Senaste kommentarerna i forumet

Tack Muränan!
Liknelsen med Drakula och blodcentralen fick mig att gapskratta! :-)

Undrar var "redigera"-knappen tagit vägen? Någon som vet?
Tråkigt att inte kunna rätta sina feltryckningar på tangentbordet.

Hoppas din resa har börjat så sakta. Visst är fotleden bara din. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva, men jag kan se att du mår riktigt dåligt.
Medlidande får du inte av mig. Alkoholen tog nästan livet av mig, rätt så att jag inte ville dö. Jag ville leva, men visste inte hur jag skulle ta mig
tillbaka. Allt var svartaste svart. Drack dygnet runt, och till sist orkade kroppen och själen inte längre. Jag hade inte en enda positiv tanke.
Fick proffshjälp för att komma tillbaka, och jag är så evigt tacksam för det. På torsdag blir det 10 månader och jag vill aldrig tillbaka dit igen.
Nu är det jag som bestämmer.
Du har modet utan alkohol, tro mig
Kram Konstnären

Solig morgon här på solkusten. Varmt inatt fick ha fläkten på hela natten. Men skönt att vara ute och bara ha lite kläder på sig. Satt en stund på en
uteservering i går kväll, drinken blev en blandning av citron, apelsin och jordgubbar, mycket god. Hur kändes det då, faktiskt bara bra. Inget sug i det
ögonblicket. Iacktog folket runt omkring, och det är inte lite som folk sveper i sig en het sommarkväll. Vill inte låta moralisk, men jag är så stolt och glad
för att jag inte själv sitter där och tömmer vinglas på vinglas. Sedan fortsatt hem för sängfösare som gärna fick bli 2. Kristallklar vaknade jag till en ny dag.
Tacksam, tacksam är jag, men passar mig väldig noga för att bli övermodig. Nu vet jag ju vad jag har, och jag vet även vad jag får och jag trillar.
Insikten tog tid att komma fram till, jag bara förskönade drickandet under alla mina återfall. Men nu ljuger jag inte för mig själv längre, finns inget underbart
att vara där jag varit. Mannen är fortfarande nykter och aptiten har kommit tillbaka. Denna vecka ska hans behandling börja. Vet inte varför jag känner att
det inte kommer att ske. Bort med det negativa, det är ju faktiskt upp till honom vad han väljer.
Ha en fin dag alla vänner
Konstnären

Tittar bara in med en sommarhälsning. Hoppas du mår bra. Kom bara att tänka på dig idag och undra lite hur du har det.
Hot, hot här idag, men man ska inte klaga.
Ha en fin dag Konstnären

Ha en underbar semester muränan. Jag tror det kommer att gå hur bra som helst för dig. Koppla av och bara vara.
Hoppas vi hörs när du kommer hem. Ska inte ta några beslut just nu, bara flyta på vågorna.
Kram Konstnären

Wow! Tiden går! Känner inget sug och har nästan glömt hur ruset skulle kunna vara! Varma dagar dricker jag alkoholfria öl! De är perfekta för att jaga ur alkoholdjävulen ur mig. Är också på bättre humör. Börjar sakta orka ta tag i saker. Kul att föra dagbok här förresten! =)

Sådana här inlägg gillar jag verkligen att läsa! Det är ju precis så här det är!

Bra jobbat att ta hand om baren. Vet inte om jag själv fixat det. Lite som att lämna nyckeln till blodcentralen till Dracula ;-) Men bra gjort!

..är att måla om huset, gisses!
Man står på stegen och kluddrar med penseln, grannen med hunden stannar och växlar några ord.
Ganska så onödiga kommentarer, jasså!, du målar om huset?
Nej jag står här och smetar bajs på fasaden för att jag är ett stort jävla pervo...skulle jag vilja svara för att se reaktionen någon gång.
Han är inte den första som kommer med samma klyftiga uttalande, de är ganska så obviously vad jag pysslar med.
Självklart så hajar jag, det är en samtalsöppning, en start av en konversation, men snälla välj någon annan startfras, någon gång bara.

Jag är ju inte ensam, det är flera på gatan som står med klingan på bockar och fläckiga kläder, det verkar vara årets semesterhauss.
Sexton år lovar de på färghandeln, det är precis vad vårat hus klarade, men så kan man ju inte garantera hur noggrann förra gubben var som bara kletade ner huset till försäljningen.
Farligt med de som fejjar enbart till försäljningen, de är aldrig lika nogranna som om de själva skulle bo kvar i huset, bara smackar på.

Vi har hållit på en månad nu så mycket vi har hunnit och tagit oss tid till, de börjar bli slitsamt med allt pillande runt fönstrena.
Mitt upp i alltihopa så sprack varmvattenberedaren, ingen översvämning men bråttom blev det att ragga en röris och börja jämföra beredare,
Skulle vilja haft möjligheten att framtidssäkra den med solpaneler eller kompressor till luftvatten, men 40 papp hade blivit svårt att räkna hem i energivinst.
Det finns ett intresse på marknaden, men ingen produktiv konkurrens, så det blir till att vänta in nästa runda.
Så nu blir det till att kolla av en renovering av tvättstugan också, stor suck, ibland känns det som om aldrig problemen tar slut.
Men...jag är fortfarande vid god vigör, de tror jag, eller är nästan säker på att det är nykterhetens förtjänst, jag orkar att stå emot alla livets motgångar och prövningar.
Det hade jag ALDRIG gjort om jag hade fortsatt dricka alkoholen, det vet jag.
Då hade jag satt mig på en stol, knäppt upp min första starkbira, svept den och börjat tycka synd om stackars lilla mig som har det så besvärligt.
Jag har idag orken kvar att klara av alla motgångar, och stadigheten att stå 9 meter upp i luften på en skranglig stege, ingen bakfylla som ger mig oroliga ben och halvtaskig balans.
Farligt ja, men lite spännande också, jag har har mycket att tacka mig själv för att jag för tillfället har valt bort alkoholen.

Det gör skillnad både i själen och i det verkliga livet, jag mår bra och det går bra, oavsett motgångar och jobbighet.
Man får många tystlåtna skratt också där uppe på stegen, man kan tjuvlyssna på grannkärringarna som tror att ingen hör dem, det skvallras både hit och dit,
Och så fort en kärring lämnar sällskapet så snackas det skit om henne också, och man tänker...hur orkar de bry sig så mycket om så lite?
Skulle vilja skrika ner till dem skaffa er ett eget liv istället för att bry er så mycket om andras, kanske ett nyktert liv istället för det där rödvinspimplandet på helgerna ni smyger så mycket med, det snackas nog skit om oss också, men skillnaden är om man ska bry sig eller inte, jag väljer inte för annars skulle det ta för mycket av min energi.

Känner mig som en vinnare, jag har kontrollen över mitt liv och ingen unken smak i munnen på helgdagsmornarna.
Oups!, där åkte en fluga med in i färgskiktet, om några kvadriljoner år kanske de kan utvinna ditt DNA och återuppliva en alkoholrus Rex, en alkoholiserad homo sapiens som satte skräck i mänskligheten under en tidsepok de benämnde efter en viss Herr Jesus, en snubbe de påstod kunde gå på vattnet, de måste ha varit packade mest hela tiden under den perioden, haha gå på vatten, ja gisses...

Berra

Konstnären, jag tror det kan behövas lite fjäskande från mannens sida nu... ;-) Skämt å sido. Ta inga stora beslut i endera riktningen än. Allt är nytt och skört. Men BRA att du känner att det här är hans chans, inte en omgång till! Du är stark och det kommer gå bra för dig.

Jag åker bort i två veckor nu och hoppas att du kommer ha det bra där hemma så länge!

Största kramen och tack för ditt stöd!

Söndagar är den värsta dagen för mig och idag är inget undantag. Har inget direkt sug utan det är mer känslorna som tycks sitta utanpå mig. 9v har passerat och det känns som det var igår jag fattade beslutet.

Helt plötsligt slog sommaren till med tryckande värme. Nästan 30 grader i skuggan och lite lagom vind. Härligt!
Bara att ta för sig och njuta. Törs knappt tänka på hur jag skulle kunna ha mått idag om saker och ting hade varit annorlunda.

Hade en ganska stor tillställning i går med fri bar. Men i stället för att vara den som anförde styrkorna i angreppet på baren var det jag som serverade den som kände sig hugad.
Om man fortfarande inte är riktigt övertygad om att man gjort rätt val angående spriten, så hjälper det med en sådan övning.
Maximalt två timmar (i vissa fall kortare tid) räcker det att avvakta och iaktta hur människor förändras. Och det blir INTE till det bättre. Volymen skruvas upp ordentligt, saker som kanske hade varit bäst att lämna osagda sägs rakt ut utan att tänka efter före.

För att inte tala om samtalen som pågår framåt småtimmarna... Tre-fyra personer som tycker att de äger oändlig vishet pratar med varandra och ingen fattar vad de andra säger. Meningar upprepas 4-5 gånger utan att den som uttalar orden inser att han är inne på tredje vändan med samma ord. Eländigt och pinsamt att lyssna på.

Idag ligger de hopkrupna inomhus medan ångesten och illamåendet går i vågor. Vad hände? Jag som skulle ha så roligt...

Nej, fy tusan! Lite mer än åtta månader idag och incitamenten för att fortsätta på den inslagna vägen är fortfarande starkare än de motsatta alternativen. Det är helt enklet inte värt det. Priset är alltför högt.

Njut av sommaren alla därute. Nu ska jag ta en kaffe, sätta mig i skuggan en stund och njuta över hur bra jag mår.
//Buzzz

Konstnären!
Ja så är det, man börjar med ett glas vin av gammal vana på kvällen. Mysigt och ett sätt att knyta ihop dagen tillsammans med mannen. Sedan blir det ett till och ett till tills man vinglar i säng och vaknar nästa morgon med huvudvärk. Det är ju inget bra sätt att leva och en dålig vana. Så ska jag inte leva mer. Jag vill ta tillvara livet.

Jag blickar ut mot Medelhavets turkosblå vatten och gläds av min kraft och motivation över att ha klarat 30 dagar nu. Jag har förvisso haft hjälp av Mr. Antabus, men har bara tagit två svaga doser och inte känt någon som helst biverkning.
Helt klart är det för mig en hjälp, men just nu idag känner jag mig så motiverad och glad över mitt beslut så jag tror mig inte behöva hjälpen, men tar tacksamt emot den ändå.
Varje morgon infinner sig en tacksamhet över min egen förmåga och beslut att inte VILJA må skit av alkoholen längre.

Mitt i den svåraste av tider på året verkar jag klara det som allra bäst. Jag behöver inte förstärka det sköna som familj, natur, tankar och upplevelser skänker mig.
Jag är motiverad, rörd och hoppfull inför framtiden. Vet dock att mina tankar lätt kan spela mig spratt, men just nu är jag mitt uppe i en skön men lätt rastlös kamp. Tänker ta kampen och njuta av dagen som den kommer.

Som alltid är jag fylld av energi och planer för framtiden.
Vill försöka fokusera mer på min närvaro i nuet.
Livet är gott och jag älskar det just nu.
Stora bamsekramar till er alla som kämpar därute!
LP

Vanans makt är stor. När du beskriver soffan, ett glas vin, vad jag känner igen mig. Men sen tänkte efter, när jag druckigt upp det
reste jag på mig och gick ut i köket och blev sittande under fläkten med en cigg och mera vin. Ja, sen satt jag i stort sett där till jag
blev full och gick och la mig. Vilket liv egentligen om jag jämför med nu. Det blev till slut som ett tvångsbeteende.
Min man är nu nykter, men jag kan inte lita på honom ännu, det svåraste kommer ju sedan att inte ta det första glaset. Och givetvis
gäller det även mig. Tycker din man skulle förstå ett nej. Men jag kan inte säga så mycket om det egentligen, min man satt ju öppet
i 6 veckor varje dag framför näsan på mig, och det har jag svårt att förlåta. Hur skulle allt har blivit om jag oxså hade fallit, och konstigt nog
gjorde jag ju inte det och det är jag stolt över.
Egentligen skulle jag ha det bättre utan man, göra vad jag vill, äta vad jag vill, träffa vem jag vill. Det får jag givetvis nu oxså. Men jag jobbar
inte som väktare en gång till det har jag bestämt. Man överlever alltid i det här samhället, pengar betyder mycket men inte allt.
Idag tar vi inget första glas
Kram Konstnären

Oj oj vad jag önskar dig lugn och ro!
Jag hoppas så att mannen nu tagit sin sista droppe men det är också som du beskriver det, att sluta dricka är bara första steget. Sen är det resten kvar...
Jag känner igen känslan av tomhet. Tomheten vet jag själv inte ännu vad den står för till fullo men i mitt fall är det oändligt mycket trötthet!
Att leva med en aktiv alkoholist suger musten ur en så när dom väl slutar dricka är man helt slutkörd.
Jag fortsätter att glädjas åt din otroliga förmåga att ta tillvara på dig själv och ge dig själv själv livskvalitet, det är du verkligen bäst på! Vilken otrolig överlevare du är!
Här hemma är det fortsatt lugnt och maken är alltmer sig lik, men kanske inte jag... Finns många triggers märker jag och vi/jag behöver verkligen jobba med kommunikationen. Jag är så van att vara i försvars ställning att jag har lätt för att misstolka honom.
För övrigt har det varit en fantastisk sommar dag idag och jag har gjort mest ingenting, solat och latat mig. Mycket härligt, ingen orosklump i magen och inget första glas!
Kram

Så glad jag blir för din skull Konstnären! Det är ju så bra att mannen slutat med alkoholen. Hoppas att det håller i sig och att han repar sig och blir frisk. Jag tycker att du varit fantastisk som lyckats att bli av med ditt eget beroende trots att han fortsatt. Ha en riktigt bra dag nu när sommaren äntligen har kommit.

Kram från lilla Anna

Det är mycket, mycket svårare än jag trodde att sluta med alkoholen. Men jag kämpar på. Jag vill bli av med mitt missbruk. Det svåraste är att bryta gamla vanor. Den där sköna stunden på kvällen med ett glas vin sitter fast som en mycket dålig vana. Det är fortfarande svårt för gubben att fatta att jag inte ska ha något vin och inte mår bra av det. Han behöver legitimera sitt eget drickande tror jag. Jag har insett att där finns inget stöd att hämta. Jag tror att det skulle vara så mycket lättare att leva sunt utan honom. Vad är viktigast min hälsa eller han? Saken är ju bara den att jag tycker om honom. Egentligen känner jag inget riktigt sug efter alkohol. Det är mer en dålig vana som måste brytas. Förra veckan var trots allt ganska bra. Jag höll igen ordentligt på alkoholen. Men den här veckan hoppas jag att det ska gå bra att låta bli helt. Rapport följer.

För mig är det våldsamt vådligt att eftersupa. Jag super ikapp.

Jag har problemet med semestern. Jag ska vara go å glad och svinga mina öl i eldarnas lågor.
Perfekt.
Ingen säger till mig att levern och njurarna fått nog. Jag kör bara när jag har lust.

Ja, man tjötar ihjäl sig. Om nu någon skulle lyssna när man vågar säga. Det var just det, Berra, som sa mig i förrgår att "det ska jag prova". Det finns en oändlighet av värld att vara i. Jag smygsuper as we speak. Jag vet att jag är ett vrak i morgon. Då går livslusten ... nä, den går inte ens på autopilot. "Tyck synd om mig, alla, jag har det sämre än mig."

Det finns en oändlighet av upptäcktheter överallt.

Jag stakar upp min vardag och håller inte. När spriten flödar in så tappar jag allt det där jag har börjat göra. Jag tror fortfarande att jag kan fixa alkoholen. Det som ligger under ... nä, not so much. Där har vi brasan jag inte vill låtsas om. Sorgen och vreden och uppgivenheten och kärleken som brann upp. Där är jag. Här är jag. I helvetet jag skapat för mig själv.

Jag är på väg och jag håller på med spriten. Ödesdigert. Jag har en längtan och inte längre en väntan eftersom jag börjar ta mig själv på allvar. Börjar. Vart ska jag börja? Jag börjar med att försöka tycka om min fotled. Den är inte så dum, eller? Den fotleden ska du skita i. Den är min och jag gör vad jag vill med den. Jag har gjort vad jag velat med den. Vara i bara det. Ens fotled är ens egen.

Just nu börjar min resa. Försiktigt. Den älskliga brasklappen du ger mig, Berra, ska jag ha. För att jag slarvsuper och skiter i. Kanske är det mitt problem. Kanske är det så att livslusten pockar på så pass. Eller så ruinerar jag mig själv. Har inte bestämt mig än. Det gungar och far. Skammen över att ens vara vid liv. Ta tag i skammen, våga vara.

Det är det som är det. När helst man inte vågar vara så undantrycker man sig själv. Rädsla. Jag törs inte våga. Rädsla och mod.

Jag är rädd nog för livet att jag hela tiden glor in i mina solkiga sängkläder. Jag hör fåglarna kvittra och ska jag dit?

Jag super för att åstadkomma modet jag saknar.

"Passiviteten är ledans största bidragsgivare, var nyfiken och sök upp, ställ dig frågan varför som en liten unge, upptäck det du inte ännu har upptäckt."

Tack, du. Där satt den.

Vad bra muränan fem veckor, fantastiskt av dig, och tack för ditt inlägg. Vill minnas att jag mådde förträffligt vid fem veckor. Sen har det
ju svajat hit och dit. Ja, nu ligger fokus på mig, och i går kunde jag känna sådan där härlig glädje när allt känns bra. Det är ju inte så varje
dag, men när den kommer får man passa på att njuta. Mannen fortfarande nykter ska få svar på sina prover i nästa vecka. Just nu känns
han som en främling, men kanske att det går att lappa ihop. Jag har i alla fall lovat mig själv att inte stanna en gång till.
Mötet var bra i går och man känner gemenskap med dom andra, glad när jag cyklade hem, och plus var ju att mannen var nykter.
Luktade gott hemma, citrondoft, han hade såpat golven och dammat. Nu du ska det fjäskas, men det har gått för kort tid ännu innan jag
riktigt landar igen. Vet inte om det är bitterhet jag känner.
Jag har bestämt att detta ska bli en underbar dag
Inget första glas idag muränan
Kram, Konstnären

Bra med lite j-vlar anamma igen! :-) Har saknat det i dina inlägg senaste veckan... Vilket är helt förståeligt! Men nu flyttar vi fokus från mannen till dig igen. Hoppas du kom iväg på alnon möte och känner dig stärkt inför helgen. Största grattis till dina 10 månader!!! Det är fantastiskt bra jobbat!!! Själv firar jag fem veckor idag!

Kram vännen

Hej LenaNyman, ser dina rop på hjälp...

Ingen ska behöva må som du gör. Jag önskar att du ska orka söka hjälp igen. Jag har också varit sjuk och det tog flera försök innan jag hittade rätt läkare, kurator mfl. Ge inte upp. Du är inte ensam.

Hej LenaNyman, ser dina rop på hjälp...

Ingen ska behöva må som du gör. Jag önskar att du ska orka söka hjälp igen. Jag har också varit sjuk och det tog flera försök innan jag hittade rätt läkare, kurator mfl. Ge inte upp. Du är inte ensam.

Tror att jag förstår vad du menar. Om man vill få stopp på fordonet måste man ju själv bromsa jävligt hårt. Ingen mer än en själv
beslutar om man vill hoppa av eller köra vidare. Låter kanske hårt. Men sann. Jag hoppade av i sista stund. Du har ju kommit
fram till att något är fel eftersom du är här, och det är ju jättebra.
Skriv av dig här det har hjälpt mig mycket
Fin dag till dig
Konstnären