Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar! Jag förstår precis din känsla av att känna dig sviken! Vi har genom åren gjort många överenskommelser beträffande alkoholen, även angående hans alkohol vanor efter att jag valt att bli nykter. Varenda överenskommelse har han brutit finns alltid en förmildrande och självklar omständighet för att kunna dricka...
Min man har tyvärr inte ens perioder utan jag väntar, gruvar mig och är dagligen orolig för om han tänker dricka just idag...
Så fort det är helg, röd dag eller annan tillställning är det liksom självklart att han förmodligen väljer att dricka "några öl". Oftast vill han inte lämna klara besked i förväg utan glider på frågan i form av att vi fårse vad han känner för vilket inte på något sätt minskar min oro!
Ibland tänker jag på vad jag känner för då? Spelar det verkligen ingen roll att jag inte vill något hellre än att umgås med min make när han är nykter? Spelar det ingen roll att oron tar så stor plats att när han väl är nykter så vet jag inte hur jag ska förhålla mig till honom? Vem är han och vilka är vi, som äkta makar? Är vi ens vänner längre? Jag förstår inte hans val, trots att jag nyligen gjort samma val som honom. Jag upplever inte att han bryr sig om mig längre, jag spelar liksom ingen roll, åtminstone ingen viktig roll. Däremot vill han gärna ligga med mig eftersom, som han säger, han fortfarande tycker att jag är snygg och han tänder på mig. Att sådana uttalanden får mig att känna mig billig och kränkt kan han inte förstå eller så bryr han sig helt enkelt inte...
Idag är det dags att åka hem igen.
Jag har inte tagit mig för att ens påbörja packningen, än mindre städningen ännu. Vill liksom dra på det, gruvar mig och vet inte vad jag kommer att mötas av...
Magen är i full kramp och ångesten slår till som en förlamning. Känner mig inte alls så stark som jag uppenbarligen framstår som, relaterat till era kommentarer. Jag kommer inte att dricka, vill inte ens dricka men önskar så enormt mycket att jag kunde få känna stöd och glädje i min nykterhet! Jag önskar att jag kunde få känna det tillsammans med min make och äntligen få känna ett lugn i verkligheten. Det infinner sig inget utrymme för glädje och stolthet när maken agerar som motståndare.
Så vad gör man, hur hanterar man längtan efter något man inte får? Framförallt när det handlar om den man både gett och fått löftet om nöd och lust! Hur hanterar man besvikelsen av att mötas av ovilja när man själv vill så mycket och hur ska man själv agera i det?
Ni hör själva, särskilt stark är jag inte. Vill inte möta min egen verklighet även om jag väljer att vara nykter i den... Känner mest för att bryta ihop, släppa allt ansvar och alla förpliktelser och bara ligga under täcket och gråta tills allt försvinner...

Ja, jag ska nog inte kasta mig i bassängen och visa upp min 'fina kropp' för då skrämmer jag slag på alla barnen ;)

Jag får helt enkelt passa på att gå när det är fint väder. Bakis? Jag blir aldrig bakis när jag dricker och det är ju ett tydligt tecken på att man är 'van' drickare tror jag. Hur jag mår? Jag har ju ångest helt klart och det känns bra att prata med någon som har samma problem. Kanske det är det som kan trigga att dricka mindre?

Hej! Kul med svar, nej otippat nog så var jag inte full, var bakfull med världens ågren. Idag känns det bättre solen skiner ska göra ett par goda söndags mackor och njuta av söndagen! Du känner igen dig i vad jag skrev, hur mår du idag? Ja tror att ta tag i sina problem är nog bara att göra, om ditt mål är att dricka mindre och må bättre fysiskt (såg i tidigare inlägg från dig) så är mitt tips absolut att börja träna, gillar du att simma? Sett upp ett rimligt mål så kommer du må bättre både fysiskt och psykiskt. Träning ökar ditt självförtroende och din självkänsla. Ber om ursäkt ifall ja är lite luddig, sitter på telefonen och de var skitsvårt att skriva på den. Hoppas ja va till någon hjälp!:)

hörs genom min öppna balkongdörr. Var ute och vattnade mina tomtatplantor.
Här ska bli tomater i sommar hoppas jag. Sovit gott och vaknat utvilad.
I går drack mannen 2 liter vin plus en liten flaska vodka. Fint för honom.
Hör lätta snarkningar och tänker fy faan för att vara i hans sits. Kravla
sig upp, spela teater att man mår ganska bra. Känner igen det från min tid,
fast jag satt ju uppe på nätterna och drack när ångesten inte släppte i slutet
på min karriär. Tänk att man blev proffs på något, alkoholdrottningen det var
jag, det enda som räknades för mig var om det fanns tillgång. Nu är jag fru präktig.
Jag avskyr det ordet det är därför jag skriver det. Har fasta rutiner nu som jag
trivs med, kanske är det ett sätt att stanna i nykterheten. För är det något jag
vill så är det att var här och nu.
Det var ingen grann syn när mannen kom inraglande i sovrummet, ansiktsfärgen var lätt
violett. Kunde knappt hålla mig för skratt då han skulle ta på sig boxershortsen och T-shirt.
Vilken syn i allt elände. Nu gäller det gå eller stanna, jag får se, nu känner jag klart att
jag sitter på trumf.
Vad ska denna söndagen ha i sitt sköte. Känner på mig att mannen går till kvarterskrogen vid kl 12.
Själv ska jag ta med en termos kaffe och en smörgås och ta hunden och gå ner till min lilla udde.
Titta ut över sjön och känna livet stråla emot mig.
Undrar vad det blir för bakverk för mig idag.
Ännu en nykter söndag och det är fint.
Kramar till er
Konstnären

Jag känner igen det där som du skriver och nu skrev du detta mitt i natten och förmodligen var du full? Kanske kommer du inte tillbaka till denna tråd men jag är som du. Dricker för mycket helt enkelt och speciellt fredag och lördag men turen nog så var det en onsdag i denna vecka som gjorde att jag kunde bli full även den dagen.

vi hörs senare i dag, grattis till det vita!
Kram

Ja, PP, jag har definitivt bytt sida. Tidigare har jag vaknat vid 3-4-tiden med ångest och oro i kroppen, för att somna om vid 7 och vakna helt mosig igen vid 10. Det har tagit halva dagen innan jag varit som en människa. Nu vaknar jag, utvilad, oftast senast 8 och kan gå en promenad i stillheten. Var helt otänkbart tidigare. Kan köra och handla vid 10 en lördag, tjoho, bara det! Varit inne i stan och shoppat loss, lite nya vårkläder till både mig och mannen, pengarna räcker ju till annat än besöket på bolaget nu. Satt i morse och surfade efter träningsresor, en sån där charterresa där det finns bra träningsmöjligheter och föreläsningar mm. Hade det lockat för ett år sedan? Knappast....

Konstnären; tänker på dig, och skrattade högt när jag läste om soptippen... Stå på dig, soptippen behöver ju inte vara permanent, men låt dig inte dras ner!

Kram m

Bra fråga. Hur hanterar jag det när min man går ur sin period. Har inget bra svar
på det. Det är inte som innan, trots att han aldrig hotat, varit elak mot mig.
Jag kan väl säga så här att jag har kommit på mig själv med att vänta in nästa period.
Det är inte alls bra för hälsan, tär på mig psykiskt. Jag har blivit misstänksam, svårt att
lita på honom. Jag skulle skita i det om han var en normaldrickare, men detta handlar om
något helt annat. Det är samma djupa missbruk som jag själv befann mig i. Känner mig även så
sviken av honom. När jag själv låg inne på avgiftning satt vi tillsammans på sjukhussängen
och lovade varandra att nu är det slut. Men det var tydligen bara jag som behövde. I och för
sig tog det 5 veckor innan han tog någonting, men fallet var djupt. Direkt tillbaka. Jag vet
bara att jag inte ska den vägen vandra.
Vad stark du låter nu. Glädjer mig och jag följer dig. Men ibland har jag inte ork att svara.
Förstår nu till fullo vad medberoende är, trams sa jag förut när jag själv var där.
Nu är det upp till honom, men jag varken kan eller vill leva så här.
Styrka till dig
Idag inget vin för mig
Konstnären

När jag tidigare vaknat och med baksmälla tittat ut genom fönstret, har det alltid funnits de som i rask takt redan promenerar förbi på sin tidiga morgonpromenad. Det känns som du har bytt sida, och nu tillhör den gruppen istället. Komma hem till frukosten morgonfräsch klockan halv nio känns ju så mycket bättre än att ha svårt att både sova och att resa sig ur sängen.

Trevlig helg i stillheten m

//PP

Vet inte om du har förklarat för Gagarin vad som händer med någon som under så lång tid går från alkoholberoende till att hålla sig nykter.
Kanske går det att förklara för honom? För mig är det lite som att i och med att jag investerat så mycket av mig själv och min energi i min egen process, så blir jag alldeles "knottrig" när jag ska umgås med anhöriga som gaggar. Kanske känner du ungefär så här

- Jag har lagt ner fyllet, och tänker faktiskt fortsätta med det.
- Vill du fortsätta med mig får du göra samma sak, eller åtminstone hantera alkoholen som ett "ickefyllo"
- Jag kommer inte att orka med det du nu håller på med i framtiden, och vill inte heller för den delen!

This is Huston. Do you read me Gagarin?

:-)

Fin lördag till dig Konstnären!

//PP

Om fem - sex dagar är en tid du ibland är nykter och att det oftast belönas med en vinbox så tror jag att det kommer kännas häftigt när det kanske är 8 eller 9. Vid två veckor så kände jag själv att det började få ett egenvärde som började vara värt att värna om. På samma sätt som det inte måste var en tävling, så blev det en egen tävling mot mig själv. Tänker fortfarande så ganska ofta. Om jag räknar realistiskt så drack jag säkert minst en liter vin om dagen förra hösten. Ofta blev det mer, men i genomsnitt garanterat minst den mängden. Kunde i och för sig lika gärna vara i form av öl eller annat. Om jag idag gör kalkylen att 2014 redan har sin 122 dag idag, så blir jag glad av att tänka på boxarna jag inte har kranat ur.

Om någon skulle ställa upp 40 rödvinsboxar på diskbänken och säga, skål och välkommen, så skulle man nog verkligen drabbas av ångest. varsågod och drick! Du ska sätta i dig minst detta innan slutet av augusti...

Oavsett vilka bilder du målar upp så är varje dag med en nolla i protokollet en bra dag! Åtminstone imorgon :-)

Låter inte som en trevlig lördag med nålar under huden, men alla gillar ju olika saker :-)

//PP

Konstnären, hur hanterar du ditt äktenskap när maken är nykter? Hur är du mot honom då? Låtsas du som ingenting, snäll och kärleksfull, konfrontation, avståndstagande mm?
Jag har så otroligt svårt att veta hur jag ska hantera de nyktra stunderna eller hur jag ens Vill hantera dem. Jag vet inte vad som är rätt eller fel, vad som funkar eller ej så då låser det sig istället. Jag distansierar mig, undviker ögonkontakt och undviker att gå in i diskussioner. Jag inser att det sättet inte leder framåt men jag har ingen annan metod att ta till...
Hur gör du?

Hej igen allihop.

Igår gick jag och la mig för 5:e kvällen i rad utan en droppe alkohol. Inget jättekliv för mig då jag varit utan 5 dagar i rad innan, men det är nog maxgränsen det senaste året. Sen brukar jag känna mig "så duktig" så det är lugnt om jag köper en bag in box eller en flaska vin och 6 öl att ha kommande dagar. Idag ska jag inte köpa nånting.

Har varit sugen vid ett flertal tillfällen..men eftersom jag inte har nånting hemma och har sagt till de vänner som dricker mest att jag har slutat dricka så har det blivit lättare att låta bli. Vännerna vet inte om mitt problem men jag har sagt typ "Fyfan jag orkar inte med mig själv när jag blir full. Inte en droppe för mig framöver!".

Valborgskvällen spenderade jag hemma i soffan med sonen.

Hur jag har mått: piss pga ångesten men den börjar släppa lite nu. Kommer säkert tillbaka i helgen då jag måste träffa liams pappa (som fortf är jättearg och besviken på min sen förra helgen).
3:e o 4:e dagen hade jag superkort stubin. Störde mig på allt allt allt och ville bara kasta tallrikar i väggen. Jag kokade inombords.
Igår var jag jättekonstig. Vet inte om det har med detta att göra men jag hade typ hallisar. Såg saker i ögonvrån hela dagen o kvällen. Vad beror sånt på? Kände mig typ hög och innan jag skulle gå och lägga mig kändes det som att jag hade varit full och började fundera på vad jag hade gjort under kvällen (prrcis som jag gör när jag faktiskt har varit full).

Idag ska jag gadda mig, hade tänkt ta en 7,0a innan för att inte va så nervös (jag vet att man inte ska dricka innan men mitt alkis-tänk kunde inte bry sig mindre..)
-men eftersom jag inte dricker längre så blir det ingen. Dagens utmaning är att inte ångra mig och få för mig att 1 är lugnt. Kommer ändå bara fastna på tanken av att dricka mer och ligga där o va stressad för att hinna klart innan bolaget stänger.

Ingen alkohol för mig idag. Heller.

Ha en trevlig helg!!

Tack PP. Ja precis.. jag är ju inte ensam i familjen om att vara i detta. Har till och med 2 kusiner i min ålder som verkligen är fast i både droger och alkohol. Vi har det nog i oss. Inte för att jag vill skylla nånting på gener, jag har ju eget ansvar över mitt liv. Dock när jag har läst om att ärva dessa problem- det anses ju vara en sjukdom, jag kanske kan jämföra det med en rökare som röker massor TROTS att flera i släkten dött i cancer. Man vet risken men tror inte det ska drabba en själv. Äh...

Glömde säga att Gagarin kanske ska ta en tur ute i rymden.
Konstnären

Tack, tack pelle. Det betyder så mycket för mig. Ja, visst var det läskigt med att
längta efter en berusning. Ryser nu. Jag vet inte han har aldrig frågat om jag vill ha
ett glas. Tror inte han hade mått så bra om jag hade gjort det. Eller han kanske vill ha mig
med på flykttåget. Se upp får jag göra, för är det något jag inte vill är det att dricka.
Just nu känns avståndet djupt, jag går vidare och han står och stampar.
Testar kanske stugan i sommar, får se. Jag kan ju vara ensam, och är egentligen en ensamvarg
som trivs med mig själv. Jag är ju oxe, står med båda fötterna på jorden. Nu i alla fall.
Väninnan ringde och bad om ursäkt dagen efter. Förklarade för henne att hon är välkommen på en
kopp kaffe i fortsättningen. Det är ju mitt hem. Men mannen bor ju här under samma tak, därför
blir det så påfrestande. Känns som jag tagit ett steg bakåt och det vill jag ju absolut inte.
Du är så duktig säger mannen, jävligt starkt gjort, snart 8 månader. Vi får se, men jag har
sagt blir det ingen förändring blir det en liten dumpning på tippen. Jag har ju vanan inne.
Fin lördag på dig
Konstnären

Vill tacka dig för ditt stöd, blir glad igen. Det låter skönt att vara i stugan med
ljuvligtfågelkvitter. Kan inte så mycket om fåglar men antar att hanarna kallar på
honorna. Koltrasten vet jag vem han är han sjunger så fint.
Spontanbjudningarna är över här, men mig gör det inte så mycket. Får höra som du skrev
vad duktig du är. Jag blir nästan förbannad, duktig hit och dit. Ingen kan riktigt förstå
hur vi har fått kämpa mot A. Självklar ni här inne och därför är forumet mycket viktigt för mig.
Ska fundera över stugan, kanske testa en helg. Ta med massor med böcker och mitt favoritte.
Vaknade till ett inferno i köket idag, enligt min mening. Jag har blivit lite pedantisk nu.
Tycker om att ha rent och fint omkring mig. Innan kunde ju dammtussarna bli som råttor ibland.
Han hade värmökat soppa och spillt duktigt, men han får nu städa upp sin egen skit.
Ja du m-m jag växer och han står och stampar. Nekar att söka hjälp. Finns inget jag kan göra.
Jo, jag kan tänk på mig själv och vandra min väg framåt.
Ha en fin lördag
Konstnären
Ingen drink eller vin för mig idag

för stöd och pepping. Ja jag kanske provar stugan i sommar. Trivs ju faktiskt bra
med mig själv. Men där finns inga grannar, ligger längst ute i skärgården och blir
då rädd att jag ska få lappsjuka. Jag får se.
Hörde just mannen hosta inifrån sovrummet så snart är det väl dags för vinpimplande under
fläkten. Jag gör så gott jag kan, ställer mig liksom utanför och är bara en betraktare.
Det där starka begäret som kom för två dagar sedan är nu helt borta. Ändå känns det som om
jag börjar om från början, när det är han det gäller. Behöver lugn och ro.
Dragit mig tillbaka vid 21-tiden på kvällen med en bok. Igår kom han in och började gagga
om att hans mor inte varit snäll mot honom när han var liten. Har månne gått in i barndomen
igen. Har ju hört det 100 ggr. och när jag själv var full tyckte jag så synd om honom så
vi grät tillsammans. Nu tycker jag bara det är patetiskt att se höra på en vinglande man
som är ganska högröd i ansiktet. Känner tydligt nu att jag växt ikapp honom och han står på
utgångståget igen. Tur att man kan spela upp sin gamla B-film så jag får se hur jag var själv.
Jobba, jobba med sig själv är vad som gäller, aldrig glömma.
Mycket glad att vakna utan ångest och baksmälla.
Tack än en gång
Konstnären

Är själv ny här inne men hur är det med din sambo? Kan hon finnas och stötta? Själv är jag väldigt glad att ha en sambo som stöttar, även om jag vill "undanhålla" lite och inte prata så mycket såsom att min låga stämning och irritationen som helt plötsligt kommer från ingenstans, att jag tror det har med att göra att min kropp är vid det här laget van att ha fått sin dos av alkohol, o då tror jag att det kommer bli än mer jobbigt imorgon då jag går in på min tredje nyktra dag..kanske bra att han jobbar..;) men imorgon är en stor prövning för mig, ledig, sambo jobbar o är det solsken oxå så är det styrka som gäller...
Hejjar på dig o skickar en styrkekram!

Är själv ny här, liksom för dig var det ett jättesteg att skriva in här, allt blev verkligt liksom, erkännandet för en själv.. Hade normalt sett suttit o varit dragen nu.. Drack alldeles för mycket under Valborg och jag som inte skulle dricka alls, hade ja tänkt..
Det tips jag fått från andra här är att skriva av sig för det hjälper, det blir ack så verkligt men tror det behövs att se sanningen i vitögat för att ta sig vidare i processen.. H

Hejjar på dig! Kämpa på!

Tacksam för alla svar

Maj månad är här.... Hade någon sagt i oktober att jag skulle fixa att hålla uppe med alkoholen ända tills nu hade jag aldrig trott på det. Inte innerst inne. Visste bara när jag tog beslutet att det måste bli en skillnad på mitt sätt att leva. Och det har det blivit på så många sätt, mår mycket bättre nu än jag gjort på flera år. Jobbat mycket med mig själv under den här tiden, att stärka både kropp och själ. Tränar mycket och mår bra av det, och tränar mig själsligt också, försöker utmana mig själv och min bekvämlighetszon.

Är i stugan över helgen och njuter av sol och stillhet. Blommor och växter växer så det knakar och när jag vaknar låter det som att jag är i ett tropikhus med fågelkvitter överallt. Märker att vi hamnar lite utanför grannumgänget här nu jämfört med tidigare år. Det är som att de inte vet hur de ska förhålla sig till att jag inte dricker, och att mannen är nästan helt vit också. Man ser lite skuldmedveten ut med vinglasen eller öl och jägermeister, och talar om hur duktiga vi är... Inte så många spontaninbjudningar. Å andra sidan kanske jag/vi inte bjuder in till det heller. Tycker det är skönt att läsa och kolla någon film på kvällen och sova tidigt, jag är ju trött på kvällarna och måste kalkylera med allt som vill hinnas med dagen efter numera :-) Så egentligen inget problem, mer ett konstaterande.

Ja, ha det bra alla därute....
m

Hoppas du har det bra i din stuga, med barnen. Ville egentligen bara skriva att jag läst/läser dina inlägg, och hoppas att du hittar en lösning för dig och barnen. Kan ni hitta en tillsammans, du och mannen, så är ju det bra, men i första hand måste du tänka på dig och dina barn, som ju behöver dig. Du själv gör ju en fantastisk resa med din egen nykterhet, bra jobbat!
Ha en fin helg,
Kram m

Du är i gott sällskap här :-) Vi är några som hållit uppe en tid och andra som är i början av resan. Det finns mycket klokt skrivet, och mig har det hjälpt oerhört mycket att läsa och skriva härinne. En vecka är en bra början, dagarna läggs till varandra, och självkänslan ökar med dem...
Lycka till, och häng i, det blir bättre ju längre tiden går,
m

Håller med de andra som redan skrivit till dig, du är fantastiskt stark som fixar detta. Jag har det så enkelt i jämförelse... Du måste nog hitta en plats att andas, att få energi. Tror också att du fixar stugan, särskilt ensam. Jag förknippar/de vår väldigt starkt med vindrickande, men det funkar över förväntan här. Snart är de nyktra minnena fler än de onyktra.
Förstår om du inte vill att ditt äktenskap ska ta slut, men att sätta ner foten och ta tag i och rädda dig själv kanske måste ha prio ett nu. Kanske en tillfällig särboperiod a'la Fia ett tag? För att låta er båda finna ut vad ni vill ha ut av livet och varandra... Låt inte någon annan, ens den du älskar, dra ner dig nu när du har gett dig själv så lång tid i nykterhet, och skulle kunna må mycket bättre.

Styrkekramar m