Senaste kommentarerna i forumet

Och då kan jag inte låta bli att tänka att du torde vara lika närvarande i nuet, så som du skildrar ditt liv och dina upplevelser. Som en fotostatkopia på verkligheten, om du förstår hur jag menar.

/Lena

Grattis till dina 3 plus 1 dag!
:)

... vad känslorna bär iväg med mig. Det känns maktlöst och skrämmande och farligt. Helt i händerna på, liksom. På något sätt måste jag hitta strategier när just den här känslokombinationen drar fram genom sinnet. Robban Broberg, tror jag, sjunger nåt om att han måste hej-jag måste hej-jag måste hejda mig. Det måste jag också lära mig att göra.
Så vad hände i går? Jo, jag släpade med mig Lucas till Willys där jag handlade för nästan tusen spänn, bland annat en bautapåse godis. Jag var tvungen att fylla mig på något sätt, vad som helst. Sjönk ner i tevesoffan när vi kom hem, malde godis under nån dålig film och sen fort ner i säng. Med det som fanns kvar i godispåsen.

Och ändå... Lunchade i går med en vän jag inte sett på väldigt länge. Hon satt där mittemot och beskrev hur hennes liv utvecklats de senaste åren. Trasslig ekonomi, sjukdomar, sambon som insiktslöst super... Efteråt bara gapade jag inombords över hennes tillvaro och det gick så starkt upp för mig att jag har allt det där hon så hett önskar sig, och jag har inte ens haft vett att uppskatta det. Det blev så uppenbart... Och jag ville genast söka upp Lucas för att berätta om min aha-upplevelse och hur tacksam jag är för att det ändå är så bra som det är.
Men den där känslan hade naturligtvis fullständigt försvunnit när Lucas kommer hem och hittar mig svärandes och smällandes med kastruller inför middan.
Jag får väl vara glad att inte alla dagar är som den i går. Ja. Det får jag. För det skulle vara ett elände.

SL & Muränan: Tack för härlig kram och japp, i dag är en ny dag. Min artonde i nyktert tillstånd är det också.

/Lena

Vad mysigt att resa bort med sin mamma... Det låter härligt. Ta det som ett tillfälle att "öva nykterhet". För min del har alla typer av resor alltid, alltid varit kopplade till alkohol.

Du jobbar på bra BTW, tycker jag. Många insikter om drickandet. Men hade du satt upp en tidsgräns, eller minns jag fel?? Var det inte en månad? I så fall skulle du börja dricka igen om en vecka. Hur känner du för det...? Själv hoppas jag att det inte blir så förstås. När man väl fått smak på nykterheten, så är det svårt att hitta fördelar med a. På samma sätt är det svårt att hitta fördelar med att sluta dricka - när man väl har fått smak på det... A-djävul är ett sant ord.

Ha en fin dag! Kram

God morgon Lena,

Hoppas att din dåliga dag var till ända igår. Idag är en ny dag, eller hur?

Önskar dig lugn & ro & glädje!

Men Calle... Behöver du verkligen a för att vara rolig? En nykter och kontrollerad "rolighet" är snarare vassare än fylleskämt. Men för vem ska du vara rolig? Hör du vad du skriver egentligen? Du behöver dricka för att inte göra andra besvikna - för att bli någon som du inte är längre... Du är värd bättre än så.

Bra att du är på banan igen. Kanske ska du undvika större frestelser ett litet tag fram över. Det gick ju extremt bra för dig fram tills du åkte på älgjakten. Det kanske vore bättre att låta "nykterheten sätta sig" lite först, eller hur känner du?

En annan sak. Läste ditt inlägg till Ebba. Om du läser i trådarna av Steglitsan och LenaNyman, så får förstår du mer.

Kram på dig

Hallå Berra
Ditt inlägg ger som så ofta igenkänning. Kanske inte delar din sociala ådra helt och fullt, tror att du är mycket social?. Själv har jag nog genom åren tyckt att Herrmiddagar blivit jobbigare och jobbigare.
Det är något med tonen och skrytsamheten som jag faktiskt nästan inte står ut med. Gång på gång har jag genom livet umgåtts på ett sätt som jag faktiskt inte känner mig bekväm med, ocih låter mig övertalas att delta i. Med personer som var och en kan vara hur vettiga som helst, men i storgrupp blir det i mina ögon tarvligt skrytsamt ytligt och falskt och på gränsen till outhärdligt ;-)

Japp, jag hör redan nu min beskrivning kan tyckas låta lite "dömande" och som att jag tycker jag är lite förmer på något sätt. Men så är det inte. Det är snarare så att det är en känsla av att den typen av tillställningar gör att jag känner mig värdelös, samtidigt som jag genomskådar att mycket bara är skryt och osäkerhet Jag tror det handlar om att jag idag, eller för den delen även innan när jag med var på fyllan, känner mig bekvämare med "äkta" människor. Blir alltid lite illa till mods av att umgås med personer som enbart framhåller sin framgång och förträfflighet. I bakgrunden ligger allas våra problem, men det är bara något som talas i förtroende om, och gärna bakom ryggen på varandra, urp. Kanske är det en dålig självkänsla som spökar hos mig, vad vet jag? Eller så är det att hela upplägget med dessa tillställningar bygger på dåliga självkänslor? Den typen av kvällar får mig förmodligen att känna mig sämre än vad jag kanske är?

Med nykterheten kommer jag förmodligen till att omvärdera vad jag går med på, och vilket umgänge jag väljer. De vänner som finns kvar och accepterar min förändring ska jag vårda.
Andra som man bara träffar på "kostymparties" -i dubbel bemärkelse- och som varken lyssnar eller bryr sig har jag svårare för.

Ha det fint Berra!

/PP

Intressant vilka olika saker vi tar till oss av din upplevelse. Utifrån mina referenser så ser jag hur ensam och utanför du kände dig under kvällen. Det vill säga om det hade varit jag så skulle kvällen ha varit olidligt ensam och tiden skulle ha gått så saaakta... Å andra sidan så hade jag nog aldrig följt med och utsatt mig för den situationen.

Som en av Richard Feynman's böcker heter. Inte fan ska du behöva dricka för att göra andra glada, dessutom tror jag inte alls de skulle bli glada att du dricker om de visste att du har problem och försöker sluta.

Visst vet jag att sådana där tillfällen är jobbiga, själv skall jag på arbetsmiddag med "gänget" på onsdag. Ingen av dem vet ännu, så få se hur de (och jag) reagerar. Fint att du har hittat motivation igen. Du verkar ha ganska samma lunk, som jag. Det blir ju inte mindre mängder med tiden, så bättre att bryta så tidigt som möjligt.

Hej Stingo!
Skönt att det går så bra för dig, jag har inte känt mig lika motiverad av någon konstig anledning, men motivationen har kommit igen.
Har inte haft någon "fylla" alls, men insett att jag som vanligt tänjt på gränserna. Är supermotiverad nu igen. Jag har ett invant mönster sedan 15 år att dricka ett par whisky efter jobbet varje dag, problemet är att jag tycker det är SKITjobbigt att göra avkall på det de första 3 dagarna efter att jag kommit in i snurran igen. Nu har det gått 3 dagar vilket är skönt. Nästa hotbild är en kundresa om ca 3 veckor. Alla kommer bli SKIT missnöjda om jag inte dricker och är den roliga enetrtainern för kvällen. Men jag får väl klara det på något vis eftersom det är ett sådant tillfälle som kan sätta igång snurran igen.
Jävla A.... Men jag ska besegra den och inte bli ett offer. Ha en fin kväll!

Men det blev en kortare på söndagen.tack för att du undrade. Skulle vilja röra mig mer, idag till exempel har jag varit väldigt rastlös å ätit massa godis.
Kram!

.... gladeligen skriker : GE FAN I ATT DRICKA och kramar samtidigt :)

Jag tror på dig!

... som jag ska ta det förbannade ansvaret för dom, suck-suck-suck! Och i allt detta ska jag, samtidigt, inte dricka på grund av dom utan hålla mig nykter dom till trots. Och räkna minuter, en efter en. Nåt vinsug finns inte, bara feelingen att nu skiter jag i allt det här. Flykt. Fall. Förfall. Och destruktivitet. Usch. Tur att Lucas är hemma. Hade inte litat ett dugg på mig själv om jag hade varit ensam nu.

... är när jag är ledsen, smått besviken och småförbannad. En känslornas trestegsraket. Ledsen säger: "Åh, det är synd om dig, Lena. Drick vin så känns det bättre." Besviken säger: "Lena, ingen bryr sig hur som helst om dig och hur du har det. Det är bara fåfängt av dig att försöka bry dig om dig själv. Drick ditt vin bara och känn ingen ånger över det." Småförbannad säger: "Jag vet. Nu skiter du i allt och då drar du iväg och köper dig en vinbox. Varsågod, här, jag håller upp dörren åt dig så du kommer iväg nångång."

Känslodrickare. Slarvsupare. I dag är en dålig dag.

Tittar in efter att ha sett dig i min tråd, tack för grattis och välkommen hit!

Det är faktiskt en väldigt fin plats som hjälper många i sina dagliga strider som man har med sig själv. Kom du iväg på joggingturen?

/Steglitsan, du kan kalla mig SL :)

Håller med, grattis steglitsan.!

Jag är faktiskt väldigt glad åt mina 3! :)

Om ett par dagar kommer jag resa bort med min lilla mamma. Det vore inte så konstigt om vi tog ett glas vin till middagen eller liknande. Och antagligen skulle det stanna vid det. Hon dricker sällan och inte så mycket. Så vi hade nog varit nöjda där. Men sen när jag kommer hem så skulle jag kanske gå på en annan middag och dricka ett-två glas. Kanske hade det stannat där också. Men sen tredje gången. Ett par dagar senare så hade det återigen gått käpprätt. För så fungerar jag i mitt beroende. Det smyger sig på och slår till när jag minst anar det. Det vaggar först in mig i någon form av falsk säkerhet för att sedan öppna avgrunden och sluka mig. Förbannade a-djävul.

Känner som du. Alla berättelser om återfall skrämmer skiter ur mig. Även dina rader... Fyra månader och ändå god natt direkt... Tack för att du delar med dig. Det är BRA för mig. Jag måste skrämmas till efterlevnad, tror jag. Annars börjar man glömma, försköna, förringa osv.

Grattis SL till dina tre veckor! :-D Bra jobbat!!

Imorgon, tisdag är det tre veckor sedan jag drack för sista/senaste gången. Tre veckor. Som ändå fortlöpt rätt så smärtfritt. Men å andra sidan har frestelserna inte varit allt för många och då är det inget problem. För mig. För mitt problem dyker upp när jag väl dricker. Varje gång. Det är bara så lätt att glömma hur fel det kan gå. Idag började jag fundera på om jag så småningom ändå inte kommer kunna "sköta" mig. Nej troligtvis inte. För ett par år sedan höll jag mig vit i fyra månader samma kväll som jag beslutade mig för att börja dricka igen slutade i mörker. Igen.

Jag blir så rädd när jag hör om återfall som dyker upp efter månader, år och decennier. Jag kommer aldrig kunna slappna av egentligen. Även om jag stundtals tror det. Jag hoppas att jag kommer tillbaka och läser mina inlägg här som jag skriver nyktert och sanningsenligt. Så till mig själv i framtiden:

"Hörru, Steglitsan! Du trivs faktiskt bäst av att vara nykter- PÅ RIKTIGT!!!"

Känner så igen det. Jag har upplevt det som att ju flottare tillställning desto grisigare tar sig festdeltagarna friheten att bete sig. Som jag har älskat att gå på uppstyrda kalas. Nu får jag panik över diskussionerna om att jag MÅSTE dricka alkohol som uppstår.

Minns en gång när jag var på en nattklubb nykter, det hade gått fint tills jag träffade en kompis bror som absolut inte kunde finna sig i att jag inte drack dne kvällen. Killen och jag var inte ens där i samma sällskap, men så fort han hörde att jag inte drack så skulle han försöka stoppa in ett sugrör i käften på mig så fort han fick tillfälle.

Förlåt BELINDA! Ursäkta! Bra gjort av dig i alla fall - att försöka prata med honom. Det behöver du för din egen skull. Sedan spelar det tyvärr nog ingen större roll vad du säger för hans del... Men du har ändå fått lätta dig.

Kram

En fantastiskt berättelse i vanlig ordning. Tack för det Berra! :-) Kunde känna röken från brasan och höra ditt skrålande sällskap... Intressant att betrakta vad alkoholen gör med människor. Hade liknande funderingar när jag var iväg för ett tag sedan: tänk om folk hade samma beteende vid frukosten som vid middagen...?! Varför är allt ursäktat och ok när man druckit?

..från midnatt till 00:52 då allting hängde sig och mitt inlägg försvann ut i tomma intet...
Var på väg att göra en frisbee av min stackars padda, blir så otroligt förbaskad varje gång detta händer...
Och naturligtvis så tycker man ju alltid att det var det bästa inlägget på riktigt...riktigt länge.
Det händer faktiskt rätt så ofta, kanske vart femte gång, och ni vet ju hur långa mina storys brukar vara, de tar oftast en timme i anspråk att skriva.

Gör väl ett nytt försök igen...då.
I fredags hade vi en högtidsmiddag med herrföreningen, vi brukar ha det varje år på höstkanten.
I år hyrde vi en buss och åkte till ett riktigt gammalt slott, med flyglar, fontäner, annex och you name it.
Kravet på kostym finns alltid där, annars blir det ju inte mycket till högtidsmiddag, standarder på borden, middagstal och utropande av skålar.
Kul?, visst det är alltid lite kul när det är extra högtidligt.
Vi satt i ett vitkalkat källarvalv, det serverades välkomstdrink, förrätt, vin till förrätten, öl och snaps, huvudrätt och vin till detta, efterrätt och ett sött vin til det.
Avslutades med att vi gick till loungen och tog kaffet med avec'en där.
All cred till servitriserna att de vi varje tillfälle kunde servera mig ett alkoholfritt alternativ, riktigt bra alternativ dessutom.
Men som ni vet, även äldre distingerade herrar i kostym blir mindre distingerade ju mer alkohol de har fått i sig,
Det börjar bli förutsägbart och i mitt tycke lite löjlighetens skimmer över det, hallå ni som var så propra för ett par timmar sedan!
När de börjar bli lite allt för mycket närgångna mot servitriserna och dra fräckisar så tycker jag att det börjar bli lite obekvämt.
De söker sig till likaledes onyktra personer för att fyllprata, de försökte med mig också, men mitt intresse fanns inte riktigt där för att vara tillräckligt intresserad av deras fyllprat.
Mycket snack om vilket bra jobb de har, hur mycket de tjänar, hur det går med handikappet i golfen, vilka kändisar de "umgås" med och så vidare, tjöta tjöta...
Jag ansåg att min intelligenskvot hade på något sätt inte längre samma nivå som deras längre, och började intressera mig mer för slottsmiljön.
Vandrade runt i lokalerna för att insupa historiens vingslag, ett antal hjorthorn prydde väggarna i den stenbelagda trappen, även de ifrån den afrikanska kontinenten.
Fantiserade om hur slottägarens jaktexkursioner såg ut där på kanske 1800-talet, satt de på elefantryggarna med bössan i handen?
I alla bokhyllorna var böckerna bundna i franska band, gamla spruckna oljemålningar med hertigar och hertiginnor stirrade ner på mig på spegelstuckade väggar.
En zebra hade fått släppa till sitt skinn framför den öppna brasan invid baren, där låg det riktiga stockar och brann och det luktade ordentligt av röken i rummen.
Undrade hur dåtidens sjöslag såg ut för flera hundratals år sedan, antar att det inte skiljde sig så mycket då mot nu, hår och klädmodet så nog annorlunda ut,
Men alkoholens inträde utförde nog samma ritualer med dem precis som med oss.
Om de nu inte hann att somna innan de fick av sig alla kläder med massor av kjolar gjördel som skulle snöras av och små pimpinetta stövlar.
Ujuj tankarna far iväg till filmen och Fanny och Alexander.
Gick tillbaka till de andra och där var det om möjligt ännu mera högt i tak vid det här laget, herrarna hade nu fått kontakt med andra sällskap med bland annat fagra damer.
Visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag koncentrerade mig på att vara till min allra yppersta fördel utseendemässigt.
Kontrollerade att frisyren var bra, och det var den för jag hade ju varit hos frisören bara dagen innan, att kostymen satt bra, slipsen var i ordning osv.
Jag till och med satt "snyggt" i länstolen där med oxblodsfärgat skinn...
Precis då passerar en av Sveriges snyggaste skådespelerskor precis framför mina fötter, hon gav mig inte ens en blick!!!
Så mycket var det värt att försöka se snygg ut, travade moloket tillbaka till bussen som stod uppställd på den grusbelagda vändplanen med den beslysta vattensprutande harpaspealnde ängeln i mitten, satte mig i bussen med resten av gänget, blanka ögon och rödmosiga kinder berättade för mig att nu var det slutdrucket för kvällen.
Gamla ordförande sitter och gapar i längst bak i bussen, fan va' kul det är att du fortfarande är med oss Berra, trots att du mår som du gör.
Nu tänker han på den depressionen jag hade för sju år sedan, har berättat ett otalt massa gånger för honom att jag är frisk nu och fortsätter att vara nykter för min egna skull...
Men vad spelar det för roll, jag har tagit den diskussionen med honom på hans fylla, den informationen går ju inte in...
Hans upplevelse är instängd i hans lilla bubbla, den tar inte emot något som helst ny information...
Jag suckar och skakar på huvudet, det är kört, han vill inte lyssna och han kommer ändå inte att komma ihåg vad jag har sagt ändå.
Jag nickar och ler instämmande, lyssnar inte skit mer på hans fyllbabblande.
Helst skulle jag vilja ställa mig upp, sätta munnen till hans öra och SKRIKA att du lyssnar ju inte på vad jag säger, varför ska jag stå här och behöva försvara något som du har uppfattat fel, dessutom tycker jag att detta är lite för privat att öppna den diskussionen helt öppet här i bussen...
-Varrå dip...dipp..rission hickar en snubbe intill som vaknat upp ur sin fyllsömn, äh håll käften svarar jag och sov vidare!
Och sedan har de mage att klaga på att jag inte hänger med varje gång de har en tillställning...

Näha!, det kanske har sina randiga och rutiga orsaker till detta.
Det är mig det är felet på, bara för att det är jag som inte dricker mig full varje gång.
Ibland känns livet orättvist, trots att jag vet att det är jag som gör det som är rätt.

En och en halv timme tog det att knacka ner dessa rader, med rättning och allt...

Berra