Senaste kommentarerna i forumet

@Rosette Ja alkoholen tar verkligen mer än den ger.

@Sisyfos Den är uthälld :)

@Tofu på besök Låter ungefär som mitt liv du beskriver. Jag ska klara detta, jag måste. Synd bara de skulle ta så många år inan jag hittade rätt hjälp.

Jag önskar jag hade något klokt att säga men det är som det är @annabell
Det är också så himla svårt att etikettera hur saker och ting (nykterheten) kommer att gå och av vilka skäl. Jag tycker att jag läst så många berättelser här att jag som vanligt vet allt mindre ju mer jag vet.
Jag tänker dock ändå på det där med less, vad det är?
Jag brukade vilja dricka så pass att jag kunde självsuggerera stressen till max= måste (få lov att) dricka.
Det konstiga är att så uppvarvad är jag aldrig längre. Man (jag) trodde att vinet hjälpte till att varva ner eller upp. Men numera kan jag klara av det själv- ej skrytbabbel utan jag är mer ute efter att det finns ett ”efter” peak stress eller trist. Det hinner man aldrig vara med om ifall vinet åker fram. Man tappar tron på sin egen förmåga att hantera livet. Men vi är gjorda för det. Våra hjärnor fixar det. Det handlar om att känna tillit till något annat- också. Jag forsade runt i massor av andlighet/gud och Jesus/ högre krafter. Jag upplevde på RIKTIGT att jag fick hjälp. Jag tror att hjälpen var att låta mig själv känna tillit till något bortanför mig. Att våga vila lite, pausa och tänka; ”nä nu får nån annan ta över en stund”.
Det är mina erfarenheter som inte går att gå i god för 😍 Kram till dig.

Tja, det där om att jag skulle vara mer aktiv här... :)
Hursomhelst om det finns någon som är intresserad av att läsa vad jag har att skriva, så går livet sakta framåt, tror jag.
3 juni är det min ettårsdag.
Jag saknar inte alkoholen ett enda dugg! Mitt psykiska mående har gått lite upp och ner, men vad som än händer i mitt liv har jag mantrat "Nykterheten kan ingen j...l ta ifrån mig iaf."
Jag äter fortsatt Antabus och träffar min terapeut med 3 veckors mellanrum ungefär.
Som jag skrivit tidigare så har jag problem med svår värk i fötterna, sk neuropati. I journalen står det att orsaken är långvarig obehandlad diabetes, men vet självklart att mitt drickande har spelat in.
Jag har en period ätit Citodon som hade mycket god effekt, men äter det inte längre. Att som alkis käka opiater är ju bara att byta ett beroende mot ett annat.
Värken i fötterna som ingen kunnat hjälpa mig med har lett till depression och ångest. Provat allehanda antidepressiva utan någon effekt. Har nu fått insatt något som tydligen är vanligt i missbruksvården, Alimemazin.
De säjer att man inte kan utveckla något beroende av det :) Då känner de dock inte mig! :-)
Mitt psykiska mående är det allra jobbigaste nu. drygt 10 månader har gått och man förväntar ju sig läknng på så lång tid. Min terapeut menar att det "inte ens har gått ett år"
Det påverkar mitt jobb. Jag vill inte "outa" mig för mycket men leder en grupp som har ett mycket specifikt arbetsområde. Jag kommer inte ur sängen alla mornar och detta är väldigt jobbigt. Har dock en mycket öppen dialog kring detta med min chef som både känner till problemet med alkohol och mitt psykiska mående. Men känner ändå att jag underpresterar nu och har gjort ett tag.
Jag mår som sagt inte så bra, men min nykterhet kan ingen jävel ta ifrån mig! :-)
Siktar nu närmast på min ettårsdag 3.e juni.

Kramar till alla er kämpar därute!

29 dagar, snart en hel månad nykter, detta är stort.
Ska fira det med att sova tidigt och länge. Är väldigt trött nu och har varit det i nästan en vecka trots att jag sovit och ätit bra, vet inte vad det beror på men det kanske kan vara att kroppen slappnar av när den inte stressas av alkoholen?

❤🌸

Hej Snusen, vill kika in och säga hej till dig.

Du jobbar på trots att det kan vara hur tuft som helst och motvind. Tankar som snurrar om livet och som blir tunga, de ena spinner iväg till nästa sak och nästa sak, jobbigt när det blir så minst sagt. Nu skriver jag något du redan vet, men som ibland kan vara hjälpsamt att påminna sig om, hoppas det kan hjälpa dig; Tankar och känslor är inte fakta, allt detta som snurrar är inte fakta, även om du såklart har det tufft för det har du så är inte allt sanning utan mycket är just dina tankar och känslor om hur det är. Jag och definitivt fler med mig ser inte dig som sorglig utan som någon som har det tufft och jobbar på och verkligen har resurser.

Nu har det varit mycket motstånd en längre tid och alkoholen smög sig in igen. Du är snabbt tillbaka här och berättar, sätter ord på hur du har det och det ger oss chansen att ge dig stöd. Bra gjort att du hör av dig och skriver. Du är inte ensam om att alkoholen kan komma in just när det kan kännas som att bägaren rinner över, saker är svåra att hantera och för en kort stund kan det upplevas som en får släppa det, samtidigt vet vi ju alla om hur mycket mer alkoholen tar än vad den ger. Du är igång i denna förändring och du ger inte upp.

Du har fått några fina svar här och skriv gärna mer och berätta hur det går för dig, vi finns här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Företaget i stort är modernt i sitt tänk och har dn vettig alkoholpolicy och har vidtagit ändringar. Inga fler stora jul- och sommarfester utan istället lunchfiranden utan alkohol. Nolltolerans mot alkohol dagtid, ingen starksprit. Senaste grejen är att aw på huvudkontoret alltid slutar 19 då musiken tystnar och allt släcks. Mindre risk för att det spårar ur mellan 17-19 isåfall får det ske i ”privat regi”. Så allt gott så långt MEN som ofta känner sig högsta ledningen och vissa funktioner sig inte träffade riktigt av reglerna och lever inte som man lär. Kan skämmas för att jag tidigare (och när jag tänker på det senast för 21 dagar sen 🙄) varit med och bidragit till sunkig kultur. Men nya tag!

Hej,
På mitt jobb har det införts nolltolerans mot alkohol. Det dricks ingenstans inom arbetets väggar. Jag jobbar i en bransch som är/varit marinerad i alkohol. Ovant i början- nu tycker jag att det är väldigt bra och skönt!
Det där med låtsasdricka vill jag också avråda från.
Ha en fin fredag!

@Kennie ja jag har min man det är skönt han är stöttande.
Jag är så besviken på mig själv att jag aldrig lyckas så att säga. Men jag känner mig bestämd på att inte ta första glaset igen. Jag vet ju vilka konsekvenser det får. Det låter fantastiskt att bli mer närvarande som förälder det behöver jag också bli, har tre barn som behöver mig. 5 dagar 🙏

Hej,
Ja, låt inte kollegornas högst eventuella åsikter förstöra din hälsa. Jag tänker också att på en arbetsplats där mycket ska firas med middagar och vin och det är resor med utekvällar så är du nog inte den enda som har svårt att kontrollera drickandet. Skulle du inte kunna ta upp det med företagshälsovården att företaget har en alkoholkultur som är potentiellt skadlig? Du behöver ju inte säga att den är skadlig för just dig, bara att du reflekterat över det. Det kan ju med enkla medel göras lättare att välja nyktert, till exempel att den som bokar middag ser till att det alltid beställs alkoholfritt vin till bordet. Men framför allt-du tar ansvar för din hälsa, det ska ingen annan tvinga dig att låta bli. Det är också lätt att lura sig själv med anledningar om varför man måste ta vissa glas. Egentligen är nykterhet bara en big deal för den del av vår hjärna där beroendet sitter, men den är smart nog att försöka komma med mer acceptabla skäl till att få sin drog...

Dag 21

Tack snälla @Seklart och @Kennie för pepp! Jag tror inte att frågorna blir jättemånga om jag inte dricker men ändå några höjda ögonbryn, jag hakar själv upp mig på mitt jäkla velande fram och tillbaka kring drickande inför någorlunda öppen ridå (på jobbet). Kan jag inte bara bestämma mig och sen inte klanta till det!! Det är liksom mitt signum i resten av livet - just do it - men på detta område har det inte funkat hittills. Men precis som du skriver Kennie, hur farligt är det om nån förstår att det finns ett underliggande problem som jag försöker ta tag i. Jag har massa sympati för människor runt omkring mig med olika svårigheter och skulle själv inte döma nån hoppas jag. Och tack för att du påminner om att låtsasdrickandet är riskabelt. Exakt i såna situationer som jag plötsligt tänker ”skit samma, jag gör vad jag vill”.

☀️Nu lunch i solen!

@Annabell Känner igen det att det kan bli utvattnat med att man bestämt sig för att inte dricka. Jag har tidigare massor av gånger bestämt mig för att dricka mindre, men det höll aldrig länge. Hade ett uppehåll för 5 år sedan på tre månader, men smögdrack en gång per vecka, typ en halv flaska. Sen började jag dricka varje dag. Min man trodde inte riktigt på mig denna gång när jag sade att jag slutar för gott och har först nu riktigt börjat tro på det.

Vad var då skillnaden denna gång? Vet inte riktigt. På något sätt är det mitt mindset som är på ett annat sätt nu. Jag hatar de första 4-5 dagarna man slutar för de känns som en evighet och jobbigt med suget, att jag inte fixar att börja om gång på gång. Att jag själv började tappa tron på mig själv och att jag var ett fyllo, jag var dömd till det. Jag mådde så himla dåligt psykiskt med ångest och såg hur jag allt mer också började se ut som ett fyllo fysiskt. Plufsig, glåmig, hängiga trötta röda ögon, konstant lös mage. Kände mig deprimerad och livet grått. Hanterade alla motgångar med alkohol och mådde skit. Alltid på jobbet bakis och darrig. Skämdes. Trodde inte jag skulle kunna sluta dricka då det var min enda lindring. Anordnade mycket stoj där det fick drickas mycket och det tog aldrig slut. På senare tid orkade jag inte med detta heller och drog mig allt längre bort från sociala sammanhang och pandemin blev min fristad. Dricka och slippa träffa folk.

När jag slutade denna gång var det skitjobbigt 4 dagar, som vanligt men skillnaden var nog att jag började ta reda på fakta om hjärnan och belöningssystemet. Vilken oerhört stor roll det spelar i mitt drickande. Mitt belöningssystem var fucked up! Att min enda chans att komma ur är att inte dricka. Min enda chans till att må bra och inte bli det där fyllot som kommer att förstöra sitt liv. Ett liv som var på väg att gå utför, men inte riktigt gjort det än, men på god väg ditåt, till fyllegropen för gott. Det var då jag tog ett ”riktigt” beslut att sluta dricka. Jag vågade läsa och ta till mig fakta, vilket jag tidigare undvikit.

Skillnaden mot tidigare beslut var stor, mitt mindset ändrades. Det blev ett livsuppdrag, att bli fri från alkohol, fri från mina bojjor, fri från ångest, skuld och skam. Bli fri! Jag fick/har positiva bilder om att vara nykter och mådde allt bättre ju längre tid jag är nykter. Jag kunde då också börja ta tag i mitt ”bagage” som finns där inom mig och som många gånger lindrats med alkohol. Mitt självförtroende och min självkänsla har nog aldrig varit så bra som det är nu, jag står stabilt med fötterna på jorden och känner mig trygg och med noll sug på alkohol.

Så det finns nog en skillnad på vilja sluta och verkligen bestämma sig som Andrahalvlek skrev. Så var det för mig.

Hej @Varafrisk och alla ni andra. Jag är inne varje dag och läser, och nu tänker jag att det är lämpligt att ge ifrån mig ett livstecken eftersom mitt nick dök upp. Har levt över 9 månader nu utan mitt vin, och jag kan konstatera att det är precis såsom @Se klart påminde mig om att jag själv har skrivit. Och att @Sisyfos har helt rätt i att det där med att släppa taget, det kostar på för sådana som oss. Alla vi som har suddat ut oss själva och våra innersta behov för att vi trodde att vi kunde tillgodose alla andras behov. Det kan vi inte. Det är omvänt högmod. I mitt fall troligen grundat på rädsla att inte duga och/eller att inte bli omtyckt.

Alltså.

Nykterheten före allt. Före alla måsten. Före allt ansvar. Före all stolthet.
Annars hade jag aldrig klarat denna resa.
Nu vet jag att jag överlever den tunga ångest som dyker upp ibland genom att leva mig igenom den, inte genom att dricka mig igenom den. Det är ett helvete ibland, men det är värt det.
Mitt företag var mycket nära konkurs när jag bara klarade att ligga på soffan och andas mig genom dagarna.
En timme i taget.
Men nu orkar jag igen. Nykter. Stapplar sakta tillbaka. Ser ljuset. Inte varje dag, men oftare och oftare.
Stor kram till er alla, och en extra stor till dig som kämpar så hårt @Varafrisk

Hej! Igår läste jag igenom hela min tråd igen. Har inte gjort det tidigare. Vad smart man låter imellanåt. Och ändå måste man räkna om för att man ramlat dit igen. Jaja… det är många framgångsrika och smarta människor som har fallit för diverse droger och andra frestelser. Vi är bara människor,

Denna vecka har jag som sagt haft ont i ryggen så har inte kunnat träna så mycket. Vanligtvis tränar jag ungefär varannan dag och försöker även komma ut på lite annan rörelse också.
Men denna vecka har jag mer fokuserat på att vila. Och även så är jag inne i en period då jah tänker på att äta näringsrikt och balanserat för att bygga upp kroppen men även tappa fett. Och det tar TID kan jag lova. Att äta näringsrikt alltså. Egentligen hatar jag att laga mat (min man är den som gör det) men jag äter ofta någon sallad till lunch som jag gör själva , det är jag iallafall bra på. Och så handlar jag hem nyttiga saker såsom frukt o grönt och frön och nötter o sånt.

Är fortfarande, och har varit de senaste åren, på en självförbättrande resa. Att må bättre och hitta glädjen i livet efter många år av stress och depression och ångest. Men även det tar TID. Och man är väl aldrig ”komplett” som människa. Ett livslångt lärande vad man mår bra av och vad man vill uppnå.

Dag 28 🫶

Tack Rehacer, Vår2022, Se klart, Torn, Sisyfos och Varafrisk ❤️❤️❤️.

Jag dricker sällan själv (men det händer), men jag kastar mig in i sammanhang - eller skapar själv sammanhang - där det ska drickas och tjoas och ätas och pratas och sjungas, typ… Det är min fall-lucka. Att när jag inte riktigt fixar livet som det är, så finns det där så jäkla nära till hands… Jag hamnar i ett läge där jag vill byta press och oro mot pepp och bekymmersfritt. Och ingen annan tycker att det - eller att jag - är problematiskt. Däremot så vet alla jag umgås med om att JAG tycker att det är problematiskt att dricka för MIG! Och de stöttar/backar/peppar mig till hundra om/när jag säger ”jag dricker inte”. Men de tror nog inte riktigt på att jag menar det på allvar. Och de ser inte riktigt heller vad drickandet gör med mig (för det syns/märks inte vid själva drick-tillfällena).

Läste igår i Brandas tråd något som Andrahalvlek skrivit (2020): ”Men det är enorm skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att göra det. Är du där? Det är en process som tar olika lång tid för alla. En del är redo direkt.”

Att det är enorm skillnad… Jag börjar misstänka att det är något som glappar just där för mig. Har jag verkligen verkligen bestämt mig 🤔? Hur fasiken vet man det? Jag vet att jag vill leva mitt liv nykter! Jag vet att jag inte vill försöka dricka måttligt eller ibland. Jag tror att jag å ena sidan har bestämt mig så många gånger att min bestämdhet är urvattnad… men å andra sidan kanske jag aldrig bestämt mig på riktigt. Kanske bestämt mig för att sluta men inte bestämt mig för att aldrig börja igen…🤯? Tänk om det är så det är… Som du skriver Sisyfos, så kanske jag måste jobba mer med att ge mig själv bättre förutsättningar att hamna där jag vill vara.

De vassa ålarna är tillbaka i kroppen och hjärnan är ryckig och stressad. Ja Varafrisk och Rehacer 💕, vi försöker hjälpas åt ❤️!

Tack igen för det ni skriver! Det betyder och ger så mycket. Tröst, hopp och nya tankar ❤️❤️❤️

Tror din kurator har rätt. Superego är nog svaret. Kanske just det som gör det så svårt för såna som dig (och mig). En del alkoholister har just egofixeringen och behandlingen är väldigt jagcentrerad. När man har tillbringat mycket tid (kanske hela livet) med att tillgodose alla andras behov utom sina egna så är det knepigt att tänka om och ta hand om sig själv istället för att dricka bort ångest och andra. Men lite i taget VaraFrisk! Och kanske som SeKlart skriver DÅ är det stopp. Pyssla om dig med ett varmt bad som Torn istället. Vad som helst utom det där trista vinet. Du kommer att greja det här. Kramar

Vilka fina ord från Tofu Snusen, ta till dig dem.
Fattar att det är svårt att låta bli alkohol, samtidigt gör alkoholen precis det där med dig. Att du mår dåligt, grubblar blir deprimerad. Jäkla skitdryck! Men du kör på, söker hjälp och stöd! Du är som Tofu skriver Ascool.
Lycka till nu! Häll ut den där jäkla drycken! Den är inte värd dig!

@AnnaBell skrev ”Jag var less och otillfreds och tänkte ”skit samma”. Jag tror som Torn att det är bra att skriva ner, bena ut vad som händer, hur man mår etc när man väljer att dricka trots alla ambitioner. Ibland undrar jag om inte alkoholens negativa effekter blir 7 gånger värre när man dricker sällan. Ångestpåslaget som gör att det är lätt att fortsätta. Att stanna där i gropen.
Du har sjukt många chanser kvar AnnaBell. Vissa har den här lite buckligare resan, men det går att ha ambitionen varje gång att det här var den sista. Jag har skrivit det förr och jag tror att vi använder alkoholen för olika saker. Vissa rent rus, andra medicin av olika orsaker. Man behöver förstå lite var man finns själv i den här soppan. Visst handlar det om att bestämma sig inifrån och ut och stå fast vid beslutet, men om man inte är där handlar det kanske om att ge sig själv förutsättningar för att hamna där. Trött och less är triggervarning. Å så lite tendens att tänka ”skitsamma” på det. Jag känner igen mig i det. Ibland undrar jag om det där ”skitsamma” också har att göra med att jag inte har satt mig själv i första rummet på länge. Jag kör på trots att jag är för trött, barnen först. Alla andra först. Så lite tid att ta hand om sig själv. Vet inte om ni känner igen det AnnaBell, Rehacer, VaraFrisk… men jag tror att det har betydelse i valen man gör. Det är svårt att lära om och lätt att halka tillbaka när det blir för mycket, men omöjligt är det definitivt inte. Bara att styra upp snabbt igen och att jobba med sig själv. Sakta men säkert blir man säkrare och säkrare i förarsätet. Bromsar, parerar, styr upp snabbt. Det här grejar du. Det enda som inte finns på kartan är att ge upp. Kan inte komma på en enda anledning till att inte köra vidare över guppen.

@Sisyfos aaah jag kämpar på. efter järntabletten o mina dagliga vitamin tillskott från apoteket så hamna ja på banan igen. tog 8 dagar för o bli helt normal efter 3 dagars supande. sjukt. blir 2 veckor utan alkohol nu efter lördag. förr i tiden hade jag regelbundet veckodrickande. då drack man kanske 3 -4 ggr i veckan . de är sen början på 2021 som ja minskade ner de rejält och sen nu har de hänt en gång i månaden i typ 3 dagar. i oktober november 2021 kunde de hända 1 gång i månaden i typ 5 dagar i sträck. nu har de skett ibland 3 ibland bara 1 osv. men längre pauser emellan o mer träning. så de har ju på något sätt gått framåt. förut kändes de jobbigare o va nykter flera veckor eller en månad tex. de va som att man försökte. nu känns de inte jobbigt längre. utan kan mest ske när känslor börjar styra.eller om de kanske gått 1 månad. så jag måste på något sätt ha minskat ner ”begäret” liksom.

Druckit igen 😢 Blir så trött på mig själv. Slutar ju bara i ännu mer dåligt mående men suget att dricka är så jävla starkt. Bett soc om hjälp med få bo på stödboende en tid men ska ju utredas först så kan ta ett tag inan jag ev får de beviljat. Ligger tittar på lilla huset på prärien och försöker låta bli tänka men svårt. Mycket tankar just nu på livet som relationer, barn. Jag har aldrig haft en riktig relation, jag har inte ens någon gång i mitt liv haft sex frivilligt. Jag skulle bara vilja få uppleva hur de är arr vara kär, träffa någon ha sex. Men kommer väl aldrig få möjlighet till uppleva de. Och barn är de försent för kommit in i klimakteriet och även om de skulle gå så vill jag inte va en gammal mamma plus kan ju inte ta hand om mig själv ens. De känns så jävla sorgligt hela mitt liv är sorgligt.
Hade ochså viljat ha familj, barn. Så mycket saker jag aldrig fått uppleva som jag inte vet något om.

Hej Branda,
Vad skönt att du bryter drickandet igen. Kan du få någon stöttning i nykterheten, tex av din sambo? För mig hände det mycket när jag varit nykter över ett år. Jag slutade tycka att något saknades och började istället fokusera på allt det goda med nykterheten. Hur mycket bättre jag mår fysiskt och psykiskt, hur mycket mer närvarande jag är som förälder, hur mycket mer energi jag har. Hjärntvätta dig själv med de goda tankarna och ha tålamod!

Godkväll @varafrisk
Idag har jag tänkt extra på dig för jag jag satt en ny laddning dahlior ☀️ De växer som bara den- tänk om jag ska BLI den där blom-bonden i år 🌸 håll en tumme 🤞
Jag tycker du får så många kloka svar och inlägg och jag har sällan något nytt att komma med. Och idag läste jag båda inläggen här ovan och blev väldigt imponerad (och lite rörd) att det finns så mycket klokskap här. Up for grabs 💕
Minns du när @blenda skrev om sitt nykterhets-jobb och hennes behandlare hade sagt, typ: nykterheten är så viktig att den måste gå före allt. Jag har ofta tänkt på det. Det förstår man inte förrän efter lång tid- att det är STORA förändringar som tar kraft och energi. Tänk om du skulle byta njure. (Vet inget om det så jag hoppas jag inte skriver fel nu). Men jag gissar att du skulle vara hemma. Vila. Ta hand om dig. Förbereda dig. Och efteråt: vila, ta hand om dig. Det blev så tydligt när jag läste inläggen här idag.
Om du skulle se tillbaka på dig själv om två nyktra åt- så skulle du förstå.
Så, som @andrahalvlek alltid säger: Viktigast först- vara nykter. (En dag en stund en minut i taget)
ALLT annat kommer efter det.
Sätt ett datum. Inte ”hoppas jag klarar imorgon”
Utan: från den 25 april dricker jag inte.
Kanske?
Kram. 😍

Hej, vill också slå ett slag för glida-under-radarn-taktiken, det vill säga att inte säga något alls, bara fylla glaset med alkoholfritt och hålla dig till det. Se till att ta för dig av alkoholfritt direkt, så ingen sätter ett glas i handen på dig. Och är det bordsservering får du skylla på något om någon frågar. Sen kan jag tänka såhär, om någon nu skulle ana att du tackar nej för att du har svårt att dricka lagom, är det så farligt? Om någon skulle se ned på mig för att jag haft ett beroende och nu tar ansvar för det genom att avstå alkohol så är det inte en person vars åsikt jag skulle bry mig om. Hur ser du själv på andra personer som väljer bort alkohol? Att låtsasdricka eller bara ta en klunk tror jag är en riskabel taktik....