Senaste kommentarerna i forumet

Började gapskratta, en liten alkoholkostcirkel den var bra om man tar det rätt. 18 dagar inte illa och full
av energi härligt för dig.
Hade det varit ett för ett år sedan hade jag valt den där trekanten med ölen och exploren. Så såg min diet ut.
Nu äter jag allt och har bara gått upp 5kilo, när det var som värst 48 kilo.
Fått ett ohämmat häftig begär efter bakelse, sjukt, men bättre än A.
Idag inget första glas för mig
Konstnären

Mitt råd till dig, häll ut det vin du har kvar. Kanske svider i själen, men det där med att nu har jag
kvar till lördag. Jag tror att man skjuter det på framtiden. Inget illa menar jag, men jag gjorde ofta så
inte idag, sedan när morgondagen kom var det samma visa. Visst ju vad jag skulle gå igenom med abstinensen
och det var den jag var räddats för. Man lurar sig själv och det vet ju alla.
Du har ju din underbara hund som nog hellre vill gå promenader med matte på kvällen.
Jag tror på di lexi. Vet ju att du varit här mycket, stanna kvar.
Ha en fin dag
Konstnären

Håller med muränan, du har fått insikten och den och viljan är det som avgör om det ska gå bra. Utan viljan, ingen chans.
Skriv av dig mycket här glädje, sorg det har hjälpt mig till 100 procent. Och jag är fortfarande kvar efter 9 månader.
Jag säger inte orden aldrig mer, det blir för stort för mig men det är ju så det vet jag. Och jag gör det bara för min
egen skull inte för någon annan.
Nu har du tagit klivit ut här och det är fantastiskt bra tycker jag. Garanterar dig att du kommer att få stöttning här.
Så stanna kvar
Konstnären

Håller med Konstnären! Men det är ingen bra anledning att dricka för att man inte vill säga att man inte dricker, om du förstår vad jag menar? Om du inte vill säga något rakt ut, vilket inte jag heller gör än, så hitta på en anledning. Jag kör med att alkoholen verkar trigga igång min migrän och att jag prövar/ mår bättre utan just nu. Migrän kan bytas ut mot tex begynnande magsår också. Eller något annat. Använd inte andra som ursäkt för att dricka när du egentligen inte vill...

Kram till dig

Ja, vill man inte se all alkohol runt omkring sig och i alla annonser, då ska man bo på en öde ö. Kanske vore skönt.
I början var dom problemen nästan större för mig än att jag hade slutat. Tyckte jag kom på ett bra svar, nej, tack jag
har druckigt färdigt punkt slut. Visst blev det tyst men inga kommentarer. Jag har själv valt vilka jag har berättat för.
Finns ingen anledning att lämna ut sig till alla. Synd bara att många har en syn på det som man kan tro kommer från stenåldern.
Det är ju för sjutton en folksjukdom som kan drabba hög som låg. Jag har gjort en del s.k vänner besvikna för att jag slutat,
och det hemska är att det är sant. Lite kan du dricka med mig. Jag anser att det inteär många utanför detta forum som förstår
fullt ut.Stå på dig lilla Anna det är ditt liv och ingen annans. Det blir bara bekvämt för dom om du oxså dricker. Kanske har
dom själva problem, brukar vara så.
Kram
Konstnären

Måste man bo på en öde ö för att inte bli erbjuden alkohol? Det här är svårt. Nu hade jag bestämt mig för att inte dricka någon alkohol. Men jag verkar vara omgiven av folk som vill att jag dricker. Vi var inbjudna till grannarna litet spontant i går. Genast så står ett glas vin framför mig. Vad är det med Sverige och den svenska sommaren som gör att man ska dricka vin hela tiden? Naturligtvis vill jag träffa folk och vara social. Jag vill inte sticka ut och vara annorlunda och besvärlig.Jag vill inte tala om att jag har problem med alkoholen. Det är min ensak tycker jag. Men det här går inte längre. Vad säger man? Hur gör man? Nu är min alkoholfria vecka sabbad. Till helgen kommer barnen. Det är klart att de vill ha vin på fredag kväll. Det är ju helg! Jag blir galen. Maken häller upp åt mig fast jag talat om för honom att jag inte ska dricka så mycket. Snart ska vi på sommarfest. Då heter det. Va ska du köra nu igen?! Den här gången är det väl mannens tur. Du ska inte vara så snäll och mesig. Jag har inte lust att säga. Nej jag kör för jag är alkoholist. Jag vill inte ha en stämpel i pannan. Har ni hört: Hon är alkoholist. Men det går ju inte att fortsätta så här. Jag mår inte bra av att dricka och mår dåligt av att inte kunna säga NEJ TACK. Hur gör man?

Hej Eureka och välkommen hit! Du har fått en fantastisk insikt - att du inte ska dricka mer! Det kommer vara kämpigt, men du kommer må så mycket bättre. Ångesten kommer dessutom ge vika. Skriv av dig här och läs också andras trådar som hjälp.

Lycka till!!

Jag borde veta, jag är ju världsmästare på att sluta!
Med det menar jag att jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har slutat...
Samma sak som du beskriver har jag tampats med.

Har också haft planer på hur jag ska göra. På måndag, efter semestern, när ditten eller datten har ordnat sig.
Nu har det funkat i snart åtta månader, och denna gång hade jag ingen "plan". Var bara så trött på det att jag helt enkelt inte orkade hålla på längre.
Visste att det snart skulle gå riktigt åt h_lvete. Skilsmässa, rattfylla, påkommen på jobbet, något elände skulle garanterat inträffa.
Mådde helt enkelt både så psykiskt och fysiskt dåligt att det inte gick längre.

Så, om du känner samma sak som jag gjorde så är mitt tips att skippa din plan, häll ut skiten du har kvar och försök igen. Nu.
För en sak är i alla fall säker. Om du inte försöker igen kommer du garanterat inte att lyckas.
Tror på dig Lexi. Var aktiv här på forumet så länge det behövs, det hjälper.

//Buzzz

Jag är nog inte rätt person att ge dig råd egentligen med tanke på alla mina egna misslyckade försök. Du, liksom jag är ju "seniorer" och har trots stark vilja inte lyckats helt. Det enda jag vet är att om man lyckas "hålla emot" den första veckan blir det något lättare för varje dag. Efter en dryckesperiod brukar jag ha svår ångest i ca tre dagar och får ingenting ur händerna. Jag vill bara dra täcket över huvudet. Från fjärde dagen brukar kroppen någorlunda komma tillbaks och jag drabbas istället av en form av apati. Tankar kommer som; hur ska nu resten av mitt liv bli? Kommer jag aldrig "ha kul" igen? Kommer jag aldrig mer kunna känna mig avkopplad och få den där underbara kicken??

En anledning till att man så ofta faller tillbaks i sitt gamla beteende och har svårt att stå emot den första tiden är ju att det sitter en liten djävul någonstans i hjärnan som säger; "du har ju bara varit nykter några dagar så det spelar väl ingen roll om jag tar mig ett par glas ikväll. Jag kan ju lika gärna börja imorgon istället"... Och på den vägen fortsätter det hela och det blir inte lättare att hantera ju äldre man blir. Tankar jag brukar få är; har jag nu använt alkohol i hela mitt vuxna liv, sisådär en 35-40 år så spelar det ingen roll om jag dricker några dagar till....

Det är väl det "feltänket" vi helt enkelt måste fixa. Vi vet ju inte hur många år vi har kvar men det vore ju trevligt om man fick dö nykter. Skämt åsido, jag har just avverkat min fjärde nyktra dag och den här gången ska jag inte tillåta mig att skylla på någonting. Inte hur jag mår, om någon är dum, om jag är trött, stressad eller vill fira någonting. Det enda jag ska intala mig själv är att inte öppna korken eller öppna kranen.

Sköt om dig och kämpa på.
Tjalle

Inne på åttonde dagen men jag tjurar på iaf!
Springer en mil varje dag, ont ska med ont fördrivas eller hur var det...
Helt ärligt, kan det vara skadligt för kroppen, knoppen mår bra av det, det känner jag iaf!

Skönt att höra att du klarar antabusen så bra och utan biverkningar. Du låter verkligen hoppfull och det måste vara stärkande med den energi du känner. Jag är inte där du är just nu. Du, liksom jag, verkar vara beroende att vara i bra fysisk trim med mycket motion. Av olika anledningar har det varit dåligt med den varan för mig och min grundkondition är just nu kass. Jag vet att en förutsättning för att kunna lyckas är jag tar tag i den biten. Det hyperaktiva draget som du beskriver är mig på pricken. Jag har svårt att bara sitta och njuta av tillvaron. Måste ha en kick i någon form. Om jag nu inte kan få det med hjälp av alkoholen så får det bli i form av lättare löppass eller liknande. Det gör inte saken lättare att jag snusar och dricker stora mängder kaffe. Det ökar på hyperaktiviteten. Bra i och för sig när man ska stöka runt i trädgården och göra tio saker på en gång men med tröttheten som kommer på kvällen kommer också suget efter något avkopplande och de hägrande ölen, eller vad det nu kan vara.

Vet inte för vilken gång i ordningen men nu tar jag i alla fall rygg på dig och hoppas att vi kan stötta varann på detta utmärkta forum.

Allt gott
Tjalle

Två dagar, det var vad jag klarade sist. Varför ska det vara så j-a svårt att låta bli vinet? Inte blir livet roligare av alkohol, tvärtom, och ändå sitter jag där varenda kväll med vinboxen som enda sällskap. Har läst i flera trådar här hur en del starka människor klarar att låta bli alkoholen, trots att ni har en partner som fortsätter dricka och trots att det finns vin hemma. Jag beundrar er verkligen, jag klarar det ju inte trots att jag lever ensam (med min fina vovve) och inte behöver ha någon alkohol hemma.
Nu har jag börjat träna för en PT och det har fungerat jättebra i tre veckor. Men jag får ju inte tillräckligt resultat och självklart beror det på alkoholen. Men det har också fått mig att börja tänka i banorna igen att göra ännu ett försök att sluta med vinet. Jag vill ju verkligen vara fri från den hemska drogen som gör att jag varje kväll sitter där med mitt glas och tycks ha blivit allergisk mot alkohol på flera sätt, jag blir oftast illröd i ansiktet när jag dricker vin. I början var det bara av vissa sorter, men nu blir jag det av allt vin. Det gör ju att jag inte vill visa mig ute och alltså stannar jag inomhus på kvällen, trots fina sommarkvällar när jag helst skulle vilja sitta ute på altanen och njuta. Faaan, förlåt att jag svär men jag blir så arg på mig själv som inte kan "ta mig i kragen".
Som vanligt har jag en plan, hahaha. Men jag måste väl försöka ännu en gång. Har ju vin hemma som räcker fram till lördag och min plan är att inte köpa hem något mer. Nu vet jag att det är på eftermiddagarna framåt tretiden som suget kommer och det är då som jag ofta faller och åker in till stan och köper vin. Så i min plan ingår att jag vid den tiden ska gå härliga promenader utmed havet med min vackra vovve och samtidigt träna henne en del. Hon är 9 månader nu och helvild, så hon behöver mycket träning. Vilket hon inte får eftersom matte sitter med vinglaset istället.
Så snälla alla, hjälp mig nu med råd och en hel massa pepp så att jag klarar av det denna gången. Jag har ju gjort det förut och vet att jag kan.

Hej Fia!

Om du nu sagt upp dig så kanske du ska hoppa på raketforskningen i alla fall?
Skämt åsido, hur går det med "allt"??

Dina tankar på tjocka små människor är inte toktankar. Det finns ett sånt väldigt stort märkligt problem med alla ideal idag.
Ätstörningar hos tjejer är väldigt vanligt, träningshetsen har gått från hälsosam till ohälsosam. Jag om någon propagerar för träning och aktivitet. Använd den kropp du har, men ät sen rejält också. Ät vad du vill och skit i vad andra äter eller säger.
Hur skadat är det inte då var och varannan följer okända och kända människor på bloggar, Twitter och Facebook och de visar bilder på sin jävla mat de äter var och varannan sekund?
Sedan en rippad kropp som talar om att det är så här man ska se ut. De små och även vi stora har ju en tendens att vilja vara älskade, men det blir så lätt fel när budskapet är att man inte duger om man inte ser ut på ett visst sätt eller äter som kändisarna gör.
Jag vet ungdomar som spenderar massor av pengar på specialmat som helt enkelt är ren humbug. Det finns ingenting som bevisar att det är bra för dig, bara att det kostar skjortan.
Ät enligt den gamla kostcirkeln.
Kanske vi alkisar ska ta bilder på vår konsumtion av rusdrycker och lägga ut? Hur många gilla får man för 7 Pripps och 1 Explorer till lunch tro?

Hahaha! Sorry Fia men jag har så mycket energi och engagemang nu på min 18:e nyktra dag så jag bara måste kommentera det mesta.

Hoppas höra av dig Fia!
Fortsatt lycka till.
LP

Hur går det för dig?
Jag tänker på dig och undrar.
Mardrömmen har ett slut, var så säker. Även om det är svårt att se det just nu.

LP

Tack för du tittar in och skriver!
Jag har funderat över dig och undrat givetvis.
Känner ju igen mig i dig.
När det gäller Antabus så har jag tagit endast en brustablett och det kändes som att dricka mjöl utblandat i vatten.
Jag hade förväntat mig en äckelsmak och en kraftig reaktion på nåt vis. Ögonen som poppar ur skallen och magen som jämrar sig likt en blöt urvriden disktrasa, och huden som blir eldflammig och illaluktande av gaser som strömmar ur varenda hårsäck......Men det hände ju ingenting som jag kunde märka. Därför ifrågasatte jag effekten och var nästan lite road av att testa vad som skulle ske OM?
Men glöm det, jag litar på det.
Kanske det kommer nån reaktion efter ett längre bruk?

I vilket fall som helst så har jag ofta samma resonemang i mitt sinne som du Tjalle.
Jag tror samtidigt att både du o jag kan klara detta.

Själv är jag en hyperaktiv person i min hjärna och hjärta. Framför allt är det tankarna och mitt känslomässiga tillstånd som flödar över ibland.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med all energi och alla tankar därinne.
Men just nu är jag hyperglad och lycklig.
Har ett enormt sug efter god mat, choklad, sött och salt.

Sköt om dig Tjalle, jag följer din resa, var så säker.

Kram LP

Hoppas du mår bra. Lyckan kommer till dig och jag är glad att du nu har en nykter man. Det är du verkligen värd.
Ingen brytning på fronten här inte. Fattar inte att kroppen orkar. Ibland undrar jag om det är ett utdraget självmord.
Snacket gick igår att om han inte hade haft sin hund skulle han inte leva. Ja, ja tänkte jag, mycket snack men lite verkstad.
Flummigt jävla fyllesnack. Försökte sluta igår, gick ju inte sa han, svetten hade forsat på honom och darrningar tilltog undr
dagen. Så det blev lite självmedecinering som lindar in ångesten i bomull för bara några timmar. Jag har lappar framme till
psykakuten, öppenmottagningen som även har dropin tider. Alkoterapefterna där han gick en säger en gång.
Jag kan inget mer göra.Gör saker för mig själv och tillsammans med min syster min enda nyktra vän. Var även på möte igår och
det var mycket skratt och sorg.
Inget ska knäcka mig nu.
Kram och sköt om dig, tänk på dig själv
Konstnären

Alkoholtankarna är borta idag, just nu och tack för det. Blir glad att du tänker på mig. Läget är
inte bra blev ju ytterligare en dag i går. Snackade igen om att han måste söka hjälp. Han tar sig inte
ur det här själv som han så envist påstår. Jag måste komma till min punkt går snacket. Som åskådare tycker
jag den är passerad för länge sedan. Som tur är hittar jag på saker, jag har ju inga arbetstider mellan 8-5.
Utan jobbar ju på frilans, men piskan har jag på mig. Måste ju ha in pengar. Pengar finns, men inte i överflöd.
Hoppas iprenmannen hjälpte din rygg. Flytta är ett helvetets tungt. Hjälpte min syster för ett par månader sedan.
Prylar till ve och förbannelse. Upptäckte då att hon har samlarmani, tack gode gud är jag befriad från det.
Vet inte om det är en ersättning för alkohol. Hon är ju nykter sedan 16 år. Den gången var jag med henne på psykakuten.
Som stöd och hjälp. är Är nog därför vi är ganska tajt. Hon sa ju till mig många ggr. att jag skulle vara mer försiktig
med alkohol. Jag bara viftade bort det, skulle jag ha problem med alkohol, tyvärr fick hon rätt.
Jag vet inte vad jag ska göra åt situationen här hemma. Som jag skrivit innan är det stört omöjligt att hitta hyresrätter
i denna staden om man inte är någon högt uppsatt person. Ska hem till syrran under dagen för stöd och gråta lite men bara lite.
Man läser ju om människor som blir frälsta, hellre en frälst man än en onykter.
Det sista som överger mig är min humor, flinar ofta när jag inte ska, du vet som man gjorde när man 14.
Idag muränan inget första glas för oss.
Kram till dig
Konstnären

God morgon! Hur går det där hemma...? Tänker på dig! Kram

God morgon Konstnären! Hur är dagsformen idag? Det var ju lite mörkt igår. Hoppas det får vara bättre idag.

För egen del krasade det i ryggen imorse. För många flyttlådor... Insåg just att ryggont också varit en god anledning till att hälla upp ett glas vin. Men inte idag. Ipren för det bli.

Ha en fin dag! Kram

Hej Lill-Per och grattis till dina 17 dagar. Vi har ju följts åt här på forumet både när det gått bra och dåligt. Båda vet vi vilken mäktig fiende vi har att göra med. Jag har själv inte varit aktiv här på forumet på senare tid. För att göra en kort summering har det inte gått något vidare. Korta vita perioder, allt mellan 3-10 dagar har varvats med några dryckesdagar. En del värre än andra. Kul att höra att antabusen verkar fungera för dig. Själv mådde jag inte bra av antabusen. Fick ont i magen, hudrodnader, etc så jag slutade......

Är nu inne på min fjärde nyktra dag. För tusende gången vill jag bli kvitt eländet för gott. Jag följer gärna dig (och naturligtvis alla ni andra) på den gemensamma resan mot "frihet" och ett bättre värdigare liv. I natt blev det inte mycket sömn. Har vridit mig fram och tillbaka i sängen sedan halv tre men ingen har ju dött av för lite sömn. Det kommer säkert att bli bättre.

Jag vet inte hur många ursäkter jag haft för att inte sluta dricka helt; stressad på jobbet, deprimerad, behöver varva ner, fira något, sätta guldkant på tillvaron, var med i det sociala livet. Till slut är jag alltid tillbaka på ruta 1. Jag har alltid försökt knyta näven i byxfickan och gå vidare men det har aldrig varit en hållbar lösning. Jag hoppas och tror att jag blir ödmjukare med åren och måste nu inse att jag kan inte skylla på någonting i min tillvaro som rättfärdigar mitt drickande. Nu hänger det bara på mig och min inställning. Inga vita knogar längre utan endast helt och fullt acceptera att jag kan inte dricka..........

Ha en bra dag i det kalla sommarvädret
Tjalle

Tittar in på småtimmarna och vill bara dela med mig av mina senaste bravader.
Gick till vårdcentralen, sa rakt ut som det var. Alkoholproblem, måste få komma nu. Efter viss möda fick jag en tid.
Läkaren tackar mig för att jag kommit dit och att jag vågade ta steget! Inte många gör det, sa han.
Han var uppriktigt glad och han gav mig sån energi. Det kändes som det mest naturliga i världen.
Han skrev ut Antabus.
På apoteket kände jag en pinsam, besvärande känsla långsamt krypa på mig. Skam.
Ju längre tid det tog att få ner den där jävla burken i påsen desto mer som en pinsam förlorare kände jag mig. Märkligt nog kunde jag snabbt vända denna negativa spiral av tankar till att känna mig som en vinnare. Med ens då jag knallat ut från apoteket och satt mig på cykeln kändes allt så mycket lättare och jag kände mig som en pånyttfödd medelålders man i sina bästa år. Jag småsjöng och log för mig själv när jag rullade hemåt.
Väl hemma och burken placerats in i ett skåp i köket, på hyllan allra högst upp, längst in, så kände jag mig rätt trygg men tankarna snurrade ändå rätt mycket. Efter en vecka högst upp i skåpet och en inbjudan till stor fest, ikväll faktiskt, så började jag fundera över om det inte skulle vara en bra idé att börja med tabletterna efter denna fest.....
Tanken höll på att göra mig galen. En tidig morgon i förra veckan då katten väckt mig för att tigga mat så började tankarna snurra runt alkohol och fest så fort jag stigit upp från sängvärmen. Ångesten och känslan över att vakna bakfull och eländig ledde mig mot högsta hyllan och jag tog min första tablett där och då i samma veva som katten nyfiket tittade på mig och undrade vad jag höll på med och samtidigt jamade efter sin mat.
Det var i torsdags förra veckan och nu har jag gått in på min 17:e dag. Ska ta en tablett i veckan och det sköter jag själv utan övervakning från någon annan. Precis då jag själv känner att jag behöver.

Idag har jag alltså suttit i en lounge på en flygplats igen och väntat fyra timmar. Fri sprit, vin, öl och drinkar.
Inget sånt för mig, bara god mat och jobb på datorn. Tanken slog mig vid ett tillfälle om Antabus verkligen fungerar? Kanske det bara är placebo?
Jag tror inte det, och kommer inte heller testa.
För mig är det här en stor hjälp på vägen mot nya mål och nya vägar. Om jag inte kan dricka på grund av en liten brustablett som inte smakar något så säger jag bara tack för hjälpen!
Min hjärna ska programmeras om nu. All min energi ska läggas på annat än alkohol framöver.
Kära nån, energi det har jag massor!
Livet är just nu så bra och jag ser fram emot semester utan alkohol med familjen vid min sida.
Allt är mycket skört, men just nu i den sena timmen är jag lycklig över att återigen vara uppe på stigen och snart ute på den gröna vackra ängen igen. Jag vill inte vara rädd längre. Jag vill vara trygg och levande.
Jag tror jag är på väg.
Kram till er alla som kämpar därute.
LP

Du ska självklart följa din egen magkänsla! Lägg inte alltför stor vikt vid mina råd angående er stuga, jag inser att jag talar ur eget perspektiv och med en önskan att hjälpa. Jag respekterar dig och den resa du har gjort och gör och jag är övertygad om att du själv vet vad som är bäst för dig.
Jag önskar också att jag kunde ge dig en fristad under tiden som din man fortsätter att dricka. Skönt att du är så företagsam och att du har din hund!
Jag känner igen känslan av trötthet och tomhet, utmattning, både fysiskt och psykiskt.
Den dagen, som rimligtvis borde vara nära nu, när det vänder för din man och han till slut tar tag i sitt missbruk kommer förmodligen att vara en omställning även för dig.
Precis som du skriver så är det då utrymme finns för att bearbeta för att sedan kunna gå vidare. Medan dom dricker hinner och orkar man inte bearbeta så mycket, man har fullt upp med att hålla näsan ovanför vattenytan!
Jag känner för egen del att jag har en hel del triggers att jobba bort också, jag tror att det är kopplat till bristen på förtroende så tiden måste nog ingå som en viktig komponent i mitt läkande.
Sen är det ovant med närvaron, den mentala närvaron. Jag upptäcker att jag har levt ett väldigt ensamt vuxen liv ett tag och att jag har blivit van att ha all planering i min egen hjärna. Jag har stängt av maken i stor utsträckning.
Nu ska allt börja fungera igen i gemenskap och det är nog inte så bara...
Det blir lite som en ny relation som startar och ska byggas upp fast med många skador och sår.
Jag hyser dock stort hopp om att vi båda ska komma ur detta starkare och visare tillsammans med våra makar! Jag lägger också stor tillit till vägledningen i 12 - stegs programmet! Med hjälp av dom får jag verktyg till att hantera mina egna reaktioner och agerande samt hjälp att sortera det jag behöver bearbeta.
Jag hoppas det snart är över hemma hos dig och att maken når botten och vaknar upp!
Du besitter en makalös styrka som står upprätt i allt detta och som trots det sätter ljus på din egen tillvaro.
Stor varm kram!

Hej! Kikar in för att säga hej och undrar hur du mår och hur det går för dig? Kram

Fan va skönt JmT. Du är förbi första puckeln.

Härlig inställning!! :-)