Senaste kommentarerna i forumet

Tack Vickan 69 för att du undrar hur det går för mig! Jag har inte varit inne på forumet på ett tag. Nu har våra sista gäster åkt hem från stugan och lugnet har lägrat sig. Nej, det har inte gått så bra att vara utan alkohol med alla gäster här. Det har varit svårt att fokusera på mig själv. Men nu ska jag bli litet mer fokuserad. Det är hög tid. Jag har inte druckit mycket, men det har blivit vin till maten ibland. I dag är det lördag och i dag ska det bli en helnykter dag. Värmen som slagit till här är härlig men tar litet musten ur mig. Det får bli en lugn dag i dag och mycket vatten.
Njut av vår korta och underbara sommar!

Vad duktig du är och vad bra detta forum är!
Har ALDRIG känt mig mera motiverad trots 15 års drickande och 3 års sakta uppvaknande.
Inne på 4-dagen nu och det är så skönt att känna sig glad på riktigt för barnens skull, inte bara den där kemiska falska lyckan.
Vill på detta vis tacka även dig för all inspiration!
Ha en fin lördag!
Mvh: Calle

Gick väldigt bra igår faktiskt. Mulade i mig en pizza med familjen och glass efteråt. Tänkte att det gör ingenting eftersom jag ändå hällt i mig tusentals kalorier i form av alkohol annars. Nu satsar jag på en dag till utan alkohol. Ha en bra dag alla...

Vickan,

För mig är det två saker som lockar med alkohol. Dels släppa hämningar ute på stan, jag går runt på krogar och träffar människor jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars. Andra halvan är hemma, se på filmer som jag lever mig in i, och nostalgin att titta på foton och surfa facebook typ. Som på något sätt blir så rofullt för mig när jag är full.

Min kropp mår ganska bra, det har alltid gått tre-fyra veckor minst mellan gångerna jag druckit, och då hinner kroppen i någon mening återställa sig en del.

Under tiden jag druckit nu så har jag inte haft några tankar egentligen på att jag skall sluta med det, och i början var ångesten inte så farlig, och min grundinställning till livet var mer att allt är ok, det finns inget att hetsa upp sig för.

Jag tänkte givetvis tillbaks på allt det positiva jag upplevde som nykter, men jag bara brydde mig inte liksom. Livet är som livet är tänkte jag, och kanske blir jag nykter och kanske blir jag aldrig det mer.

Sedan så kom ångesten och det riktigt negativa krypande tillbaka. Både fysiskt med svettningar och ett hjärta som känns som det skall slå sönder bröstkorgen, sedan ångesten... Ångesten.

Ångesten för mig kunde jag enkelt leva med i början, det var obehag, men inte mer. Nu de senaste gångerna så var det så mycket värre, jag drabbas av en känsla av att jag faktiskt inte förtjänar att finnas. Det är svårt att beskriva, men helt galet obehagligt att uppleva. Även fast jag vet att det är i bakfylla, så är det så läskigt.

Det var den ångesten som nu fick mig att på riktigt minnas det positiva från min nyktra period, och jag kände liknande beslutsamhet och hopp om framtiden.

Dag 7 idag, och inga tankar på att vilja dricka eller liknande. Drömde dock inatt att jag var stupfull.

Tråkigt att läsa att det svajat, men BRA att du är tillbaka igen! Nya friska tag, så kör vi! Detta kommer gå bra ska du se!

Styrkekramar till dig!

God morgon i värmen! Hoppas att du känner dig gladare och starkare igen. Stor kram

Hej Berra!
Jag är ny här på forumet men läste dina inlägg för ca 3 år sedan villet blev mitt första "wake up call" den gången klarade jag väl typ 2 dagar. Denna gången är min sista chans om jag ska upprätthålla hedern i min familj och det käns som poletten verkligen trillat ner! Mkt tack vare dina fina inlägg.
Tack för att du/ni inspirerar!

..för att besöka våra bästa vänners sommarparadis...
Vi ligger i en gammal bäddsoffa som lätt glider isär, i en hundrafemtioår gammalt timmerstuga med tjocka golvplankor som knarrar hemmysigt.
Vid älven ligger deras nyaste byggnad, en jättefin vedeldad bastu med en fin altan bara några meter ifrån vattnet.
Ryssvärmen är här och det är varmare än på den mest varmaste semesterorter jag någonsin varit på.
Det hettar ur den sönderbrända gräsmattan och det är alldeles vindstilla i luften, det darrar i luften.
Älven är brun som tjärnarna oftast är här, myggen och knotten fördärvar mina fotanklar till oigenkännlighet, är dessa böldpestdrabbade klumparna längst ner på benen mina fötter?
De säger att mitt blod är "sött", ett jungfruligt blod som alla stickande varelser älskar, bromsar på dagarna, mygg och knott på kvällarna.
Snart skvalpar det väl i mitt blodomlopp av blodfattighet.
Norrlänningarna verkar inte bry sig om svärmen runtomkring sig, själv skulle jag vilja hänga upp mitt skinn på tork men det ser nog ut som om det har gått en match med en hagelbössa, fullständigt ihåligt.
Men vackert är det, mitt uppe i allt kliande, skulle helst vilja låna rivjärnet från köket och dra några repor längs med huden.
Jag blir galen av allt kliande.

Har gått runt i alla lador och småstugor och gluttat in bland allt gammalt bröte, ser gamla trädetaljer och selar till hästen och plogen, gödselrännan i ladugården, en jättefin snösläde som typ Emil i Lönneberga hade till julottan, så otroligt fina gamla grejer, en sorts levandes tidsmaskin.
Man hade en egen smedja, men gjorde ändå många detaljer i trä med träpluggar, t.ex en kratta med trärpiggar.
Dörrlåsen måste de ha gjort själva, bara nyckeln väger 1,5 kilo och är 30 cm lång och ett hantverk i sig.
Slaktarboden, bagarstugan och kornstugan, man byggde stugorna till varje uppgift.
En fantastisk historisk resa, och jag är glad att man inte har gjort som man brukar göra vid skiftena, man bränner upp allt vid en rensning.
Man grävde till och med upp blåleran ur sjön och brände sitt egna tegel, man lade taken med tunna träskiffer, man gjorde förr allting själva, ett riktigt självhushåll.

Så visst har det varit en tidsresa, och jag som älskar att vandra runt i lite svensk kulturhistoria, inte bara bli förevisad den, utan att få uppleva den.
Läste ett tidningsurklipp från dagen då det förkunnades fred i Sverige 1945, bara den var av intresse, och intressant nog för att spara den då.

Alkoholen då, jovisst den flödar i ett hett sommarsverige, det dricks både här och där med alla möjliga ursäkter, det är varmt, släktträff och alla möjliga andra orsaker.
Sitter säkert i båten med mina 0,0 San Miguel-öler, kunde t.om ta med mig ungarna iväg till stranden för ett midnattsdopp i en rosa himmel med spegelblank vattenyta.
Bara jag, en bit svensk natur...och en jävla massa myggor, ja med fy f-n för myggor!
Skulle vilja ta ett snack med vår skapare och fråga hur han tänkte när han skapade myggen, vad var det som gick fel, en taskig dag på jobbet?

Annars är det bra, krafs krafs, och snart ska jag befläcka vårat värdpars tapeter med en utsmetad fluga som behagar störa nattsömnen.

Berra

Tre månader sedan jag konsumerade alkohol i morgon. Har inte ens varit nära att ta till alkoholen under de här månaderna trots enormt sug bitvis. Fan, tror suget börjar klinga av en aning, men det gäller att vara på sin vakt.

Har tagit tag i mitt liv på många sätt, vilket främst innebär att jag tar ansvar för mig själv och min familj. Avsiktligen har jag väntat ett par månader att boka en tid hos läkaren för en hälsokontroll, det ska jag fixa när semestern är slut.

Ha det!

Sommarhälsning från mig också. Hoppas du (ni) har det bra. Stor kram

Blir så galet glad av det finns folk som bryr sig!
Idag när mitt beslut käns så solklart så vill man lixom berätta det för alla på något vis..
Erkänna sitt problem.
Jag vet att det kommer bli många tuffa stunder, och herregud vad alkoholstankar och allt vad som har att göra med det snurrar!
Man har ju gått på ren vana tidigare, idag när jag gick hem från stranden i förväg med sonen så kom tanken.
Nu kan du ju smygdricka och laga en middag så blir hon bara glad och märker inget!
Ca 0.1 millidels sekund senare så kom förståndet tillbaka..
Tur e ju det! pussar min högra axel vid varje insikt då de goda fen får vara på den sidan har jag bestämt.
(Snott från någon annan här, men bara det funkar så..)
Tack för att ni bryr er!
Tror att denna sidan kommer hjälpa mog otroligt mycket.

Stark och bra att komma igen! Att ta nya tag. HÄR om någonstans finns väl ingen som dömer! ;-) Nu kör vi igen!

En sak till... Det är inte alltid man får stöd från (fylle)kompisar i sitt beslut. Många trivs med att andra dricker mer, eftersom det legitimerar deras eget drickande. Men tänk på att det inte är dessa personer som du ska leva med. Det är dig själv, dina barn och din fru.

Hej och välkommen hit! Blev tårögd när jag läste ditt inlägg. Det verkar vara dags nu. Dags att lägga av på riktigt. Bevara den känslan och kämpa på, så kommer det gå bra för dig. Skriv och läs här - det hjälper jättemycket!

Kram och lycka till!!! :-)

Så närmar sig då kvällen. Sugen på en öl igen. Men, vet ju att det blir sex-sju stycken. Ska klara första kvällen för imorgon SKA jag vakna tidigt och ge mig ut och träna.

Har hängt här lite oregelbundet under ett par år. Gjort några försök att förändra mitt förhållande till alkoholen. Det funkar ett tag men sen trillar jag tillbaka till att inte kunna begränsa mig alls när jag väl dricker. Nu har halva semestern gått och jag har druckit nästan varje kväll. Blir så ledsen eftersom jag egentligen vill vakna pigg på morgonen och kunna träna, vara närvarande med familjen och hitta på saker. Så, nu vill jag vara med er istället och välja bort alkoholen. Tänkte sätta som långtidsmålsättning att vara nykter i tre månader. Men, ta dag för dag....

Hej Jonte

Hur går det?

Starkt av dig att komma tillbaka, här finns ingen om dömer. Du kanske har kommit till en punkt, att nu jävlar får det vara slut.
Själv hade jag ju inga val. Han är mäktig mr A. Men det går att bekämpa honom. Försök att inte döma dig själv för hårt, gjort är gjort
och nu tar du nya tag. Man känner sig inte ensam här inne, man har så mycket stöd från alla trots att vi inte har träffats.
Häng kvar fredde. skriv av dig det du själv vill. Vi finns här.
Konstnären

Tack så mycket. Nej det snacket med mig själv hade jag inte klarat onykter. Allt kan ju inte gå som på räls. Bara att inse att
man åker ner ibland, utan att ta till alkohol, det är det som är det svåra. Inte ofta längre men just att tanken kan dyka upp gör
mig irriterad. Men man får ju kämpa mot så mycket annat här i livet. Nu har man ju fått en mäktig motståndare och honom är
jag riktigt rädd för ibland. Inga negativ tankar idag. Hoppas du har det bra och att det går bra för dig.
Konstnären

Skrev ett inlägg tidigare idag men det verkar ha försvunnit... Jag blev verkligen glad att se ett inlägg från dig! Jag läste tillbaka i din tråd och vägen mot återfallet och dekadensen lyste nästan som i eldskrift. Fint att du hade kraft att bryta och är med på den nyktra banan igen. Fortsätt skriva och håll taget! / mt

konstnären, du år en av de stora inspiratörerna när jag vill åter starta min resa mot nykterheten!
Vilken klok dialog du förmår föra med dig själv. Skulle du aldrig klarat påverkad!!
Vi hörs,
Fenix

Och tack för din resumé om hur du kom i kontakt med meditation!
Har flera kolleger som aktivt håller på. Och nu, när jag lagt av med A, har jag kanske också råd att gå någon introkurs? :-)

Mindfullness... Känns lite som om jag närmat mig det spontant nu när jag inte längre vill fly från sorgen. Närvaro.
Skulle tro att A är närvarons värsta fiende.
Ska promenera mycket och vara närvarande i det den närmaste tiden!

Kramar, hörs om ett par veckor!

/Loka

Åh, låter spännande, Vickan! Ha det så härligt och drick myyyycket vatten, läsk och A-fria drinkar i hettan!
Kram! :-)

Tack Simbo och sköt om din nykterhet, nu ;-)
Ses!