Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Tjalle

Ett stort grattis till dig konstnären. Jag är djupt, djupt imponerad och hoppas bara att jag själv står där om 11 månader. Smaklig tårta.
Tjalle

Tobey

Hej Tjalle! Måste säga att jag verkligen är glad att du är tillbaka. När jag i början av året beslutade mig för att sluta dricka och upptäckte det här forumet så var din tråd en av de som berörde mig mest. Har varit lite orolig för dig och jag är väldigt glad att du börjat skriva igen och att du tar tag i ditt liv. Njut av båtturen i dag!

Tjalle

Hej Tobey. Tack för din omtanke. Jaa du, jag har själv inte orkat gå tillbaka till min ursprungliga tråd för att läsa om alla tråkigheter och fruktansvärt jobbiga situationer man har ställt till med. Eskapaderna i Amsterdam tex, som jag på något sätt med näbbar och klor förtränger. Orkar inte älta dessa minnen just nu. Kanske är jag inte stark tillräckligt ännu.

I alla fall hade jag med fru en härlig båttur på kanske sommarens sista varma, sköna dag. Efter ca tre timmars båtfärd la vi till, åt en god lunch vid bryggan och tog sedan en lång promenad runt ön. Det märks att de flesta har slut på sin semester och barnen snart börjar skolan. Jag måste medge att det är rätt skönt när det värsta stojet lagt sig och allt kan börja gå i sin vanliga lunk igen. Det är så mycket som ska hända under några stackars få semesterveckor. Sol och bad, åka på besök, få besök, vattna blommor, klippa gräs, läsa böcker, vara avkopplad, harmonisk, samla krafter för att när hösten kommer vara så fylld av energi att man är riktigt taggad när plikten kallar..........

Nåväl, idag är den bästa dagen hittills sedan jag återigen slutade dricka. Märkte till min förvåning hur jag började intressera mig för småsaker jag aldrig orkat bry mig om tidigare. Jag har ofta i dryckesperioderna fattat stora och ibland galna beslut. Det kan ha varit saker som att köpa en ny bil, en liten båt edyl. I berusningens stund finns inga gränser. Då släpper alla hämningar och inget är omöjligt. Alla vardagsbekymmer och ansvarskänslor försvinner i ett töcken och allt blir bara väldigt behagligt. För en stund.............

Jag är medveten om att framtiden stundtals kan bli lite trist och heller inte så spännande. Inga kickar av adrenalin som rusar genom kroppen men jag är villig att betala det priset för jag vet att konsekvenserna som följer av tungt drickande är så mycket värre. Min kropp och knopp klarar inte det längre. Drickandet blir till 100% destruktivt och den väldigt korta period av eufori man känner av A blir allt kortare och kortare för varje gång jag väljer att dricka.

Ha nu en bra vecka allihopa och låt oss kämpa vidare imorgon
Tjalle

Vickan69

Med oss andra. Känner igen mig i stress och arbetssituationer. Har lyckats avstå sedan 6 juli men ofta kommer suget, särskilt som belöning och på restaurangbesök under semestern. Bra för mig att läsa och vara med i forumet och påminna mig om varför jag slutade. Hatar A!

Önskar verkligen dig och alla oss styrka och motivation till ett liv utan A -ett bättre liv.
Kramar från mig

Tjalle

God Morgon på er forumvänner,
Det verkar som om jag vaknar tidigare och tidigare för varje dag. Det är mycket som bearbetas både under dag och natt, mycket som ska "upp på bordet". Det är nog helt nödvändigt men också naturligtvis väldigt jobbigt.

Jag tog mig till mitt andra AA-möte sedan jag (återigen) slutade dricka. Jag kan ärligen säga att det är med blandade känslor jag går dit. Jag hyser stor respekt för vad AA har uträttat och uträttar. Många är de som blivit stabilt nyktra genom AA och kanske finns det ingen motsvarighet som har haft så stor framgång. Dock har jag stor förståelse för att konceptet inte passar alla och det finns också stunder då jag bara vill fly därifrån.

Igår kom det dit två alkoholister/narkomaner till mötet. Jag har ingen som helst erfarenhet av andra droger än alkohol och tycker det är väldigt svårt att "läsa av" narkomaner. De har liksom sitt eget beteendemönster och det kan lätt bli en smula obehagligt emellanåt. Jag har förstått att renodlade alkoholister, som jag själv, blir alltmer sällsynta. Många som kommer till AA idag är blandmissbrukare. Min räddning igår var att två av kärnmedlemmarna i gruppen var där som jag kan referera till och som alltid har något "matnyttigt" att ge .De allra flesta människor jag stött på i olika AA-grupper sedan drygt 10 år då jag första gången gick på ett AA-möte är helt vanliga och trevliga människor. Man jag måste också berätta om att man ibland kan stöta på rätt jobbiga människor också. Individer som uppnått någon form av "frälsning" genom AA och precis hela deras liv genomsyras av AA:s tankar och deviser och det finns ingenting annat här i världen än att ständigt prata om alkohol och dess verkningar. All fritid spenderas med liktänkande och det lustiga är att dessa människor verkar veta bäst i alla övriga livets frågor också efter sin nyvunna nykterhet. Nåväl, de är undantagen och hittar man en grupp som man trivs i tror jag att AA kan vara ett väldigt värdefullt hjälpmedel för att behålla sin nykterhet.

Min värk i kroppen fick jag höra var väldigt vanlig när man plötsligt slutar dricka. Det är liksom kroppen som har någon form av abstinens och är på väg att ställa om sig. Vi får verkligen hoppas att det inte tar alltför länge tid för vissa morgnar har jag svårt att stiga upp. Så stel är jag.

Jag kände mig dock mycket nöjd efter mötet och faktiskt stärkt psykiskt. Det spelar ju faktiskt ingen roll vilken typ av människor som kommer till dessa möten. Rik som fattig, gammal som ung, så delar vi samma grundproblem. Vi kan inte dricka som normala människor och hur mycket vi än kämpar och stretar emot hjälper inte detta. Det är ett obestridligt faktum. Lika sant som att jorden är rund. Så länge vi försöker att kämpa emot denna sanning så gör vi bara allt mycket svårare för oss. Varför ska det vara så svårt att helt enkelt bara acceptera detta faktum och agera utifrån det. Jaa det är nog själva kärnfrågan. Hur vi gång på gång låter oss luras av tankar på att bara kunna dricka lite, lite grann, Vi är villiga att skippa starkspriten, de starka ölen. Intalar oss att bara ett eller ett par glas gott vin i glada vänners lag kan väl inte skada.........

Jag går nu in på min 11:e dag och visst kommer tankar av den farliga bitterheten fram, visst är jag stundtals självömkande, visst funderar jag på vad som ska hända de resterande åren av mitt liv, visst känner jag rädsla, visst kan jag bli förbannad på att jag är i den situation jag är men samtidigt känner jag mig beslutsam. Jag måste och vill fortsätta att välja att vara nykter. Jag vill ha tålamodet att se vad som händer med mig själv och min omgivning när jag fortsätter att vara nykter. Kanske blir det inte så tråkigt, händelsefattigt och innehållslöst som alkoholisten i mig alltid intalat mig att det kommer att bli. Den som lever får se. I vart fall har jag fullt fokus på fortsatt nykterhet.

Jag vill också passa på att tacka er alla. Många har sagt det tidigare. Men detta forum är för mig minst lika viktigt som tex AA-möten och jag vet inte om jag hade orkat påbörja denna resa utan er. Det finns alltid något tänkvärt att läsa varje dag.
Sköt om er/Tjalle

konstnären

Minns mycket väl den där stelheten i kroppen, hade svårt att ta mig ur sängen. Det tog lite tid men är nu borta. Jag testade AA, men som jag
skrivit tidigare var det nog inget för mig. Gick över till något som heter alkoholterapefterna som jobbade enligt 12-stegsprogrammet och där
kände jag att det var rätt. Vill absolut inte förkasta AA som hjälper så många människor. Kan bara gå till min syster som nu varit nykter i 16 år
och fortfarande går dit ibland. Jag känner heller inte till något om andra droger och har nog svårt att förstå, för mig är det ju A med stort A.
Tillsvidare är min melodi, har aldrig sagt hela jävla livet, men vet att det är så, men just nu dricker jag inte. Det är inte särskilt svårt nu att låta
bli det första glaset. Rädslan är stor och finns kvar. Tycker jag börjar verkligen gilla det nyktra livet, bara det se, höra, lukta, nyfiken på livet.
Kanske blev det som en pånyttfödelse för mig i september förra året. Nu låter jag som nyfrälst, men jag är inte alls andlig tvärtom mot det andra
livet.
Det går ju upp och ner, men mest upp nu Tjalle. Glad för din skull.
Fin tisdag
Konstnären

Vickan69

Vaknar och verkar behöva mindre och mindre sömn. Sömnproblem, ålder eller naturligt när kroppen inte har alkohol att kämpa emot? Det ska bli spännande att under hösten vara helt utan A. Under jobbveckor inga problem, tror jag men pressen med ansvar för tajta projekt är en utmaning för mig. Min belöning, avkoppling under senaste åren har varit vin. Får fortsätta fylla på med annat. Det finns mycket jag inte gjort senaste åren pga av A och det ser jag fram emot att göra mer av. Forumet, träning och naturen får bli stödet när jag vacklar.

Tänker på hur länge du varit nykter totalt om du räknar bort återfallen, som några andra här gör, så har den totala nykterheten under en längre tid varit större än tidigare. Alltså att inte börja helt från 0 varje gång utan faktiskt också registrera tidigare nyktra perioder som kroppen har fått vila från A.

Hoppas du får en fin dag!

Roligt att det går bra för dig Tjalle! Kanske inte så konstigt med värk. Kroppen har ju fått gift i sig, konstant, och under lång tid. Klart att det blir någon form av biverkningar. Det som är bra är dock att kroppen har en fantastisk förmåga att läka. Ge det tid och var snäll mot dig själv, så ska du se att det vänder snart.

Satt på jobbet igår och letade efter AA-möten. Funderade på att prova. Just när jag hittade rätt och verkligen tänkte "att nu går jag", så blev det korsdrag på hela våningen. Igen for en dörr och en glastavla som stod i min hylla åkte i golvet. KRASCH! Glassplitter över hela golvet. När blodtrycket återgått till det normala igen, så började jag fnissa. Aha - kanske ett snabbt svar på att jag inte ska till AA idag. Ha ha ha... Tja, vi med alkoholproblem är vana att stoppa huvudet i sanden och hitta goda anledningar till allt... Sorry, för ett lite oseriöst inlägg. ;-)

konstnären

En liten morgonhälsning till dig. Hoppas allt bra.
Konstnären

Tjalle

Hej på er alla och tack för morgonhälsningen konstnären. Imorgon har jag två veckors nykterhet. Det låter så futtigt. Jag har i princip druckit från och till i hela mitt vuxna liv och då känns två veckor som absolut ingenting. Jag säger som en man på förra AA-mötet som också är nynykter; jag vill ha ett års nykterhet bakom mig NU!!! Det var det där med tålamodet igen.

Igår hade jag problem med internetanslutningen. Det kom ett kraftigt åskväder och inget fungerade. Som den alkoholist jag är tände jag naturligtvis på alla fyra och inte mådde jag bättre av det. Måste lära mig att inte överreagera på skitsaker. Det är bara en av alla anledningar som kan trigga drickandet. Jag måste medge att jag är rätt låg just nu. Har så förbannat ont i nacken och ryggslutet. Jag har idrottat en hel del i mitt liv men nu får jag hålla mig till lugnare saker. Jag har faktiskt varit ute och gått med stavar och kände mig som en riktig ålderspensionär. Lite skämmigt men jag blir lite desperat när jag inte kan röra mig som jag vill. Jag är övertygad om att en stor whiskey skulle "ta bort" värken temporärt men det känns inte som det alternativet finns på kartan.

Trots att humöret är dämpat, kroppen värker, rastlösheten kommer och går, initiativförmågan nära noll är jag fast besluten att fortsätta på den inslagna vägen. Jag måste helt enkelt få veta vad som "väntar bakom nästa dörr". Ger jag upp nu så vet jag ju vad som väntar. Det blir precis som alla tusentals gånger tidigare.

Detta var ett riktigt baissat inlägg men ni ska veta att jag fortfarande njuter av mina morgnar och det ska ingenting få komma i vägen för. Jag måste helt enkelt köra vidare....

Allt gott till er gamla och nya kämpar (Jag, om någon, vet vilka fighter ni går igenom)./Tjalle

Vickan69

Superbra är vi, eller hur!!? Ledbruten var jag också och värk och trött och tom och apatisk men det blev bättre med dagarna och träningen kunde ökas på. Knakar i hela kroppen här och där men börjar känna mig starkare nu. Trappade upp träningen långsamt från riktigt tant-träning ;-) för att inte få värk och skador, eftersom vi har en tendens att vilja vara där vi var bums och har lite för bråttom.

Gå m Stavar är superbra förbränning!

Tjalle

Hej på er forumvänner,
Är nu inne på min 18:e nyktra dag. Det var ett tag sedan jag hade en så pass lång nykter period. Det känns som om jag varit nykter mycket längre, på gott och ont. Muskelstelheten och orörligheten har jag kvar men jag försöker att göra lite stretching varje dag. Värst är det på morgnarna. Kanske ska jag byta säng men det är nog som många av er intygat. Många småskavanker kommer fram när man slutar dricka. Sådant som tidigare bedövades av A.

Jag har varit lite mer aktiv senaste veckan. I förrgår var jag på en heldagstur i yttersta skärgården. På ön hade de även ett par mindre, mycket enkla rum/stugor till uthyrning. Jag var lite sugen på att hyra en sådan stuga. Åka ut på senhösten och sitta alldeles för sig själv utan influens av andra människor, TV, radio, nätet mm. Vi får se. Jag har i och för sig alltid gillat att vara ensam. Igår jobbade jag hårt på tomten. Det blev nog ca 5 timmars hårt slit vilket kändes i kroppen. Jag har fortfarande inte den rätta energin och lusten men jag tar mig för saker i alla fall. Jag var på mitt tredje AA-möte igår. Kan ärligt säga att jag inte direkt ser fram mot mötena men jag känner mig ändå väldigt nöjd när jag varit där. Jag påminns hela tiden om mitt problem och förleds inte att börja tänka i former av att jag kanske kan dricka någon öl eller två i alla fall.

Hösten börjar obönhörligen sitt inträde men det känns helt OK. Ser fram emot fina, klara höstdagar där allt rullar på i sin stilla lunk. Jag känner att jag har fullt upp med mig själv och min nykterhet. De som inte har vårt gemensamma problem kan nog inte fatta vilken enorm kraftansträngning det är att sluta dricka. Jag hoppas och tror att detta klingar av ju längre man förblir nykter och jag hoppas då kunna ge tillbaka lite. Som det är nu har jag inte haft kraft att stötta och supportera många av er andra i era trådar men jag vill att ni ska veta att jag läser det allra mesta och jag är full av beundran för de kamper ni utkämpar; både ni som har några dagars nykterhet bakom er och så de som klarat er väldigt länge. För mig känns det fortfarande som en utopi att prata om nykterhet i månader, ja tom år men det är livsfarligt för mig att tänka så. Jag kommer i alla fall att vara nykter idag. Ska på rygg- och nackgymnastik ikväll. Det behövs sannerligen.

Sköt om er/Tjalle

Vickan69

Härligt att läsa dina rader. Igenkänning ;-) läs superskönt med lilla stugan. Har också ett sådant behov. Jag känner mig ensam och vill vara ensam/ifred samtidigt. Ja, det tar en del på krafterna att förändra sitt liv... Sannerligen.

Bra att du sköter om dig och tack för hälsningen

LillPer

Tjära Tjalle!
Jag är glad för din skull och tror ditt kroppsarbete enbart är gott för dig, även om det värker i kröppastackarn efteråt. (Småländsk slang)
Det här med stelhet och skavanker får man på köpet oavsett om man levt varsamt eller livligt (som jag). Jag har en mängd grejer i min kropp som är självförvållade eller som av tidens tand satt sina spår. Vet inte om man bedövar det med sprit i långa loppet, möjligen en stund då man är mitt uppe i berusning då givetvis. Jag hade ännu ondare och var ännu stelare då jag både drack, festade och samtidigt tränade mycket. Det var en sjuk kombo.
Vad jag märkt är att det är väldigt stelt att komma upp och igång på morgonen de första 10-15 minuterna. Då känns det som man skulle behöva smörja upp lederna med någon form av mänskligt 5-56. Kanske om man dricker en halv kopp olivolja innan man lägger sig, samtidigt som man kör ett lätt gympapass för att fördela oljan lite fint i systemet.
Vad jag tror mig ha märkt är dock att jag tänker mer på hur kroppen mår och känns, eller?
Generellt så är min kropp betydligt gladare över att huvudet har skärpt till sig de senaste 3 månaderna!
Lycka till med rygg gympan, Tjalle.
Följer dig tätt bakom.
LillPer

Tjalle

God Morgon på er alla forumvänner,
Vaknade vid femdraget imorse. Jag slet rätt hårt igår och hade nog behövt sova ett par timmar till men det kändes ändå helt OK. Jag var ute på tomten och körde med röjsåg ca sex timmar så jag är rätt slut i kroppen. Tog en lång bastu igår kväll och vad är väl mer förknippat med bastu än en kall öl. Nu blev det inte så utan jag drack äppeljuice med Loka istället.

Det slår mig hur oerhört inrutat jag har levt mitt liv. Både när det gäller mitt arbetsliv och det privata. Jag har alltid gått upp exakt samma tid, ätit samma typ av frukost på exakt samma klockslag, gått hemifrån samma tid, etc etc. Livet har jag byggt upp på mycket fasta och disciplinerade rutiner. Jag har pressat mig själv hårt genom åren, varit extremt plikttrogen och lojal men samtidigt byggt upp en stor inre stress. När helgen kommit har det varit som jag haft en tryckkokare inom mig som hållit på att explodera. På samma sätt som jag utarbetat detaljerade rutiner för mitt vardagsliv hade jag mycket inrotade vanor för mina alkoholinköp. Jag visste inte hur fort jag skulle ta mig till bolaget och botanisera bland flaskorna. De mest intressanta vinflaskorna var de som innehöll mest A. Inget 12,5 procentigt blask utan kring 14% var mer OK. Chote du Rhone vinerna är alltid starka och prisvärda så det var de flaskor jag köpte hem och övertygade min fru om att det var det godaste och bästa vinet. De allra starkaste ölen undvek jag. För de drack väl bara alkoholister. Brukade köpa de starköl som höll en styrka mellan 5,6 och 5,9. Man måste ju hålla stilen.................Starksprit har jag inte kunnat dricka så ofta de senaste åren. Jag blev full alldeles för fort eftersom jag haft en tendens att dricka mycket och fort, en s.k. snabbsupare. Helst har jag också druckit ensam eller åtminstone hemma. Varför ödsla tiden med andra som kanske dricker mycket långsammare än jag själv. Det har jag sett som slöseri med tid och det tar alldeles för lång tid att komma till "min rusnivå".

Jag har alltid försökt "hålla stilen" utåt men det har givetvis inte alltid gått. De senaste åren gick det år helsike många, många gånger. Att min fysik klarat av all alkohol genom åren får man vara glad över men de senaste åren var det psyket som var det jobbiga. Jag stod inte ut med den obeskrivbara ångest som kom efter fyllorna; alla skam- och skuldkänslor och den hopplöshet över livet jag kände.

Idag har jag varit nykter i tre veckor och en dag. En obeskrivbar kort tid men det känns ändå som en mycket lång tid för mig. Jag har inga intentioner att kunna dricka igen men litar inte alls på mig själv. Jag vet hur snabbt det kan gå att falla dit. Jag har varit med om liknande situationer förr då man kan gå från ord till handling på bara någon minut. "Stänga av hårddisken" och bara slänga sig in på bolaget. Med darrande händer (för att man vet att man gör fel) slita åt sig ett antal flaskor, kasta sig hem och hälla i sig några snabba glas.

Jag vill inte tillbaks dit. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Kanske blir livet tråkigt stundtals, inte så många stunder av eufori men heller inte denna djävulska ångest. Det jag känner med säkerhet är att för varje dag jag lyckas hålla mig nykter så tänker jag mig för en extra gång när suget kommer.

Ha nu en trevlig helg allihopa/Tjalle

konstnären

Skitbra gjort av dig 3 veckor, kommer ihåg att jag kände lite frid just då. Alkoholstyrkan var mycket viktig för mig oxså. 10 procentigt vin var skit.
Konstigt så lika vi är i det där tänket. Stressen, skynda hem hälla upp ta ett par glas innan matlagning. Lugnet som infann sig och som jag blev
lurad av gång på gång. Nu ser jag klart vilken bluff det är, ett par timmars ångestfri, sen är det över och andra krafter t.ex. ångesten tar vid.
Nej som sagt nu ser jag klart efter snart mycket snart ett år. Stolt är jag Tjalle, ja gud vilken resa alltså och jag ska aldrig göra om den.
Visst ibland tråkiga dagar, men jag ser klart på allt nu.
Fin lördag Tjalle
Konstnären

Det är förstås så att vi har mycket gemensamt, vi som druckit oss till ett missbruk. Eller har missbruksgenen, kanske, som gör att vårt drickandemönster är annorlunda. Jag läste också på flaskorna för att hitta den högsta procenten. Mest för pengarna. Men sen började det säljas ett gott vin, med bra procent, i plastflaska och det köpte jag ofta. När box kändes för simpelt, flaska var mindre "alkoholistiskt". Plastflaskan är lätt och går bra att gömma i vanliga soporna. Två klirrar inte mot varandra heller. Man blir uppfinningsrik. Också uppfinningsrik på att gömma och ljuga och dölja sanningen. Det slår mej nu att jag väl måste ha fördel av det nu i mitt nyktra liv också, min uppfinningsrikedom och förmåga att manipulera, på ett bra sätt nu tänker jag mej. Hmm.

En gemensam sak för alla som slutar dricka och kämpar mot suget är oron för att livet ska bli tråkigt. När man som jag kommit en bra bit, drygt två år nu, så ser man det irrationella, det oresonliga, i det resonemanget. Att livet ska bli tråkigt?! Stanna och syna den tanken, som även jag haft förstås. Den är den största lögnen vår missbrukshjärna försöker slå i oss. Läs era egna berättelser, säger jag! läs min! Javisst blir livet tråkigare om man gillar spänningen som gömmande, smusslande, ljugandet gav. Det blir tråkigare att hamna i en poliskontroll för man vet att man blåser noll. Det blir tråkigare at tala med nån i telefon för dan efter minns man det och vad man sagt. Det är tråkigare på mornarna för man får inga överraskningar, man vet allt man gjort kvällen innan.

Det vi tror att vi saknas är den första euforin, buzzet, glädjen när man kommer hem på kvällen och har en full box eller ljudet när man skruvar av korken och hör kluckandet när man häller upp ett glas. Denna kortlivade glädjekick, som på slutet, de sista åren, ibland uteblev eller annars var völdigt kortvarig.

Att livet skulle bli tråkigt utan alkohol är en stor lögn som alkoholhjärnan skapar. Det är tråkigt ibland, absolut, men väldigt mycket roligare som nykter.så många andra valmöjligheter än att bara dricka. Genomskåda den lögnen.

Jag känner också igen din oro Tjalle, för att stänga av hårddisken, som du säger. För mej är det fortfarande så med godis och det tillhör ju samma missbruksgen, socker, och samma beteendemönster. Jag ska undvika socker och inte äta godis men ibland ändrar jag mej på en sekund och så har jag köpt det. Samma fenomen är det men med alkoholen har jag så starka spärrar numera att det kommer inte att hända. Jag vill inte ha helt enkelt. Håll ut och jag tror man kommer dit.

En av de vikigaste sakerna för ett hållbart nyktert liv, som jag ser det, är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka alkohol längre. Se det som en allergi. Det finns värre saker än att inte kunna dricka alkohol. Håll ut, genomskåda att det inte är tråkigt utan ruset, det tråkiga är att vara fast i missbruk. Det finns ett liv utan alkoholen och det blir lättare bara man håller ut några månader. Så småningom blir det självklart.

Lycke

Bra skrivet! Min man som dricker för mycket har dessa tankar, att livet skulle bli tråkigt utan alkohol. Kanske är det så att, till viss del, den konstgjorda glädje man får av en drog inte går att ersätta med någonting annat. Men det kanske måste vara så. Och att glädjen man kan uppleva utan alkohol kanske är annorlunda, men äkta, och så många gånger mer värd. En glädje som är mindre intensiv, men varar längre...

Vickan69

Tjalle, tack för din berättelse. Hårddisken som bara kör på ska omprogrammeras. I vårt fall tar det tid eftersom vi inte kan göra en ominstallation. ;-) (tänk va skönt om man kunde...)

Du kör hårt med dig själv och liksom jag började dricka själv. Ger mig lite svar på mitt eget drickande. Nej det håller inte i längden och man blir mer och mer olycklig och vi alla här verkar ha drabbats av den stora ångesten. Vi dricker oss till depressioner.

Santorinis funderingar på att använda sig av uppfinnisrikedomen i mer positiva syften, lät bra tycker jag. Vi är ju listiga, de flesta av oss... ;-) då kan vi väl vara listiga och lura bort delen i hårddisken med A-begär och ersätta med något annat eller kanske bara ta bort den.

Ha en fin dag!