Senaste kommentarerna i forumet

Det ständiga varför, som jag aldrig riktigt fick svar på från mina föräldrar, inte heller från andra. I tjugo årsåldern tog jag beslutet att alltid ifrågasätta med varför och för vem? Jobbigt, man blir besvärlig och motsträvig men känns för mig bra att sålla ut info från världens brus.
Sen slutar jag kämpa och det är vad som gör mig sorgesam..att bara ge upp, temporärt.

Javisst, fotografera som om det skulle vara din sista dag på jorden.:)

Här länk till Flickr.com på min fotoström
https://www.flickr.com/photos/23025199@N08/

är ursprungligen (tror jag) en rysk rätt som äts efter påskens midnattsmässa då man bryter fastan. Man rör ihop kvarg (kesella), äggulor, smör, socker, grädde, mandel och russin eller annan smaksättning. Massan lindas i gasväv och får rinna av i ostform eller Melittatratt. Mycket gott! Bifogar bild som ser ut att vara äkta ostform för pasha - sån har jag inte.
http://cdn.203.se/i?u=group1%2FM00%2F00%2FDE%2FCgAIC1IUBhuAcwX-AADgKSw1…

Tack för dina funderingar PP - jag återkommer om detta, kan noog redan säga att jag tror du äär på rätt spår. / mt

Morgonrutinerna verkar ha sin gilla gång, och alla vaknar i samma ordning som vanligt:-) Att jag själv gärna sover gör att jag missar morgonens besökare här inne. Hade gärna druckit lite morgon kaffe och ätit lite Pasha tårta med er, och det hade i synnerhet du med gjort Konstnären.
Du är en riktig bakverksfantast ;-). Tror nog att du kommer att titta in lite senare, det finns ju kvar.

Att försöka att inte lägga energi på det man inte kan påverka är exakt det jag skulle önska mig mest av allt. Parallellt till tiden då jag försöker tillfriskna har jag ju ändå varit inne i en annan mycket jobbig process. Kanske har den delen faktiskt gjort att jag fått extra styrka att hålla emot alkoholen i mitt liv. Ungefär som om jag känt att faller jag tillbaka till drickandet, så kommer jag inte ens att ha en chans att ordna det andra.
I vilket fall blir det problemet bara större och värre, och nu finns inget jag längre kan göra för att undvika att slutar ganska illa som det ser ut.
Så jag vill verkligen lära mig hur man gör att lägga energi på det man kan påverka och försöka få sinnesro i det man inte kan påverka.

Jag har funderat mycket på medberoende och hur/om mitt agerande har påverkat min omgivning. Har faktiskt länge tänkt fråga dig mt om vissa funderingar jag haft. Är det samma sak som man upplever med någon som har alkoholproblem som jag själv upplevt? Jag tycker mig känna igen att jag utvecklat något liknande till mitt ex som är mycket emotionell och även har lidit/lider av perioder av psykisk ohälsa. Kan man utveckla medberoende till det? Hon har även gjort mig ansvarig för att det är jag och mitt agerande som gör att hon mår som hon mår. En lång historia men en tanke som alltid funnit att jag kan lösa detta. Jag kan stå stark och vara den "stabila", jag kan vara den som gör att det går lättare. Nu när jag försöker tillfriskna orkar jag inte vara den längre. Jag har gett upp, och då startar problemen på allvar. Ilska och bitterhet är nog en följd av att känna sig övergiven. Nu kan man aldrig lägga ansvaret för sitt eget agerande på yttre omständigheter, men tyvärr har jag försökt att stänga av oro och svårigheter. Kanske var det så att vi var två med egna problem som båda lägger skulden på den andre för sina egna bekymmer? Absurd situation i så fall. Den medicin jag trodde att jag skulle använda mig av skrivs inte ut av läkare. Att dricka i sorg är mitt livs största misstag jag begått. Det är slut med det nu. Följden blir tydligen att det även är slut med mycket annat. jag ställer krav på mig själv, och jag kan inte längre ställa upp på vissa saker. Att lida av psykisk ohälsa är ju i grund och botten en sjukdom precis som att ha alkoholproblem. Skillnaden är att i "samhällets" ögon är nog alkoholisten den som själv har förorsakat och bär skulden, och det stämmer ju kanske till viss mån. Kanske är det så att alkoholisten ses som den "sämre" personligheten. Jag känner att jag är på väg att vakna upp. Jag ska gå vidare och jag ska göra det nykter. Vad som än händer!
Jag bär ansvaret för mitt eget välmående, det är ju det jag kan påverka. Är det det som är sinnesfrid?

Blev kanske lite virrigt och för personliga funderingar för rummet :-) Jag klistrar nog över till min tråd med!

Chokladen påfylld, ha en fin solig dag!

//PP

Morgonrutinerna verkar ha sin gilla gång, och alla vaknar i samma ordning som vanligt:-) Att jag själv gärna sover gör att jag missar morgonens besökare här inne. Hade gärna druckit lite morgon kaffe och ätit lite Pasha tårta med er, och det hade i synnerhet du med gjort Konstnären.
Du är en riktig bakverksfantast ;-). Tror nog att du kommer att titta in lite senare, det finns ju kvar.

Att försöka att inte lägga energi på det man inte kan påverka är exakt det jag skulle önska mig mest av allt. Parallellt till tiden då jag försöker tillfriskna har jag ju ändå varit inne i en annan mycket jobbig process. Kanske har den delen faktiskt gjort att jag fått extra styrka att hålla emot alkoholen i mitt liv. Ungefär som om jag känt att faller jag tillbaka till drickandet, så kommer jag inte ens att ha en chans att ordna det andra.
I vilket fall blir det problemet bara större och värre, och nu finns inget jag längre kan göra för att undvika att slutar ganska illa som det ser ut.
Så jag vill verkligen lära mig hur man gör att lägga energi på det man kan påverka och försöka få sinnesro i det man inte kan påverka.

Jag har funderat mycket på medberoende och hur/om mitt agerande har påverkat min omgivning. Har faktiskt länge tänkt fråga dig mt om vissa funderingar jag haft. Är det samma sak som man upplever med någon som har alkoholproblem som jag själv upplevt? Jag tycker mig känna igen att jag utvecklat något liknande till mitt ex som är mycket emotionell och även har lidit/lider av perioder av psykisk ohälsa. Kan man utveckla medberoende till det? Hon har även gjort mig ansvarig för att det är jag och mitt agerande som gör att hon mår som hon mår. En lång historia men en tanke som alltid funnit att jag kan lösa detta. Jag kan stå stark och vara den "stabila", jag kan vara den som gör att det går lättare. Nu när jag försöker tillfriskna orkar jag inte vara den längre. Jag har gett upp, och då startar problemen på allvar. Ilska och bitterhet är nog en följd av att känna sig övergiven. Nu kan man aldrig lägga ansvaret för sitt eget agerande på yttre omständigheter, men tyvärr har jag försökt att stänga av oro och svårigheter. Kanske var det så att vi var två med egna problem som båda lägger skulden på den andre för sina egna bekymmer? Absurd situation i så fall. Den medicin jag trodde att jag skulle använda mig av skrivs inte ut av läkare. Att dricka i sorg är mitt livs största misstag jag begått. Det är slut med det nu. Följden blir tydligen att det även är slut med mycket annat. jag ställer krav på mig själv, och jag kan inte längre ställa upp på vissa saker. Att lida av psykisk ohälsa är ju i grund och botten en sjukdom precis som att ha alkoholproblem. Skillnaden är att i "samhällets" ögon är nog alkoholisten den som själv har förorsakat och bär skulden, och det stämmer ju kanske till viss mån. Kanske är det så att alkoholisten ses som den "sämre" personligheten. Jag känner att jag är på väg att vakna upp. Jag ska gå vidare och jag ska göra det nykter. Vad som än händer!
Jag bär ansvaret för mitt eget välmående, det är ju det jag kan påverka. Är det det som är sinnesfrid?

Blev kanske lite virrigt och för personliga funderingar för rummet :-) Jag klistrar nog över till min tråd med!

Chokladen påfylld, ha en fin solig dag!

//PP

Skönt att höra, själv är jag inte så glad i storhelger. Gillar vardagen.
Ramla inte, jag gjorde det så många ggr. och för varje gång blev det värre.
Idag vad som än händer inget första glas för mig.
Konstnären

Jag önskar dig oxså påskglädje. Befinner mig själv just nu i en gyttjemetafor. Ställa allt
till rätta för mannen. Men jag har kommit till en punkt där även jag kan finna en inre frid
som ingen kan ta ifrån mig. Lite stökigt hemma nu då mannen föll så djupt denna gången.
Men inget daltande från min sida, orkar inte med det efter allt jag själv jobbar på.
Drygt sju månader har gått för mig och jag är förundrad och samstidigt lite rädd. Har haft vin
och sprit mitt framför näsan men har inte varit i närheten av att känna lust till det.
Visst är det fin morgon alldeles stilla här inne. Tyvärr vet jag inte vad pasha är för något,
vågar mig inte på att prova. Men PP fyller nog på chokladskålen idag.
Ha en fin dag MT
kONSTNÄREN

med morgonkaffet. Njuter av soluppgången och av att känna sinnesro. Stillhet och frid tänkte jag skriva men stannade upp och ändrar till sinnesro. Stillheten, soluppgången, fågelkvitter, påskmusik - allt det finns runtom mig men sinnesro har jag inom mig. Sinnesro är ett tillstånd. Ett tillstånd som jag lärt mig att vara rädd om, att värna från yttre påfrestningar - de jag inte har att göra med och inte kan bidra till att förändra till det bättre. En av de stora utmaningarna i min väg ut ur labyrinten medberoende... jag kan lätt minnas känslan att jag måste engagera mig, gå in i oro som jag kände runt om mig. Försöka ordna och ställa tillrätta. Som kunde bli röra-och-föra... Vanligen resultatlösa försök som skapade mer förvirring och trassligheter...

Vet inte varifrån tanken på medberoendet som en labyrint kom men i stunden känns bilden rätt... och en mer hoppfull bild än den gyttjemetafor som jag brukar kallar medberoendeträsket. I medberoendelabyrinten ser jag också Ariadnes (röda?) tråd som leder ut mot ljuset och friheten.

Hmmm... Detta blev nåt helt annat än jag tänkt skriva men det kan få stå kvar i Filosofiska rummets skrivbok. Jag kopierar också till min egen tråd.

Solen stiger, radion spelar uppståndelsemusik, livet har segrat, kaffet är gott och dagen är full av möjligheter.

Idag ställer jag in en bit pasha - som tur är har jag har ett isfat för pashan ska vara kall. Lite färska frukter till. PP fyller säkert på i chokladskålen. Påskglädje önskar jag er alla! / mt

Åh, har inga svar. Har testat antabus för tio år sen. Jag var så rädd, så jag vågade inte dricka ngt. Ta hand om dig! Känner så igen mig med att spåra ur och till slut lärde jag mig att inte spåra ur men fick större problem än så. Det är en väldigt skör linje. Stoppa om det går, ta en paus innan du behöver sluta helt med A, om du inte vill. Du har bara ett liv här och nu.

Kul att stifta bekantskap med dig Wolf! Jag är väldigt sporadisk med mina svar, men läser desto mer. Kamera har jag. Så kanske jag kan ta litet fler bilder. Vad bra det låter att det går framåt. Och du ska ju aldrig känna dig som ett error. Själv kände jag mig som jag inte hörde hemma här, att jag kom någon annanstans ifrån. Stod och såg mot himlen och solnedgången med en längtan i bröstet redan som väldigt liten. Likadant med min syster. Svår att hitta gelikar, men det finns. Lycka till!!!

Det fungerar bra för mig, i påsk, konstnären, tack för att du frågade.
Är inte alls särskilt *ivrig* längre, för jag vill inte ramla en gång till pga blackout. Det är inte värt det.
/wolf

ska jag vara försiktig med. nu visade sig magkänslan
stämma den här gången, och det var ju tur för mig :-)

ställer skålen längre bort från fönstret, sol skiner ju
rakt in snart.

//PP

Säkert som amen i kyrkan, beslutet måste komma från hjärteroten, Man orkar inte med sitt beteende längre.
Jag hade ju inget val, leva eller gå över till andra sidan. Jag vill vara här och nu och för det mesta
funkar det bra. Vad har jag valt bort egentligen, ett par timmars rus för att bota ångesten en liten stund.
Nu går det bra utan skyddsglasögon.
Hoppas det går bra för dig
Konstnären

som käkade upp chokladen, kunde inte stå emot suget, Ha Ha.
Konstnären

Så sant, man vet ju vem som styr. Jag sitter inte inne hela dagarna, cyklar
kör bil med hunden flåsande i nacken. Det ska brytas av idag, tror inte det finns
någon normaldrickare som bryter av en påskafton, men man vet ju hur det funkar.
Nu är ångesten maximal, inte hos mig som tur är. Ja, blir det Gagarin idag så får
han mässa för sig själv.
Gjorde ett litet påskbord i går, tyckte det var salt alltihop, nu ska det dröja.
Idag har lugnet kommit åter inom mig och jag ser fram emot dagen, får se vad det blir.
Två dagar nu utan tidning det gillar inte. Tycker egentligen inte om storhelger nu för
tiden. Bättre med vardagslunken. Skinnet på näsan flagade av lite, men nu är den saken
återställd. Å vad jag är glad och tacksam att jag är nykter, är inte du det. Friheten
att välja bort har infunnit sig.
Idag ska jag vara tvärt emot dom flesta jag ska äta en hamburgare med en massas glafs på.
Måste ju inviga nya tänderna som skiner så fint.
Är oerhört glad att m-m och du finns bakom mig. Tack för ditt stöd.
Konstnären

här på forum att många tittar in men utan att efterlämna signatur. Kanske nån anonym varit inne här och stärkt sig med lite choklad... :) Fint att du fyller på PP - det kan komma att behövas. Glad Påskaftonsdag alla! / mt

och tittar in för att fylla på med choklad. någon har ätit vidare.
skålen är nästan tom. Tänker att det säkert är konstnären
som snaskat. Hon verkar gilla snask :-)
fyller på och promenerar hemåt

//PP

och tycker det är trivsamt med lite rörelse här i filosofiska rummet. Här råder jämställdhet - den som hinner först fixar och donar så mycket man orkar:)Om man inte orkar så går det bra att bara ta det lugnt och njuta av det vackra rummet och utsikten. Roar mig just nu med att fundera över om kaffet var för starkt eller för svagt eller något helt annat? Jag dricker kvällskaffe just nu - ur min nya fina muminmugg, vårgrön med alla figurer som firar Toves 100-årsjubileum. Ha det gott alla / mt

Tänk på att du blir påverkad av att han gör så här mot sig själv, så kanske det går lättare att stå ut med.
Gör nå´t annat vet jag! Gargarin kan sitta och gagga bäst han vill. Själv kanske?
Kanske lugnar ner sig om du bara bara säger att det är trist att han sabbar helgen,
men att han måste välja själv. Ja, är kanske lätt att sitta här vid datorn och vara lite snusförnuftig.
Menar bara att du vet ju vem som styr just nu?
Det är inte du, inte gubben tror jag, utan "den andre" tråkige typen.

Hoppas du hittar en väg att tänka på annat. Problemet är i alla fall inte ditt :-)
Du grejar det, skinnet på din näsa börjar nog bli ganska tjockt nu, eller hur?

Påskkram

//PP

Även jag har en liten lammstek på lut, men just nu känner jag inte för någonting.
Varför ska jag behöva sitta ihop med en full människa och äta lammstek som jag älskar.
Allt trist idag A styr över hemmet och jag vill bara flyga iväg. Stått emot har jag gjort.
När jag läste dina rader om lammet och ett fint rödvin till ska jag erkänna att det
vattnades i min mun. Men nej inget vin för mig, går inte, Å om det hade gått. Mår hemskt idag.
Känner mig som en riktig vakterska, illa är det med mannen men viljan är just nu långt borta.
Det var inte meningen att du ska behöva läsa en massa skit, men jag tänkte på ditt lilla lamm.
Gud ge mig styrka att stå emot.
Känns bättre nu åt h-vete med vin och alkoholhaltiga drycker. Tips citrondrick från LIDL på fin
flaska.
Skickar ett påskägg till dig
Konstnären

Jag har oxså svårt för s.k. tillställningar och jag saknar inte det alls. Kanske har
jag alltid varit lite udda. Men oftast trivs jag med mig själv, träffar givetvis folk,
men kan oxså säga nej tack. Det hade jag svårt för. Även jag föredrog att dricka hemma
där ingen kunde se mig. Idag känns det som om jag inte är rädd för något. Var ständigt
rädd och på min vakt när jag drack. Det var jobbigt att hålla fasaden uppe. Sakta, sakta
går jag mot 8-månaderssträcket. Just nu är jag både rädd och orolig för att mannen dricker.
Ingen hög stämning precis.
Glad påsk på dig
Konstnären

Jag drack också helst hemma i ensamhet, bland folk kunde jag skärpa mej. Med vetskapen om att jag kunde dricka mer när jag kom hem. Nu har jag svårt att klara av tillställningar, undviker dom. Saknar det inte heller, har aldrig varit särskilt social. Vi får nog se upp så vi inte blir griniga moraltanter eller surgubbar men det är svårt att stå ut med nån som dricker för mycket. Man smälte in förut. Maken har minskat sitt drickande betydligt, numera är det sällan jag blir arg. Jag tål honom inte när han druckit för mycket och blir fånig. Dum tycker jag, verkar som intelligensen rinner bort med alkoholen. Så jag har tvivlat ibland och man läser ju om många som separerar men jag tror vi klarat krisen.

Nu har den tagit min dotter under en tillfälligt våldsam kraft...
Hon kom hemkörd inatt av sina kompisar, utslängd från den lokale syltan, alldeles för full.

Hon firade sin födelsedag med kompisarna här hemma, lik sin mamma son blir hon alltid nervös över om maten ska smaka bra,
Om alla hennes vänner ska känna sig bekväma tillsammans ifrån olika tidsepoker under hennes liv osv....
Till en början dricker hon ingenting för att vara en bra värdinna, när det senare verkar funka alltihopa så ligger hon långt efter,
Då gäller det att dricka ikapp vännerna innan utgång, det blev shot'ar som är såå lömska.
Det kallas för att "föra" här hemma, en förfest.

Efter en dryga timme blev hon senare hemkörd, hennes kompisar var inte rädda för att våga väcka oss, det känns stort.
Mamma hjälpte henne i säng efter mycket bök med kläder och smycken, ställde fram en spyhink vid sängkanten...

Känner så väl igen fenomenet, alkoholens baksida.

Dottern skämdes och ville inte se sin mamma i ögonen, hennes kompisar tyckte vi föräldrar var så underbara som inte skäller skiten ur barnen och sätter igång moralpredikningarna, utan tar det för vad det är ( och handen på hjärtat, hur mycket skulle gå in i den skallen, då?)

Morgonen efter (idag) vaknar vi alla tidigt, vill kolla statusen på den ångestvibrerande dottern, och oj vad hon skämdes...
Hon mår verkligen skitkasst, hon har luckor där hon inte vet vad som hände, och bävar för att våga träffa sina vänner igen där hon ska få höra den bistra sanningen,
Hur full hon var och vad hon gjorde för dumheter...

Man riktigt känner ångestvågorna vibrera i hela huset idag, dessa hemska stötar av minnesflashar som suckar sig igenom morgonen.
Skönt för att det inte är jag, men jag mår ändå dåligt eftersom det drabbar mitt blodsband, halva mitt DNA mår skit just nu...

Kan bara berätta för henne att detta är normalt, alla känslor som väller över henne, det är normalt, det hör till alkoholens baksida, tyvärr..
Det kommer troligen komma fler sådana känslor i hennes liv, det blir så som drickare, man ställs faktiskt inför ett val varje gång,
Dricka eller inte dricka, kul en stund, en ocean av ångest efteråt, nu kan man värdera om man anser det var värt det eller inte...

Är det det?, aldrig om man frågar henne nu, men sen.....

Inte kul när man känner sig som ugglan Helge i barnprogrammet, ska hela tiden vara så snusförnuftig som förälder hela tiden...
Hon får upptäcka livets baksidor på egen hand också, det spelar ingen roll vad vi vårdnadshavare säger ändå, de gör som de vill i alla fall.
Hon är precis vuxen nog att kunna göra sin egna konsekvensanalys, och hon mår verkligen piss just nu.

Mamma säger att om det bara händer en gång om året på hennes födelsedagsfest med sina kompisar så må det vara hänt.
Jag tycker väl att varje gång är lika illa, oavsett när det händer, ju oftare desto större chans att man vänjer sig vid det.
Hur många alkisar är inte detta ett normalt helguppvaknade för, och när har det blivit en rutin som man har vänjt sig vid?

Jag är väl glad att de hade roligt fram tills dess att de skulle gå ut, därefter skulle man ha velat att tiden kunde pausas.
Så länge alkoholen "gör nytta" är den väl okey, men när man ser bieffekterna av den så skulle man vilja trycka på knappen radera.

Tiden för när nackdelarna kommer varierar ju från gång till gång, sällan kommer de aldrig.
Men när de nästan kommer på en gång, tack och hej, jag lämnar dig nu herr Alkohol, du gör mig bara ont numera.

Tiden heter livserfarenheten, med den kommer insikten om när det är dags att bryta upp ifrån alltihopa.
Bryt med den gamla invanda ovanan, se framåt och glöm det som har varit, det man kan förändra kan man förändra NU!

Ta bort det som är dåligt, och om man inte vet om det är dåligt eller bra så förändra det också bara för att skapa en förändring.
Sedan efter en längre tid kan man göra en uppdatering och checka av, blev det bättre eller sämre?
Blev det inte bättre?, förändra igen men gå aldrig tillbaka till det som en gång var.
Fyllan gjorde inte saken bättre, den lurade oss att tro att det blev till det bättre, när den i själva verket förvärrade livssitutationen.
Avslöjad och petad ifrån härskartronen.

Min dotter vet vad som härskar i hennes sinne idag, ångesten har intagit en försteplats och kommer var där ett tag.
Hon kan ingenting göra emot den, bara låta den få klinga av och mattas ur...
I morgon kan hon få tillbaka sitt sinne och då avgöra om det var värt att låna ut tronen till någon som förgör henne,
Jag tror jag vet svaret, men vet inte tiden kvar tills hon har glömt bort det igen.

Så länge det inte blir till ett beroende borde jag inte vara orolig, men när blinkar den röda varningslampan?
Jag såg ju inte ens min egna varningslampa.

Alkoholen är lömsk och hemsk, den borde inte få vara i min närhet, men den finns så hårt inrotad i vårat sociala samhälle att den just nu inte går att bortse ifrån.
Bara se dess konsekvenser hela tiden, hårt hårt knyter jag mina händer i byxfickorna, knogarna vitnar och jag känner mig så maktlös.

Berra

och ni andra naturligtvis!
Fint att läsa ett livstecken från dig. Har ju själv ett par tre veckor fram till 6 månaders gränsen. Om den nu finns vill säga :-)
Kanske följer vi alla samma linje med vissa individuella variationer?
Från att vara den supersociale i det glada gänget, så var det nog så att jag mot slutet ju drack mer och mer i ensamhet. Idag när jag inte dricker så är det som behovet av sociala sammanhang liksom tappat sin betydelse. Ja kanske ni förstå? Vad ska jag göra där? Mingla och svara på frågan varför jag inte dricker när det bara egentligen handlar om någon timme innan de allra flesta blir allt lulligare. Kände man sig inte konstig den första timmen, så känner man sig ju i alla fall konstig när de flesta uppnått berusning!

I familjen känns det bättre. Men även där upplever jag att jag är en lite intolerant och smågrinig ibland, när andra dricker.
Jag avviker gärna istället för att sitta kvar efter exempelvis middagen. Allt för att undvika att lyssna på gaggande.
Ungefär som jag utvecklat min egen allergi mot alkoholen, och samtidigt är lite allergisk mot när andra dricker den ;-)

Vi får se om det blir bättre med tiden. Har ingen lust att i framtiden bli en surgubbe, om ni förstår vad jag menar?

Glad Påsk alla!

//PP

Tack för kaffet pellepennan, det var gott. Länge sedan jag var här. Behöver fundera.
Är inte glad idag, mannen var på bolaget igår och inhandlade sprit och vin efter sex veckor
utan. Jag känner inget sug, när jag ser allt jag blir ledsen besviken. Ser ju han faller direkt
nu, uppehåll en tid sedan är det tid för en ny period. Min syster hade ringt i går kväll när jag
var ute med hunden, mannen hade lyft luren och vrålat vad vill du. Hon blev naturlgtvis både ledsen
och förbannad. Jag har stöttat sedan mitt hemska fall i september, vet inte om jag orkar.
Så här ser dagen ut upp morgonen sedan dricka och sova i stort sett hela dagen.
Du måste hjälpa mig säger han, men jag kan ju bara stötta, beslutet och viljan att sluta dricka kan
han ju bara ta själv. Får se om han klarar lägga ner idag. Har lust att köra han till psykakuten, är
så trött.
Samtidigt står jag ensam och stark fast vid mitt beslut att inte dricka och just nu är det en baggis
i det stora hela.
Tyckte kaffet var aningen för smak pelle. Skoj, skoj.
Ha en fin påsk och ligg kvar bakom mig
Konstnären

Kan känna precis som du, en ilska och surhet, varför får inte jag vara med. Utanförskap.
Har man varit med det s.k. glada gänget i över 30 år är det inte konstigt att man känner sig
lite udda. Men det är ju egentigen en skitsak för jag vill inte vara en av dom. Jag hade velat
vara en måttlighetsdrickare, men det går inte med mig. Känner ingen sorg efter drygt 7 månader utan.
Men ibland blir jag på ett jävla humör, arg, förbannad men jag gör ju bara mig själv illa.
För det mesta trivs jag med mitt nyktra liv, och ibland är det långtråkigt.
Men bara att slippa ångesten är värd all uppoffring man haft. Jag tror och hoppas jag kommit över
på andra sidan och där finns jag utan skyddskläder. Håller fortfarande på att lära känna den nya
konstnären, rätt så spännande.
Glad Påsk till dig
Konstnären