Senaste kommentarerna i forumet

Då har det faktiskt gått fjorton dagar av nykterhet. Sista semesterdagen och vädret är underbart. Vilken sommar vi har haft hörni!
Tropiska nätter och medelhavsvärme. Bättre kan man knappast önska sig. Två veckor av nykterhet. Halvvägs mot mitt "personliga rekord". Den här gången har jag satt upp tre månader som långtidsmålsättning. Därefter kommer jag fatta nya beslut. Men inte springa till krogen på tremånadersdagen utan sätta mig och läsa igenom alla mina inlägg.
För att det är just det som är en stor styrka med att skriva på forumet. Det blir lite av egen terapi, med goda synpunkter från er övriga vänner. En egen liten terapibok som jag kan gå tillbaka i och se vad jag upplevt och kanske uppleva det igen för att värdera min nykterhet på ett, ja just det, nyktert sätt.

Ha en bra dag alla!
I dag tar vi inget första glas!

/Incognito

för ditt stöd och ditt tips. Du har definitivt en poäng där och jag är definitiv benägen att snacka mer än jag handlar. Tar med mig det :)

Det vänder men tiden är jobbig. Rastlöshet, oro och ångest. Kämpa på

en liten morgon-hälsning även från mig

Tåget har inte gått för dig, men det väntar kanske att få dig som passagerare. Jag kan ju inte svara på om du kan återgå till
ett normalt drickande som du skriver. Känner bara mig själv och hos mig finns inget normalt drickande, testade ett antal ggr
innan jag slutade helt. Gick bra högst två gånger, sedan var jag tillbaka där jag hade slutat.
Ha det bra
Konstnären

Undrar hur det är med dig. Jag hoppas att du mår bättre. Finns ett ljus i tunneln jag lovar. Kan tyckas att det är långt borta,
men det finns.
Kram Konstnären

Måste bara skriva av mig en hemsk mardröm som var så verklig. Jag var någonstans var vet jag inte. Jag drack vin, inte ett glas det var flera stycken lådviner.
Det var så verkligt, jag hällde i mig, inga försiktighetsåtgärder, det bara rann genom strupen. Full så in i helvete, och jag var förtvivlad. Vaknade skräckslagen
och skulle precis börja gråta för jag trodde jag var så dålig. Kände efter i munnen och där fanns ingen stank av rutten råtta. Då insåg jag att jag drömt.
Tror ni jag blev lycklig jag for ur sängen som skjuten ur en kanon fram till spegeln och nästan skrek JAG VILL TACKA LIVET.
Kan det ha varit en varning till mig att se upp, är fortfarande skakis.
Glad för mitt nya liv. Gjorde en god gärning igår, bakade kanelbullar och jag lyckades. Åkte till mannen i mitt liv, barnbarnet och lämnade alldeles ljumma bullar.
Fick en stor kram av honom. Fick själv barn väldigt tidigt, så han har en ganska ung farmor, tycker jag en liten kråkspark här och där.
Tack alla ni för att ni finns, och att jag är nykter
Kramisar Konstnäre

Ingen underbar vecka för dig precis. Men allt detta tog nyktert. Jag kallar dig kåsören, läser alltid dina texter.
Jag håller mig kvar på vägen.
Ha en bra fredag
Konstnären

Jaha så börjar tredje dagen och jag mår bra (bättre än jag trott) bortsett från att jag sover som en kratta. Vaknar klarvaken mellan 2 och 3 på natten och går omkring och vankar, läser och funderar. Blir åtminstone inte stressad av att inte sova och tankarna på A dyker inte alls upp, där på småtimmarna. Tänker gå och träna idag på lunchen, det har inte hänt mycket där senaste dagarna och främjar nog sömnen.

Ikväll väntar en ny prövning. Fredag, hem kommer hustrun som jobbat på annan ort ett par dagar och med henne förmodligen ganska många öl. Jag vill gärna vara med henne och höra hur hon haft det, men jag vill slippa den tilltagande onykterheten. Vid liknande tillfällen tidigare har jag antingen dragit mig undan eller joinat ölslaget. Det senare inget alternativ, det förra främjar inte relationen. Det blir en intressant kväll. Hon vet att jag inte vill dricka på ett tag, men jag tror inte hon tar det på allvar (med all rätt, eftersom jag inte själv gjort som jag sagt tidigare).
Jag ska inte dricka idag
Ha en härlig fredag

Glädjs åt att det går så bra för dig Calle! Från klarhet till klarhet! Det inspirerar! :-)

Jag som hade i mina tankar ställt in mig på att mjukstarta min arbetsvecka, för att inte bli stressad och grinig.
Och så blev det precis tvärtom, rakt in i väggen bara, i tvåhundrasjuttio...
Trodde att många fortfarande skulle vara på semester och att jag skulle kunna försiktigt kunna sätta mig in hur läget var,
Ta igen alla missade mejl, reka av vad som hade hänt under de veckor jag var borta.
De hade bara tuggat på som vanligt, kört slut på allt material och hade brist på det mesta, saker och ting hade rasat bara för att ingen hade sett till dem på en lång tid.
I stort sett ett enda kaos och min grupp bestod av ...enbart mig, suget var enormt på mina tjänster...
Telefonen ringde i ett, folk stod i köer på kontoret för att prata med mig om det absolut viktigaste, deras problem.
Jag var tvungen att hålla mig i konstant rörelse för om jag stannade till så...jo du Berra, hörrödudu jag behöver din hjälp.
Jag flackade med blicken för att till slut undvika ögonkontakter med alla, lunchen blev en stressad flopp, sista tuggan åkte upp som en sur uppstötning med kaffet.
Dessutom fick jag ta hand om en oplanerad utländsk besökare som skulle ha kommit för sex veckor sedan och lalla runt med under tre dagar, ingenting funkade.
Övertid alla kvällar, hade hur mycket saker som helst som skulle göras hemma med kommande födelsedagar, ingenting funkade.
Satte som en urvriden trasa på den varmfuktiga kvällen i soffan helt urblåst ur hjärnan, och undrade...vad hände?
Allting låste sig för mig och istället för att blir produktiv så blev jag helt lealös och kunde ändå inte somna i tid, tankarna var korrupta.

Stresstålig?, nähä...
Vill kunna planera åtminstone nästkommande dag i mitt sinne, en halv då?, några timmar, en timme?
Det slår över och på andra kvällen satt jag irriterad och grinig framför teven, såg munnen röra sig på bildrutan, men lyssnade inte.

Väcktes i morse av att VD' n ringde på min privata mobil, ja du hör vem det är va?, när jag ringer så brukar det inte vara trevligheter...
Låt mig gissa svarade jag, nattens oväder med blixtrar och dunder har skapat en "glitch" på elnätet, och nu finns det inte en enda dator som funkar?
Rätt gissat svarade han, när kan du komma hit, och ska jag ringa in någon extra snubbe från semestern...
Nä h..te heller sa jag, då kommer de att bli sura på att det blev mitt fel att de var tvungna och komma in, jag fixar....är där om en halvtimme.
Turboröj hela förmiddagen, VD' n hängde mig i hasorna och försökte hänga med på vad jag gjorde, telefonen ringde och folk jagade mig.
På så sätt rätt kul att han fick se hur det går till när JAG jobbar, det har han väl aldrig uppmärksammat.
Han gav upp när det blev alltför tekniskt.
Efter lunchen tackade han för min hektiska insats, jag kunde inte låta bli....var bara tvungen att kontra med...
Vadå hektiskt?, bara en vanlig arbetsdag på firman...
Haha, det var veckans höjdpunkt.
Ikväll var det första gången jag kände att jag hade hunnit ikapp med alla akutingrepp, och skulle kunna beta av det som låg på släp efter semestern...

Så imorgon ska jag för första gången inte åka dit med hjärtat i halsgropen, den här veckan, om inte moder natur har bestämt sig för ett nytt oväder under natten,
Då är jag tillbaka på ruta ett igen...

Min besökare sade en ganska så intressant sak, vet du om att på större företag skulle din grupp bestå av 12 personer, ni är idag tre och en halv.
Jotack sa jag, men det kan ju också vara anledningen till att vi faktiskt har överlevt under de tuffa åren.
Man bränner lätt ut sig om man låter stressen penetrera skyddsvallen man byggt upp runtomkring sig.
Men så ser arbetsmarknaden ut på väldigt många ställen idag, vi jobbar allt hårdare.

Och vad hade det här med alkoholen att göra då?
Vet precis hur det hade sett ut om jag inte blivit nykterist, hade tagit en intern "reset" i stort sett varje kväll med att släta ut alla känslosvallningar...

..med hjälp av alkoholen, jag hade för en stund kunnat frigjort mig från mina tankar och svävat iväg för en stund.
..men med en skuldränta att betala av under efterföljande dagar i form av ångesten.

Det hade absolut INTE underlättat veckan för mig...

En kollega sa till mig igår, fy fan det var den jävligaste vecka jag har varit med om någonsin...
Vet du vad jag ska göra?
Nä svarade jag...
Du...jag ska åka på fredag förbi bolaget innan jag drar själv ut till stugan, och köpa den dyraste jävla whiskyn de har,
Supa mig full och försöka glömma den här veckan...
Jaha du, lycka till svarade jag ( han vet att jag inte dricker längre), och så avslutade vi det samtalet...

..och så funderade jag...
Varför köpa den dyraste whiskyn, är det DET som är "straffet" för att han har plågats under veckan, bränna pengar?
Om han nu ska supa sig full, är det då inte bättre att köpa den billigaste, han kommer väl ändå inte att minnas smaken?
Okey, han kommer att fly verkligheten för en stund, men kommer att må piss i dagar efteråt ( vem minns inte whisky-smällan).
Jag tror ändå inte att han kommer att kunna glömma den här veckan, så ruset kommer inte att göra honom något gott, alls.
Kanske kommer han att ramla och göra sig illa vid stugan och få ett minnesmärke i form av ett ärr, ja då har han ju tatuerat in den veckan han försökte glömma.

Det finns inga fördelar med att berusa sig längre, den är överskattad och överromantiserad.
Folk skrattar åt andras fylldåd när den egentligen bara nedvärderar ens ego, att man inte kan se sina egna begränsningar.
De som dricker försiktigt har aldrig roligt, de som dricker för mycket har absolut inte haft det roligt, men de tror det,
För vem kommer ihåg exakt vad man gjorde på fyllan, kanske så var det det, eller inte...?
När vi tvekar väljer vi instinktivt det vi hoppas på, att det var roligt, ...eller?

Fråga den som var nykter, han eller hon hade kunnat säga sanningen, men vem vill lyssna på en tråkmåns?
Så frågan man skulle kunna tänka sig att ställa, var verkligheten det sämre alternativet?
Eller hade vi hellre valt att lyssna på fantasin, inte sann men roligare...

Vad är det vi flyr ifrån?, våra egna liv, orkar vi inte vara kvar i vardagen, lever vi bara för helgerna?

Min vecka var skit, det vet jag, och jag vet varför, men jag valde att stanna kvar i den...
Om man inte får uppleva det som är dåligt, när ska man då få uppleva det som är bra?
Om livet hela tiden bara är ett enda hallaballo, måste vi då öka på farten för att uppleva att det blir bättre.

Näpp, i med nödbromsen och sakta ner farten, jag höll på att bli fartblind.
Nykterheten är precis som med bilkörning, den håller mig kvar på vägen.

Berra

Fin dag på jobbet som avslutades med kantarellplockning på vägen hem, fans massor!
När jag kom hem så hade vi ordnat barnpassning och åt ute med ett annat par. Jag var chauför! Går rätt bra faktiskt men orkar inte förklara för alla och märkligt nog är det ingen som reagerat inu! Efter maten gick vi ner till havet och fiska och tjejerna drack vin.
Väl hemma så fortsatte vindrickandet, dock på lagom nivå för dom. Käns märklig nog inte jättejobbigt för mig inu, är nog jävligt övertygad inom mig att jag ska fixa detta!
Start som fan inu, måtte känslan hålla i sig!

För mig fungerar dom utmärkt och triggar inte heller något sug. De har blivit ett gott substitut. Det som är roande , som jag skrev i min tråd, är att det räcker med en till tre stycken. Vanlig starköl räcker inte fem stycken... :-)

Jag håller helt med dig konstnären. Jag är villig att pröva allt som står i min makt för att slippa ångesten. Dagen har tillbringats med två timmar gräsklippning och en halvtimmes krattning. Jag är fullständigt slut efter detta. Begriper ingenting. När jag "drogade" mig med alkohol kunde jag lätt arbeta 8-10 timmar i streck utan problem. Jag kände ingen trötthet utan tuggade bara på. Sedan hade jag väl inte 100 koll på vad jag gjorde ibland men mycket uträttat blev det.

Får lite panik när jag känner dessa trötthetskänslor. Har liksom inget att sätta emot. Inget djävlar anamma. Kände på eftermiddagen att jag blev grinig. Noterades också av frun. Vill inte bli stingslig men det liksom bara kommer. Nåväl, jag antar att det är ett stadium man ska igenom och det finns inte så mycket att göra åt detta. Som jag sagt tidigare, jag måste jobba med mitt tålamod. En dag i taget osv.....

Ikväll blir det kräftor med lokavatten. Kan ju vara trevligt för en gångs skull att ägna sig åt kräftorna och inte bara dryckerna. Allt gott till er alla /Tjalle

Du och jag har lite samma bekymmer. Drack också tills jag stupade. Försökte prata med familjen, inte bra. Jag tror och jag brukar ge råd att prata med någon som kan detta med alkohol. Funderat på AA? Medicin så du inte kan dricka? Då behöver man inte tänka på detta med att ha ett val att dricka eller inte. Ser min antabus som en tablett mot allergi. En del tar astmaspray, jag tar antabus. Kämpa på.

Jepp. Ofta sill.

Handla en hel middag som täckmantel i matbutiken för att det inte ska se ut som att man bara ska ha ett sexpack öl?

Eller hur Ebba! Dricker också mycket vatten. Med citron och ingefära. Ska rensa ur kroppen bra. Sen också espresso. Men det sistnämnda är mest som ett substitut för den belöning min alkoholhjärna egentligen ropar efter.

Tänk vad skönt och konstigt på en och samma gång att man inte är ensam :)

Och jag dricker mängder av vatten för att rena mig...

Min erfarenhet av alkoholfritt öl är det är gott och inte triggar sug efter mer eller starkare saker. Jag har använt det som ersättning för riktig öl de gånger jag inte velat dricka men tycker att öl passar till maten, t. ex när man grillar eller äter sill. Har också använt det som törstsläckare varma dagar under sommaren.

Jag vill betona att jag är i början på min resa och inte har varit vit en längre period. Det betyder att det hänt att jag gått från alkoholfri öl till starköl vissa dagar, och jag tror det var Santorini som skrev att man kan ha samma beteende med alkoholfria alternativ som med den riktiga varan. Ungefär så. I min kyl finns det några flaskor, men jag vill undvika dem nu.

Tack för stöd och tips.

Har tidigare inte funderat på vare sig AA eller medicin. Har inte erkänt att jag har problem, har kört "visst dricker jag mycket, men jag kan ju sluta när som helst, bara jag vill" - ramsan, men efter att ha lärt mig lite om AA (visste i princip ingenting tidigare) de senaste dagarna, så varför inte...? Medicin känns mer avlägset - " är jag verkligen så dålig - alkoholist på riktigt"?. Men allt som inte stjälper, hjälper.... Är lite velig, får se hur jag gör. Men jag ska leta reda på en lämplig AA grupp och åtminstone gå på ett öppet möte.

Ebba... ler igenkännande... byta systembolag, köpa presentförpackning till bubblet, konstiga ölsorter så det ser ut som ölprovning. Vem lurar vi egentligen? Bara oss själva. Själv lagar jag god och nyttig mat, för att tvätta bort allt från den senaste dumma fyllan.

Ja, så är det, ju bättre man börjar må ju närmare att dricka igen kommer man. SJUKT. " Alkohol är beroendeframkallande", Du vet dessa gulliga små varningar under alkoholreklam i tidningar. Det är dags att ta dessa varningar på allvar. Usch. Byta systembolag, åka till olika eller som jag: köpa konstiga öl sorter, flera olika så att det ska se ut som att jag ska ha en liten ölprovning eller köpa presentförpackning till bubblet. Hoppas inte jag gav nya tips på sätt att smussla nu utan att du ser hur du/jag/många håller på med oss själva. Och ännu mer vill befria dig ifrån det! Riskakorna jag gick runt och åt smakade ingenting, men jag bet och tuggade på dem som om att jag ville tugga sönder ångesten. Idag har jag klippt ner mina naglar och när jag gjorde det tänkte jag att jag : "nu får jag bort alla spår från helgens bravader som kan ha fastnat." Jag noppade även ögonbrynen och borstade håret om och om igen. Typ trimmade skägget alltså. Jag råkade alltså i helgen inte längre kunna dölja mitt drickande för typ halva släkten på en middag och sen drog jag iväg utan att säga något till en hårdrocksklubb. Där hade jag aldrig hamnat nykter. Ja så nu vet ALLA och har konfronterat mig. Det gjorde de när jag fortfarande var onykter så jag hade inte förmågan att neka och nu ler jag åt det plötsligt. Tro mig jag genomgår enorm panik, ångest, skam,rädslor m.m men tänker att det som hände var bra. Annars hade det fortsatt längre och jag tänker på dig, Du kan öppna en öl och fortsätta detta helvete utan ögon på dig? Så ska det inte bli. Gör inte så mot dig själv. Du är inte ensam, Vi är många...

Förjävligt, Ebba. Vi får stötta varandra i det här.. Vi är inte ensamma!

I dag vaknade jag relativt enkelt. Det var liksom inte jobbigt att kliva upp ur sängen. Redan frisk från bakfyllan? Här går det undan, tänkte jag. Men det är nu det börjar bli lite farligt samtidigt. Igår när jag kom hem från jobbet blev det tufft för vad ska man ersätta tomrummet med? Egentligen borde jag bara gått och lagt mig direkt, men jag har alltid någon slags oro i mig, så jag började trimma skägget. Idag har jag inget skägg kvar. Min enda stolthet. (Fast det växer ju ut igen. Nya och nyktra skäggstrån, får vi tänka)

Nä, det luriga börjar nu. Nu känner jag mig ganska pigg, men jag vet att jag inte riktigt är där ännu. Det brukar ta ett par veckor innan kroppen hämtat sig ordentligt. (Och innan levern och inre organ hämtat sig?.. det är en annan fråga. Det är just därför man får hålla sig påmind. Det handlar ju faktiskt om min hälsa. Farsans blodkärl sprack ju. Jag kan hämna där jag med.)

Jag har alltså redan börjat fundera på när jag kan dricka igen.
Det är därför jag skriver ner allting här. Det handlar om så mycket mer än att bara må dåligt och ha bakfylleångest. Det handlar om mitt liv. Mina anhöriga.
Jag måste välja. Jag väljer att idag ska jag vara nykter. Dag 3 alltså.