Senaste kommentarerna i forumet

Nu trodde jag ju att jag klarat av alla "triggers" som jag kunde tänkas råka ut för.
Jul, Nyår, Firmafest, Ledighet med utlandsresa, MIDSOMMAR, storkalas, sorg, glädje, ja allt som tänkas kan.
Allt utom en riktig solsemester...

Blev en riktigt obehaglig upplevelse när jag plötsligt befann mig på en soldränkt strand sittandes under några parasoll och beställde in mat & dryck.
Min fru och jag har firat ledigt utomlands förut under den period som jag inte har befattat mig med mina tidigare dryckesvanor.
Dock inte solsemester.

Därför kom det som en riktig chock när jag lade märke till hur tankarna började gå när jag tittade mig omkring och såg hur glas som nyligen hämtats ur en frys fylldes med kall öl.
På en gång triggade ett rent fysiskt sug igång! Det kändes i hela kroppen hur mycket jag verkligen ville ha en öl.
"Skit i det här nu", "det är ju semester", "du kommer att klara av att hantera det", så började tankarna mala.

Och detta bara 6 timmar efter att jag tyckte att det var tragiskt att se hur en man satt framför sin fru på flygplatsen och sänkte en whisky klockan sju på morgonen medan han stolt förklarade för en polare i telefonen att "detta ska bli en sexdagars". Frun såg inget glad ut.

Och här satt jag nu och var millimeter från att kasta mig nerför samma avgrund som jag jobbat så för att komma upp ur.

Nu räckte det med att komma från restaurangen så släppte begäret efter en stund och jag var själaglad över det.
Är man verkligen så programmerad? Jag blev rädd för mig själv denna gång.

Känns skönt att återigen få dela med sig av sina känslor till er.

Njut av sommar'n.

//Buzzz

Det blir bara lite lugnt här ibland men fortsätt skriva för din egen skull. Eftersom du skriver här så har du tagit ett första steg till att förändra ditt liv för det låter som det är det du vill.
Du skriver att du har en sambo. Har hon samma relation som du till alkoholen? Undrar också varför du inte vill äta piller, har du testat? De har väldigt god effekt på ångest.

... Kom när jag läste ditt inlägg, fantastiskt skön känsla att få dela med sig och möta andra med samma problem :)

Att jag inte tar mina utskrivna mediciner har jag inget bra svar på varför, jag funkar någorlunda normalt utan, jag har faktiskt inte ens hämtat ut dem, ... Nåja.

J g har inte tagit en enda medicin sen jag var 13 år gammal. Då var det kåvepenin för två halsflussar i rad pga. Mögligt gammalt hus vi bodde i innan vi byggde nytt. Inte ens en huvudvärkstablett, eller nässpray, aldrig, har aldrig varit sjuk sen dess

. Jag hade en period nu i vintras där jag inbillade mig att jag var allergisk mot allt , jag trodde jag var på väg att dö, vet ej varför, hälsoångest, hade innan dess inte heller varit hos läkaren sen 13 års ålder. Visste ingenting om min hälsa, (är 30 år idag) jag åkte ambulans med hög puls osv 2 ggr, tog OTALIGA tester, blodprover, ekg, ultraljud av kärl pulsådror, avföringsprov, hiv, sköldkörtel, hb, sänka, neurologisk undersökning, mag,palpitation, och inget konstigt....

Off topic, men detta är det som får mig att dricka, jag är så jävla orolig för allt hela tiden. Många som skriver här har social fobi, vet inte om jag har det, jag tycker jag blir tråkig utan alkohol, men jag är världens mest sociala människa ändå, trots att jag inte längre själv väljer att umgås, utan numera väntar på att folk ringer, kanske till och med säger nej om folk frågar för att det är goare att dricka hemma, egen vald mängd, utan dömmande kommentarer

Forumet är lite dött så här i semestertider, folk har väl fullt upp med att dricka?
Självklart känner jag igen det du beskriver. Pirret i magen då man tänker på vad som komma skall, inga begränsningar, bara köra på och bli uppslukad av alla planer
och häftiga drömmar man får genom alkoholen. Att kolla Youtube och att förverkliga sig själv på Facebook. Gärna lägga ut lite häftiga filmer på sig själv då man gör coola grejer på fyllan. Chatta och sedan undra vad fan man höll på med dagen efter då blykepsen är på.
Jag har gjort allt det där massor av gånger.
Jag känner igen så mycket. Du är absolut inte ensam, Jocke.

Varför skulle du aldrig ta medicin mot din ångest eller dina symptom?
Har du förlorat då?
Själv kan jag tänka i dom banorna ibland men det hjälper inte mycket. Att du mår skit när du lägger av beror ju på att din kropp är programmerad för att dricka.
Då blir den ju helt sjuk och protesterar vilt om den inte får giftet den vant sig vid. Det läcker ur alla hål och man tror att slutet är nära.
This is the end?
Nej, det är bara början på en smått obehaglig period som vänder med tiden.
Du finner nya glädjeämnen och upptäcker dig själv. Kanske det föds något nytt ur den leda man känner av att inte dricka?
Visst fasen blir det tråkigt då man vant sig vid att fly in i dimman. Men hur tråkigt är det att vakna på morgonen och vara nykter och redo att möta dagen?
Kom igen nu Jocke, sabba inte detta jobbet som du verkar trivas med! Att du har en chef som gillar dig och troligen skulle stötta dig om du berättade är bonus.

Fortsätt skriv så svarar jag gärna på dina funderingar!
Forumet får vakna till liv nu tycker jag!

Sköt om dig.

LillPer

Detta forum ska vara till peppning och support, såklart, jag önskar dig all framgång med din nykterhet :)

Men jag tror personligen aldrig att jag kommer må bra utan, eller e det bara som det känns? Vette fan,
Ingen inspiration alls, överhuvudtaget,

Jag får alltid konstig puls, extraslag, när jag har druckit, trots upprepade ekg som säger mig hjärta är friskt, ångest svettningar som bara blir värre,
Min längsta nyktra period är 14 dagar, det var tufft, kanske kanske erinrar jag mig att saker kändes lättar då, hmm...

Noll svar, på ett dygn, kul forum detta var, nä nu drar jag med sambon på krogen istället!

Ju längre tid man är utan alkohol så börjar tankarna snurra runt viktigare saker, roligare tankar, mer hopp.
38 dagar utan alkohol och jag saknar det bara ibland vid vissa små tillfällen. Jag slutar alltid dricka då det är som svårast. Semester, resa, grillning, restaurang och vänner som bjuder hem. Det gör det kanske inte lättare, men då blir hösten lättare om jag klarar mig.
Fast å andra sidan är det så fullt av andra riktiga glädjeämnen på sommaren istället, så det kanske jämnar ut sig?
För mig är det inget svårt att motstå om jag vet att jag bara får dricka lite. Grejen är att jag vill ha obegränsat om det ska vara nåt att ha.
Med den inställningen är det lätt att tacka nej, för jag vet alltid vart det barkar då.

Att tankarna förändras är helt klart. Jag har svårt att se mig själv hålla på som jag gjort. Jag frågar mig vad jag tänkt alla de gånger jag blivit full. Till vilken nytta, och VARFÖR?
Visst, beroendet slår till när jag väl sätter igång, men varför?
Hur är det möjligt?
All den energi och den logistik det är runt alkoholen.
Jag lägger just nu min energi på träning, familj, hemfix o renovering, smider planer om framtiden.
Svårt för mig att vara lagom, det är inte jag helt enkelt och det accepterar jag!
Jag gillar det och lever med det varje dag.
Ibland är det dock tungt med alla tvära kast i mitt mentala rum att vara LillPer.
Prestation betyder tyvärr allt för mycket för mig. Helt ok då jag levererar för då mår jag kanon.
Men att alltid behöva göra det för att må bra är ibland så pressande. Jag vill ibland vara nöjd med att vara en medelmåtta.
Kan nog komma dit framöver tror jag.
Just idag är jag stark och mår bra. Så kommer det fortsätta framöver hoppas jag.

Kramar från LP

Hjälp

Har min första dag utan två-tre flaskor vin på 5 veckor. Svettas som en gris och mår urkasst. Kan någon berätta för mig hur lång tid man mår dåligt?

Så bra jag är som inte har druckit någon alkohol nu på 19 dagar och många fler ska det bli. Fortfarande går det alldeles utmärkt och jag har inte känt av något sug alls. Kanske har jag äntligen insett att det finns bara en väg att gå för mig och det är helt utan alkohol. Dessutom har jag ju börjat träna och vill ju inte förstöra det som jag vinner på där. Berättar för så många som möjligt att jag har tagit en period helt utan alkohol och oftast säger jag att det beror på att jag druckit för mycket och måste hålla igen för att kunna gå ner i vikt. Eftersom jag har en stor övervikt, så är det ingen som säger emot mig. Jag låtsas som om det bara är tillfälligt och att jag framåt hösten ska börja dricka igen. Men det vet jag ju att jag inte ska, bara som jag säger för att lugna alla andra. Haha, tänk att folk känner sig så stressade om man säger att man slutat för gott?

ni ha :-)) Nu känner jag mig inte såååå tappad bakom vagnen ändå :-)) Som vanligt är jag inte ensam om problemen oavsett det rör alkohol eller forumkunskap !!

Som Berra säger så blir det helfel i uppdateringen för jag hamnar ju mitt i en tråd som jag skrev förut och blir helt vilse. Redigeringen som Mulletanten efterlyser finns inte av anledningen att det inte ska vara lätta att ändra pga efterföljande kommentarer som kan bli lite konstiga !?

Helt klart har detta stört mitt deltagande i forumet när jag inte fixar att läsa på ett bra sätt. Tyvärr.
Jag skickar en länk från min tråd med era inlägg till Magnus nu.

Idag har jag inte druckit för mycket. Måste övervinna problemet. Kul att du lyckades!

Tack Jan!! Blir glad av ditt svar!
Hade sug men inte så mkt. Det var värre när jag sökte hjälp för första gången för då hade jag druckit mer o under längre tid. Då var det mer jobbigt fysiskt.
Denna gång hade jag inte klarat det utan antabus då det är semester o umgänget går ut på middagar o vin... Men det är en konstig känsla som jag inte haft tidigare när jag avstått från att dricka A. Då har jag lyckats på egen hand. Nu har jag förvisso tagit steget att ta antabus men vill gärna sitta med ett glas vin o har sug....Tänkte i morse att jag mår så mkt bättre än för 1 v sedan o att jag är så nöjd med att jag började m antabus så jag bröt trenden!

Var det svårt de första dagarna? Är rädd för abstinens själv. Tycker du är duktig, väldigt duktig!

Inne på 6:e dagen m Antabus o det känns bra! Fått mer energi o fixar o donar på tomten.
När jag slutar med A får jag överskottsenergi. Bra tycker säkert vissa men det svåra är att hantera den. A gör att den lägger sig o därmed rastlösheten. ... Igår tog jag en joggingtur, var bara tvungen att få ut allt ur kroppen, måste bli helt dj... slut för att må bra igen o återställa "balansen". Kändes jättebra när jag kom hem, o heeelt slut i kroppen (för otränad för detta....)
Känner ngn igen sig?

Tack för din kommentar, den värmer!
Ja, nu under semester är det extra svårt!
Jag hoppas du får en fin semester o att suget inte blir för stort.
Hörs!

Hur ska man dra ner på sitt drickande? Dricker för mycket...

Svarta moln på himlen här idag. Men sinnet känns ljust. Lugnt här inne men många är väl på semester. Har bara varit
över stugan över en dag och kollat upp att den står kvar. Kan inte ännu sova över för att den är så förknippad med A.
Är jag feg, ja det är jag men inte denna sommar. Det hemskaste som skulle kunna hända är ett återfall. Tänker på vad
Santorino skrev att det var så svårt att komma igen. Och det vet jag ju av egen erfarenhet. När jag läser vad Berra skriver
om festen blir jag illamående. Så där har jag betett mig och lullat omkring och vetat allt bäst.
Nu är jag mest en betraktare och det är ganska intressant. Ser vad som händer med människor som dricker för mycket.
Många ggr. ingen vacker syn, och allt ältande. Vet att jag är obekväm för dom, så därför är det inte ofta jag är med.
Känslan att själv få bestämma över sitt liv, att inte vara alkoholens slav är väldigt befriande. Om bara fler kunde acceptera
detta, men det är att begära för mycket. Tyckte ju själv innan att dom som inte drack var tråkmånsar innan dom ens hade
öppnat munnen. Så tror jag att folk ser mig. Men nu skiter jag i det, huvudsaken är att jag mår bra och vill leva nykter.
Mannen nykter i ett par veckor och det är bra jobbat.
Fin dag till alla
Konstnären

Tack Berra för att du finns kvar här. Du hjälper mig otroligt med att bara se fördelar utan A. Jag blir helt mållös när jag
läser dina inlägg, sitter tyst och funderar på dina ord, dom kommer rakt från ditt hjärta.
Konstnären

- jag som följt dig länge ser skillnaden. I början av mitt forumliv levde du i ångest över ditt jobb: fredagsfrid och måndagsångest (eller kanske var det söndagsångest) inför arbetsveckan. Redan då kom ofta förslaget att du borde ge ut en bok, du når fram till så många. Så fint att du finns kvar här och delar med dig. En levande, belysande motkraft till det falska förgyllandet av alkoholens fördelar och glädje. Kram / mt

Det stämmer, jag brukar se dig ofta inloggad längst ner som aktiv användare, men mycket sällan dina kommentarer.
Tackar allra ödmjukast för att du ville vädra några rader hos mig, det värmer...
Ibland, eller t.om ofta brukar jag fundera på om mina romaner/krönikor verkligen spelar någon roll, eller kanske mer har spelat ut sin roll för er andra.
Det finns få som fortsätter att berätta om fördelarna även efter en lång tid efter sitt aktiva val att inte dricka, jag gör det i min enfald.
Det som skiljer mig nu mot då, är att jag har sadlat om till en "observatör" och skildrar det som jag ser och känner.
En väldigt viktigt del i mitt egna välmående, att förstå varför jag mår som jag gör.
När jag drack tänkte på i stort sett...ingenting, lät bara livet dras med som det gjorde, tänkte aldrig på varför det blev som det blev.
Idag har förståelsen ökat för varför jag känner som jag känner, en ökad medvetenhet, en livsinsikt, inte bara att sluta dricka alkoholen.

Det började med att jag slutade...dricka alkoholen, livet kom ifatt mig och jag tvingades ta hand om det.
En livsomvändning som fortsätter, och det bara rullar på, tidigare tog man allt för givet, feed me!

Idag har jag en ökad livslust och en nyfikenhet på livet, har släppt på tyglarna av vad som förväntas av mig, och har istället börjat fråga mig, varför?

Hörde på riksradion program tre i Söndags på hemvägen i bilen om en ung kille (runt 25 år?) som aldrig hade smakat alkohol,
men trots det hängde med på alla studentflak och fester, han råkade också ut för samma frågor och bemötande som jag.
Det roliga var att han vände på det, gick till motattack och ställde frågorna varför har du valt att dricka?
Reaktionerna blev faktiskt riktigt intressanta, de såg inte det konstiga i att dricka, men det konstiga i att inte dricka.
När det normala är onormalt, vad är då det normala, varför faller vi alla för en sorts grupptryck som inte kanske alla gillar?
Skulle vi alla kapa av oss ena benet om vi kom till ett land där alla andra gick med proteser, nej knappast.
Men att kidnappa hjärnan i ett felaktigt tankemönster går tydligen väldigt bra, eller?

Man ska inte göra som alla andra bara för att passa in, man ska gör det som passar in på en själv.
Man kommer en dag att ångra att man inte följde sina egna spår, utan valde att passa in i ett sorts mönster.
Pionjärer har alltid folk sett upp till, inte den som följer den grå massan, att våga stå för det man tror på.
Jag tror inte på alkoholen längre, den har ljugit för mig tillräckligt länge, och ljuger för mina vänner fortfarande, men det är upp till dem att upptäcka.
Jag rår om mitt egna hus, det är så långt min makt sträcker sig, vill grannen ha det sopat framför egen dörr, kan jag visa dem var kvasten står.

Berra

Måste bara säga det.Du ger oss alla som kämpar en otrolig massa inspiration att hålla oss nyktra. Skriver sällan men läser allt här. Har följt dig sen du började här för tre år sedan och har läst varenda rad du skrivit. För mig är du en förebild, du är bättre än både antabus o andra mediciner hoppas verkligen du fortsätter med dina berättelser från det nyktra livet. Framförallt dina tankar kring alkoholen, jag tror själv att det sitter i vårt sätt att tänka om man skall klara av nykterheten Rätt tankesätt=nykterhet Felaktigt tankesätt=återfall.

Måste ge dig cred tillbaka, de är få som ger helheten i sina berättelser, och där man får god story i återgäld, det ger du,
Därför tycker jag att dina inlägg är mycket läsvärda och givande, tack ska du ha, du är också en stor tillgång på forumet.

Åter till min rullande livsstory, femtioårskalaset under gårdagen...
Vi var fem par som inte hade träffats förut, samlade på deras sommarställe med tema på campingoutfit.
Jagade som en galning efter rekvisita, så framför mig en sekvens ur filmen Macken där de sjunger "...man ska ha husvagn..."
Precis så skulle vi se ut, likadana klarblå gympadräkter med vita revärer, en ful solhatt (potta?) på skallen, med det gick inte att uppbringa på en enda secondhandbutik i våra områden.

Det började bra med att lära känna varandra, vi turades om att basta ihop, tjejerna för sig, och sedan karlarna efteråt.
Mycket karlakarlsnack som det brukar när man går runt gröten som en het katt.
Grabbarna drog några bira i bastun, så gjorde även jag men med 0,5%.
När vi var klara så var brudarna redan packade och klara i stugan, de dansade för fullt med rödvinet skvalpandes i ett plastglas.
Sedan började det...
En kvinna blev för full så hon leddes av de andra runt stugan ett par varv i ett försök att få henne nyktrare, hennes man grinade till och satt och morrade över att hon inte kunde sköta sitt drickande, själv slutade han nästan att dricka för att kunna ha kontrollen över henne.
Min fru blev packad hon också, lite zombievarning på henne som bara glider runt med ett fånigt smil på läpparna.
En kvinna blev mer eller mindre elak, kallade karlarna för bihang och menade att de inte var värda ett skit, de var bara tjejerna som räknades.
När vi skulle gå igenom svaren på frågesporten kunde hon inte acceptera facit, utan vill ändra på svaren, stora protester uppstod, det blev nästan hotfullt.
Likadant vid femkampen, hon kunde inte acceptera spelreglerna utan skulle ändra och domdera, hon påstod att hon var en vinnarskalle.
Jag skulle vilja påstå att hon var en bråkmakarskalle istället, allt hon gjorde var att skrika och att opponera sig hela tiden, det blev till att avbryta lekarna när det blev en massa oliktänkande runt hur det skulle gå till, de blev ingen femkamp, det blev en tvekamp istället med två lekar under ständig meningsskiljaktighet.
Jag kunde inte med denna vräkiga kvinna, hon tog plats och förstörde stämningen, vid ett par tillfällen lackade hon till och blev aggressiv och klappade till sin man i bakhuvudet med öppen handflata, så det är inte bara män som blir helt uppenbart dumma i huvudet av spriten heller.

En snubbe som sade till en början att han skulle börja med rödvin och sedan gå över till ölen vid middagen glömde bort vad han hade lovat,
Han blev snorfull och såg ut som någon som hade ett CP-anfall, flängde med armarna, kunde inte prata sammanhängande, välte ner saker, ramlade omkull,
Gick i slowmotion med böjda knän under hela kvällen med basebollkepsen bakochfram, juckade med partytältets ena ben på dansgolvet så det höll på att braka sönder.
Snygg?, nej knappast, inte ens roligt att se på bara så förbannat förutsägbart och egennedvärderande, tragiskt på något sätt.
Och mitt uppe i alltihopa sitter jag, helt nykter, ser cirkusen och pajasarna håller igång.
Jo jag vet, jag känner mig så väldigt ensam ibland, mentalt när aporna håller hus.
Låter dem hållas, går runt i mörkret och inspekterar ägorna, röker lite och som vanligt, tittar på stjärnorna, mina ledsagare i livet.

Dagen efter är naturligtvis lite moloken, ingen större roffande på frukostbordet, mest kaffe.
Frugan inspekterar vindjackan som har en märklig smutsrand på ryggen, hon måste ha vurpat när hon satt och pinkade på natten, ingenting hon minns.
I bilen hem upptäcker hon stora blålila blåmärken överallt på kroppen, jag ser på henne att hon inte heller vet hur de har uppkommit,
Ser igenkännande i hennes ansikte ett välbekant oroligt kännetecken, hon börjar få panik och ångest över att inte veta allt vad som hände under gårdagen.
Jag lutar mig tillbaka emot nackkudden i förarsätet, ler inombords och tänker jaja där kommer det, den välbekanta ångesten...
Men den är inte min, jag kör säkert bakom ratten och bara hoppas på att farbror blå ska stoppa mig de 20 milen hem, inte för fortkörning men för en nykterhetskontroll.

Jag har kontrollen, jag mår bra för att jag inte låter mig luras av alkoholdimmorna, står stadigt på jorden även när det blåser kraftigt.
Den här helgen en vinnare, precis som alla de andra helgerna, så länge jag håller mig nykter...

Berra

Hej, det e intressant det där, hönan, äget, ångesten, alkoholen.
För mig personligen varvdet min ångest som började och därför dricker jag för mycket.
Det tuffa för såna som mig är att först sluta med alkohol, men sen också tampas med ångesten helt nykter, vilket faktiskt är ett helvete,
Aja, lycka till allihopa

Vad glad jag blev när jag loggade in och du, Muränan, undrade hur jag mår och hur det går.

Det går inte alls bra. Jag har ändå haft kvällar med "bara" 2-3 glas vin och känt mig helt nöjd med det.

Vanligtvis dricker jag ca en flaska per kväll. Ibland lite mer, ibland något mindre.

Livet känns övermäktigt just nu, och jag vet att det är därför jag dricker.

Det vore fint med lite peppning!

Glad för alla er som det går bra för!

Kram Wilja

Ja, man får se upp så att man inte trillar tillbaka. Vet när jag hade ett antal fall att det blev värre och värre. Du låter såå ensam och det kanske
inte är så bra. Försök att inte ta för mycket hänsyn till andra, försök att rikta tankarna till dig själv. Jag tror du kan ta dig ur det här, visst är det
ett riktigt stålbad men det går ju. Även om det är skitjobbigt i början så går man ju inte under, men om jag hade fortsatt då i september kan jag lova
att jag inte suttit här idag. Kanske hade jag det lätt som lät det gå så långt att det blev inläggning. Jag glömmer aldrig den läkaren som gick ronden.
Han lyfte lite på sina glasögonen och tittade mig rakt i ögonen. Han sa, ja du konstnären nu är valet ditt, så dålig var jag. Kan höra rösten som igår.
Jag tycker inte du ska känna dig svinig, du mår inte bra. Alkoholen lindrar en stund, men det är bara en stund. Själv är jag väl en person som vill
hjälpa andra och ibland glömmer mig själv. Kan du inte försöka att lägga fram en plan för dig själv, att då ska jag försöka, men helst idag.
Kram Konstnären