eller när jag har slocknat. Och dit VILL jag inte.

Jag vill också gå ner i vikt, och bli smalare och snyggare, och visst tränar jag ibland (tycker det är fantastiskt med joggingturer tidigt på morgonen). MEN för mig själv har satt upp en tydligt prioriteringslista där inte dricka kommer absolut först, vilket innebär att jag tycker det är OK att äta våfflor, ligga i soffan en hel kväll, äta godis och kanske inte tappa kilon just nu. Nu är det nykterhet som gäller.

Oj, det det var visst mycket som ville ut nu :). En gång till: välkommen hit, och .....inget första glas för oss idag

Nu ska jag vara riktigt negativ! Tänkte att nu när jag inte dricker, så kommer jag gå ner de där extra kilona. Samtidigt så tänkte jag att nu när jag inte dricker, så kan jag väl äta lite mer, plus/minus noll liksom. Ha ha ha... få ihop den ekvationen! Summan av alla laster är konstant! :-)

Jo men vi har ju såklart druckit oss till ett gäng kilon. En starköl innehåller väl bortåt 300 kcal, ett kilo fett ca 9000 kcal. Så då ska det ju räcka med att avstå från 30 starköl så försvinner ett kilo. Lägger man till lite träning på det kommer våra extrakilon att sakta men säkert försvinna :-)).
Just nu är jag mest glad över att inte se ett grådaskigt monster med påsar under ögonen på måndagsmorgonen utan en hyfsat snygg karl ;-).

Kämpa på Skyline!
Idag skippar vi alkoholen tillsammans!

/Incognito

Tack för att du delar med dig! Det betyder mycket för oss andra. Det är just det där "smäller bara till" som jag är så j-kla rädd för. Jag är ju liksom funtad på det sättet - på/av, svart/vitt, för/emot. Inga mellanlägen. Jag fick rådet från Kastellen att aldrig spontandricka. När suget kommer, vänta 20 minuter. När det gått 20 minuter, tänk igen. Vänta 20 minuter. Fall inte för NU. Tror att det är där det ligger. Man är ju aldrig längre än en armslängd ifrån flaskan, oavsett hur länge man varit nykter. Däremot kanske man kan lära sig att hantera det bättre ju längre tiden går.

Kram

Åh, vad jag känner med dig Ebba. Du hade dom allra godaste intentioner när du skrev ditt inlägg. Syftet var bara att hjälpa . Det vet vi alla här. Stanna kvar! Varma kramar