Senaste kommentarerna i forumet

- en av mina systrar i min forumfamilj... blev glad att se att du fiskat upp din tråd (även om ditt ärende är ett bekymmer för dig just nu). Kändes som en kär hälsning från tiden då forumet var min livlina och en livsnödvändighet. Skrev några rader där jag nämnde just dig, kanske det var i Berras tråd. Du är en av dem som var så viktig för mig. Och är... för alltid inristad i mitt hjärta. Kram, kram / mt

Tack konstnären för ditt senaste svar!
I dag loggar jag in igen, efter månader i en jävla battle med mig själv att nu måste jag styra upp.
Känns ändå bra att komma tillbaka till forumet och erkänna att man inte är så stark som man tror, och att inse att människor behöver varandra för att lyckas.
Ones again, Jag är alkoholist och varje dag är en kamp.
Önskar jag kan stå emot imorn.
Kärlek till er,
Filosofen

att läsa!

Hemkommen från middag. Det blev en trevlig kväll. Drack ingenting och det blev ingen större grej. Berättade för en kille som jag hade bredvid mig att jag slutat dricka alkohol. Han frågade om jag var nykterist. Jag känner mig inte bekväm med det uttrycket. Så jag sa bara att jag har bestämt mig för att inte dricka just nu, idag. Imorgon kanske jag väljer något annat. På det stora hela tycker jag att det gick väldans bra förutom att han fyllnade till något och med det så försvann väl lite av hans fingertoppskänsla så när hela bordet var lite tyst så passade han på att fråga vad det var för alkoholfritt som jag drack. Rent principiellt har jag inget problem med det men det går inte att sticka under stol med att det skapar en liten tryckt stämning. Det är som folk i grupp då mentalt börjar fundera på varför jag är nykter. Sitter man i en diskussion med en eller två personer kan man resonera kring det och döda eventuella spekulationer. Men ja ja. Lämnade vid midnatt, bland de första men å andra sidan kände jag inte att jag hade något att hämta mer. Jag känner dock att jag bjöd på mig själv, avbröt folk och var lite högljudd precis som alla andra :)

Saknade inte alkoholen en enda gång. Det jag blev serverad tyckte jag var så mycket godare än vin och öl så smakmässigt drog jag längsta stråt. Nej denna gång kände jag inte en enda gång att det hade varit gott med alkohol. Fasen vad skönt.

Tack återigen !

Det är lite så jag tänker också. Har flytt från problemen jämt när dom dykit upp tidigare. Känner att jag helt enkelt inte orkar fly längre. får liksom stå mitt kast och ta tag i det från botten. Även om dagen har varit tung idag så vet jag att jag kommer att vakna upp nykter imorgon. Sen vad jag ska göra då. det får jag helt enkelt lösa imorgon.

Tack återigen för omtanken. Och ska absolut försöka uppdatera om min förhoppningsvis sundare livsstil.

Försök att hålla dig sysselsatt så tiden går. Ta en timme i taget.

Jösses vilken jobbig sjukdom detta är. Tack för att skriver Tjalle, jag har också gjort det flera gånger efter mina fall, man är fortfarande kvar här och förr eller senare slipper vi skriva om våra fall hoppas jag.
Ha de!

Stingo, läste faktiskt precis nån undersökning om det där. Blåkortvågigt ljus från bland annat smartphones och surfplattor påverkar produktionen av sömnhormonet melatonin negativt. Bra tips, man vet inte om man är känslig förrän man testat.

Tack Moa! Hur avlöper allt själv annars, tycker du?

Jaha, dag 50 nu då. Skjutsade Lucas ut på lokal tidigare i kväll. Och då insåg jag plötsligt att jag inte varit ute på nåt roligt alls sen jag påbörjade den här nykterheten. Inte nåt. Och jag vet varför också. Att gå ut på en a-fri stillsam middag är inga problem. Men att dra iväg för att partaja NYKTER... Näe. Jag kan fortsätta såhär ett litet tag till, men i längden går det inte.

Det är kanske därför jag känner att för närvarande så läggs den ena nyktra dagen till den andra - men insättningarna förräntar sig inte. Dom har slutat ge avkastning. Om det här bara är en platå, tillfällig, vet jag inte. Nån fler som känner eller har känt på samma sätt och förstår vad jag menar?

Men tacksam är jag. Över att Lucas inte delar min problematik. När han ringer sen och vill hem så är det inte ett fylledrägg jag får in i bilen. Fy fan vad glad jag är för det.

Höres.

tack till er som varit med ett tag då och då tittar in och lämnar värdefulla erfarenheter!

var vidriga.

Varför man gör så mot sig själv?
Man söker en ro man aldrig finner.
Om man inte klarar att lägga av.
Då. Kan man faktiskt finna den ron.

I många dagar har man flytt utan att vilja inse att det enda rätta är att stanna kvar.
Sluta fly.
Det går inte för vart man än går följer man själv med.

Jag tänker på dig.

... Du har gett mig många goda råd, bra tankar och eftertanke!

Gott att höra att du är okej - var rädd om dig, även i stressen! Mitt liv är också okej, kämpar dock som en blå för att mitt ena barnen ska få hjälp, men soc är ju inte uppenbarligen inte de mest framstående på det de borde vara...

Kram!

Kära Tjalle,

Jag tycker verkligen att du är jättestark som orkar berätta och orkar komma igen. Tack för att du delar med dig.

Det finns ingen som blir besviken eller dömer dig här. Det sköter du nog så bra för egen del... Fan, vi sitter ju alla i samma båt, med hål i botten, och öser för fulla muggar! Eller hur? Däremot blir man ju självklart ledsen för din skull.

Men som Ebba skriver. Det är väl så här det är att ha alkoholproblem. Det är tufft. Hade det varit enkelt hade vi inte haft några problem ju.

Själv mår jag skitapa för tillfället. Det är ingen dans på rosor att bli nykter. Men jag vidhåller fortfarande att det är värt det. Det finns liksom inga alternativ.

Förstår verkligen att du mår dåligt nu. Men du kommer igen. Klart att du gör det. Eller hur? Att fortsätta dricka är inget alternativ och det vet du lika bra som jag.

Skickar styrkekramar till dig i stora lass

Tack för era uppmuntrande ord och inte minst PP´s insiktsfulla kommentar. Visst är det jag själv som mår sämst just nu. Jag har ändå lyckats få i mig en rejäl middagsportion och två stora glas mjölk och det är jag tacksam för. Jag är också tacksam för att jag "vågade" att berätta sanningen för er. Det hade jag aldrig kunnat göra förut. Då hade jag istället tigit om saken och försöka förtränga mitt beteende och för tillfället "glömma bort" detta utmärkta forum. Jag är så nöjd med mina dryga tre månader. Det känns oerhört tungt att börja räkna från dag 1 igen så just nu tänker jag inte fokusera för hårt på vilket antal dagar jag har varit nykter utan dra så mycket lärdom jag kan vad som gick snett efter så pass lång tid. Jag pratade med min fru alldeles nyss och enligt henne såg hon vissa varningsklockor redan för tre veckor sedan. Det är så lätt att glömma från tid till annan att jag lider av denna kroniska sjukdom och aldrig, aldrig får sänka garden för mycket.
Tjalle
PS. Vad bestod då de varningssignaler min fru såg redan för tre veckor sedan?? Ett exempel var att jag köpte hem alkohol för att "bjuda" henne och dessutom plågade mig själv med att lukta på den utdragna korken. Vilken idiot man är....

... I det som PP skriver. Strongt av dig att skriva här och hoppa på vagnen igen. Vi här på forumet tar ingen skada av att du delar med dig av dina erfarenheter, men var lyhörd där hemma, både mobbning skälv och dina närmaste.

Upp på vagnen och lycka till.

Sen kommer en massa och skapar kaos i mig.

Förstår att du är bedrövad Tjalle, och att du mår dåligt av att ha druckit. Först behöver du inte be om ursäkt för oss andra på forumet. Ingen här skulle bli besviken eller dömande av att någon faller. När vi beslutar oss för att inte dricka och det trots allt blir så, så tror jag att besvikelsen är störst mot oss själva. Säkert tycker vi att det är jobbigt även mot våra anhöriga, men det som jag tror verkligen plågar oss är sveket mot oss själva. I ett missbruk är vi oftast inte så upptagna av vilka konsekvenser vårt drickande får för andra. Det skiter/förtränger nog de flesta som är mitt i sitt alkoholproblem.

Men när vi beslutat inför oss själva att hålla oss nyktra så händer något. Vi plågas av att inte lyckas klara löften vi gett mot oss själva och andra. Jag minns exakt hur jävligt det känns, och min egen skam ledde till att jag istället fortsatte att dricka. Låtsades som inget hänt. Därför är det starkt och modigt av dig att skriva här, det visar på din vilja.

Jag själv har varit mycket hjälpt av att läsa om andras erfarenheter. Både av de med lång nykterhet som firar triumfer och månader, kvartal och år av nykterhet.
Men minst lika viktigt har det varit att påminna sig om helvetet som väntar om jag höjer glaset. Därför är din berättelse viktig för forumet. För dig finns naturligtvis inget positivt just nu i det, det fattar ju vem som helst.
Men för andra kan det ha det. Det handlar inte om skadeglädje, utan är bara en påminnelse hur illa det blir om vi dricker, och det i sig gör att ditt inlägg blir ytterst värdefullt. Nästa gång det blir svårt önskar jag dig verktygen som gör att du klarar att hålla emot.

Ledsen för dig just nu, men är relativt säker på att du kommer igen. Du har redan kommit långt på vägen.

Lycka till med nystarten!

//PP

Najs!

Jättefint, är så nöjd. Det är helt vanliga enkla tapeter, men hade hunnit bli så sjaskigt innan o massa ospacklade hål. Mer feng shui nu :)

ALKOHOLPROBLEM.
Ett helvete.
Tycker jag.

Upp på hästen igen.

<3

Kram

(oj blev lite fel på slutet :)

Vi vet nog lika väl både du,jag och alla andra här hur lurigt det är för sen när man väl återhämtat sig kan man ju dricka igen :(

Listig.Falsk.Stark.
Är alkoholen.

Shit vad jag hoppas att du nu (som jag har gjort) lyckas hitta ut ur alkoholens mörka och fuktiga grotta.

Som alla säger och som är ett bra råd - fortsätt att skriva/läsa här.
DU ÄR INTE ENSAM.
/Ebba, nykter 3 månader plus 'p playo

Tack för dina varma ord Ebba!

Jag har gett upp, Det värsta har börjat lämna min kropp nu i form av skakningar och svett. Det ända som vägrar lämna är tankarna. Men de är som vanligt. Kommer ta några dagar igen för att bygga upp mig till den gräns att jag faktiskt kan se mig själv i spegeln igen. Men nu får det helt enkelt vara nog.

Jag är rädd men jag vet att jag kan klara av det.
Även om vägen är lång.

Tack

Jag sitter här och läser min egen kommentar från 29 oktober och kan redan där mellan raderna se att ett återfall var på gång. Efter mina tre månader hände något. Jag vet dock inte vad. Det är sant det som sägs att man ska "passa sig" vid bla tre månader. Föregående helg var riktigt jobbig och jag var lättirriterad. När jag kände att jag behövde forumet och läsa alla era kommentarer för stöttning så kom jag inte in på forumet på hela helgen. Innerst inne tog jag väl det som ett omen för att det var OK att ta sig ett glas.

På måndagskvällen av alla dagar gick jag rätt iväg till en pub och drog i mig några öl. Det blev sedan vin också. Naturligtvis mådde jag skit (psykiskt framför allt) och hade inte riktigt kraften att stoppa direkt. Jag lyckades bromsa på dagarna men det blev alkohol i tisdags,onsdags och slutligen igår. Imorse när jag vaknade så tänkte jag bara, vad är det jag håller på med. Jag, liksom Lill-Per tidigare har beskrivit, fortsatte exakt på samma ställe där jag slutade i somras, möjligen med enda skillnaden att det gick lite fortare att få ner skiten.

Nu har jag återigen svikit mina kära, mig själv och alla ni på forumet. Jag förstår om många av er är besvikna. Jag hatar mig själv och vill bara dra ett stort täcke över mig. Jag skäms för att skriva dessa rader men samtidigt kan jag inte låta bli. Jag bara måste fortsätta som jag gjorde fram tills i måndags kväll. Hela jag (och min omgivning) mår så mycket bättre när jag inte dricker.

Jag orkar inte skriva mer just nu men jag är i alla fall nykter och VILL tillbaks.
Många hälsningar från en mycket ledsen Tjalle