Senaste kommentarerna i forumet

Hej Berra!
Jag är ny här på forumet men läste dina inlägg för ca 3 år sedan villet blev mitt första "wake up call" den gången klarade jag väl typ 2 dagar. Denna gången är min sista chans om jag ska upprätthålla hedern i min familj och det käns som poletten verkligen trillat ner! Mkt tack vare dina fina inlägg.
Tack för att du/ni inspirerar!

..för att besöka våra bästa vänners sommarparadis...
Vi ligger i en gammal bäddsoffa som lätt glider isär, i en hundrafemtioår gammalt timmerstuga med tjocka golvplankor som knarrar hemmysigt.
Vid älven ligger deras nyaste byggnad, en jättefin vedeldad bastu med en fin altan bara några meter ifrån vattnet.
Ryssvärmen är här och det är varmare än på den mest varmaste semesterorter jag någonsin varit på.
Det hettar ur den sönderbrända gräsmattan och det är alldeles vindstilla i luften, det darrar i luften.
Älven är brun som tjärnarna oftast är här, myggen och knotten fördärvar mina fotanklar till oigenkännlighet, är dessa böldpestdrabbade klumparna längst ner på benen mina fötter?
De säger att mitt blod är "sött", ett jungfruligt blod som alla stickande varelser älskar, bromsar på dagarna, mygg och knott på kvällarna.
Snart skvalpar det väl i mitt blodomlopp av blodfattighet.
Norrlänningarna verkar inte bry sig om svärmen runtomkring sig, själv skulle jag vilja hänga upp mitt skinn på tork men det ser nog ut som om det har gått en match med en hagelbössa, fullständigt ihåligt.
Men vackert är det, mitt uppe i allt kliande, skulle helst vilja låna rivjärnet från köket och dra några repor längs med huden.
Jag blir galen av allt kliande.

Har gått runt i alla lador och småstugor och gluttat in bland allt gammalt bröte, ser gamla trädetaljer och selar till hästen och plogen, gödselrännan i ladugården, en jättefin snösläde som typ Emil i Lönneberga hade till julottan, så otroligt fina gamla grejer, en sorts levandes tidsmaskin.
Man hade en egen smedja, men gjorde ändå många detaljer i trä med träpluggar, t.ex en kratta med trärpiggar.
Dörrlåsen måste de ha gjort själva, bara nyckeln väger 1,5 kilo och är 30 cm lång och ett hantverk i sig.
Slaktarboden, bagarstugan och kornstugan, man byggde stugorna till varje uppgift.
En fantastisk historisk resa, och jag är glad att man inte har gjort som man brukar göra vid skiftena, man bränner upp allt vid en rensning.
Man grävde till och med upp blåleran ur sjön och brände sitt egna tegel, man lade taken med tunna träskiffer, man gjorde förr allting själva, ett riktigt självhushåll.

Så visst har det varit en tidsresa, och jag som älskar att vandra runt i lite svensk kulturhistoria, inte bara bli förevisad den, utan att få uppleva den.
Läste ett tidningsurklipp från dagen då det förkunnades fred i Sverige 1945, bara den var av intresse, och intressant nog för att spara den då.

Alkoholen då, jovisst den flödar i ett hett sommarsverige, det dricks både här och där med alla möjliga ursäkter, det är varmt, släktträff och alla möjliga andra orsaker.
Sitter säkert i båten med mina 0,0 San Miguel-öler, kunde t.om ta med mig ungarna iväg till stranden för ett midnattsdopp i en rosa himmel med spegelblank vattenyta.
Bara jag, en bit svensk natur...och en jävla massa myggor, ja med fy f-n för myggor!
Skulle vilja ta ett snack med vår skapare och fråga hur han tänkte när han skapade myggen, vad var det som gick fel, en taskig dag på jobbet?

Annars är det bra, krafs krafs, och snart ska jag befläcka vårat värdpars tapeter med en utsmetad fluga som behagar störa nattsömnen.

Berra

Tre månader sedan jag konsumerade alkohol i morgon. Har inte ens varit nära att ta till alkoholen under de här månaderna trots enormt sug bitvis. Fan, tror suget börjar klinga av en aning, men det gäller att vara på sin vakt.

Har tagit tag i mitt liv på många sätt, vilket främst innebär att jag tar ansvar för mig själv och min familj. Avsiktligen har jag väntat ett par månader att boka en tid hos läkaren för en hälsokontroll, det ska jag fixa när semestern är slut.

Ha det!

Sommarhälsning från mig också. Hoppas du (ni) har det bra. Stor kram

Blir så galet glad av det finns folk som bryr sig!
Idag när mitt beslut käns så solklart så vill man lixom berätta det för alla på något vis..
Erkänna sitt problem.
Jag vet att det kommer bli många tuffa stunder, och herregud vad alkoholstankar och allt vad som har att göra med det snurrar!
Man har ju gått på ren vana tidigare, idag när jag gick hem från stranden i förväg med sonen så kom tanken.
Nu kan du ju smygdricka och laga en middag så blir hon bara glad och märker inget!
Ca 0.1 millidels sekund senare så kom förståndet tillbaka..
Tur e ju det! pussar min högra axel vid varje insikt då de goda fen får vara på den sidan har jag bestämt.
(Snott från någon annan här, men bara det funkar så..)
Tack för att ni bryr er!
Tror att denna sidan kommer hjälpa mog otroligt mycket.

Stark och bra att komma igen! Att ta nya tag. HÄR om någonstans finns väl ingen som dömer! ;-) Nu kör vi igen!

En sak till... Det är inte alltid man får stöd från (fylle)kompisar i sitt beslut. Många trivs med att andra dricker mer, eftersom det legitimerar deras eget drickande. Men tänk på att det inte är dessa personer som du ska leva med. Det är dig själv, dina barn och din fru.

Hej och välkommen hit! Blev tårögd när jag läste ditt inlägg. Det verkar vara dags nu. Dags att lägga av på riktigt. Bevara den känslan och kämpa på, så kommer det gå bra för dig. Skriv och läs här - det hjälper jättemycket!

Kram och lycka till!!! :-)

Så närmar sig då kvällen. Sugen på en öl igen. Men, vet ju att det blir sex-sju stycken. Ska klara första kvällen för imorgon SKA jag vakna tidigt och ge mig ut och träna.

Har hängt här lite oregelbundet under ett par år. Gjort några försök att förändra mitt förhållande till alkoholen. Det funkar ett tag men sen trillar jag tillbaka till att inte kunna begränsa mig alls när jag väl dricker. Nu har halva semestern gått och jag har druckit nästan varje kväll. Blir så ledsen eftersom jag egentligen vill vakna pigg på morgonen och kunna träna, vara närvarande med familjen och hitta på saker. Så, nu vill jag vara med er istället och välja bort alkoholen. Tänkte sätta som långtidsmålsättning att vara nykter i tre månader. Men, ta dag för dag....

Hej Jonte

Hur går det?

Starkt av dig att komma tillbaka, här finns ingen om dömer. Du kanske har kommit till en punkt, att nu jävlar får det vara slut.
Själv hade jag ju inga val. Han är mäktig mr A. Men det går att bekämpa honom. Försök att inte döma dig själv för hårt, gjort är gjort
och nu tar du nya tag. Man känner sig inte ensam här inne, man har så mycket stöd från alla trots att vi inte har träffats.
Häng kvar fredde. skriv av dig det du själv vill. Vi finns här.
Konstnären

Tack så mycket. Nej det snacket med mig själv hade jag inte klarat onykter. Allt kan ju inte gå som på räls. Bara att inse att
man åker ner ibland, utan att ta till alkohol, det är det som är det svåra. Inte ofta längre men just att tanken kan dyka upp gör
mig irriterad. Men man får ju kämpa mot så mycket annat här i livet. Nu har man ju fått en mäktig motståndare och honom är
jag riktigt rädd för ibland. Inga negativ tankar idag. Hoppas du har det bra och att det går bra för dig.
Konstnären

Skrev ett inlägg tidigare idag men det verkar ha försvunnit... Jag blev verkligen glad att se ett inlägg från dig! Jag läste tillbaka i din tråd och vägen mot återfallet och dekadensen lyste nästan som i eldskrift. Fint att du hade kraft att bryta och är med på den nyktra banan igen. Fortsätt skriva och håll taget! / mt

konstnären, du år en av de stora inspiratörerna när jag vill åter starta min resa mot nykterheten!
Vilken klok dialog du förmår föra med dig själv. Skulle du aldrig klarat påverkad!!
Vi hörs,
Fenix

Och tack för din resumé om hur du kom i kontakt med meditation!
Har flera kolleger som aktivt håller på. Och nu, när jag lagt av med A, har jag kanske också råd att gå någon introkurs? :-)

Mindfullness... Känns lite som om jag närmat mig det spontant nu när jag inte längre vill fly från sorgen. Närvaro.
Skulle tro att A är närvarons värsta fiende.
Ska promenera mycket och vara närvarande i det den närmaste tiden!

Kramar, hörs om ett par veckor!

/Loka

Åh, låter spännande, Vickan! Ha det så härligt och drick myyyycket vatten, läsk och A-fria drinkar i hettan!
Kram! :-)

Tack Simbo och sköt om din nykterhet, nu ;-)
Ses!

Blir glad av livstecken från dig men tycker naturligtvis det är trist att du haft ett destruktivt liv på sistone. Vad fick dig att trilla dit? minns du det? Vad får det som får dig att längta efter dekadensen? Har det i mig en del också men undrar vad som fattas dig? Är det bedövning, lyckorus, släppa hämningar, smärta, sorg eller ensamhet som gnager?
Hur mår din kropp nu? Orkar du jobba? Vad gör dig glad och lugn förutom A?
Hoppas verkligen du stannar länge här och fortsätter din tidigare nykterhet.
Stora kramar från mig!

Starkt att komma tillbaka och berätta. Jag förstår hur svårt det är att börja om, men kämpa.

Jag har varit borta härifrån ett tag, och nu är det dags för mig att återvända. På gott och ont, och detta inlägg är tufft att skriva.

Dekadensen. I slutet på 2012 så gav jag mig in i dekadansens spår, tog helger och dagar, lika flummiga och ångestfyllda som tidigare, men på något sätt störde det mig inte. Jag levde på och drack rejält kanske en gång varannan månad.

Sedan började något som liknade en återupprepning av mitt tidigare liv. Jag påbörjade ett förhållande som inte gick bra, och istället för att göra slut så började jag istället längta efter, och planera, stunderna då jag kunde vara själv, de helger jag kunde dricka och göra vad jag ville.

Och precis som sist, när förhållandet tog slut för någon månad sen, då blev istället drickandet direkt extremt plågsamt, bara ångest, misstag och förlorade pengar.

Förra veckan blev en segdragen katastrof, drack 5 dagar av 7, gick på krogar, sov över i bilen där jag hade vin, och brände så mycket sparpengar att jag knappt kan tänka på det.

Och här jag nu igen. Dag 5.

Förlåt alla ni som jag bara övergav och inte berättade något för. :( Jag läser igenom allt som skrivits i tråden, om och om igen.

Satt just och tittade på en bra engelsk deckare(Rebus), efter ha löst fallet slog han sig ner med en riktigt stor wiskey, fan vad skönt det såg ut. Men vet ju att jag inte klarar det.

Du är en fin stark människa som vågar vara ärlig och inte bara stryka medhårs.
Stor kram på dig.

jag minns dig så väl! Så bra att du söker dig tillbaka hit!

Det är länge sen du skrev här men du tipsade om din blogg och den har jag besökt emellanåt. Jag förstår så innerligt väl att du är trött på alkoholen i ditt liv. Trött på vad alkoholen gör med dig - hur den frestar, lurar och bedrar dig,hur den skadar relationen till din man och era barn och vad den gör med ditt liv. Jag är brutalt ärlig nu... men efter att ha läst och skrivit här länge och inte minst efter att ha deltagit i öppna AA-möten så tänker jag att din berättelse är en skrämmande illustration på en (av många) lycklig, framgångsrik kvinna i utförsbacken. Att det är "bara" var 15:de gång du tappar kontrollen är alldeles tillräckligt! De situationer du utsatt dig och dina kära för är alldeles tillräckligt allvarliga för att du ska välja ett nyktert liv.

Jag såg att Stigsdotter lämnat en kommentar i din blogg. Sök upp hennes tråd här och läs, jag tror den kan inspirera dig. En annan tråd där du kan känna igen dig är victorias. Det senaste hon skrivit finns i "Det vidare livet" men det finns en lång berättelse innan hon "flyttade" dit.

Jag hoppas att mina ord inte gör dig (alltför) illa. Jag skriver i välmening och omsorg. Nu när jag skriver minns jag också hur det kändes i början av min tid här när Adde, Lelas och K (minns ej nicknamet) var brutalt ärliga mot mig beträffande min man. Jag valde mitt eget tempo och min egen väg, det var den rätta för mig, men de hade också rätt från början. Det vet både maken och jag idag.

Idag är jag fylld av djupaste respekt för alla som har kraften att bryta ett missbruk. Kanske det första steget är att övervinna förnekelsen, se sig i spegeln, möta sin egen blick och se sanningen. Respekt känner jag också för dem som befinner sig i kampen och snavar... jag har lärt mig hur många dimensioner missbruket har. Men - jag har fått möta många som lyckas och vinner friheten! Jag vet att det är möjligt!

Allt det bästa till dig trollnäsa och andra som är i kampen! / mt

Ska vara ha lite till