Senaste kommentarerna i forumet

Vill inte tränga mig på, men hej till dig. Och hoppas du mår bättre
Kram
Konstnären

och en otrolig fuktig morgon inne i sovrummet. Svett, men inte på grund av alkohol utan värmen vi har fått.
Har precis kryssat i nio månader idag och som vanligt varjemånad tror jag knappt att det är sant. Är så glad
jag har jobbat hårt och får väl fortsätta med det. Mår så bra i kropp och själ nu att jag vill ställa mig på
torget och skrika JAG ÄR NYKTER. Kan jag kan alla, jag var ett vrak som gick på två ben i september. Vägde
48 kilo alltså skinn och ben. Uppsvullet ansikte och värk i hela kroppen. Nu är jag vig kan springa om jag vill
eller bara småjogga. Innan förflyttade jag mig i stort sett från kylskåpet om det fanns vin och till fläkten för
att sedan sitta där och röka och dricka.
Känns idag som jag fått en AHA-upplevelse. Garden är nedstoppad i fickan ifalll, ifall. Men den där rösten som pockar
inne i huvudet är i stort sett borta.
Har även slängt ut livbojen till mannen, måtte han greppa den och simma iland. Det är som om det hänt något med mig.
Ställer mig vid sidan om när mannen dricker. Skäller inte på honom längre, hotar inte, jag bara låter det ske.
Låter kanske elakt, men då är jag elak. Han är så medveten om att han har två val, fortsätta själv, eller sluta.
Idag ska jag baka en rulltårta med massor av vaniljkräm som fyllning, skära i bitar och toppa med vispgrädde och jordgubbar.
Jag har ju blivit beroende av kakverk i alla dess former. Har inte visat sig på figuren änne.
Flaggan i topp för konstnären idag, vad kaxig jag blivit, lite skämt så här på morgonen har ingen dött av.
Tack kära vänner för att ni stöttar mig, utan er, ja vem vet.
Sol till alla
Konstnären

och jag stöttar din kamp. Ska försöka få min man, när han väl blir nykter igen, att läsa din tråd. Den kan nog hjälpa honom för nu är det hemskt.

Fortsätt kämpa!
Kram

Svalkar! Tack för de orden! Tänkte att ett härligt bad var bäst som svalka. Tack traxxy

Svalkar! Tack för de orden! Tänkte att ett härligt bad var bäst som svalka. Tack traxxy

Jag har härdat ut eller faktiskt inte haft det jobbigt sedan förmiddagen. Har sysselsatt mig själv. Promenerat o badat. Gött

Idag är det lågtryck i min stad och jag känner det i huvudet. Hela dagen har jag känt mig seg och tung i huvudet... Det påminner mig om mina dagen efter dagar och gör mig än mer tacksam över att jag inte gör så mot mig själv längre!
Tacksam för ännu en givande dag med barnen men tänker göra tidig kväll idag. Förhoppningsvis är hjärnan lite piggare imorgon men det avgörs inte av alkohol, just nu hänger det endast på vädret!
Ha en bra kväll!

hit !!
Så bra att du kontaktat aa-mail och beroendecentrum !! Kanske ses vi rentav på ett möte framöver :-))
Som du märkt så skjuter bara pillren fram problemen och i värsta fall förstora dem. Pengar och "fiiint" jobb har ingen som helst betydelse om man inte kan njuta av livet och kunna vara sig själv.

Mitt eget liv på slutet som aktiv var ett hamsterhjul bestående av arbeta, supa, sova. 3 saker som inte ledde till nån större njutning utan bara till förnedring och djävligt dåligt mående.

Idag tjänar jag mindre,har oändligt mycket mer fritid och mår så mycket bättre på alla sätt.

Och jag är fri, har en egen vilja, kan bry mig om mig själv och mitt mående.

Så häng kvar ! Det fungerar !!

i nyktert tillstånd.
Nästa vecka midsommar. BRING IT ON!
Clausthaler står på menyn. Ni kan kröka bäst ni vill. Jag är nykter!

Ha det - Kämpa på!

Vad bra att du undvek vinet. Hur har det gått nu?
Jag hoppas att din dag utan vinet blev ett startskott så du har kunnat unna dig en nykter dag till (och sen en till osv...).

Håller med Konstnären om att sysslolöshet är djävlulens redskap.

Häng i och håll ut och skriv gärna mer här!

Tack för allt stöd! Ja man lär sig ju av sina misstag. Det är alldeles sant att problemet är inte att sluta med alkohol utan att inte börja igen. I dag blir det inget vin! Jag mådde så himla bra den vecka som jag inte drack något. Det ska jag tänka på. Ha en bra dag alla!

Jag säger det igen! HÄRDA UT! Släck törsten med allt annat än alkohol, men släck den. Håll dig i ett rum med ac om du kan. Allt som håller kroppen sval dämpar ölsuget. Jag hade nämligen samma sug som dig i går men jag vann över det och den känslan slår faktiskt alkoholruset!!

Ja, Muränan. Det är väl en stund i taget som gäller. Jättebra att du har klarat en vecka! Glädjer mig med dig!

Just nu känns det okej. Men det är framåt eftermiddagen som tankarna och suget börjar komma.

Jag är sjukskriven (av en helt annan anledning än vinet) och all tid jag har (även om den behövs för att det jag är sjukskriven för ska läka) gör att jag känner mig ensam och har alltför mycket tid över till grubblande och framtidsoro.

Som jag skrev tidigare blev vinet min "tröst" efter en separation och numera dricker jag både lite som "tröst" samt för att tiden ska gå och för att få en liten kick.

Jag har inte riktigt nått fram till NEJ och STOPP ännu. Men jag vill dit. Skriver ett par rader om nackdelarna för att påminna mig själv och stärka NEJ.

Så spännande och trösterikt är det då verkligen inte att dricka vin varje kväll. Jag har snarare börjat uppleva det som ett tvång och något tråkigt. Tiden som bara går när jag är berusad eller halv-helfull vill jag egentligen lägga på annat. Även om jag inte dricker så att jag blir så hemskt bakfull (med huvudvärk, minnesluckor osv) så märker jag att jag är mer orolig och ångestfylld på förmiddagen när jag har druckit och min initiativförmåga har, på det stora hela, minskat.

Hur har det sett ut för er andra? Har NEJ:et bara kommit från en dag till en annan efter en hemsk fylla, eller har ni också (som jag håller på med nu) "resonerat er dit"? Jag har läst en del, men om någon vill ta sig tid att skriva så blir jag glad.

Så rädd att jag inte ska klara det här (trots vetskapen om att så många har en längre historia med alkoholen och dricker så mycket mer OCH ändå klarar det).

Blir nog tjatig idag men ni får stå ut. Sjukt sugen på en öl. Varmt ute. 20 grader i skuggan. Tar en Ramlösa istället. Duschat. Lagt i en maskin tvätt. Det här ska gå. Ska vakna pigg o stolt imorgon.

Utan barn. Den stora på resa den lilla på dagsutflykt med skolan. Idag slipper jag lägga energi på att dricka men hålla det på lagomnivå till sonen kommer hem. Slipper tugga äckliga tuggummin för att dölja alkoholdoften. Kort o gott idag lägger jag energin på att ta hand om mig själv o hemmet. Städa, tvätta, läsa bok o äta något gott. Nu hade jag nog tagit min första öl och sen varit småberusad hela dagen, skönt ja. Den delen är ju inte fel men sen, när alla kommit till ro på kvällen så jag helt ohämmat kunde övergå till starköl från 3,5. O sen ångesten o bakfyllan. Nej det är inte värt det. Sätter på kaffe nu. Katten vill kela. Läser en god bok och tar timme för timme. Njuter men vanan sitter ju så djupt, ska gå!

Javisst ja! Glömde berätta om gårdagen. Jag tog två alkoholfria öl. Tyckte de pirrade lite lätt men gick över på 5 sekunder, haha, så nä, det var ingen trigger. De var bara helsikes jäkla goda i sommarvärmen! Har märkt att törst och värme väcker mitt ölsug så bäst att passa sig varma sommardagar. Dricker mest mineralvatten för jag älskar det också! Tycker för övrigt inte om att dricka drycker med hög kalorihalt till vardags. Jag trivs inte med min övervikt. En sak till: Man känner sig betydligt mer MÄTT på alkoholfria öl.

Idag är jag också väldigt STOLT att jag inte drog i mig ett sexpack 3,5% igår. Det känns som jag vunnit ett slag. Ingen ångest alls idag och det är sååå befriande!!! Det GÅR att motstå suget när det väl kommer men nästa gång blir nog ännu tuffare att motstå, dessvärre...

Denna vecka väntar jobb (med alkolås) så jag kommer definitivt inte att dricka plus att jag får bra stimuli av att jobba. BRA DET!!!

Hej SuzyQ. Det låter precis som min far. Skötte sig utomordentligt när han jobbade. Hade "villa, volvo och vovve, fru och två barn" och högavlönad. Likt förbaskat söp han sig dyngrak på alla helgerna och hela semestern. Sjukskrev sig jag vet inte hur många måndagar. Tappade kontrollen och gick och skällde på grannarna så fick inga vänner kvar i grannskapet. Kritiserade sina barn, retade mamma samtidigt som han ställde höga krav på att vi barn skulle prestera högt och bli ingenjörer - typ! Han var kvarterets "fullgubbe". Om ni har barn så tänk på att detta sätter djupa spår. Jag vet av egen erfarenhet och håller på att bli likadan själv förutom att min noja inte är lika stor som min fars. Jag har lärt mig prata/skriva medan han är en inåtvänd man. Det är sällan jag kanaliserar mina problem på andra.

Det stämmer att jag är en glad prick idag. Troligen för att jag lärt mig vara tacksam för småsaker. Har "fixat" en mycket fin sambo, vackert hus på landet, ett jobb jag trivs med och gott om frihet att själv välja mina arbetstider.

Ja, det finns nog många bakomliggande sorger även om jag idag främst ser alkoholen som en "upplevelse" en skön kick. Jag är inte ledsen när jag börjar dricka däremot kan jag vara enormt understimulerad. Har tråkigt.

...och så har jag ärvt hög alkoholtolerans - det är illa nog!

Tog in dina ord i mitt hjärta. Du måste försöka resa dig upp igen. Du vet att valet är ditt.
Hur jävligt det än ser ut och hur du mår har du en väg att välja. Ta chansen.
Jag ramlade för hårt i september förra året och det var nära att jag hade legat under jorden nu.
Men duktiga läkare tog mig tillbaka och det är jag dom evigt tacksam för. Det går, ja det är ett
fruktansvärt jobb, men det går. Kanske det underlättade min väg utan A att jag blev så sjuk.
Ta en timme, en dag.
Hör gärna av dig
Konstnären

Heja dig! En dag till! Du kan & vill! KRAM

Tack själv! Måste kännas fantastiskt att kunna se så nyktert (i dubbel bemärkelse) på din mans val. Du gör vad du kan och han gör sina egna val. Det du skrev om barnen var en ögonöppnare. Hur man än gör så har man ju en alkoholist närvarande alternativt frånvarande... Att lämna barnen till en drickande pappa och sedan inte kunna vara där och skydda dem måste vara ännu värre än att orka sig igenom eländet tillsammans...

Fortsätt kämpa och vara stark för dig och dina barn! KRAM

Ja, du snubblade på en sten, men nu har du rest dig upp igen. Om det kan vara någon tröst snubblade
jag många ggr. Nu blir du starkare och kan gå vidare. Promenader rensar hjärnan bra.
Nu ska jag ut med vovven och hem kommer en glad hund och nöjd konstnär.
En dag i taget är min livsfilosofi
Kram
Konstnären

..för att möta nästa, finns det?

När man mår så j...vla piss efter en bakfylledag, så känns det övermäktigt på något sätt.
Om jag överlever den här dagen, klarar jag av nästkommande?
Framtiden brukar inte vara så ljus i sitt sinne, man har fullt upp med att älta allt som flashar igenom ens huvud idag, hur ska då morgondagen se ut om den här är en skärseld, man orkar inte se det, orkar inte tänka på det, det blir för mycket av allting.

Så brukade mina dagar se ut, fyllda av en hemsk ångest, vad hände, vad gjorde jag, vad sade jag???
Hatar alla människor mig nu, är det oförlåtligt?
Finns det överhuvudtaget en framtid kvar, har jag förbrukat allt förtroende jag hade kvar?

Det brukar avta, men inte lösningen på problemen, bara ångesten som svalnar.
Blir det rätt då, löste sig alla problemen, eller finns de kvar, alla minnena hos de jag mötte.
Vi vet inte, vi hoppas på att minnena förtvinar bort, att alla ska glömma, att jag ska försvinna, bort ur tomma intet.
Min självkänsla raderas bort, mitt ego suddas ut, allt tack vare alkoholen....

Är det bra så, är det så det ska gå till, känns det bra?
Absolut inte, det är ju fördjävligt att det ska bli så gång efter annan, eller rättare sagt varje gång.

Alkoholen är inte bra för någon, om tillvänjningen sker för ofta och för mycket.
..och ändå tillåter vi oss detta, precis som om det aldrig hade hänt.

Ångesten lindras med att dagarna går, och sedan är det som om det aldrig hade hänt, vi gör ett nytt försök och glömmer förra gångens konsekvens.
Va, igen!

Den bittra smaken går aldrig ur av alkoholens efterdyningar, den sitter i och bryter ned oss, låt den bara få återupprepa sig tillräcklig många gånger så kommer vi dit.

När slutet är nära, när livet känns kört i botten, inget finns kvar, så har vi en grej kvar, möjligheten att kunna säga nej...
Nej jag ska inget mer ha, jag ska straffa ut den som bryter ner mig, jag ska stå emot trycket och vara min egna chef.

Jag kan jag vill jag ska, har ingen annan att bevisa något än för mig själv, och jag kan inte lura mig själv igen.

Mitt liv, mina beslut, kan ingen stå ut med detta så är det inte mina verkliga vänner, riktiga vänner förstår innebörden.
Ska jag ens behöva förklara för dem, viktiga vänner förstår att det är ett svårt beslut, stötta istället för att fråga.
Fråga kan de göra när även jag själv är övertygad helt och hållet, har svårt nog med mig själv.

Denna dag kan jag inte ha ogjord, men morgondagen kan jag påverka, och dagen efter denna, att följa det jag tror på.
Det som förgör mig behöver jag inte nära längre, inte ens lägga en tanke på.

Om backspegeln tar all din uppmärksamhet, vik den åt sidan eller bryt av den, se framåt och välj den väg som för tillfället känns bra.
Känns inget bra, avbryt färden och sträck på benen för en stund, allt måste inte gå framåt, det är okey att vila en stund.

Livets färd går inte alltid spikrakt, men vi har en möjlighet att bestämma hur fort det ska gå.
Och går det långsammare hinner vi väja i tid eller åtminstone fundera på hur vi ska lösa situationen.
Åker vi med en annan kan vi säga åt honom att ta det lugnare, eller be honom stanna för att kliva av resan.

Berra

Själv har jag kämpat fram o tillbaka i ett år innan jag fattade att jag verkligen är alkoholist. För varje bakslag går det lättare att hålla ut. Det är ju inte svårt att sluta dricka. Problemet är att inte börja igen. Jag tror inte heller det är hela världen. Du kämpar framåt och det är bra! Himla bra! Kämpa på. Imorgon är vi nyktra!

För stödet . Idag känns det bättre. Ska ta en dag i taget. Ännu en helnykter dag. Så underbart det är. Tack till alla er därute. Läser mer än jag skriver. Ska bli bättre på att ge respons. Det betyder så mycket.

Hej M och tack!
Ditt känslosamma sätt att uttrycka dig gör mig glad och jag växer några centimeter, tacksam för det!
Tack för att du delar med dig av din bakgrund. Jag förstår att det inte varit lätt för dig och det låter som att du befann dig i en destruktiv situation. Jag är glad att du är på en bättre plats idag även om du kämpar nu också. Kanske är förutsättningarna bättre nu till ett rikt liv?
Jag fortsätter att gå på al anon möten och har varit där nu ikväll.
Kom hem och maken hade druckit, i smyg förstås, och kamoflerar med folköl...
Förut hade jag blivit upprörd, sabbat stämningen vid middags bordet och förmodligen konfronterat med anklagelser för att sedan gå upp till sovrummet och fortsätta vara upprörd och känna mig sviken... men inte nu och det är så jäkla skönt!!
Hans val, hans problem! Nu fick han inte glädjen av att tillbringa kvällen tillsammans med familjen. I min värld så är det jag som dragit vinst lotten!
Jag tänker ibland på att barnen tidigare har burit på alla dom där jobbiga känslorna av besvikelse och brutna löften pga mig. Samma känslor som nästan knäckt mig pga min man. Jag tänker på det, minns men jag slår inte längre på mig själv över det.
Det är viktigt att inte glömma men man måste gå vidare och fokusera framåt.
Nu när jag tänker på hur jag har låtit alkoholen påverka mig och mitt liv så känns det nästan overkligt att det handlar om mig! Ganska sjukt har det varit och jag vill inte tillbaka dit igen! Ju längre tiden går desto mer övertygad blir jag och desto mindre vill jag dricka. Jag har väldigt svårt att se att jag någonsin kommer att vilja prova igen men man kan aldrig vara säker så jag fortsätter att vara på min vakt!
Jag måste säga att 12 stegs programmet verkligen passar mig! Jag blir så stärkt av dessa steg och jag känner stark övertygelse om att det är med hjälp av dom som jag kommer finna min ljusa framtid!
Det kanske inte passar alla men jag tror att det har mest att göra med hur mottaglig man är eller ej. Mig ger det sinnesro!
Idag har vi äntligen fått båten i vattnet så det är skönt. Blommor till altanen har vi inte hunnit med men det kommer när det kommer.
Jag har iallafall haft en bra dag idag tillsammans med maken och barnen! Att dessutom få avsluta dagen med ett möte var ett plus!
Jag har tänkt på att inte tjafsa och diskutera så himla mycket om alla detaljer hit och dit, och att inte villkora allting.
Istället är det Jag som styr mig, Jag som sitter vid rodret över mina val!
"Jaha du valde att göra sådär, jamen då väljer jag att göra såhär"!
Jag väljer och visar det genom mitt agerande istället för en massa diskuterande som inte leder någonvart. Befriande skönt och jag slipper bli upprörd, barnen slipper uppleva att jag är upprörd.
Däremot upplever de en drucken pappa och bonus pappa men det kan jag inte skydda dem ifrån. Det får han själv stå för!
En del tycker att man ska lämna för att skydda barnen men skydda dem från en förälder som är aktiv alkoholist går inte!
Mina pojkar har en alkoholiserad pappa, han har brutit kontakten med barnen och det påverkar dem i allra högsta grad!
Om det är en närvarande pappa men som dricker så kan man verkligen inte skydda barnen när dom är hos honom och förbjuder man kontakt pga drickandet så far barnen också illa...
Hur man än gör så påverkas barn till aktiva alkoholister negativt! Den enda som kan förändra det är alkoholisten själv genom att bli nykter!
Jag hoppas att min man når den insikten men det är inte upp till mig, den resan måste han själv vilja göra!
Kram