Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är inte dumt med en liten sup att ta på vårdcentralen. Jag tycker du verkar
så stark. Två veckor är stort. Grattis. Själv hoppas jag fira 5 månader den 10 februari.
Då ska jag unna mig något smaskigt eller något nytt i garderoben. Nu har alla hjärnspöken
försvunnit och tror och hoppas att jag aldrig mera ska återgå till det gamla. Numera spelar
jag upp filmen om mig själv när det var som värst. Det gör mig ännu mer övertygad om att
det inte blir några fler försök från min sida.
Vinter här och mycket snö. Ja, du det har jag frågat mig själv många ggr. hursvårt ska det
vara att fatta. Men nu ligger jag på rygg inför min stora fiende A,
Ha en skön lördag
Konstnären

Somnade till när jag nattade lilltjejen tidigare, och vaknade av att telefonen surrade i fickan. En skolkompis pappa till min dotter ringde. Han ville bara stämma av en aktivitet jag ordnar för tjejerna imorgon. Han beklagade att han dragit mig ur sängen halv tio ;-) Min tanke när han lagt på var - att han var nykter. Som om det skulle vara något konstigt eller ovanligt att någon är nykter en fredagskväll?! Att jag tänkte så är nog resultatet av hur min värld sett ut. Alla gånger folk ringt till mig vid den tiden, och jag bara låtit det ringa till mobilsvaret gått på. Ringt upp folk dagen därpå och sagt; "Batteriet var dött", "hade glömt telefonen i bilen" eller "jag somnade vid nattningen. Alla konstigheter man kunde få för sig, när man drack efter nattning, även en helt vanlig veckodag. Inte bara jag verkar blivit lite friskare. Även min mobil klarar sig märkbart bättre från okontrollerade urladdningar nu mera.

Nu tänker jag somna om. Ligger och funderar på att det är årets första lönehelg efter mångas "januarisvält" och hur det ser ut nere på stan. Månne ett och annat nyårslöfte ofrivilligt ryker? Så glad att jag ligger här och lyssnar på en sovande unge istället!

//PP

Vilken aha-upplevelse jag fick när jag läste din kommentar, Askan! Jag har också intalat mig själv, hela livet tror jag, att jag måste vara perfekt. Ett enda misstag och allt är förstört. Andra människor kan jag förlåta men inte mig själv. Detta har drivit mig till depression tidigare. Jag vill såå gärna vara mera förlåtande mot mig själv men jag vet inte hur. Jag tror också på mindfulness, vilket jag provat, men denna självkritiska hållning är så djupt rotad i mig... Jag ska vara, snyggast, bäst på jobbet, bäst mamma, bäst fru, trevligast... Jag tror att jag dricker såna enorma mängder för att kunna slappna av och slippa bry mig men det blir ju bara värre för när jag inte haft full kontroll ifrågasätter jag mig själv ännu mer. Och skäms för att jag är så dålig och svag som inte kan kontrollera mig. Jag är nog alldeles för hård mot mig själv... Som så många andra här inne!

Har varit på yoga ikväll. Ingen sådan lugn utan den fysiska varianten där man blir ordentligt svettig. Det passar min kropp så bra och mitt sinne. Ibland vissa gånger bubblar allt möjligt fram under avslappningen. Någon gång har jag stortjutit, men mestadels blir jag lugn och ibland euforisk. Idag var en sådan speciell gång när jag hamnar snabbt i djupavslappningen. Fylldes med en enorm glädje som strömmade genom hela kroppen. Nu låter jag säkert knäpp, men ibland så närvarar något större som vi alla är en liten del av. Och varje gång fylls jag av tacksamhet och en enorm glädje över livet. Då förstår jag att i verklig mening existerar inte rätt och fel, tid och rum. Det är bara så lätt att glömma bort det på vägen fram i livet. Och jag är duktig på att stänga öronen. Just nu är jag fylld av glädje och jag känner mig älskad. Det är kanske detta folk pratar om, när man blir frälst. Jag tror, men vill inte tro på allt människan har plitat ned genom tiderna. Jag tror på det vi alla har inom oss. Vi är alla så mycket starkare än vi tror och vi är aldrig ensamma.(Ska jag säga!? :P )

Ja - håller med! En alkoholfri öl när jag lagar mat, och sen är suget borta för kvällen, både vad gäller alkohol och alkoholfri öl. Trodde jag ju aldrig, men helt underbart att det funkar. Trevlig helg alla! /N

Håller med dig PP.. en alkoholfri pilsner är jäkligt gott nu förtiden!
Bara svärsonen som knorrar när det inte finns riktig bira! Han kan fan köpa sin egen öl!

Ha det - kämpa på!

Jag tror att det kommer att bli mer uppåt. Tänker på att det känns som att det går långsamt, men när jag innan skrev om sömnen här så ser jag ju att det händer grejer. Blir nog lättare att se allt efter som tiden går. Säkert är det så att verkligheten legat där och väntat på oss hela tiden. Bara att slicka sina sår ett tag. och sedan sparka igång nästa kapitel i livet.

Tänker just för mig själv vilken enorm skillnad det är att se på saker, när det inte handlar om mig själv. Är ingen vidare bra coach till mig själv alla gånger. Kanske det där som m-m Askan och Mm, skrev om igår kväll? Självbilden...

Nej du Nike! Nu snart till Bolaget, Har druckit saft hela veckan och är faktiskt sugen på lite humle och maltsmak nu. A-fri Veteöl får det bli ikväll till maten. Det är verkligen märkligt. Oftast nöjd med en. Har säkert med alkoholfriheten att göra!

Ta var på dig! Kram//PP

Och välkommen till Forumet! Helt ok, att lämna post här inne, välkommen tillbaka när du vill, även när du nu kanske startar din egen tråd. "Övervakaren" Karin har nu släppt dig fri, så du kan börja!

Tror som du att upplevelserna kring sömnen är lite olika. Jag har alltid genom livet sovit som en björn, och då fattar man ju inte att folk klagar på sina sömnproblem. När jag själv sedan sov lite sämre, kan man börja förstå att folk som har "riktiga" sömnproblem på halsen kan uppföra sig som galningar. Sorry, blev bara en liten fundering kring sömn.

Jag själv hade i drickandet tilltagande vana att vakna allt för tidigt på morgonen. Däckade vid läggdax - som ofta var sent - gjorde jag fint, hade ju lite "hjälp" på traven om man säger så. Under mina första veckorna i nykterhet sov jag med ganska dåligt, och oregelbundet. Jag var även orolig för en massa annat, och tankarna snurrade på alla dödliga åkommor jag förorsakat mig själv i drickandet. Sen kom en ganska lång tid av oerhörd trötthet. Den satt säkert i 4-5 veckor. Sov kanske 12 timmar om dygnet - resterande tid läste jag nog på forumet, förutom en kvart när jag var på muggen :-) (Liten överdrift där)

Tror det reglerar sig med tiden, och att man har en period med stor trötthet är det flera här som vittnat om. Tror nog att allt detta planar ut och återgår till normalitet inom ett par år eller så...

Skämt åt sido. Nu efter cirka 2,5 månader nykter upplever jag att det är ganska ok. och supertröttheten släppt lite.

Du kommer säkert att få många bra svar senare. Här finns nog alla typer och olika erfarenheter representerade. Från sjusovare av naturen, till pillertrillare som tar hjälp.

God start och häng i! Det tar sin kraft att bli nykter, men det kan gå!

//PP

Nej, ingen tävling, men det är sporrande att hålla räkningen. Och visst måste vi få ge lite beröm till oss själva och varandra!
Ja, här snöar det också, tycker det är helt onödigt nu, längtar bara efter våren... Har firat in fredagen med gott fika, äter också mycket godsaker, men tänker inte så mycket på det just nu. Vill inte gå upp ngt i vikt men jag tränar så mycket så håller det i schack på så sätt.
Roligt med hundar som leker i snön. Min är så liten, så han har svårt att ta sig fram när det blir för mycket, skuttar fram som en kanin :-) och håller sig som sagt helst inne om det är för kallt.
Ha en skön fredag!
Kram m

Hej Mabert, vill bara säga att du kan göra din egen tråd nu om du vill.

Karin
Alkoholhjälpen

Detta är ju ingen tävling, men det känns tryggt att ha dig i hasorna, visst är vi duktiga.
Måste ibland berömma oss själva tycker jag. Undrar ibland när man ska känna den där totala
tryggheten, den kanske aldrig kommer men nu har jag kanske besök av den fule en gång veckan
och det är helt o.k. Gör inte så mycket att han viskar ibland nu kan du ta lite för just nu
skiter jag i vad han tycker. Min hjärnas belöningssystem får sitt i form av bakelser i stort
sett varje dag. Hemskt egentligen, men jag väger 58kg och det är lagom. Jag tror jag är
en frossare, förut var det alkohol och nu sötsaker. Nu ska jag ner till havet med min bästa
kompis vovven hon älskar snö. Det låter skönt med din hund som helst inte vill gå ut nu.
Skämt och sidor.
Önskar dig en varm och skön fredag
Kram
Konstnären

Tack ska du ha för dina rader. Ja, det är inte dumt med en lever som mår bra.
Jag har varit på hälsocheck hos tandis idag, kommer att bli lite reparationer.
Det har väl inte varit prio ett när jag har missbrukat som värst.
Det är väl aldrig fel att kolla upp sin hälsa, sånt där som aldrig blir av.
Kan säga dig att det blåser rejält på ostkusten idag och ca 2 dm nysnö.
Det är en fin horisont och jag tänker så positivt där. Hoppas allt går bra
för dig.
Fredag idag och vad som än händer ingen alkohol för Konstnären
Ha det fint du med
Konstnären

Känner igen detdär lite. Själv hoppade jag nog över fas 2 och har befunnit mig i fas 3 rätt konstant. Även om jag inte är helvit så är det nästintill iaf. Men nej, ingen uppåtstämning här heller, mest tråkigt och vardag och jag trodde nog förändringen skulle "kännas mer", särskilt med tanke på min tidigare konsumtionsnivå. Ligger förvisso bara på 3 månader ännu så det kommer väl, men nä, nån megapepp råder ej här. Mest trötthet och uppgivenhet över hur tråkigt och enahanda livet är, trots alla fina små vardagsstunder som jag ju helt klart kan se och njuta av - men det är enahanda på det stora hela. Utan alkohol dock ett bättre sorts tråk! Och precis som du skrivit ger jag inte heller på ngt sätt avhållsamheten skulden, men inser som så många andra här också att alkoholen dövat/dolt/varit ett symptom på ngt som kanske nu måste få lite uppmärksamhet. Kram på dig. /N

Jag har varit där och skrev om mina upplevelser, var för två veckor sedan. Finns farligare saker i livet :-) kommer just nu ett 1000 tal saker rullande genom huvudet. Det lämnar dig inte oberörd, men vem vill gå genom livet oberörd?
Ta och be Stigsdotter slå följe med dig kanske. Hon tar på sig den typen av uppdrag och erbjöd sig det i en tråd, gulligt eller hur?!
Tror det var i "det vidare livet". Själv har jag just nu lite mycket annat att stå i, men jag kanske tittar in på ett möte någon mer gång.

//PP

Nu blev det knas.

Att du och din lever mår så fint och att du känns så dedikerad och stark!
(ska nog snart våga mig iväg på hälsocheck, urp...)
Ser en ganska nöjd konstnär som promenerar med hunden utmed ett vindpinat hav!
Det är dåligt med växtlighet utmed stranden, men en öppen och fin horisont...

Ha det fint!

//PP

Glättar på dörren och kikar in...
Tänkte igår på din lista, och att det för mig känns som om jag sitter kvar på punkt 1. Nåväl, var bara funderingar i min tråd..
Hoppas kompasser hos dig leder rätt, och att helgen känns lätt!

//PP

Livet susar med väldig fart. Jag kränger apelsiner och kan inte få nog. Midjemåttet har minskat med 6 cm. Fick påhälsning av fröken A(norexi). Kolla vad du går ner i vikt. Märker du hur skönt lätt du känner dig i kroppen?
- Ja, men kan du inte låta mig vara fred? Jag behöver inga fler A:n i mitt liv!
Får jag fresta dig med en våg? Ställ dig och se hur det går framåt. Så lätt, så stark, smidig och vig.
-Sluta nu. Jag tar en apelsin till. Sen ska jag äta en ordentlig näringsriktig lunch för att orka träna. För att orka leva. Ni två A:n kan dra åt...
Ändå släpper jag inte taget helt . Håller fast i lillfingret. Litet lätt, så att det knappt märks. Jag vet att jag måste släppa taget helt för att bli frisk. För att bli av med de demoner som spökar i min hjärna.

Jag har svårt att känna konturerna av mig själv. Ibland vet jag inte riktigt om jag finns. Om det jag tycker faktiskt är okej, fast jag inte tycker som alla andra. Min självbild är litet skev, men jag jobbar på det. Har jobbat med självbilden länge. Det är bättre idag, men det är så lätt att vackla när det kommer svackor. Utåt sett ser det mesta bra ut. Jag är en stark och klok person. En ärlig person. Hmm, ska nog jobba på att föra ihop den inre bilden med den yttre. Ibland tänker jag mig att min generation gått miste om någonting under sin uppväxt. Någonting som föräldrarna tog för givet och därför inte klarade av att ge. Jag ser så många som tvivlar på sig själv. Som inte får riktigt ihop den yttre och inre bilden av sig själva. Många är så snara att bedöma person efter prestation. Måste tänka på det när det gäller mina barn. Inte säga vad fint, vad duktigt, när de kommer och visar sin teckning eller gör något annat bra. Måste hitta ett annat uttryckssätt som låter dem växa som de personer de är. Låter dem veta att vi alla är komplexa personer bestående av mer än bara det som är duktigt. Alla känslor är okej och känslan är inte det som styr din person. Du är så mycket mer. Har också tänkt mycket på varför man säger man om sig själv istället för jag. Det måste ha att göra med Jante. Hör man en person säga jag, jag, jag, så kan jag tänka mig att man upplevs som mer egoistisk. Eller så är det bara den känslan jag har. Vi måste tänka på hur vi bemöter oss själva, men även andra. Vi har så mycket som ligger i vårt undermedvetna som gör att vi inte ens tänker på varför vi reagerar som vi gör på vissa saker eller beteenden. Jag jobbar på. Det blir bra till slut.

Trevlig helg!

Hej!

Är ny här och får inte göra en egen tråd innan de ser att jag inte spammar tydligen :-) Skriver här för att tråden verkar aktiv och med kloka människor. Skriver mer om mig själv och så när jag får öppna en egen tråd.
Har dock en fråga. Läser om många som vaknade på nätterna och kallsvettades, hade ångest mm när de drack. Själv sov jag som en klubbad säl, ingen bra sömn jag vet, men jag sov.
Har visserligen bara varit helnykter i 5 dagar men jag sover jättedåligt! Förstår att det har med någon form av abstinens att göra. Somnar på kvällen (00-01) men sover oroligt och drömmer mycket tills jag vaknar vid 03-04 och omöjligt kan somna om. Känner mig hyfsat pigg då men man är ju mindre pigg på jobbet efter lunch....

Frågan är kort och gott om det finns någon som har något knep som inte innehåller tabletter/ droger? Trodde det skulle bli bättre efter 3-4 dagar men nix! Förstår att jag kan verka otålig efter bara 5 dagar men tycker att jag läser att de flesta här sover så bra utan alkohol.

Tacksam för svar!

/M

Fin Forumvän du också PP! Jag tycker mycket om att du skriver, det du skriver. Vi behöver alla både ge, lyssna och ta emot. Fin liknelse det där med godispåsen. Det finns hos mig och jag har förstått även hos många av oss, en slags gränslöshet. Vi vill inte sluta eller vara nöjda med en eller bara lie av något, öppna en påse och då blir den gärna slut. Göra något annat en stund, bara lite, några minuter... så vart tog då de två timmarna vägen??? Minst av alla fattar jag det riktigt själv! Jag gror det är inbyggt en sådan gränslöshet i missbrukarprofilen. Själv har jag under största delen av mitt liv sett det som ett närmast enastående tålamod!!! Nu har väl den fantastiska bilden något omformuleras i skenet av belysning på annat sätt. Men det är sant också, jag har många många gånger haft stor nytta av mitt tålamod och lugn. Men andra sidan är då den att ha så svårt att sluta, bara så där enkelt... Som just nu, ett bra exempel, skulle bara tacka för ditt inlägg, helt kort.... Snart har jag skrivt en mindre novell, klockan är mycket med mera, men sinnet är på gång!
Jag tycker så mycket om att känna gemenskapen, betyder mycket för mig PP. Så min vän, tack för att du finns, lev väl och den fortsatta nykterheten önskar jag också dig! Kram/Mm om natten.

Inte godisreklam, utan två sköna forum vänner! Även om ni ifrågasätter er självkänsla (kanske bara är lite sunt?) så är ni ju ändå förebilder.
Vad andra tycker är inte det viktigaste, men det är ju inte alltid helt oviktigt :-)

Stärkande inlägg från er och Askan. Skön godnattläsning.

//PP

Svajar det? frågade en underbar person som det finns så många av här på forumet, i min tråd för länge sedan. Det var när punkt 4 dök upp i listningen som Morla gjorde häromsistens. Ni vet: Lalala har jag problem? kanske jag kan dricka lite alkohol någon gång....Sedan tog det bara ett kort tag, så var det adjöss med mina inloggningar på ett bra tag. (hoppas för övrigt att du har det fint Morla!) Den här gången kan jag inte riktigt känna att jag delar listan med er andra. Inte på samma sätt som då i alla fall. Enbart på grund av det, vill jag i all välmening höja ett varningens finger till den som kommit till 4 ett par gånger.

Den här gången har jag nog mest känt att det bara tog stopp. Jag är nog fortfarande kvar på punkt 1?! Javisst, en del tycka synd om stackars mej och sån´t har ju funnits, men dom andra punkterna har inte riktigt kommit den här gången. Kanske har jag nu lagt mig ner på rygg och fattat att det är kört? Det kommer inte att gå med något återtåg till normaldrickandet, och vill jag ens det? Det börjar kännas lite som om det är annorlunda... Kanske var det mitt besök hos AA :-) Kanske gjorde det susen att för alla berätta att Pellepennan är alkis? nja vem vet, tanken är ju svindlande. I synnerhet för mig som är född skeptiker!

Men annars svajar det rejält, och det är inte med drickat det svajar. Känns helt ok med den biten. Men jag håller också garden uppe, och är på helspänn. Dyker tanken/han/eller hon upp, nitar jag direkt!(jag har svårt för Hen btw.)Samtidigt försöker jag navigera, tänka rätt, visa mitt förnuft, inte tänka egoistiskt. Allt det som kan var så svårt när vuxna tänker, vill och fungerar olika - och man ibland har en känsla av att bli uppbjuden till en "dans" där människans fina sidor, inte alltid kommer till sin rätt. Icke sa Nicke, jag ska försöka hantera allt så att jag kan stå för det jag gör idag och om 20 år.

I sakfrågor och värderingar upplever jag inte att jag tänker våldsamt annorlunda nu än när jag drack. Jag tänker bara bättre och snabbare. Jag har oroat mig (eller kanske hoppats) att det skulle dyka upp någon som var annorlunda i nykterheten. Men det har det faktiskt inte gjort. Det var därför jag hade tänkt vänta med alla stora saker som inte har med nykterheten att göra. För att vara helt säker på att det inte var så att jag blivit konstig av drickat ;-) Men nu kunde jag inte få respit som begärt, utan var tvungen att ställa upp och ta i "surdegarna" ungefär nu. När jag nu i dryga 2,5 månader skalat av ett halvruttet lager i taget på "löken" Pellepennan, börjar jag nu se skymten av en intakt kärna. Och det är faktisk fortfarande bara en lök...
Om än något mindre och lite "tilltuffsad". (Hoppas för övrigt att jag inte missat något därunder, så att det i sluttampen visar sig att jag var ruttnare än jag trodde trots allt.)

Det är nästan en liten tragikomisk situation mitt i alltihop. När jag läser på medberoende- sidorna skulle säkert dom flesta vara lyckliga om alkisen valde bort drickat och fokuserade på just det ett bra tag. Jag jobbar på det, men kan ändå inte känna mig trygg i att berätta om problemet. Att jag behövt respit för den skull. Av rädsla för att det eventuellt skulle kunna användas emot mig, i en för mig ofrivilligt slam slakt.

Får helt enkelt jobba på mot bästa möjliga konstruktiva lösning. När krutröken sedan lagd sig, får jag kanske ta det då.

När det blåser bistert - ingen alkohol! Det får bli tanken innan jag släcker i kväll.

//PP

Så fint beskrivet, jag kunde så bra ha totalt ihop nåt liknande själv, som hade stämt så väl överens med dig. Jag har betecknat mig själv som "myten om mig själv". En myt kan ju visa sig sjunka ihop vilken dag som helst, när Otillräckligheten eller glansbilden falnar. Eller om någon kommer innanför och det kommer till kritan som det heter.
Men nu fick jag för ett tag sen beteckningen "legend" av MB och det gillade jag!
Lite positivt då. Nu som nykter så har min syn på mig själv, i min relation och i mitt yttre liv med jobbet så har en tydlig förändring skett. Jag har börjat tycka mer och mer om mig själv och de beslut jag fattat för egen del att leva nykter. Där jag för min del funnit så mycket stöd i AA-gemenskapen. Riktiga vänner som jag inte behöver prestera någonting tillsammans med för att få vara med och räcka till. Mycket skönt att fylla på grytan med det. Men alla måste hitta sin väg, det viktigaste är att börja söka och hittar man något att hålla sig till så är det så gott.
Jaja, man kan fundera mycket men livet finns för att levas och det tänker jag göra och det önskar jag att även du och alla andra också får kraft att göra. Kram (älskar att kramas gott) Mm.

Du skriver nästan identiskt med hur jag själv levt med känslor liknande dina under större delen av mitt liv. Många dog tidigt i mitt liv, det jag tyckt så många gånger är att det värsta alltid kan hända, precis när som helst. Jag vet det ju, har sett det hända med egna ögon, ett antal gånger. Jag vet ju att för att förhandla om berättigande till liv så måste jag, som du skriver, vara duktig. Alltid vara beredd på förlust av någon viktig person. Tänker ofta på att min mamma aldrig får veta hur det gick för mig. Men samtidigt är jag säker på att hon många gånger varit med mig när jag som mest behövt det. Ensamheten min ständige följeslagare och alltid veta att för att bli älskad måste jag alltid förtjäna kärlek, inte få kärlek bara för den jag är. Det paradoxala är att jag fullständigt ändå på egen hand har "slarvat bort" ett antal människor. Nästan bilden av det lilla barnet som tappat godiset i sanden. Precis som en oförmögenhet att hålla fast, tro på att jag inte ensam är ansvarig. Ja jisses hur man är egentligen.
Det gör min lycka över mitt numera nyktra liv och den otroliga trofastheten hon min livsmedlevare Mt än mera viktigt. Hon är kvar.
Nu blev det här lite väl personligt kanske, men jag träffades direkt av det du skrev. Berörde och då ville jag låta mig beröras och tala om det helt enkelt. Tillsammans är ett sätt att finnas till.
Kanske jag i alla fall nått tonåren nu i ett viktigt avseende, mitt liv som nykter.
Lev väl och under askan bor ofta fortfarande ett pulserande glödhjärta. Kramar /Mm.

Jag känner igen så mycket av det du beskriver. Tyvärr. Har också tänkt mycket på det här med att man är det man gör, men jag tror att man måste skilja på det man presterar och det man gör som inte alls har med prestationer att göra. Typ, prestationen i sig kan ju göras på olika sätt, och däri ligger väl personen och det man kan känna för sig själv. Jag tänker också på det du skriver om att vara olika personer utåt och inåt. Jag uppfattas också som kompetent, lugn, säker osv., trots att jag inuti känner mig som en bluff, som en ballong som någon ska peta hål på och det ska poffa till lite. Kanske inte ens med en riktig smäll utan mer ett pys... Det jag tror är viktigt, för att få ihop detta, är att på något plan lära sig att acceptera att båda de här personerna faktiskt är jag. De är ju faktiskt verkliga båda två.

Det vi har med oss från barndomen är ju viktigt och påverkar oss oerhört mycket. Jag har min historia som jag har klart för mig påverkar min självbild, men jag vet inte om det hjälper mig så mycket. Försöker att mata mig med artiklar och ljudböcker om hur självkänslan kan stärkas, tänker att om jag hör synpunkterna och tankarna flera ggr så kanske jag kan ta in dem och göra dem till mina. Men ibland (för ofta) går det trögt.
Har du funderat på att kontakta någon psykolog? Jobbigt, men man får hjälp att bena upp tankarna.
/m