Senaste kommentarerna i forumet

Ja det gör jag verkligen, hämtar energi ur den uppmärksamheten och omtanken. Något annat som ger en otrolig energi när man vaknar och tittar in på forumet är de inlägg som ramlat in. Mulleman & Berra! Så härliga inlägg av er båda. Det är verkligen en energiboost som kommer att räcka hela dagen! Valborgsmässoafton. Åter en alkoholindränkt högtidsdag som man egentligen inte vet varför den ska firas på fyllan? Oj nu blir det snart sommar, då ska jag passa på och bli riktigt skitfull! Tända eld på en massa skräp och eventuellt förorsaka en skogsbrand för att jag är en fara för mig själv och omvärlden. Borde i så fall passa bättre att ta sig en riktig brakfylla när det blir höstdagjämning. Då har man ju inte så mycket att se fram emot (enligt mig i alla fall).

Nej dom studentikosa får fira vid universiteten bäst dom vill, och andra som vill bli på fyllan - trots att dom inte vet varför - kan göra det. Jag tänker möta sommaren nykter, och i eftermiddag blir det i naturen. Med barnen på en plats som ännu är vackert enslig, men till sommaren blir överfull. En brasa självklart, men jag kommer att ha koll och vara i läge att se till att den utvecklas precis som jag vill. Kanske något grillat när glöden är bra och ett glas utread Påskmust till det.

Närvarande, lugnt, mycket prisvärt och garanterat baksmällefritt!

Glad sommarstart!

//PP

♥ ♥ ♥ / mt

Tack. "Du behöver inte skämmas" är ord som betyder mycket nu. Jag ska fixa detta. Fortsätta i rätt riktning!

Jo jag kanske skulle prata med honom.. vi är inte så tighta egentligen då han missbrukade å levde sitt liv medan vi växte upp, och vi bodde på 2 olika ställen. Men han är väldigt mån om andra och vill hjälpa nu när han blivit nykter och gått klart 12-steg. Han är handledare åt andra på AA nu. Han skulle inte dömma mig, men som sagt, jag skäms ändå.
Grattis till 8 månader!!

...vad är då sanningen?

Den frågan kan jag ställa mig rätt så ofta, vad är rätt och sant, vad är falskt och orättvisande?

Jag som då valde att fly verkligheten genom alkoholen valde att allt som oftast inte fronta det verkliga livet,
Jag levde då i en sorts lögn, där berusningen fick mig att känna mig lycklig, när jag egentligen inte var det.
Vilken verklighet var jag då i, en sorts fantasivärld omhöljd av en hög promillehalt?

När livet sög smet jag ut genom lönndörren, eller rättare sagt lögn-dörren, jag såg bort ifrån det som skedde runt omkring mig.
Flydde in i fantasins värld och lät mig förföras av min påverkade hjärna, allt var bra, haha, kolla en rosa elefant !
Kul?, ja för stunden men de som fanns i min närhet kunde inte förstå vad som var så härligt och underbart.
En sorts inre biofilm där jag var huvudpersonen, jag kunde påverka vad som hände, och en massa oförutsebara händelser som jag inte kunde påverka hände också.
Men de kunde även ske i verkligheten, ett utspillt glas rödvin i soffan, en kylskåpsdörr öppen under natten, tömda chipspåsar under vardagsrumsbordet osv.
Var de med i min huvudroll eller var de bara statister eller rekvisita?
Svårt att minnas hur de kunde påverka utgången av filmen, när kom de in, vad hade de för funktion?
Dagen efter känns filmen bara blurrig, det finns inte ens en röd tråd i den, jag hade huvudrollen och jag var hjälten, actionhjälten.
Men vad var mina hjältedåd, fläcken i soffan, påsarna under bordet, eller all mjölk i kylen som hade surnat under natten?
Det var inga hjältedåd, det enda som framkom var att jag hade varit en självisk person som lämnat de andra kvar i familjen i verkligheten,
Seglat iväg i drömmarnas värld på en ensamseglats, grisat ner under kvällen/natten och sedan inte förstått innebörden av det hela.

Oförstående stod jag kvar där med skammen, vad hände, vad var verkligheten och vad var fantasin?
Minnet tryter, ett virrvarr av händelser smyger sig fram ur minnesbanken, men de hjälper inte ett dugg, bara förvirrar ännu mer.

Vem är jag, den tråkiga i verkligheten eller den balla actionfiguren som inte kommer ihåg vad som hände.
Ibland försökte jag förflytta tillbaka mig i drömmarnas värld antingen genom sömnen eller tillbaka till alkoholen, bara i ett försök för att ställa allt tillrätta.
Blev det bättre?, nähä, bara ännu mer komplext och svårnystat.

Jag hade inte kontrollen över mina drömmar, varken under dagen eller natten, de styrde mig.
Självklart påverkade dagdrömmarna med alkoholen nattens drömmar, till det negativa.
Sov sämre när jag hade krökat, det var anledningen.

Dagliga explosioner i sinnet med berusningen, nattens drömmar i ett vilt tempo, det sliter på kroppen, man blir tröttare, mycket tröttare..
När man känner sig sliten kan man antingen vila, eller "slappna av med ett glas eller hundra", känns ekorrhjulet igen?
Det känns som det finns ingen ände på alla begrepp på förvirringen i hjärnan, det blir ett totalkaos.

När tröttheten äter upp reserven av den extraenergi man har, blir okoncentrerad, irriterad och har lätt för att explodera för ingenting.
Fortsätter man dricka kommer slutligen kroppen att säga ifrån, hallå nu är mitt tålamod slut, lägger du inte av med ditt bränna ut ditt liv-liv,
Så kommer jag att försätta dig i en mental karantän, du återfår inte livet förräns du har lärt dig att ta det lite lugnare.
Allt faller samman, man har ingen ork till någonting längre, den mentala hälsan sviktar och man blir håglös inför framtiden.
Någonting är fel, jo jag vet...jag stressar för mycket på jobbet, hemma i föreningslivet osv osv..
Man försöker förändra det fysiska livet, men glömmer en sak, vad stressar hjärnan mer än den explosion av intryck som händer när man dricker?
Man tror man slappnar av, men det händer massor av grejor som hjärnan inte klarar av att tyda.
Till detta tillkommer stressen av hur man ska dölja sitt drickande, för de där hemma, på jobbet, poliskontrollen, Systembolaget, läkaren, grannarna, vännerna, släkten.
Hur man ska planera sitt nästa tillfälle för att dricka, tidpunkt det passar, inhandling av dryckerna, hur man skapar luckor för möjligheterna osv, osv.

När det är så mycket enklare att låta bli att dricka överhuvudtaget, ja det är socialt accepterat att dricka alkohol, men inte att bli full.
Svår gränsdragning, är det därför just jag drack den mesta alkoholen hemma, för att dölja mitt missbruk?

Vem lever i lögnen nu, inte jag för jag kan ju hantera mitt drickande, en ny lögn igen...
Jag dricker väl inte mer än andra!, beror på vem du jämför dig med, en tvååring?, lögn igen.
Alla har väl rätt att ta sig en fylla till helgen?, ja OCH en lina med kokain, det handlar om droger, ingen tvingar dig.

Sanningen för mig blev, jag är en beroendepersonlighet, klarar inte av någon typ av droger som går att överdosera eller missbruka,
Finns det en känsla av behag som jag vill återkomma till, så kommer jag att vilja återuppleva den igen.

Man slutar använda sig av berusningen för sin egna del, inte för att man bryr sig som sina anhöriga, då skulle man aldrig ha börjat.

Varje kväll går ett barn och lägger sig med rädsla för vad som kommer att hända med en eller båda av sina föräldrar därför att de beter sig annorlunda.
Ingen kan förklara för dem VARFÖR en vuxen väljer att berusa sig, de skulle ändå inte förstå....varför skulle de vilja mentalt lämna dem för en stund?

Varje kväll gråter en man eller hustru sig till sömns för att deras livskamrat har betett sig som en vilde och är oresonlig,
rädslan för att lämnas ensamma, eller för att de snart måste lämna den andra för livet har blivit ohållbart...

..men vad bryr sig den som är beroende av sin drog om detta, han eller hon slutar ju inte för att andra inget annat hellre önskar sig det.
Han eller hon slutar ju bara när hon/han själva vill det...

När vill vi sluta att leva i livets stora lögn, min actionhjälte var bara en illusion, den sprack när jag avslöjade lögnen.
Den fege jäveln lade benen på ryggen när det började lukta vardag, han var ingen hjälte, bara en kompis som kom när det passade honom.

Min hjälte är jag själv som finns här alla veckans dagar, alla timmar och strider i med och motgång, han lämnar inte mig i någon sorts berusning.

Verkligheten är närmare ....livet, fantasin behöver inte komma på kemisk väg..
Ikväll en vanlig tisdagskväll nyss en onsdagsmorgon, fortfarande ingen anledning till att fira något, eller dölja något, förtjäna något.
Är det något jag förtjänar så är det vardagen...

Berra

Hör du Wolf, jag verkar ha blivit helt tekniskt imbecill.
Jag raderar den vid lämpligt tillfälle. Hmm, inte kunde jag radera posten, så det får bli så här. :)

Att må bra för min del verkar vara mänskligt utbyte. Jag försöker att öppna upp mina inre dörrar. Lika mycket betyder naturen och det behöver jag föra in mer av i mitt liv.

jag hoppas att ni finns kvar här ett bra tag till trots att ni är vidare med allt vad det innebär. MM, avundsjuk på dina skogsturer med fiske. :) Nej, jag unnar dig dem förstås och ska hitta ett sätt att fiska i syd. Älskade det när pa tog med mig på sillfiske. Jag trasslade in mig med övriga fiskare med många krokar. Lika glad var jag. Pa kanske var nervös eller nja, han var rätt ung så han var nog "cool" :)

Jag har kommit på en sak idag, när jag tänker på livet och åren som går så fick jag klart för mig följande: Skulle jag ha fortsatt mitt drickande så hade jag högst sannolikt fortsättningsvis förkortat mitt liv. Nu som nykter borde det innebära att ett levnadsår som nykter plötsligt innebär att året har 13 månader! Detta till följd av att vi nyktra lever ett mycket sundare liv utan alkoholens nedbrytningsprocesser i kropp och dessutom själ. Således kommer vi sannolikt att leva längre som ren bonus! Slutsats; den extra månaden per levnadsår kan jag ägna mig åt att Ta Det Lugnt när jag så önskar, ägna mig åt saker som tidigare hade framstått som onödiga eller omöjliga. Till ex att regelbundet gå på AA och träffa mina fina vänner! Jag hinner reflektera över mitt liv och för min del, livet med min fina Mt och andra viktiga personer. Jag hinner dessutom visa "upp mig" som en glad förnöjsam nykter person i min omgivning.
Jag vet att det betraktas som närmast lite skamligt och "svagt" att vara drabbad av ett okontrollerbart drickande, en svaghet till och med. MEN, idag som nykter så vägrar jag se mig som någonting annat än just precis en Vinnare! Och att vara det är knappast något att gå omkring och skämmas för.
Så till dig (och mig själv) som eventuellt läser detta, Lev och låt Leva, Det Viktigaste Först, En dag i taget!
Men en liten brasklapp är på sin plats dock. Nykterheten är och kommer alltid att vare en Färskvara som måste vårdas och underhållas för varje ny dag. Men se det som en positiv produkt av ens insats, så är det bara att sträcka på sig och därmed ökar ens både beredskap och förmåga att räcka till även för andra. Någon har sagt: För att kunna tycka om andra på riktigt, måste man först tycka om sig själv för den man faktiskt är.
För exakt två år sen i morgon, Valborgsmässoafton, nådde jag den punkt där jag hörde mig själv säga högt, "jag har problem med alkoholen, hjälp mig." Kapitulationen var ett faktum och jag fick äntligen möjlighet att vända blad. Jag tog den och på den resan är jag, med oändlig tacksamhet till alla som stöttat mig längs vägen. Trots detta anser jag att nykterheten i sin grund ändå är min, bara min. Hoppas ni kan förstå hur jag tänker om det, annars fråga! Trevlig Valborg och 1:a Maj till alla alla fina människor här! Mm.

...In i "Gemenskapen" som jag kallar fenomenet och mysteriet med det som man (jag) finner i AA. Det gläder mig väldigt mycket att du tagit steget dit och jag känner stor värme över att våra bröder och systrar där tagit emot dig med den värdighet, erfarenhet och gemenskap som många av oss alla som hittat ditt har fått erfara. Jag delar din känsla av upprymndhet, och får jag hoppas, sinnesfrid på ett helande omslutande sätt.
Som du säkert läser mellan dessa rader är det precis det jag vill förmedla, AA-gemenskapen är mycket viktig för mig. Direkt LivsViktig faktiskt. Jag har också varit på ett fint möte i kväll, så det betyder att vi faktiskt varit i den Dimensionen tillsammans!
Jag har läst allt du skrivit och trots att jag inte svarat eller kommenterat så har det glatt och värmt mig att se din rörelse och som jag fortfarande tycker, ditt ömsinta livsbejakande sätt att resonera kring ditt och din familjs nutid och möjliga framtid. Ett mycket viktigt steg är att DU behåller Din nykterhet! Starkt gjort och ditt sätt att beskriva hur du ser på din situation utgår mycket utifrån dig själv... faktum är att det är den enda du faktiskt har rätten till att ändra på. Bland vännerna i AA är det bara sig själv man snackar om, värderar och betraktar. Hoppas delningarna ger dig den fina känslan av att sitta tillsammans med människor som snackar utifrån Erfarenhet i sin mest uppriktiga "nakna" form, med den uppriktiga önskan att dela med sig för att hjälpa andra att behålla sin nykterhet!
GLAD för din skull!
Jag har kommit på en sak idag, när jag tänker på livet och åren som går så fick jag klart för mig följande: Skulle jag ha fortsatt mitt drickande så hade jag högst sannolikt fortsättningsvis förkortat mitt liv. Nu som nykter borde det innebära att ett levnadsår som nykter plötsligt innebär att året har 13 månader! Detta till följd av att vi nyktra lever ett mycket sundare liv utan alkoholens nedbrytningsprocesser i kropp och dessutom själ. Således kommer vi sannolikt att leva längre som ren bonus! Slutsats; den extra månaden per levnadsår kan jag ägna mig åt att Ta Det Lugnt när jag så önskar, ägna mig åt saker som tidigare hade framstått som onödiga eller omöjliga. Till ex att regelbundet gå på AA och träffa mina fina vänner! Jag hinner reflektera över mitt liv och för min del, livet med min fina Mt och andra viktiga personer. Jag hinner dessutom visa "upp mig" som en glad förnöjsam nykter person i min omgivning.
Jag vet att det betraktas som närmast lite skamligt och "svagt" att vara drabbad av ett okontrollerbart drickande, en svaghet till och med. MEN, idag som nykter så vägrar jag se mig som någonting annat än just precis en Vinnare! Och att vara det är knappast något att gå omkring och skämmas för.
Så Kastellen och andra som eventuellt läser detta, Lev och låt Leva, Det Viktigaste Först!
Men en liten brasklapp är på sin plats dock. Nykterheten är och kommer alltid att vare en Färskvara som måste vårdas och underhållas för varje ny dag. Men se det som en positiv produkt av ens insats, så är det bara att sträcka på sig och därmed ökar ens både beredskap och förmåga att räcka till även för andra. Någon har sagt: För att kunna tycka om andra på riktigt, måste man först tycka om sig själv för den man faktiskt är.
Kram kram Kastellen, allt gott till dig! Du är på god väg till fast mark med stora beslut i antågande, men du är inte ensam! Mm.

Försöka lägga min rädsla åt sidan och gå även hemma. Kluvenhet. Inte van att dela mitt innersta. Sorgligt på ett sätt förstås. Jag försöker att dela med mina barn. Alltså deras saker och vad jag tänker. Vill ju att de ska bli någorlunda hela. Minsta är bekymmerslös, men den äldsta är (tyvärr) lik mig. Liten som hon är förstår hon inte alltid sina enorma känslor.

Vad glad jag är för din skull :))
Svärföräldrarna får man dras med på gott och på ont :/ så klart att man vill göra ett bra avtryck oavsett hur knäppa de än är :P

Hej! Jag har varit på mitt livs första A A möte ikväll. Nervöst innan men bara till jag hade kommit innanför dörren. Det var verkligen givande och jag tror att du efter mötet kommer att kunna tänka annorlunda om att gå på ett möte i din hemstad.
Lycka till, jag lovar att det blir ett givande möte för dig!

Vilken omtänksam moster! Det visar verkligen att hon har accepterat att du har alkohol problem och att hon vill stötta dig i din nykterhet! Hämta lite energi ur den omtanken. :-)

Tack! Kan inte påstå att jag fått så mycket vila idag trots att jag har vilat. Tyvärr har det gått åt en hel del energi idag åt att gruva mig för kvällens fika kalas med svärfar som gäst. Dumt att lägga så mycket av min kraft på en dum människa, jag vet, men tyvärr lyckades jag inte bättre än så...
Nu till det positiva istället!
Ikväll har jag varit på mitt livs första AA möte! Känner mig glad, lättad och upprymd! Varför jag inte vågat ta tag i detta tidigare kan jag inte svara på men jag är glad att jag gjorde det idag! Jag till och med gick iväg mitt under fikat och lämnade gäster och allt! Stolt över mig själv! Jag övervägde ett tag att inte gå idag pga sonens födelsedag men tänkte sen att det alltid kommer att finnas en ursäkt för att Inte gå om jag resonerar så...
Mötet var precis som vissa av er sagt, jätte nervöst innan men så fort jag kom in kändes det helt naturligt att vara där! Stark gemenskap och de flesta precis som jag med likvärdiga historier att berätta. Nu när jag tagit steget så kommer jag definitivt att gå dit igen!
Jag var osäker innan om det var rätt forum för mig men kunde snabbt konstatera att alla de som kallade sig alkoholist (dvs alla) hade samma mönster som mig, livshistorierna bland de flesta var likvärdiga så nog passar jag in alltid!
Lägger mig ikväll med ett lättare hjärta i bröstet och med en känsla av att jag har återfått lite styrka. Känner även ett behov av att dela med mig av min glädje och nya erfarenhet till alla som kan tänkas ha nytta av den!
Kram

Tack för alla stöttande ord! Känns bra att kunna skriva om det utan att dömmas.
Idag har känts lika pissigt men har jobbat så försökt hålla fokus på lite annat. Har ingen alkohol hemma och är inte sugen heller. Men hade jag haft så hade jag inte kunnat låta bli den. Har fortf ångest efter söndags när jag flippade ur.

Mitt fokus och mål nu är att INTE köpa nåt mer. Vet hur det är som en magnet när man går förbi bolaget men jag ska inte gå in. Jag har ingen rätt att gå in där. Jag har inget där att göra.

Tänker framåt typ "men jag måste ju dricka den dagen, å den dagen hade vi ju planerat, och då och då" men jag måste släppa det där och inse att jag kan dricka en redbull eller cola zero istället. Jag måste inte va full. Jag är världens snällaste och pålitligaste människa som nykter, vem vill inte ha en sån med i sällskapet? När jag blir fullare än alla andra eftersom de andra kan drickq med måtta-då är jag inte densamma. Jag blir ju skvatt galen. Usch ja spyr på den personen.

Jag är perfekt som jag är. Alkohol förvandlar mig till raka motsatsen.

Min moster brukar ofta vara på besök och fira de flesta högtiderna med familjen. I går hade hon bjudit in till middag och även om det inte var en stor grej så stod det en flaska alkoholfritt öl på min plats när jag skulle sätta mig till bords. Ja, hon vet att jag under både Julen och Påsken inte har skålat med alkohol i glaset, men då är det ju jag själv som har sett till att jag haft något annat att dricka. Kanske ingen jättesak, men jag blev i alla fall väldigt glad att hon själv hade tagit initiativet och ansträngt sig att ta med något till mig när hon handlat på systemet. Det var som om hon tyckte det var bra, och att hon på det viset inte behövde gå runt och bjuda övriga gäster på vin, och att det skulle bli en fråga till mig som hon redan hade svaret på. Kändes skönt i alla fall.

//PP

Känner igen skammen, men den skammen gör ju inte saker bättre, eller hur? Du har tagit ett steg och du har valet att ta ett steg till. Vilken riktning det blir kan bara du avgöra. Ta hand om dig!

Det där med empatin, handlar det inte om att ens själsliv är till bredden fullt? Har ibland trott att jag har en släng av autism till att förvånas över mig själv när jag faktiskt får en stund i "friskhet". Ögonen ja, mycket kan man utläsa, men mycket kan man föra över av sina egna känslor. Jag har varit med om att ibland blir vissa litet rädda för mig och då har jag inte varit otrevlig eller så, men några är sensitiva och andra är både sensitiva och oroliga själar. De sistnämnda är svåra att komma överens med, då de är så överväldigade av sina rädslor och farhågor. Som tur är, så är världen så rik på olika sorters människor. Ibland har man bara haft oturen att hamna fel eller inte.

Nej, har tyvärr inte sett hela filmen, men har hört gott om den. Vad härligt att se sina plantor gro. Vi har försökt fixa med vår täppa. Sådde ärtor, var det silkes eller sidensort. Något åt det hållet iallafall.
Snart ska vi träffas. En mor och två döttrar. En går vidare till AA, en är inte beredd att ge upp giftet och en annan känner att det är svårt att veta på vilket ben man ska stå. Det blir svårt att vara båda till lags. Vem vinner när vi ses? Nervös. Ska följa med på AA möte. Hon pratade så gott om dem. Spirituellt var ordet och det passar mig bra, så länge inte det är på förhand utstakat på vad och om man ska tro. Hemma igen blir det väl tveksamt. Tänk om jag träffar på en kollega? Skulle inte orka ha den relationen.
Utanför dörren blommar rapsfälten och hästarna mumsar på frodigt, sommargrönt gräs. Lycka.

Hoppas du kunde vila litet och ta igen dig. Det är starkt att ge av sig själv, samtidigt som man behöver få. All lycka! Och hoppas du har kraft snart igen.

Hej Kråkan Krax! och hej till alla nya användare i forumet.

De allra flesta som skriver här vill ha kontakt med andra aktiva användare på forumet, och det brukar man ganska snabbt få!

Några saker brukar vara hjälpsamma för att få svar från andra:
- att ha en egen tråd (flest aktiva användare finns i forumdelen som heter "förändra sitt drickande")
- att skriva flera gånger, ganska ofta
- att lämna kommentarer i andras trådar
- att ha en ödmjuk stil i kommentarer till andra användare :)

Hoppas du (och andra nya användare) får ut det du behöver av forumet, och välkommen!

Karin
Alkoholhjälpen

Jag är ny här och har läst en del av vad som skrivs. Mina första tankar är vad skönt att jag inte är själv. Jag måste verkligen försöka att ta tag i livet och konsumtionen av alkohol. vet inte riktigt vad jag ska börja men det här känns bra. Jag dricker upp en flaska vin på en kväll och blir varken full eller dålig dagen efter. Detta kan hända flera kvällar i veckan och det är ju inte riktigt sunt. Jag trivs med mitt vinglas men börjar förtvivlat önska att jag hade känt mig minst lika eller gärna mer tillfreds utan. Allt jag gör tenderar till att bli "för mycket" om jag tränar så är jag manisk på det, om jag går in i riktigt högtryck på jobbet så är det det. Nu är det för mycket vin....

Pp jag tror inte för en sekund att jag vet bättre än dig eller någon annan här på forumet, dina råd och kommentarer är mycket värdefulla för mig! Hade jag vetat bättre än någon annan så hade jag inte befunnit mig i den här situationen nu... Helt säkert är att man aldrig ska vara vårdare/behandlare av sina nära och kära, inte för sig själv heller för den delen och anledningen till det är att man känner så mycket att det är omöjligt att vara objektiv!
Det jag ser klart i mötet med patienten är inte ett dugg tydligt när jag själv är i liknande situation, därför är responsen här på forumet snudd på livsviktigt för mig! Så tack för att du och alla andra orkar svara mig!
Ha en bra dag!

Inatt hade jag en dröm om att jag måste hinna med en buss som avgick kl.18.00.
Mina nattdrömmar har varit *borta* under en väldigt lång tid. Nattdrömmarna finns där
men de kommer inte upp till ytan, för att minnas dem.

Ett steg i taget. En dag i taget. Det är så jag måste göra för att verkligen se solen i mitt hjärta.
En period under det här gångna året, blev jag känslokall, kände ingen empati till någon. Vanligtvis,
brukar jag se folk i ögonen men då tittade jag ned i backen. Jag tror att ögonen är själens spegel
och det är lätt att se folks själar/själsliv, så med andra ord, kan de se min.
Jag vet att nu skapar odlingen en god respit, jag kan inte vara berusad om jag ska så frö, för då kommer
ju alla frön att blåsa bort med vinden.
Den respiten, av nykterhet, får jag planera till vintern. Läsa portugisiska typ ett språk vore kul eller
1 timme eller två i veckan på ett gym.
/wolf