Senaste kommentarerna i forumet

Shoppar för mycket. Äter för mycket. För mycket av känslor. Sa till terapeuten att jag skulle kunna ha ett bra liv om jag bara kunde sköta mig. Spelar inga grönsaks-, godis- eller andra spel längre. Roar inte. Det var en kort stund. Nu känns det mest jobbigt gentemot "spelvänner". Inga spel som kostar eller så, utan ren tävling eller samarbete. Orkar bara läsa tidningar. Städar åter. Putsar, plockar undan, men kaos är det ändå. Svårt att sortera. Svårt att vara skärpt på jobbet. För lätt att göra misstag. Orkar inte bry mig. Fast det gör jag ändå. Vilken tur att jag kan leva på gamla meriter ett tag till. Vilken tur att jag kommer överens med människor rent professionellt. Baklofen pratas det om. Kanske ska jag försöka att få tillgång till detta. Kanske kan det underlätta på vägen. Eller inte. Men kanske är det värt ett försök.

ätit medicin av och till och ibland i mycket höga doser och kombinationer (SSRI, SNRI etc). Du är så ung och har hela livet framför dig, kanske skulle du kunna se det som att du behöver lugn och ro just nu för att ta dig ur depressionen? Ett tag utan A, kommer snabbt att vara en liten parentes i ditt liv, men förhoppningsvis en bra sådan.

Lycka till!

det är inte lätt att vända skutan själv. Skitsvårt tycker jag. Jag vet inte riktigt vad/vem som skulle kunna hjälpa till. Ensamheten är något jag känner igen och säkert många andra också. När luften går ur, så kanske man inte har kraften att ta sig upp på egen hand. Jag går hos en terapeut och att få prata med någon känns bra, istället för att mala på inne i sitt huvud med sig själv.

Lycka till på din resa! Det kommer att gå bra.

..och skriv av dig, t.e.x betraktelser av naturen tillsammans med hunden.
Jag startade en blogg för just av skriva lite 'dagboksanteckningar' det skoj!

/wolf

Solen skiner även här, och många blommor finns det! Börjar om med mitt inlägg, skrev ett nyss, men som försvann!

Ja, i alla fall så har även jag fått smak på Lidls citrondryck, och även den med äpple. Ska faktiskt dit nu, för att bunkra upp med lite påskdrycker. Bara alkoholfritt förstås :)

Forumet, och du och ni andra som skriver betyder väldigt mycket för mig också. Det är som två parallella världar, med väldigt få beröringspunkter. Genom forumet känns det som att det jag håller på med, med nykterheten, "finns" på riktigt. Vissa dagar läser jag inte, och vissa är jag inne flera gånger för att läsa.

Lycka till med köttbullarna, och ha en bra dag!
Kram m

Gick en liten runda med hunden kl 6 idag och gud vad fint det var ute.
Lärt mig ett nytt blomnamn, skillor blå i färgen är dom. Jag visst inget
om blommor innan dom bara fanns till. Härligt att stanna upp ute ibland och bara
vara här och nu. Stanna upp har blivit så viktigt för mig nu, kunde aldrig göra
det innan. Livet gick i 150 och allt skulle hinnas med. Men inte nu man vet inget
om morgondagen. Tycker lite synd om mig själv idag, har en jäkla värk i tandköttet.
Hade det varit för ett år sedan hade jag självmedicinerat mot det med A. Men nu blir
det bara ett par oskyldiga ipreem. Ingen flykt här inte, kommer väl massor med grejer
man får ta med öppna ögon.
Ja, nu stundar påsken och jag inhandlade citrondryck från LIDL i går den var italiensk,
lika gott som mina gamla chantiviner. Och jättegod, nu måste jag spara några flaskor till
påsken.
Egentligen ville jag bara skriva av mig hur lättad jag är, känner mig fri, och all hjälp
från mina forumvänner, å vad jag vill krama er. Har jag blivit beroende av forumet, svar ja.
Jag behöver det och kan inte låta bli. Man kanske skulle skriva en bok som alla gör nu för tiden.
Skämt, skämt.
Idag ska jag rulla köttbullar, det blir trots allt lite påskmat, och påskbakelse naturligtvis.
Många påskkramar till er
Konstnären

Det börjar grönska här ute på "landet". Härligt. Jag behöver hitta balans. Kanske en dag så eller så är detta det som kallas livet.

Precis inget första glas. Försök, för det går. Just det där första glaset har ställt till det för mig.
Jag försökte och försökte, gick 2 ggr sedan var jag tillbaka igen. Det är jobbigt i början och när det
där suget som är övermäktigt kommer. Men du verkar att vilja och då ska det oxså gå. Jag själv var
långt nere när jag tvingades lägga ner. Det är en kamp men har du en järnvilja går det bättre och bättre.
Skriv av dig här och få respons, det har hjälpt mig skitmycket. Nu efter sju månaders uppehåll är jag
fortfarande på min vakt i vissa situationer. Låt det ta tid sedan avtar suget mer och mer.
Kämpa på ge inte upp, det är bara ett par timmars flykt från verkligheten.
Det är riktigt skönt att inte vakna med ångest och oro.
Konstnären

Jg har själv knaprat SSRI och NSRI preparat efter det att jag gick in i en depression fick ännu tyngre grejer när jag ansåg att de inte gjorde någon nytta.
Men det min läkare sade tiĺl mig var att aldrig aldrig blanda dess med alkohol eftersom det kan kuka ur helt kopiöst med känslorna.
Jo medicinerna är till för att dämpa känslorna både de bra såväl som de dåliga.
Och man kan få lite zombievarning på dessa.
Men en zombie på uppåttjack är livsfarlig för både sig själv och andra så det är en big no-no.
Så här behöver du välja och alkoholen hjälper bara för en kort stund sedan sköljer panikångesten över en.
Medicinerna ger dig lite andrum att försöka nysta fram vad som är viktigt i ditt liv, de löser inte livets frågor, det måste du göra själv.

Men om medicinerna är de rätta och dosen anpassad de får du rådgöra med din läkare om.

Men sabba inte lugnet med nya stormar tänk på att din kropp inte är motståndskraftig att ta sådana smällar när psyket är lite avtrubbad för tillfället.

Ta det lugnt och låt medicinerna få skapa lite ro inom dig.

Berra

Tack för din pepping inför tandläkarbesöket. Jo, då jag gick en match
mot honom i går och jag överlevde. Idag känns det för jävligt men jag är
vid gott mod bara härda ut värken. Nej det går inte längre att ducka undan inför
beslut, problem eller vad det än är. Det är svårt ibland men man måste. Ibland
känner jag mig som en lärjunge inför många grejer, det var ju så himla lätt att fly
undan innan. Varför flydde jag egentligen, klarade väl inte av att se verkligheten
utan alkohol. Tänkte på en baggis i morse när jag stod och dskade, jag har flyttat
bestickorgen till en annan sida av diskstället. Och armen går fortfarande efter några
dagar till det vanliga stället där det nu inte finns en bestickkorg. Vanor menar jag
så svåra att ändra. Varför är jag så förvånad över att det varit och är så svårt att
styra bort från tanken på alkohol. En grundmurad vana som sitter i efter 30 år.
Enkel förklaring men så svår att efterleva inte alls ofta nu men i början.
Idag ska jag till mammas grav och sätta ner lite påskliljor, hon var mitt allt.
Vi fortsätter väl i samma ordning jag, m-m och du. Och alla.
Ha det fint
Konstnären

Grattis m-m bra jobbat. Visst ska du vara stolt och nöjd. Ja, nu får vi ta svårigheterna
som dyker upp i nyktert tillstånd. Var hos min tandläkare igår och det var jobbigt, idag
känns det som jag gått en match i boxning, men jag vann ronden. Stolt och glad var jag
när jag gick hem. Det var ingen lek att sätta in titan i munnen. Men snart kan jag skratta
och visa mina fina tänder. Har lust att flabba en person rätt upp i ansiktet, hon som ringer
till mig alltid på fyllan och som är såå jobbig då. Själv har hon struntat i sin mun.
Nej, nu var jag elak i grunden är det världens snällaste, vet att jag själv var likadan.
Det är sant att vi är nyktra ofta ofta får jag nypa mig i armen. Men vi har fåt jobba hårt och
gör fortfarande för det vi har idag.
Hoppas det går bra för dina nära idag.
Inget vin för mig heller är inte alls sugen.
Kram
Konstnären

Så bra gjort!

Usch, har haft en mycket sjuk dotter. Det går över men kommer nog ta litet tid. Snurrig och trött. Jobb som hopar sig. En verklighet som känns overklig. Absolut ingen som helst lust att dricka. Drömmer inte ens om A.

Jag vill inte ge dig några plattityder som att det ordnar sig, förrän du har hittat en rutin/disciplin varje dag. Det räcker med 30 minuter. Med disciplin menar inte jag militärisk pricka i led, utan översätt gärna disciplin med en handfast rutin varje, helst motion.

Personligen använder jag mjukövningar på madrass och där i, dessa övningar andas jag medvetet dvs att vara medveten om sin anding, som är så självklar för oss. Jag vet, det kan ta veckor/månader innan du hittar rätt träningsform. Pröva att bara gå en runda. Du behöver inte vara i ett klassificerat övningscentra, friskis&svettis.
Den handfasta rutinen, ger dig såsmåningom en mer hållbar tillvaro.

Våga tala om för din läkare att alkohol finns med i bilden av din övriga medicinering. Alternativ kan du ju överväga att inte ta SSRI läkemedel?!
Det är väl bättre med en levande själ som lider än en själ som lider av apati?
/wolf

Japp så är det, du är en förebild och även jag har satt stort värde på din erfarenhet.
Att det kan finnas en konstig magkänsla kvar efter så lång tid kan jag förstå,
och det gör gott att veta det, så jag kan göra mig förberedd inför den nyktra framtiden.

Jag har ju tänkt att den ska få förbli just så, nykter!

//PP

Vill passa på att önska dig välkommen in i värmen!
Är nog ingen vidare ledsagare när det gäller kopplingen
mellan alkohol och andra psykiska problem, men är säker att
du kommer att få många svar!

Häng i, häng på!

Lycka till!

//PP

Är så glad för din skull idag M, och du ska se att din styrka gör att dagen även med din förälder går bra!
Du får fira lite i dig själv och i känslan av att du har uppnått så mycket.

Stor kram

PP

Du ska se att det går, och hur du ser på oron om hälsan etc. kommer att förändra sig över tid!
Lycka till i "jobbet" för det är faktiskt exakt det det kan handla om den första tiden.
Du grejar det, om du har bestämt dig, och med den viljestyrka du nu visar.
Så länge du inte tar glaset så går det åt rätt håll!

Lycka till!

PP

Tack för tipsen. Att skriva och läsa mycket här har ju verkat vara en framgångsfaktor för många av er så jag tänker hänga på och skriva och läsa så mycket jag bara kan. Lite ovant i början kanske men skönt att helt anonymt erkänna att man inte har kontroll utan har fastnat i ett värdelöst beteende som bara skapar ångest och problem. Men det känns ju så himla läskigt att tvingas vara i sina oroskänslor och lära sig hantera stressen utan det där förhatliga bedövningsmedlet.. Men just nu, just här har jag bestämt mig att det är det absolut viktigaste jag någonsin kommer att göra i mitt liv. Det får bli hur jobbigt det vill och det får ta fen tid det vill, jag kommer bara att flyta med och koncentrera mig på en sak. Inget första glas!!!

Jag hade lite olika strategier. Jag försökte planera in saker på de tidpunkter jag visste att suget skulle finnas, fredagsem/kväll t.ex. Jag bokade träningspass kl 18 på fredagskvällen, eller åkte och handlade (långt från systemet), eller något som krävde bilkörning. När suget blev sådär nästan övermäktigt pratade jag med min man eller stängde in mig på toa och läste här. Jag var nära att bryta några gånger de första veckorna, och hade nog inte klarat mig utan att läsa och skriva så mycket som jag gjort här.
Du kan - tro på det!!
Lycka till,
/m

sedan jag drack mitt sista glas vin. Kan knappt fatta att det är sant, och att det gått så bra. Det har verkligen hänt mycket under de här månaderna, både när det gäller känslorna inför alkohol kontra nykterhet och när det gäller andra saker med mig själv. Känner nog egentligen inget sug alls efter alkohol nu, mer tankar som dyker upp, som kan påminna om att visst skulle det vara gott... men de försvinner snabbt.

Pratade med en kompis i telefon i lördags, som blev märkbart påverkad av vin under samtalet (pratade länge). Känns sådär att tänka att jag förmodligen också låtit så, då och då. Fått sakta av på ordflödet för att hinna hitta rätt ord, och uttala bokstäverna rätt. Hon hade inte samma syn som jag på vinsten med att avstå...

Det blir inte så mycket firande idag, ska iväg till en av mina föräldrar som blivit sjuk, och ska läggas in för operation. Jobbigt, både pga sjukdomen, men också för att relationen inte är så enkel och definitivt inte stärker min självkänsla. Förr hade jag såklart kurerat självkänslan både före och efter besöket med vin men den möjligheten finns ju inte nu, så det är bara att bita ihop och hålla ut. Tufft att känna så inför sin förälder, men jag är väl knappast ensam, dessvärre.

Men stolt och nöjd över mina sex månader är jag, och inte heller idag blir det något glas...
Ha en bra dag alla ni därute,
/m

Vad gör ni/ hur gjorde ni i början när ångesten blev övermäktig och den enkla räddningen är SÅ lätt att halka dit på?

Jag har kämpat och kämpat men inte lyckats fullt ut. Det har iallafall gått ganska bra och jag måste nog vara lite snäll mot mig själv och säga att jag är på G. Nu har jag förhoppningsvis landat och har bestämt mig för att gårdagens snedsteg inte ska leda till ökad ångest och självömkan utan istället hjälpa mig till ett ökat välmående och en bättre livskvalité. Men varför måste det vara så svårt och varför, varför, varför föll jag dit igår :( Jag vet ju att jag kommer att må så jäkla dåligt i flera dagar nu!

Du är ju en av dem som varit en förebild när jag började skriva här.
Jag tror att det är viktigt att skilja på alkoholsuget, och viljan/känslan av att passa in, vara som andra. För det är väl så det kan kännas ibland? Bl.a. på en utlandssemester, där det blir så tydligt, och där det också ofta finns alla typer av människor, både de som verkligen klarar och inte vill ha mer den det där glaset vin på restaurangen, till maten, och de som överkonsumerar. Jag var ju utomlands över jul, och hade inte kommit så långt i min nykterhet, men tyckte nog ändå (bortsett från den där känslan av att inte tillhöra de "vanliga") så gick det över förväntan. Precis som alla andra tillfällen hittills :-) Och idag är det sex månader sedan sista glaset! Känns mycket bra!
Ha en bra dag,
/m

Måndag morgon och en vecka med utmaningar börjar. Under den närmaste tiden ligger många viktiga vägval och beslut och väntar på att jag fattar dom. Samtidigt kommer dessa val att även att iscensätta hur livet framöver framöver ter sig. Viktiga saker som inte bara berör mig själv och mitt eget välmående utan även mina barn. Antingen får jag fatta beslut på att prioritera annat än mig själv, eller att se till mig själv. Ingen väg leder till 100% i framtiden, då hade det varit så mycket lättare. Den lösning som ligger mitt emellan är tyvärr inte realistisk och något som jag själv kan besluta om. Flera vattendelare fram till sommaren som jag vet kommer att ge resultat som jag ska leva med under en lång tid. Ja det är ju så att när större beslut ska fattas så gäller det att se att man ska leva med konsekvenserna under en lång tid. Visst är det lite konstigt. Konsekvenserna var tidigare något som jag inte funderade så mycket på. Om funderingar i den stilen dök upp, och jag blev orolig, stängde jag ju av dom och till och med belönade mig istället. Nu kan jag inte ducka inför den typen av frågor på samma sätt. Det har plötsligt blivit stort och svårt att fatta viktiga beslut. Ibland önskar jag att man hade kvar mer av sin bekymmerslöshet som fanns i ungdomen :-) Så det gäller säkert att tänka att om 70% blir bra, så kanske man får vara nöjd? Svårt när man är mer en 100% person i det mesta. Gott som ont

//PP