Senaste kommentarerna i forumet

Nu har ni alla här på forumet gett mig samma råd. Prata med mannen. OK. det är ett måste och ska ske i dag. Det är ju helt dumt att förstöra sitt eget liv för att vara någon annan till lags! Tack för att ni finns och stöttar mig. Det är helt ovärderligt. Man kan inte se sina egna problem helt klart även om det är helt uppenbart hur man ska göra. Jag är bra på att ge andra råd. Men när det kommer till mig själv så vet jag inte vad jag ska göra. När jag växte upp så lärde jag mig att vara till lags, annars blev pappa och mamma ledsna. Det sitter väldigt djupt tror jag. Hela livet har jag försökt att vara till lags. Det får det vara slut på nu. Nu ska jag ta hand om mig själv! Det är ju för sjutton var och ens skyldighet.

Tack för din kommentar. Tror mamma förlåtit mig i sin himmel, men jag har haft svårt att förlåta mig själv.
Ja, alltid denna flykt man höll på med. På med skyddslapparna och dra vidare. Känsliga saker kunde man inte hantera.
Flaskan var viktigare än allt annat.
Sant Adde att nu har möjligheten att själv påverka mitt liv. Är så lycklig över min nykterhet, tacksam.
Strongt av dig att varit nykter så länge och verkar trivas förträffligt med det. Drygt nio månader har gått för mig.
Ska inte sticka under stol och påstå att det varit lätt. Men nu känns det stabilt.
Tack än en gång
Konstnären

Tack för hälsning. Ja du när är vi snart framme vid kronjuvelen men det känns lugnt. Första
nyktra midsommarafton sedan jag var femton år tror jag och det var ju ett tag sedan. Då gick man
igång på något glas slibbig likör kommer jag ihåg den hette Apricot brandy. Tvi känner sockersmaken.
Hade lite världsliga problem i veckan och tänkte hur ska jag hantera detta nu när jag inga flyktvägar har.
Blev så vemodig och tyckte bara lite synd om mig själv som fick klara det nykter. Vad lätt jag hade för att
fly in dimman när det var något jobbigt. Jag tror att mamma förlåtit mig i sin himmel.
Tankarna och gojan har inte varit här på någon vecka och det är underbart, jag har ju skiten mitt framför
näsan men icke att jag blir sugen. Bra det konstnären. Gagarin är kvar i dyn, men igår tog han upp det själv
igen och sa att han måste lägga av. Men viljan var finns den. Påstår att ha måste drick till sin egen botten.
Botten upp svarade jag lite frusterat.
Har du det bra, och det flyter väl på med nykterheten. Har inte provat veteöl men det ska bli till midsommar.
Idag måste jag disiplinera mig och jobba hårt så man äta bakelser, middagar, frukost och betala hyran.
Solsken till dig pelle
Konstnären

Tack för dina värmande ord. Visst betyder det mycket att vi har varandra, speciellt när situationen är lika.
Ja, du mannen har inte kommit till insikt ännu. Undrar vad som ska hända för att få honom att vakna upp. Måste
jag gå frågar jag mig själv varje dag. Samtidigt känns det som om jag sänker honom mera med det. Kanske ett tecken
på medberoende. Ja, jag älskar honom när han är nykter, men inte när han dricker. Känns så klurigt allting känns som
jag står med en fot i och en utanför. Tänker och grunnar varje dag, men samtidigt känner jag mig stark i mitt egna beslut.
Får jag fråga dig om du var ifrån din man länge. Tänker att det kanske är den rätta vägen att gå. Svårt, svårt att lämna
efter 14 år. Kanske lite rädd för ensamheten.
Idag moln på våran himmel men jag har solsken trots allt
Ha en fin dag
Konstnären

Vet inte om jag har ork och kraft att gå på medberoendemöte. Just nu tänker jag som så, jag har ju själv
slutat, varför ska jag lägga mina krafter på att sitta där om det visar sig att jag inte vill vara kvar här.
Just nu velar jag hit och dit. Kanske jag tänker fel, vet ej. Men du verkar få sinnesro av det, gott till dig.
Personligen tycker jag att så länge inte mannen vill för det måste handla om det. Då vill jag springa hans ärende.
Han är ju så medveten att det är A som har tagit honom i besittning. Men därifrån och ta till hjälp är klivet
tydligen enormt för honom. I går tog vinet slut då gick han till en vän och lånade som förmodligen ska ställas
tillbaka idag. Tycker det är skönt att ha dig här inne och bolla med. Vi känner ju inte varandra vet inte var den
andra bor, men ända känns det som vänskap.
Själv tuffar jag på och idag måste jag jobba hårt.
Fin dag till dig kastellen
Konstnären

Har gått regelbundet på AA möten nu i ca tre veckor, 3 ggr i veckan. Har en sponsor och en grupp där jag känner mig trygg. Mina besök här har blivit färre. Jag var så rädd att hamna i en sekt eller något där påtvingas en gud. Så fel jag hade. Min väg fortsätter bland människor. Precis som mitt mål var, att vända mig utåt, istället för att skåda inåt hela tiden. Det känns faktiskt riktigt bra. Jag har känt mig glad och känner att styrkan återvänder, men det kommer att ta tid. Jag är tacksam för att jag hittade dit. Tacksam över all hjälp och stöttning jag får. Tacksam över alla som vill hjälpa till helt förbehållslöst. Tack för att jag får vara nykter ännu en dag.

God natt där ute!

Varit på ett möte ikväll igen, ovärderligt är det att kunna möta människor i samma eller liknande situation, precis som det här forumet!
Sinnesro finns inom räckhåll såna här kvällar, ovärderligt även det!
Ha en bra kväll allihopa!

och nog är det alltid den som är mest destruktiv som får eller tar kommandot. Alltid likadant.
Vi andra mesar på och tycker att det är väl ok då fast det inte är det. Men man vill inte ha bråk utan det är lättare att ta ett glas och ett till för att slippa bli arg och sur. Vem vill tjafsa om alkohol varenda helg, lättare att bara flyta med. Det gjorde du förbannat bra Gitanni som slängde ut din suput! Man vill ju inte framstå som torr jävla surkärring och få helgen förstörd men nog bode man kunna stå på sig bättre. Jag är glad att vi iaf ofta har haft alkoholfria helger och månader men trodde inte då heller att min man skulle bli fullblodsalkis. Nu är det försent att ändra sitt beteende, nu finns bara helnykter eller aspackad för hans del och det gör ju mitt liv mycket ljusare,lättare och friare. För jag har aldrig gillat att supa och bli full, det ger mig ångest. Jag tycker om att dricka ett par glas och bli lite avslappnad men inget mer. Nu kan det äntligen bli så igen...om han bestämmer sig för att vara helnykter.
Jag håller på dig Lilla Anna, det kommer gå bra! Stå på dig, det är ditt liv! Du är värd att få leva precis som du vill!
Kram

Tack Muränan. Ja det kändes skönt att vakna nykter imorse! God frukost, nyhetsmorgon och lite solande på gården. Ikväll blir det grillning i parken. Blir inte svårt då inget systembolag är öppet... Jag är så fast besluten nu har inte känt så här innan..
Jo de är mina bästa vänner och jag reser till Bali med dem om 2 månader. Vill inte säga för mycket än. Har redan sagt sååå många gånger att jag inte ska dricka mer. De känner mig så bra. Vill först starta med att inte dricka några gånger. Nästa gång blir på fredag, midsommarafton.
Ja tillsvidare är bra..

Hoppas du har en skön söndag! KRAM

Du låter stark lilla Anna :) Jag tror att det är bra att du bestämt dig för att prata med gubben och just det du säger med att han nog vill att du också ska dricka stämmer nog. Jag var tillsammans med en kille några år. Vi bodde långt ifrån varandra och träffades på helgerna ibland. När vi träffades så blev det alltid en fyllefest och en herrans massa sex. Allt planerades kring detta. En dag sa jag att jag ville att vi skulle prova en helg helt utan alkohol. Det var helt otänkbart för honom och efter ett par försök bröt jag med honom, utan att tala om att jag trodde jag hade problem. Jag visste att om han inte var med på en helg utan alkohol så skulle vi aldrig lyckas. Detta var strax innan jag blev nykter första gången. Senare har vi pratat om alkohol, jag har fortfarande inte talat om att jag är alkoholist men han erkänner att han dricker för mycket men gör inget åt det trots att han idag tror att jag är helnykterist. Han försöker fortfarande komma tillbaka men jag har stängt dörren och det är jag tacksam för idag, jag hade aldrig klarat av att bli nykter tillsammans med honom. Nu säger jag inte att du ska "stänga dörren" men tänk på dig själv i första hand och vad som är bra för DIG. <3

Förvånansvärt gott. Trodde det skulle smaka saft men var en mer mogen smak. För en gångs skull så smakade jag på vinet istället för att stjälpa i mig det och fylla på nästa glas... Drack långsamt. Ja, man får ett annat beteende när man är nykter.

Veckorna rasar iväg i snabb takt medan helgerna tenderar att gå långsammare.Veckan har flutit på fint. I det inräknar jag även sug och ångest som ter sig vara en del av vardagen. I mitt fall betyder inte nykterheten att jag går omkring på rosa moln, tvärtom är det ett hårt jobb som måste göras varje dag. Tack och lov finns det stunder av ljus. Nyckeln för mig är verkligen den klassiska: en dag i taget.

Har under dessa 6 veckor inte utsatt mig för miljöer med alkohol och det har varit skönt. Börjar känna mig mogen att snart skriva i andra trådar tror jag.

Hang in there

Hemma hos oss ser vi aldrig sprit flaskor längre, på sin höjd starköl i kylen. Här hemma märker vi att maken dricker på hans beteende, att han luktar stark sprit lång väg samt en och annan tom halvliters ramlösa petflaska som det luktar vodka ur...
Jag undrar hur man är funtad när man konstant smyg dricker och hur man tänker när man sitter där och häller över sin sprit i petflaskor för att sedan dricka den i smyg?! Inser man verkligen inte att man är alkoholist då och att man behöver hjälp? Eller kan verkligen förnekelsen vara så stark?
Även min make har länge nu hävdat att han håller på och har förändrat sina alkohol vanor, men jag vet fortfarande inte på vilket sätt han har gjort det och han kan inte heller själv redogöra hur... Han kan inte heller uppge någon plan eller strategi, inte heller något mål... Summa summarum han fortsätter att ljuga för sig själv och sin omgivning, han vill inte sluta med fyllet!
Vad är då motsatsen? Om man inte vill sluta med fyllet, vill man då fortsätta att vara alkoholist? Är det ett medvetet beslut?
-få se nu, efter noga övervägande har jag beslutat mig för att vara aktiv alkoholist, livet är så mycket bättre när man super!?
Ofattbart!
Mt du har helt rätt i att det är Ovärderligt med följeslagare på detta forum! Stödet och den anonyma vänskapen är livsviktig och upplevelserna skulle vara så mycket svårare att sortera utan er alla!
Tack för att ni finns här, att ni bryr er om och att ni orkar läsa och skriva på min tråd!
Med er hjälp och stöd kommer jag framåt, sakta sakta.
Kram

på bemärkelsedagen! Firade med god mat och ett gott vitt alkoholfritt vin och NA-öl. Vaknade pigg och utsövd, och ska strax dra på mig träningskläder och springa 1 mil. Känns helt ok.
Dippen har lagt sig igen, känns ok med livet. Känner en ny stabilitetskänsla när det gäller alkoholen, inget sug alls, eller knappt ens tankar. Har ändå varit mycket tillfällen nu med alkohol inblandat, men det går mycket bra med alkoholfritt. Har också valt bort/tackat nej till ett par evenemang där alkoholen kommer att flöda, inte för frestelsens skull, utan för att det skulle inte ge mig något positivt tillbaka.
Ska ha en semestervecka nu, och sen jobba på annan ort, ska bli roligt. Miljöombyte, både fysiskt och psykiskt. Och jobbet kommer att kräva sitt, så det blir inga tillfällen att frestas att tulla på nykterheten. Och som det känns nu, finns det inget i vindrickandet som skulle kunna överväga känslan av nykterhet och närvaro i stunden.
Kort sagt, life is good... :-)

/m

Gitanni, Konstnären, Suzy Q och Muränan! Tack för era svar som alla säger samma sak, att jag måste prata klartext med gubben. Jo visst är det så och det har jag försökt. Men det är nog så att han helst inte vill att jag slutar att dricka helt, för då får han ju inte sällskap. Det legitimerar hans eget drickande om jag är med på tåget. Det är så himla skönt att det här forumet finns! Går man bara omkring och tänker själv så får man inte samma insikt. Till slut går allt bara runt i huvudet och man ser inte problemet klart. Jag känner definitivt att jag är på rätt väg nu. De sista veckorna har det faktiskt varit fler dagar utan alkohol än med. Det känns väldigt bra. I går var vi på fest och jag körde hem. Det var inte ett dugg svårt att dricka alkoholfritt hela kvällen, tvärt om. Jag hade större behållning av kvällen och visste exakt vad jag hade sagt.Dessutom vaknar jag nu på morgonen och mår så bra. Det känns som om polletten har ramlat ned här. Jag har alltid varit mer mån om att alla i min omgivning ska må bra, än att ta hand om mig själv. Mår jag inte bra av att dricka alkohol ska jag respektera mig själv så mycket att jag sätter mitt eget välbefinnande först. Tycker maken att jag är tråkig som inte dricker med honom så är det hans problem och inte mitt. I mitt förra äktenskap var det saker som jag fick göra för mannen som jag inte mådde så bra av. Jag ser ett mönster här.När jag skilde mig så sa jag. Aldrig mer att jag låter en annan människa styra mitt liv. Men nu håller jag på att göra samma sak igen! Nej, nu räcker det. Hädanefter ska jag leva mitt liv som det är bra för mig. Inte som det är bra för mannen, barnen, hunden eller bästa väninnan. Det kanske inte blir så behagligt alla gånger för alla vet ju att jag sätter mig själv och mina behov sist. Men det är dags nu.

och skickar en hälsning till er alla som stöttar varandra så fint! Genom mina år här har jag sett och själv upplevt hur mycket det betyder att få den där personliga klangen i inläggen och ni är många som når fram till varandra nu. Var och en måste gå sin egen väg i sin egen takt men att ha följeslagare är ovärderligt. Följeslagare som vet från sin egen insida vad det handlar om. Jag har mött många här som upphört med eget missbruk för att sedan upptäcka sitt eget medberoende, en dubbel frigörelseresa. Ni är ovärderliga för varandra och jag önskar er all styrka i världen för att ni alla ska hitta den egna vägen till ett gott och värdigt liv. Kramar, kramar / mt

Jag vet varken ut eller in, har försökt att få min man intresserad av detta forum. Kommentaren blir
vad bra dom skriver, det kan inte jag. Det är en löjlig ursäkt för att inte vilja. Måste bestämma
mig för hur jag ska göra. Man kanske har 20 år kvar att leva det vet ju ingen. Men ändå vill jag inte
jobba som vårdare som jag gör nu. Även om jag inte vill, blir jag kontrollerande. Luktar mig till när
han ljuger för mig. Skulle ut med hunden i fredags kväll sista rundan. Visst innan att nu går han och tar
en öl och en whiskey. Lite nonchalat kastade han ur sig när han kom hem, du jag gick och tog en öl.
Jag visste det sa jag innan du själv visste. Man känner vittringen i luften så ljuga kan han inte för mig.
Jag tror att det beror på att jag själv varit djupt nere. Du vet en alkoholist kan aldrig lura en annan alkoholist.
Vet inte hur han ska bli av brytningsfasen. Annars blir det väl två fot under jorden. Jag kan inget göra.
Men jag kan agera vad gäller mitt eget liv.
Styrka till dig vännen
Konstnären

Är med dig, det är ju så likt mitt liv just nu. Fast jag har ju inga barn kvar i boet. Kan säga dig att det brast
för mig i går kväll. Tycker jag lyckats med att hålla mig kall och frånvarande. Men icke. Precis som du tänker
jag att A har gjort honom till en mycket liten människa. Ingen att luta sig emot längre, ingen som stöttar i min
egen nykterhet. Vart tog min starka man vägen, han som alltid sa det ordnar vi tillsammans. Han är borta och i stället
har det kommit hit en egoistisk människa. Han började dricka 21 maj med några starkcider, sedan har det eskalerat dag för
dag. Trots det påstår han att han håller på med nedtrappning. Skulle gå ner och hämta posten i fredags i vårt postfack,
och vad hittar jag längst in 2 l vin. Ibland kan jag inte låta bli att gapskratta hur uppfinningsrik man var även i sitt
egna. Ärligt, vet jag inte vad mina känslor tagit vägen, det enda jag vill ha tillbaka är den nyktra mannen.
Tror inte det blir så, en sak vet jag, jag behöver lugn och ro. Hade svårt att sova fick ta en insomningstablett.
Så vad väntar jag på. En förändring. Nej, ärligt. Förstår inte att han kan stå på två ben med detta intag.
Näst intill omöjligt att hitta ett krypin för sig själv i denna staden. En liten etta där oron inte finns mer.
Känner även igen det där när man är borta att det ska hända något. Jag har i alla fall fått en motståndare som är
oövervinnerlig.
Men idag ska bli en underbar dag för mig och vovven och min kära syster. Ska packa en fikakorg och åka till hundbadet.
Skickar dig tusen styrkekramar kastellen
Jag är med dig i tanken
Konstnären

Kära fina Kastellen!

Du är inte ensam! Vi alla finns här och tänker på dig och hejar på dig! Det du går igenom nu är obegripligt tufft för dig, men du kommer klara det. Det kanske är läge för ett al-non-besök också, för att orka vidare. Jag hoppas att han snart fattar att för varje gång han gör så här, så försvinner en liten bit av kärleken och snart finns inget kvar. Då kan han stå där och ångra sig.

Vet inte vad jag ska säga, men du ska inte behöva ha det så här. ♡ Skickar styrkekramar i mängder och tänker på dig! ♡

Tack PP för peppning! :-) Jodå, jag kravlar fram då och då ;-)

Vad coolt att säga det rakt ut - "Jag dricker inte alkohol". Man får väl börja med att säga det till främmande personer - för att öva liksom ;-) Hmmm... kan just tänka mig att frun i båten gärna hade bytt ut dig mot sin man i det läget!

Intressant det där med "betalning" för ett och annat handtag! Det är verkligen så att man ofta betalar i dricka. Har gjort det flera gånger, men fick faktiskt en tankeställare i höstas. En hantverkare som jobbat en del hos oss hade precis avslutat sitt arbete. Han fick visserligen betalt på faktura, men vi vill tacka lite extra, vilket vi brukar. Normalt får han en flaska whisky, enligt önskemål. Nu är det så att vi fått veta på omvägar att han har ganska omfattande alkoholproblem. Plötsligt inser vi att vi inte har en aning om vad man då ger bort till en man i 50-års åldern som "har allt" och inte har några uttalade intressen. Språkkurs i spanska...? Det slutade med att det blev en extra peng.

Men för att komma till poängen. Vad "normalt" det är att ge bort vin/sprit/champagne osv. Jag har tex inte gett bort en blomma när man dykt upp till middagar under de senaste tio åren. Det är alltid en flaska som gäller. Men som man känner sig själv, känner man andra...

Ha en fin söndag!

Fantastisk att du klarade av Köpenhamnsresan! Bra gjort! Jag vet inte riktigt hur jag hade klarat det...

Hur nära står du de här tjejerna? Är det typ bästis-nivå? Om det är väldigt nära OCH att de vet att du inte kan dricka utan att däcka OCH att du vill (har!) slutat - kanske du skulle våga dig på att prata med dem? Om det är riktiga vänner, så kommer de att stötta dig. Eller hur? Då kanske de tänker efter och kan hjälpa dig att inte hamna i frestande situationer? Du behöver ju inte säga allt, om du inte vill, men tillräckligt för att få stöd?

Förstår vad du menar med att inte kunna säga aldrig mer. Jag har inledningsvis tänkt att jag inte dricker "tillsvidare". Det kan hjälpa.

Bra jobbat i alla fall. Och vi alla har gjort så mycket dumt på fyllan...

KRAM

..men kom inte på något alkoholrelaterat.

Satt och funderade lite, i vår familj är det precis tvärsom, här är det frugan som kollar på fotbollen och dricker alkoholen.
Jag är varken intresserad av sport eller alkoholen (längre), den uppochnervända familjen känns det som.
Är jag då en kärring?, nejdå jag är bara en stolt nykterist och helt ointresserad av sporten, jag har andra kvalitéer vilka gör mig unik på sitt sätt,
Och kan vara en intressant personlighet för den som är intresserad av en icke manlig stereotyp.

Tänker på en kollega som är ornitolog och därmed fågelskådare, men hur kul är det att glutta på pippisar egentligen?
Så tänkte jag för dryga 25 år sedan, idag surrar jag fågelarter med honom minst en gång i veckan, senast en havsörn som flög över stugan förra helgen.
Dissar jag honom för hans intressen idag, nej knappast, han är en stor kunskapsbank och en duktig inspiratör.
Idag avundas jag honom att han har ett sådant gediget intresse, och att han inte lyssnade på mig för 25 år sedan, jag hade fel och erkänner det utan skrupler.

Människor som inte lyssnar på andra och låter sina intressen gå före allt annat får all min respekt, att våga sticka ut oavsett vad. Att stå på sig.

Själv är jag idag i stort sett likadan med mitt antidrickande, jag står för det jag tror på, och jag tror inte längre på alkoholen.
Jag har inte varit en god förespråkare av nykterheten tidigare i mitt liv, tvärsom var jag en ivrig pådrivare av att legalisera alkoholen helt.
Idag förstår jag varför vi har ett systembolag,varför vi har åldersgränser och en allmän restriktiv hållning till alkoholen.
Det räcker med att bara gå ut på byn en vanligt sommarhelgkväll, det skrålas och skriks på gator och torg, aggressivitet och slagsmål, meningsskiljaktigheter utan någon direkt grund, svartsjuka och grälsjuka, taktlösa raggningsförsök, sönderslagna rutor och flaskor, polisbilar med blåljus och ambulanser med folk som har slagits eller slagit sig, spyor på trottoarer och bussar, borttappade plånböcker betalkort och mobiler, bråk om pengar och krognotor.
Raglande fyllskallar som snubblar över trottoarkanten, håller sig stadigare i taxistolpar, tappat sina skor och med rödvinsfläckar på sina kläder.
Det var vad jag hann att upptäcka när jag stod med bilen och väntade på dottern igår natt utanför krogen i tio korta minuter.
Så mycket elände klockan tre på natten, varför vill man överhuvudtaget återuppleva ett sådant kapitalt nederlag igen?
Jo det fanns lite glädje också, några hysteriska skratt från några yngre kvinnor, men de kändes inte äkta på något sätt, fyllrökande och flamsiga stod de och tjattrade utanför ingången på nöjesstället , och då tänkte jag, om det inte känns äkta skrattet alltså, så ljuger ju alkoholen ännu en gång.
Så sent på natten ser åtminstone jag bara nackdelar med vad alkoholen ställer till med, inget kändes positivt med den upplevelsen.
Eller så är det väl så, att vi svenskar inte kan i allmänhet kontrollera vårat drickande alls, i stort sett.
Vågar inte påstå att det inte finns i andra länder, men i mina ögon så har vi svenskar det svårt att sluta i tid.
Vi överkonsumerar alkoholen tills vi inte kan hantera varken den eller oss själva, och får det fortsätta helg efter helg så har vi snart sjösatt vår egna alkoholisms.

Låter jag dyster i min analys?, men det känns som den är närmare verkligheten än det motsatta.
Är glad att jag inte längre kan falla in i den kategorin, utan har valet att själv kunna avgöra när festen inte blir rolig längre, och lämnar den kvar till proffsen.
Jag kan ta det bästa ur festen och ändå få behållning av dagen efter, har alla fördelar kvar så länge jag inte tar der första glaset med felaktigt innehåll.

Oj, det blev många rader ändå fast jag inte hade något speciellt att prata om alkoholen med...

Mår bra för att jag fortfarande har ett ett val, med alkoholen har jag inga kvar.

Berra

Jag läser runt här i trådarna och fastnar på en som tillbringat natten i en fyllecell. Det har jag med gjort. Från att ha varit med mitt ex på ett av de flashigaste ställen i stan och druckit champagne till att vakna upp i en mardröm och tro att man är inlåst i en källare och kommer att bli mördad och bara kan banka på dörren och kissa i hörnet. Det är fan det vidrigaste jag varit med om i mitt liv. Detta var 3 år sen. Och ändå slutade jag inte dricka. Jag förtränger upplevelen men när jag läser om det nä fy fan. Då KAN MAN inte kontrollera sitt drickande inte då inte nu, aldrig.

Godkväll vänner,
Hemma från en trevlig dag i Köpenhamn. Bor ju bara en stund därifrån så dagsutflykt räcker. Käkade lunch det blev goda wraps på mitt favvoställe i Christianshavn. Färskpressad apelsingjuice. Vännerna tog öl, det gillar inte jag. Strosade runt i parker och på stan. Det blev några öl och cider för tjejerna men inget för mig. Vatten och cola light. Hade inga problem idag. Idag ja. Men kan inte tänka längre fram. Aldrig aldrig mer. Tjejerna pratade om drinkkväll. Det vet hur jag blir efter mitt drickande. Jag berättar inget för dem. Har sagt det för många gånger förr. De vet att jag helt tappar kontrollen. Ett glas är lika med drick tills allt tar slut eller jag däckar. VILL INTE det mer. En dag i taget. Nu sett sista delen av säsong 2 orange is the new black. Katten är vid sidan av mig. Hunden är hos mamma. Ingen man, men det beror ju på hur jag varit ute... Oattraktivt är det. Ingen man som vill ha det. Hur har er lördagskväll gått?

KRAM och godnatt

göra resan tillsammans med dig? Fattar inte? Vill han leva ensam utan dig eller fattar han inte att du menar allvar?
Tycker det är så oerhört tragiskt. Älskar du honom fortfarande så är det ju fruktansvärt. Blir så ledsen att tänka att någon inte vill välja kärleken.

Kram och lycka till med ditt liv iaf och så håller jag tummarna för att han ska vakna och inse vad du betyder för honom.
Nu väntar vi på england-italienmatchen. Och min gubbe är äntligen nykter igen och lovar lovar att aldrig mer.